"Es complicado". Det är komplicerat. En mening man ofta hör på Svalorna Latinamerikas kontor i Arquipa, Peru. Och inte är det en lätt uppgift att förklara för två nyanlända praktikanter varför deras magar ännu inte är beredda på en portion ceviche – en fantastisk inhemsk fiskrätt som tillagas i en slags citronmarinad. Men framför allt är det svårt att presentera ett enkelt svar på varför fyra av fem personer i de andinska bergen lever i fattigdom (siffrorna kommer från UNDP).
Johanna, en annan svensk praktikant, och jag har installerat oss i ett rum och spritt ut papper, lexikon och kartböcker över hela bordet – första veckan i Peru vill vi lära oss allt om Svalorna LA och programmet för landsbygdsutveckling som vi ska delta i. Jag tror att jag har lärt mig åtminstone en sak hittills: Det ena leder till det andra.
Jag tänker till exempel mycket på hur klimatförändringarna slår olika hårt mot olika människor. Man skulle kunna tro att vi alla står jämlika inför naturens krafter, men de som bara har lite från början har desto mer att förlora. I bergsbyn Viraco, där Svalorna LA arbetar, har invånarna fått ännu sämre tillgång till vatten som en följd av att glaciärerna i närheten smälter. Ett annat naturproblem är det intensiva regnandet som förstör vägarna och på så sätt isolerar byarna. Hade man till exempel velat utnyttja möjligheterna till turism i det vackra landskapet blir det nu klart svårare. Fattiga människor drabbas hårdare av klimatförändringarnas effekter, och det blir också mer komplicerat att ta sig ur fattigdomen.
En sak som jag personligen fastnade för hos Svalorna LA är att man angriper problem från många olika håll. Genom att integrera arbetet med att stärka mänskliga rättigheter uppnår man en synergieffekt. Utbildning, försörjning, demokratisering och kännedom om sina mänskliga rättigheter – allt hänger ihop. Arbetet med en rättighet förstärker arbetet med en annan, och ett plus ett blir tre.
För att uppnå våra mål behöver Svalorna LA och samarbetsorganisationerna också en mängd olika glasögon. Det vill säga, för att se på verkligheten utifrån olika perspektiv. Genusglasögonen och miljöperspektivsglasögonen ska vara ständiga accessoarer för dem som jobbar med landsbygdsutveckling i Peru.
Complicado? Det ska det vara.
Så långt om alla papper; inläsning är både intressant och nödvändigt. Men de som vet mest om sin egen situation är såklart människorna i Viraco, Machahuay och de andra byarna. Jag ser fram emot att plöja klart pappershögarna och äntligen få åka dit.
Text: Maria Hyllengren
Foto: Johanna Ekman
6 kommentarer:
Väldigt bra skrivet!! Intressant och viktigt arbete ni kommer få ta del av! Lycka till! :)
Superbra text Maria! Både personlig och rik på kunskap. Hoppas ni har det fantastiskt i Viraco och inte regnar bort :)
Så spännande Maria! Det låter som du har en väldigt intressant tid framför dig i Peru.
Vi har just ätit ceviche i Hökarängen! Spännande!
Jag älskar ditt sätt att skriva! Du tar fram hur allt hänger ihop och det är verkligen sant!
Vad roligt att ni är två där också! Jättefin bild!
Cevichen i Hökis var nice... dock har ni det bästa där ju!! Berätta att ni äter det här så går det fint... bara ni håller på att man ska äta det tidigt på dagen... aldrig på kvällen!!! ;)
Stämmer in i tidigare kommentarer: Jättebra skrivet. Både personligt och med känsla, och samtidigt enkel och bra sammanfattning av det sammanhang som Svalorna LA:s målgrupper lever i.
Tack allihopa! Det värmer att höra!
Vi fick ceviche till slut. :) Kontoret bjöd ut oss till ett jättebra ställe där vi fick den fina fisken tillsammans med sötpotatis och majs. MUMS.
Skicka en kommentar