KARIN: Det väntat oväntade i ljudet av sprängd dynamit

Karin Källström i Bolivia, inlägg 4

En hel termins praktik i Bolivia! Jag kommer få chansen att genom två spännande organisationer sätta kunskaperna från utbildningen på prov i ett nytt land på en kontinent jag älskar och brinner för; en eon av tid och möjligheter kändes det som när jag satt på introduktionskursen hos Socionomer utan gränser. Nu, plötsligt med bara en vecka kvar innan det är dags att packa och bege mig hemåt, är det tid att se tillbaka på tiden som har gått och erfarenheterna jag tar med mig hem.

Något jag lärt mig är vikten av att kunna handskas med det oväntade. Det sociala arbetet här i Bolivia fortgår många gånger under premissen ”det oväntade är det väntade”. Detta var också en av de slutsatser jag drog från min praktik på socialtjänsten i Sverige. Förändringar är en av grundförutsättningarna i arbetet med människor över lag. En person du haft kontakt med i månader dyker inte upp på besöken tre gånger i rad och sedan, just som du börjat känna dig tvungen att ge ett avslag på ansökan om försörjningsstöd dyker hon upp och berättar att hon fått ett arbete. En annan gång vänder nya direktiv från ledningen upp och ned på arbetsgruppens planering. Det är en del av socionomvardagen att inte veta vad arbetsdagen ska bjuda på.

Här i Bolivia har jag mötts av ovissheten på andra sätt. Att ta sig till kontoret, till möten eller till samarbetsorganisationerna är ofta ett äventyr i sig. Dagliga protester mot stort och smått ser jag från mitt fönster med utsikt över La Paz centrum. Under min första tid här var stora delar av högplatån lamslagen till följd av protester mot ett namnbyte av Oruros flygplats. Under påskhelgen fick pilgrimer på väg mot Copacabana, vid Lago Titicacas strand, vända på grund av protester mot ett brobygge. Under min sista månad som programassistent har jag kämpat för att lyckas besöka organisationerna i El Alto. Precis som många av landets huvudvägar, har motorleden som vindlar upp från La Paz till El Alto varit en del av de nationella vägblockader som genomförts av lärare och gruvarbetare i protest mot Bolivias pensionssystem. I förra veckan blockerades vägen just som jag var på väg upp till El Alto och jag fick snällt hoppa av minibussen efter halva vägen och gå de sista kilometrarna mellan brinnande bildäck, smällande dynamit och salteñasätande poliser. Andra dagar har jag inte ens kommit fram.

Koordinatören Martha Huauca och några av tjejerna på
Yanapi, som gör restiden under vägblockaderna mödan värd

Hur tålamodsprövande det än är att ständigt vara flexibel och anpassa sig som en kameleont är det också charmen med att arbeta med människor i ett samhälle uppbyggt av och för människor.

Karin Källström