En lärorik vecka tillsammans med PDRs fältteam i Castilla Media, Peru

Efter att bussen långsamt slingrat sig upp för de vindlande bergen tog vi oss, Julia och jag, äntligen upp till PDRs (Programa de Desarrollo Rural) kontor i Castilla Media. Det är en lång resa, men med tanke på det förtrollande landskap vi reser igenom och det faktum att vi ska få lära oss mer om PDR II och de aktiviteter som genomförs i fält är det definitvt värt mödan. 

PDRs fältteam har sitt kontor i den lilla byn Tipan, och bussen släppte vänligt av oss precis utanför kontorsdörren. Det är även här som fältteamet bor under de dryga tre veckor som de befinner sig i fält varje månad och varifrån man utgår när man reser till de övriga distrikten Pampacolca, Machaguay, Viraco och Uñon för att genomföra programmets olika aktiviteter. 

Utsikt över Tipan där PDR har sitt kontor. Foto: Julia Svanström 

Under den dryga vecka vi spenderat och arbetat tillsammans med fältteamet på plats har vi fått delta på ett flertal aktiviteter och möten. Främst har vi fått vara med på möten med några av de jordbrukare och djuruppfödare som deltar i programmet där PDRs fältteam presenterat programmets innehåll och de aktiviteter som ska genomföras under 2016. Till exempel fokuserar propgramkomponenten för socio-politiskt deltagande på att motivera och stärka främst kvinnor och ungdomar, men även män, till att medverka i olika politiska och ekonomiska processer som beslutar om distriktens utveckling. Under dessa möten understryks även lönsamheten av att organisera sig och bilda föreningar då det på så vis går att sälja större kvantiteter av produkter till marknaden. 

Därtill presenterades även de kommande aktiviteterna under 2016 inom programkomponeneten för produktivitet som belyser alternativa metoder så som organiskt gödsel (Biol) och miljövänliga bekämpningsmedel.

Möte med en förening för avokadoodlare där programkomponenterna för socio-politiskt deltagande och produktivitet presenterades. Foto: Veronica Haegeland

Under veckan som gått fick vi även möjligheten att följa med Roberto Velarde Garcia, ansvarig för produktivitetskomponenten, på beök hos avokadoodlarna i en av de föreningar som bildats under ramen för PDR II. Dessa besök genomförs för att inventera hur plantorna mår samt för att erbjuda teknisk assistans över vad som kan eller bör göras annorlunda för att öka produktionen. Många av odlarna har nyligen investerat i avokadoplantor och hjälpen till kunskap möts med entusiasm av de flesta.

Avokadoplanta som efter bara några år har börjat producera frukt till odlarens stora förtjusning. Foto: Veronica Haegeland

I ljuset av den 8:e mars och den internationella kvinnodagen känns det arbete som PDR II handlar om extra viktigt. Under vårat besök i Castilla Media har det stått klart att den övergripande filosofin inom samtliga programkomponenter är att ett ökat deltagande av kvinnor i politiska och ekonomiska processer inte enbart leder till fler möjliga intäktskällor utan även till en hållbar utveckling av samhället i stort. Trots att programmet inte genomför några specifika aktiviteter under tisdagen så kommer samtliga kollegor i fältteamet att lyfta frågan lite extra i veckans arbete. Detta med anledning av att det ofta är just kvinnor och ungdomar som befinner sig i de mest utsatta situationerna i samhället, och inte minst så på landsbygden. 

Veronica Haegeland, programpraktikant, Peru

Att förebygga barnsexhandel med jämställdhet i fokus

Förra veckan spenderades på Svalorna Latinamerikas programkontor i staden Estelí med att översätta dokument, och de mildare breddgraderna erbjöd en välkommen paus från hettan i Telica (där APEADECO:s huvudkontor ligger). Insektslivet var dock minst lika aktivt och avsaknaden av myggnät plågande om nätterna.

Med myggbitna ben återvände jag tillslut till APEADECO och slog mig ner vid skrivbordet som har blivit mitt kontor. Intill en sax och lite papper syntes spår av glitter. Att detta inte var hur jag hade lämnat bordet kom som en snabb reflektion innan jag dök ner i de översättningar som inte hunnits med i Estelí.

Senare under dagen frågade José Luis från kontoret om jag har sett den nya väggen för mars och glittermysteriet var plötsligt löst. Varje månad dekorerar APEADECO:s personal en vägg av pappkartong med pynt och information om vad som ska hända samma månad. I glitterpapper lyste orden ”MARZO MES DE LA MUJER” (mars – kvinnans månad) upp väggen och förutom den sedvanliga informationen om barnsexhandel, dess risker och skyddsfaktorer, så handlade en stor del av väggen om internationella kvinnodagen och jämställdhet.

Dekorerad pappvägg som beskriver månadens aktiviteter. Foto: Jennifer Linder.

”De fredsavtal som inkluderar kvinnor är mer hållbara. De parlament som har flest kvinnor godkänner fler lagar rörande sociala nyckelfrågor såsom hälsa, utbildning och kampen mot diskriminering och stöd av barn. Bevisen lämnar inget rum för tvivel: jämställdheten innebär framsteg för alla.” - Ban Ki-Moon

Dessa meningar är en del av ett längre citat från väggen för mars månad. Det kommer från FN:s generalsekreterare och motiverar mer än väl varför arbetet med jämställdhet är viktigt på en global skala.

På lokal nivå är jämställdhet därtill en av grundpelarna för att barnsexhandel (som är huvudfokus för Svalorna LA:s program i Nicaragua) ska kunna utrotas. Norvin Campos från APEADECO ger sin kommentar på detta när han säger att ojämlika maktförhållanden är det som gör både kvinnor och barn sårbara för verbalt, fysiskt och sexuellt våld. En kultur med stark machosism innebär även att män åtnjuter många friheter som kvinnor inte får och att rådande ekonomiska förhållanden och sociala normer kring sex och samlevnad innebär att en oönskad graviditet kan bli en direkt inkörsport till fattigdom för många kvinnor. Särskilt de som lämnas att ensamma ta hand om sig själva och sitt ofödda barn utan ekonomiskt eller socialt stöd från pappan till barnet eller familjen.

Knapra ekonomiska förhållandet och relationer som kantas av våld mellan föräldrar och/eller mot barn anses vara två riskfaktorer som gör barn och ungdomar extra sårbara för att bli utsatta för barnsexhandel. Att hos APEADECO uppmärksamma jämställdhet som ett viktigt tema under hela månaden och i deras arbete generellt är av vikt. Detta på grund av att, i likhet med Ban Ki-Moons uttalande, så kan ett samhälle där kvinnors vilja och varande respekteras till fullo sannolikt leda till ett samhälle där barn går fria från sexuell exploatering av vuxna.

Jennifer Linder, programpraktikant, Nicaragua

Första möten och gåshud på armarna i La Paz

Den halvskruttiga minibussen stannade mitt i den branta backen nästan uppe vid Plaza Murillo så att jag kunde hoppa av. Efter att jag gått lite fel och fått hjälp av en butter polis hittade jag till slut till Ministerio de Culturas y Turismo. Lokalen var full med ungdomar i olika åldrar och nästan alla bar tröjor med Albors logga. Längst fram står ett bord med duk och brevid det en talarstol. Regionsrepresentant för Svalorna LA, Johanna Helles, blir uppbjuden att sitta med representanter för Albor och Ministerio de Culturas y Turismo. Runt omkring mig samtalar ungdomar med varandra och nytesraportrar förbereder sina kameror och mikrofoner. Mötet filmas och dokumenteras noga.

Willy Flores, verksamhetsledare på Albor, håller tal. Foto: Sara Krenell

Albor ska presentera sin verksamhet och planen inför år 2016. Willy Flores, verksamhetsledare för Albor, Marvin Molina, Ministerio de Culturas och Mayra Karapi, representant för Albors studiecirklar, höll inspirerande tal. Efter talen visar teatergrupperna upp utdrag ur tre olika pjäser. När musiken börjar, skådespelarna rör sig över scenen och deras genomtänkta repliker fyller lokalen är det svårt att inte få gåshud på armarna.

Ögonblick ur en av Albors pjäser. Fotograf: Sara Krenell

Gerardo, programsamordnaren för Suma Thaki II, tar med mig på en informell presentationsrunda till organisationerna. Och det är där, i ett högt grått hus, på fjärde våningen, nära plaza San Fransisco och turistgatan Sagarnaga, jag för första gången får möta Red Ada. Varma och glada människor berättar för mig om verksamheten och deras ungdomsgrupper, och jag får en snabb rundtur på deras kontor. Ytterligare ett möte är tänkt för dagen, i Albors lokaler i El Alto. Luften känns torr och lite tung att andas, men det är inte så konstigt när du befinner dig på över 4000 meters höjd. På gatan vi går säljs strumpor, sladdar av olika slag och massor av frukt och grönsaker. För att komma in på Albor går vi igenom en liten kiosk och kommer in i ett litet utrymme där det sitter folk, vi hälsar och går upp för en trappa till vänster. Vi hör skratt genom dörren innan vi blir insläppta. En av Albors studiecirklar ska precis börja. Jag får träffa Willy igen och Maria Elena, koordinatör, och vi samtalar en stund om Albor, höjdsjuka och Sverige. De bjuder på clementiner och skratt. En spännande eftermiddag avslutas med en underbar vy över La Paz från telefericon på väg hem.

Sara Krenell, programpraktikant, Bolivia.

Terminalen

Häromdagen gick jag och Karla ut på Leóns bussterminal mittemot kontoret. Terminalen sitter ihop med en marknad som visade sig vara en mindre stad i staden, med sina små egna mathak, klädbutiker och skumma gränder. Vi gick dit för att för att bjuda in ett femtiotal kvinnor som jobbar där till en workshop om barnaga och diskutera dess konsekvenser och hur det finns andra sätt än våld för att uppfostra barnen.

Det tog oss hela för- och eftermiddagen att zick-zacka mellan brödförsäljare, DVD-försäljare, leksaksförsäljare, köksredskapsförsäljare och dela ut inbjudningar.

Det var varmt och jag var uttorkad som vanligt. Karla bjöd mig på en påse med frusen glass där man får bita hål i kanten på påsen och suga ut innehållet. Runtomkring marknaden kunde jag se människor i alla åldrar som gick och sög på sina små påsar för att sedan slänga de över axeln.

Kelly är med i Mary Barredas barn- och ungdomsgrupp. Hennes mamma Juana säljer frukt på marknaden och brukar också delta i Mary Barredas aktiviteter. Foto: Johannes Rydinger. 

De flesta kvinnor vi närmade oss under vår runda var intresserade av workshopen. Vissa hade varit i kontakt med Mary Barreda innan, andra inte. Vid ett tillfälle dök en man upp och förklarade hur den unga kvinnan vi hade bjudit in ”inte har tid för någon workshop idag. Hon måste vara här och sälja bröd!” Karla diskuterar med dem ett tag och det slutar med att den unga kvinnan kommer förbi vårt lokalkontor tillsammans med trettio andra nyfikna deltagare senare på eftermiddagen.

Karla och Liliana Novoa sätter igång med sin workshop. De ber deltagarna dela upp sig i smågrupper där de tillsammans får skriva upp på stora pappersark de olika känslor som uppstår när de slår sina barn. En annan punkt handlar om hur mödrarna tror att barnen själva känner när de utsätts för våld. En och en från varje grupp går sedan upp och redovisar vad de kommit fram till.

De diskuteras livligt och dras skämt. Vid ett tillfälle råkar en av de som ska redovisa sitt A2-papper kliva på ett barn som vinglar till och hon utbrister ”Se! Barn har ju inga känslor!”

Trots den skämtsamma stämningen kommer deltagarna in på desto mer allvarliga teman under sin redovisning. De talar om hur de själva kan känna en viss makt när de slår sina barn, hur det ligger närmre till hands och är en tillsynes enklare uppfostringsmetod. De kommer in på barnen. Hur de upplever rädsla. Lär sig våldets språk. Reproducerar det. Och i värsta fall blir avtrubbade av våldet.

Karla Laguna bjuder in föräldrar på bussterminalen till att vara med på en workshop som handlar om barnaga. Foto: Johannes Rydinger.

Jag upplever det vara en otroligt viktig workshop för att utmana våldsspiralen och öppna upp för nya vägar att leva med sina barn. Det är samtidigt en utmaning om mödrarna själva lever i ett hem där våldet kommer från ett annat håll - från mannen.

Det patriarkala våldet som klibbar fast. Det finns överallt. Inte bara i Nicaragua. Men här, bland människorna jag möter genom Mary Barreda, är det svårt att missa. Speciellt när det tar sig i uttryck genom kvinnornas eget agerande och uttalanden. Mary Barreda är noga med att lyfta fram hur machismo-kulturen är en struktur som genomsyrar hela samhället. De menar att kvinnorna reproducerar patriarkala beteenden och idéer och måste själva kämpa för att bryta mönstren.

För mig är det främmande att lägga ett sådant ansvar på en redan utsatt grupp. Jag undrar hur man orkar kämpa när både lagar, strukturer och mediala uttryck missgynnar kvinnor.

Karla påminner mig om att en av Mary Barredas stora målgrupp är barn och ungdomar. Och vilka är det som tar hand om dem? Jo, de ensamstående mammorna. Kvinnorna är inte bara arbetare och mödrar, de är även utbildare och de som sprider vidare värderingarna inom familjen.

Jag undrar var alla pappor är. De är oftast långt hemifrån för att söka jobb eller så har de lämnat familjen helt och hållet. De är därför upp till kvinnorna att dekonstruera strukturerna, däribland barnaga och machismo-attityden, som blivit så normaliserade i de Nicaraguanska samhället, menar Karla.

Hon lämnar mig med en svårtolkad blick som för tankarna till ett samtal jag hade med en av psykologerna på organisationen. Vi pratade om den trötthet och hopplöshet som sköljer över en inom det här arbetet, men som sekunden efter kan ersättas av en glödhet ilska och vilja som låter en kämpa vidare.

Johannes Rydinger, infopraktikant Nicaragua

Tunga moln vilar över Arequipa efter måndagens skyfall

Jag vaknar och tror att det fortfarande är mitt i natten, ljuset har ännu inte letat sig in i mitt rum, klockan visar 7 och jag hör hur det smattrar på taken. Regnet har börjat falla över Arequipa, och allt blev lite tystare.

Först kändes det som en lättnad, det har varit torka i regionen under 2 månader så regnet behövdes verkligen. Men efter 16 timmar av konstant regn så hade det börjat droppa rejält inomhus, gatorna hade förvandlats till små floder och elektriciteten var i många delar av Arequipa borta.
Normalt så varar regnperioden mellan januari och mars, men inte i år, väderfenomenet el Niño har ändrat om strömmarna vilket har inneburit en svår torka i södra delar av Peru. Det regnar där det inte brukar regna och i de regioner som det vanligtvis ska regna är det torka.  Tidigare praktikanter har rapporterat om el Niño som ni kan läsa om här och här.

 Tunga moln vilar över Arequipa. Foto: Julia Svanström.

För de jordbrukande invånarna i Castilla Media har tiden varit extra svår, regnet var efterlängtat för de torra odlingarna. Dock ställde skyfallet till det en hel del, i form av översvämningar vilket skadade många av odlingarna. Likaså raserade många delar av vägarna i Castilla Media vilket försvårar för PDR:s arbete, möten har fått ställas in då det är farligt att ta sig mellan byarna. Flera distrikt har blivit avskurna från kommunikation.  Jose Luis Chavez Márquez, provinsiell borgmästare i Castilla, rapporterade till tidningen La Republica att vägarna till distrikten Ayo, Huancarqui, Andahua, Uñon, Tipán, Orcopampa, Pampacolca har blockeras av jordskred. 3 av dessa berörs av PDR II verksamhet. Flera fordon blev strandsatta då lera och stenar blockerade vägen.

I Arequipa  kan starten på det nya läsåret komma att skjutas upp på flera skolor då skolbyggnader blivit vattenskadade. Under de senaste dagarna har regnet lugnat sig men tjocka moln vilar över staden.

Människor skyddar sig från regnet. Foto: Julia Svanström.

Vi hade planerat för vårat första besök i Castilla Media denna vecka, vi väntade med spänning på att äntligen få komma ut till regionen och möta alla människor som PDR II berör, men regnet tvingar oss att vänta. Istället är vi kvar på kontoret i Arequipa. Efter en intensiv första vecka fick regnet oss att stanna upp och reflektera över alla nya kunskaper och möten vi varit med om. Det har gett oss mer tid att sätta oss in i programmet som arbetar på flera genomgripande plan för att mer än 2153  kvinnor och ungdomar som lever i fattigdom i Castilla Media kan förbättra sin livskvalité och aktivt deltar i processer för en hållbar utveckling samt utöva sina ekonomiska, sociala och politiska rättigheter. Under förra året gjorde programmet framgångar i flera av de olika delmålen. Men det är också många utmaningar som programmet står inför, främst rörande finansiering och samordning, och som våran landsrepresentant Edith sa; vi slutar aldrig att lära oss.

Det återstår att se hur vädret utvecklar sig under följande vecka och vad skyfallet haft för konsekvenser för regionen. Än är det för tidigt för att veta den exakta innebörden, till exempel om det hjälpt till att återställa vattenunderskottet eller inte. Denna vecka har tydligt visat på att i ett landsbygdsutvecklingsprogram måste en hela tiden vara beredd på att allting kan hända och insatserna måste alltid kunna anpassas efter oförutsedda situationer. Nästa vecka gör vi ett nytt försök att resa till Catilla Media.

Julia Svantröm, programpraktikant, Peru


Källor:
La Republica Peru (hämtat:25-02-2016)
La Republica Peru (hämtat:25-02-2016)
La Republica Peru (hämtat:25-02-2016)