Styrkeprov från Castilla Medias organisationer och unga talanger under lördagens marknad

Under lördagen var det dags för ett av årets största event inom landsbygdsutvecklingsprogrammet PDR. Det var en marknadsdag där stånden fylldes av alla produkter som Castilla Media har att erbjuda - som frukter, grönsaker, honung, hantverk och traktens typiska rätter. Några av höjdpunkterna var de olika tävlingarna som anordnades – det snyggaste marsvinet utsågs, unga och äldre talanger från distriktet uppträdde i talangjakten och till sist korades den smakrikaste marsvinsrätten.

Bröderna Taco från Pampacolca vann talangjakten 

Jag kommer nog aldrig att sluta förundras över det engagemang som jag ser här uppe i det andinska höglandet.  Runt 125 deltagare samlades på torget i Viraco för att tömma de fullastade bussar som anlänt från de olika distrikten i Castilla Media. Mycket förberedelser hade försiggått den tidiga morgonen - de hade lagat mat, broderat kuddar, putsat sina marsvin och förberett sina produkter. Stånden dekorerades och produkterna ställdes ut för försäljning. Vi räknar på att det kom ungefär lika många besökare som utställare till marknaden.

Kvinnoorganisationen Club de Madres de Tipan ställer ut sina makraméverk

Den organisation av kvinnor i Tipan som jag tidigare berättat om hade till dagens tillfälle slutfört sina makraméverk och de fina väskorna såldes för hundralappen. De var tyvärr svårsålda på grund av ett relativt högt pris. Däremot var frukt, grönsaker, honung, marsvin och olika maträtter populära varor som såldes i skuggan av den heta solen till både besökare och vår egen PDR-personal.  Frukterna från de olika byarna är otroligt söta och maträtterna mycket smakrika. Själv provade jag den smarriga efterrätten mazamorra de la cayote- en traditionell rätt gjort på mjölk, kanel, den pumpaliknande cayoten (växt av kurbitssläktet) och dess soltorkade kärnor. Det blev en bra paus i allt vimmel och förberedelser för alla tävlingar som anordnades.

Det segrandet marsvinet med sin ägare

Det var uppriktigt inspirerande att få vara med en dag när så många av ortens organisationer engagerade sig och visade ett genuint intresse för sina egna och andras produkter. Jag såg också mycket stolthet i de ansikten som leende svarade på frågor om hur man gör en viss maträtt eller hur bra lucuma-frukten växer i år. De bryr sig mycket om sina produkter och värnar om sina traditioner och kompetenser. Dessutom var det en bra möjlighet att få sina varor sålda. Marknaden var initierad och planerad av PDR men jag tycker att det höga deltagandet visar på ett engagemang som förhoppningsvis kommer att fortleva även efter programtiden tar slut och PDR-kontoret är tömt på sin arbetsstyrka.

Emelie Blomgren, programpraktikant i Peru.

Arbetslöshet, dåliga löner och migration i Nicaragua

Sockerplantage i Pochomil

Enligt landguiden bodde det 6 miljoner invånare i Nicaragua, år 2012. Här säger befolkningen att invånarantalet har ökat något makalöst de senaste åren och att det numera bor ca 9 miljoner människor i landet. 

Cykeltaxi i Masachapa

Arbetslöshet är ett mycket stort problem och majoriteten av de som jobbar, arbetar inom den informella sektorn. Det betyder att pengarna som tjänas inte bokförs av myndigheterna. I Sverige skulle vi sälja att de jobbar svart, men jag tycker inte att det är samma sak. Här tar människorna till en överlevnadsstrategi eftersom det råder brist på säkra anställningar, och de hittar andra jobb för att tjäna pengar. Inom den informella sektorn tjänar man väldigt lite och därför väljer många fler än 1 miljon nicaraguaner att migrera till framförallt Costa Rica och USA för att tjänar mer. I den nicaraguanska dagstidningen La Prensa stod det förra veckan att 280 000 nicaraguaner befinner sig i Costa Rica med visum, men det är också vanligt är man smiter över landsgränsen illegalt. Det gör att det för tillfället är det lite spänt mellan grannländerna på just denna fronten.

Fiskförsäljning på stranden i Masachapa

I Nicaragua är det vanligt att man säljer frukt och grönsaker på gatan. De som har det lite bättre har ett skjul där de kan stå under dagligen och sälja sina varor. Andra använder sig av cykel och cyklar runt i samhället med ett litet släp med tomat, sallad, gurka, mm och ropar ut vad som finns till salu. Många putsar skor, jobbar på kaffeplantager, eller fiskar, beroende på vart i landet man bor. Säljer de inga varor eller tjänster, tjänar de tyvärr heller inga pengar. Osäkerheten av att inte ha en trygg inkomst oroar många. Man jobbar utanför lagen och utan rättigheter. Man kan inte direkt vända sig till sitt fack och ha kollektivavtalet i ryggen om man blir behandlad orättvist. Inte heller är det säkert att man kan ge sina barn en utbildning. Att inte ha en trygg inkomst betyder svårigheter att ta lån som i sin tur gör det svårt att skaffa sig en bostad. 9 miljoner människor. Jag undrar hur många av dem som vaknar upp varje morgon och känner sig lugna över att pengarna strömmar in. Hur många av dem som kan fortsätta att ge sin familj den trygghet de förtjänar. Och hur många av dem som inte känner av den förbannade fattigdomen.

Klara Adrian, programpraktikant i Nicaragua, Svalorna Latinamerika

CECILIA: Adios amigos!

Cecilia Holm, Bolivia inlägg 9.

Så är det sista arbetsdagen på Svalkontoret här i La Paz och det är med blandade känslor jag ska lämna Bolivia. Ser fram emot att träffa vänner och familj i Sverige, men samtidigt lämnar jag många vänner jag har fått här, det känns tråkigt.

Sista veckan har varit allmänt hektiskt med allt möjligt som jag vill hinna med innan jag åker. Varför är det alltid så att man sparar vissa saker till sista minuten? Jag antar att det är för när man bor på ett ställe är det så lätt att tänka "det kan jag göra imorgon, eller nästa helg" och vips så är det dax att ge sig av. Förra helgen virrade jag omkring på marknaden med Micke och Karin och fotograferade lite. Marknaderna är alltid lika spännande tycker jag, det finns allt och det är fantastiska färger (och ibland mindre fantastiska lukter). Jag önskar att jag kan gå omkring där hur länge som helst, men det är rätt bökigt och stökigt så huvudet är helt tomt efter ett par timmar och tyvärr måste man alltid vara på sin vakt för att inte blir rånad, speciellt med en stor kamera.

Men antingen jag vill det eller inte så på måndag är det Adios! till goda vänner, vackra berg , billig frukt, färgglada cholitas, salteñas, lamor, luftföroreningar, stökig trafik, högljudda billarm och trånga bussresor, chuños och tuntas, varav de sex sist nämnda jag inte kommer sakna särskilt mycket, men de andra desto mer.

Cecilia Holm

cecilia.holm@svalorna.se