Efter vad som har kallats en apatisk och nästan obefintlig valkampanj skulle Nicaraguas befolkning i söndags gå till valurnorna för att rösta fram sina kommunala politiker. Dock enligt den oberoende organisationen Ipade (Institutet för utveckling och demokrati) avstod 54 % av de med rösträtt från att rösta, vilket utgör historiskt låga siffror. I tidningarna har det spekulerats om att det svaga kampanjandet och dåliga valdeltagandet beror på att utgången framstod som klar. Sandinistpartiet FSLN var säkra på sin vinst, och vinst blev det. Enligt högsta valrådet så kommer de att ha makten i 134 av landets 153 kommunala stadshus. Nästan 68 % av de som röstade la sin röst på FSLN.
Valet har kantats av flera oegentligheter. Bland dessa; valobservatörer som inte har godkänts av staten, regeringspartiet har använt statliga fordon för att köra folk till vallokalerna, högsta valrådet har anklagats för att inte akreditera personer från oppositionen. Ett fenomen som kallas ”den galna råttan” har upptäckts på flera håll i landet. Det innebär att personer som alltid tillhört en viss vallokal registreras på en röstlängd på annan ort och därmed hindras från att rösta när de kommer till sin vallokal.
Som del av min praktik gör jag en studie om hur man inom Svalorna LAs program här i Nicaragua arbetar med demokrati utifrån ett rättighetsperspektiv. I den första överblicken av resultaten står det klart att programmet står sig bra mot de krav som ställs från Forum Syd. Samarbetsorganisationerna gör vad de borde, men frågan är om staten tar sitt ansvar i byggandet av ett demokratiskt samhälle. Enligt Forum Syd bör staten bland annat säkerställa att dess medborgare aktivt kan delta i politiska beslut. Så hur ser egentligen den nicaraguanska kontexten ut?
Ett av de vanligaste svaren ute i samarbetsorganisationerna har varit att tid är en avgörande faktor som förhindrar möjligheten till deltagande i samhället. Tid kopplas lätt ihop med ekonomisk situation, man har inte tid att delta om man måste arbeta hela dagen för att få ihop tillräckligt. Deltagande är en lyx som enbart förunnas de med tillräcklig lön och tid att ta sig till de utrymmen som staten erbjuder för medborgerligt deltagande.
”Om jag inte jobbar så äter jag inte” svarade taxichauffören när jag på söndagen undrade om han röstat. De flesta andra som jag frågade hade inte heller röstat. Oavsett om det handlar om ekonomisk situation eller rent valfusk så visar i alla fall det dåliga valdeltagande klart att den nicaraguanska staten misslyckats med att underlätta det politiska deltagandet för sina medborgare. Om man ska tro tidningarna så har de till och med försvårat processen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar