Telicas vattenpark - en plats för workshops

Då och då blir Telicas centralt belägna vattenpark plats för de workshops som APEADECO håller utanför skolorna. Nyligen hölls en workshop med lärare och psykologer om ämnet risk- och skyddsfaktorer rörande barnsexhandel.

Gemensamt för de workshops som jag har deltagit i på APEADECO är att de använder sig väldigt lite av formella presentationer och väldigt mycket av dynamiska övningar. Dagens pass började följaktligen med ett massagepass som leddes av en av ledarna för workshopen. Till avslappnande musik parade deltagarna ihop sig två och två och skulle en i taget massera bort negativ energi från den andra personen efter att ha frågat om denne var okej med det.

Därefter övergick workshopen i en övning som var inriktad på det specifika temat för dagen. I en låda fanns ett flertal riskfaktorer för att ett barn eller ungdom ska råka ut för barnsexhandel skrivna på kort, såsom våld i hemmet, trångboddhet, att hoppa av skolan i förtid och olämpliga utbildare. Den person som plockade upp en riskfaktor skulle sedan läsa upp den framför resten av gruppen och förklara hur denna skulle kunna vändas till en skyddsfaktor, alternativt vilken typ av skyddsfaktor som skyddar mot den aktuella riskfaktorn. För att göra denna aktivitet mer dynamisk och rolig fick deltagarna först stå i en ring varpå musik spelades och en boll skickades runt från person till person. När musiken stannade fick den personen som höll i bollen gå upp till lådan och plocka upp en riskfaktor.

Melania Toval plockar upp en riskfaktor ur lådan. Foto: Jennifer Linder.

Psykologen Melania Toval plockar upp kortet som lyder ”trångboddhet” och tänker en liten stund innan hon svarar. Hon tolkar riskfaktorn som de fall där barn växer upp i hus där det bor många andra och de inte får något privatliv. De kan då från mycket ung ålder utsättas för att höra eller bevittna andra i hemmet ha sex och kan följaktligen få svårt med att förstå sexuella gränser. (LÄNK till klipp när Melania pratar) https://www.youtube.com/watch?v=HB4JPFJpYq0

Workshopledaren José-Luis berättar i samband med detta om ett fall där ett barn bodde i samma hus som många vuxna släktingar och blev sexuellt utnyttjad av sin farbror. När hon berättade detta trodde inte de vuxna på henne utan försökte hitta på ursäkter såsom att hon (trots värmen) inte borde sova med så lite kläder.

Att försöka göra så att varje enskild person i ett hushåll känner att de har möjlighet till ett privatliv är svårt att hantera inom sfären för denna typ av workshop. Däremot gick diskussionen kring att inte skuldbelägga barn och ungdomar om de berättar att de har blivit utsatta för något som inte kändes okej inom hemmet, må det så ha varit av en annan släkting. Att ta deras berättelser på allvar och anmäla fall av barnsexhandel är av stor vikt.

Yvette Betancourt håller i diskussionen om riskfaktorer och motsvarande skyddsfaktorer. Foto: Jennifer Linder.

Sista momentet av workshopen var att parvis klappa i takt till en ramsa om på vilka platser en bör vara aktsam mot sexuella förövare. Dessa platser innefattar bland annat hemmet (som i exemplet ovan), skolan, jobbet, kyrkan och i bostadsområdet. Detta är en ramsa som har använts tidigare i workshops med ungdomarna och den skapade minst lika mycket skratt hos de vuxna.

Att diskutera och försöka hitta lösningar till ett problem som är väldigt allvarlig och högst verkligt i den Nicaraguanska vardagen kan göras på många sätt. Powerpoints med information och statistik tjänar ett syfte. Men att hantera ett sådant tungt ämne på ett dynamiskt sätt kanske kan låsa upp lite kreativitet som balanserar allvaret på ett sätt som gör det känslomässigt tillgängligt att gå igenom de faktorer som påverkar ett sådant tragiskt brott som barnsexhandel.

Jennifer Linder, programpraktikant, Nicaragua 

Många jordar på en jord - utbildning i mänskliga rättigheter och ledarskap i Peru.

- Jorden är så stor att vi ibland kan känna oss så små så att vi inte kan påverka någonting, men det finns många jordar på denna jord. Säger Andreika Chavez, efter hon visat en film och tittar ut över ungdomarna som sitter i en cirkel runt henne. Hon är i vanliga fall lärare i Arequipa men ibland hoppar hon in i PDRs (Programa de Desarollo Rural) fältteam för att undervisa ungdomarna på landsbygden i mänskliga rättigheter. Hon menar att vi alla kan påverka en liten del av jorden för att på så sätt påverka hela jorden.

- För att stärka människorna på landsbygden så är det viktigt med bra utbildning och att medvetandegöra om vilka rättigheter de har samt att ge verktyg till att delta i utvecklingsprocesser. Säger Andreika.

Vad har vi som ungdomar och medborgare i Peru för rättigheter? Var frågan som workshopen för ungdomarna i Castilla Media hade för avsikt att besvara. Foto: Julia Svanström. 

Ungdomarna är i en blandad ålder mellan 11-18 år. Alla sitter spänt på sina stolar när Andreika ger ut en övning där ungdomarna får gå igenom vilka mänskliga rättigheter som finns och vad de innebär. Rättigheterna finns till för att skydda oss och stärka demokratin genom att ge oss rätten att delta i beslutsprocesser i samhället. Att en rättighet också ibland innebär skyldigheter fick vi lära oss genom till exempel att rösträtt innebär en skyldighet att välja den bäst lämpade ledaren. Men för att delta i samhällsutvecklingen på ett bra sätt så krävs det att vi klarar av att kommunicera våra åsikter och vara en god ledare.

När vi frågar vad det innebär att vara en bra ledare så kommer förslaget: "den som kan övertyga andra på ett bra sätt". Vi gör ett litet skådespel med olika ledarskapstyper; den ömsesidiga, den aggressiva och den passiva. Det finns många sätt att kommunicera, beroende på ens personlighet och karaktär, men vi alla kommer fram till att den ömsesidiga ledarrollen är den som är mest eftersträvansvärd.

I pausen fick jag möjlighet att prata med en av deltagarna. Norca Roca Aguilar som är 16 år och ordförande för skolstyrelsen i Tipan. För henne var det extra intressant med de olika ledarskapsrollerna eftersom hon själv är en ledare, hon säger att det är viktigt att utveckla sin ledarroll för att även utveckla sin identitet.

Norca Roca Aguilar är ordförande i skolstyrelsen i Tipan, för henne var det extra viktigt att utveckla sin roll som ledare. Foto: Veronica Haegeland.

Jag frågar henne om hon kunde mycket om mänskliga rättigheter och ledarskap innan PDR började med sina utbildningar, hon svarar:

- Nej, bara lite, de här mötena har lärt mig mycket och hjälpt mig att utveckla min identitet, som ledare och medborgare.

Vad är mänskliga rättigheter för dig?

– Allt som vi människor har rätt till i samhället.

Jag undrar om hon kan se stor skillnad i hennes by efter att PDR började arbeta där. Hon svara direkt:

- Ja! Tack vare PDR så är vi mycket bättre organiserade och det är mycket större delaktighet och demokrati i Tipan.

Hon tycker att PDRs arbete är dynamiskt och välorganiserat och kan inte se något hon anser behöver förbättras utan hoppas på att PDR fortsätter med sitt arbete i regionen.

Veronica ger ungdomarna stöd i uttal och konversation på engelska. Foto: Julia Svanström.

I slutet så fick även jag och Veronica bidra med lite övningar på engelska. Att öva på uttal och konversationer (samt lite dans och roligheter) kändes uppskattat eftersom det är det som är lite knepigt med att lära sig ett nytt språk.

Julia Svantröm, programpraktikant, Peru 

Ökad resiliens inför klimatförändringar: en nödvändighet för befolkningen i Castilla Media

Peru, med all sin mångfald och vackra natur, står inför en svår utmaning. Som ett av de mest utsatta länderna i världen inför pågående klimatförändringar måste åtgärder vidtas för att säkerställa en anpassning till de nya förhållanden som kommer att råda inom kort. Dock faller ofta institutionalismen i landet platt när det kommer till samordning mellan myndighetsdepartement och implementering av strategier. Därtill prioriteras gärna regioner runt kusterna samt storstäderna på den politiska agendan, vilket innebär att den andinska landsbygden ofta hamnar i skymundan när det kommer till statligt stöd och åtgärdsprogram.

Denna problematik är något som diskuterades ingående under en intervju med Ronal Fernandez Bravo, civilingenjör inom hydrologi, under föregående vecka. Fernandez Bravo har, för PDR och Svalornas Latinamerikas räkning, genomfört en studie kring de rådande klimatförhållandena i Castilla Media och befolkningens möjlighet att anpassa sig till de förändringar de står inför.

Ronal Fernandez Bravo, ingenjör inom hydrologi berättar om vattensituationen i Castilla Media. Foto: Julia Svanström. 

Klimatförändringarnas effekt på jordbrukets förutsättningar i de distrikt som PDR II verkar har tidigare nämnts i denna blogg, där ökade temperaturer i första hand bidrar till den snabba avsmältningen av Corupunas glaciäris. Därtill påpekar Fernandez Bravo även att temperaturökningen i regionen redan överskridit den kritiska gränsen vid 1.4 C grader, vilket innebär ytterligare minskning av vattenresurser då ökade temperaturer medför märkbar förkortning av den nödvändiga regnperioden. Det är med detta i åtanke som PDR II inför nästa fas av programmet ämnar att involvera miljöfrågan och en given säkerhet för befolkningen att erhålla vattentillgång. Det är också på grund av detta som syftet med den studie som Ronal Fernandez Bravo genomfört varit att identifiera vilka områden som bör prioriteras inom programmet för att öka anpassningsförmågan till klimatförändringarna.

Förutom det faktum att den trögflytande institutionella strukturen i landet måste förbättras genom att motivera statliga myndigheter att utöka stöd och strategier till landsbygden, belyser även Fernandez Bravo i sin studie vikten av att stärka familjernas resiliens inför förändringar i produktionen då fattigdom är en bidragande faktor till sårbarhet. Redan i dagsläget är det få av jordbrukarna i regionerna som har tillräckligt stor produktionsomsättning för att kunna livnära sig enbart på jordbruket, utan många måste även söka additionella inkomstkällor – då ofta i städerna.

En vattenreserv i distriktet Uñon. Frågan är hur den kommer att fyllas i framtiden. Foto: Julia Svanström.

Ovannämnda resiliens är självklart inte helt lätt att uppnå, men det är också här som PDRs roll blir som tydligast, särskilt när statliga åtgärder lyser med sin frånvaro. Det är nämligen just kapacitetsutveckling inom produktivitet, behandling av ohyra samt effektivt utnyttjande av vattenresurser som ligger till grund för en ökad resiliens hos familjerna. Fernandez Bravo belyser att det kommer krävas bättre och effektivare bevattningsteknologi och återanvändning av resurser för att lyckas. Därtill behövs det att befolkningen går tillsammans och kollektivt säljer sina varor till större marknader för att minska sårbarheten inför produktionsförändringar i det långa loppet; ett arbete som PDR II redan nu lagt en god grund för.

Veronica Haegeland, programpraktikant, Peru 

Hård bestraffning eller ömsesidig kommunikation?

- Vad har ni gjort när ni har fått reda på att er son eller dotter har skolkat eller haft någonting annat opassande för sig?

Utbildaren Leslie Torres ser ut över det gröna och vita klassrummet i en av Ruben Darios många skolbyggnader. Fönsterna är halvöppna och på skolgården utanför är det dags för rast, så det är inte lätt att överrösta skratten, fotbollsspelandet och de högljudda samtalen. Föräldrarna sitter bredvid varandra i en stor halvmåne och lyssnar uppmärksamt. Men få av dem möter Leslies blick. Det verkar som att frågan hon precis ställde är jobbig att svara på. Efter en stunds tystnad tar en av mammorna mod till sig.

- Jag blir förbannad och skäller ut dem. Sedan blir det stryk, såklart!
Någon skrattar till och ett dovt fnissande fyller rummet, precis som om deltagarna försöker vifta bort allvaret i det som just sades.  Vi befinner oss på Leslies och Cristinas workshop. Här ska vi diskutera hur vi på ett bättre sätt kan kommunicera med våra barn. Ja, denna gång är det inte barnen och ungdomarna som är huvudpersonerna, utan deras föräldrar.

Barn och ungdomar går igenom massor av olika situationer i livet, förklarar Leslie. Därav beter de sig inte alltid som föräldrarna tycker att ”de borde”. Det är viktigt att ta upp detta till diskussion, så att föräldrarna blir mjukare med sina barn och pratar med dem istället för att använda våld. Foto: Linda Fagrell.

Varje år gör alla organisationer som ingår i programmet DEDENAN II en resultatmätning för att bedöma i vilken utsträckning de uppsatta målen har uppfyllts. Mätningen består av undersökningar som görs med barn, ungdomar, deras föräldrar och andra vuxna.

- Det vi har sett det senaste året är att föräldrar fortfarande ser den hårda bestraffningen som någonting positivt, berättar samordnaren Diana. Enligt många vuxna i Nicaragua ses barnen som ofullständiga personer. Föräldrarna tror att de gör barnen en tjänst när de slår dem. Detta vill vi förhindra. Med olika aktiviteter vill vi visa föräldrarna att det finns olika alternativ till våld och ge dem konkreta exempel på vad de kan göra istället.

Under workshopens gång hålls olika dynamiska övningar. Här ombeds föräldrarna, till tonerna av klassisk musik, att blunda och återuppleva något vackert minne. - ”Musiken tog mig tillbaka till ögonblicket då jag för första gången såg min dotter”, säger en av mammorna med tårar i ögonen när musiken stängs av. Foto: Linda Fagrell.

I klassrummet fortsätter diskussionen.

- Jag blir besviken och ger dem utegångsförbud, påpekar en mörkhårig kvinna bestämt.

- Jag skäller ut dem efter noter, säger en annan,  samtidigt som en tredje utbrister att hon minsann inte använder sig av sådana metoder.  Hon försöker alltid ge dem råd och föra en dialog.

Leslie håller upp ett plakat. Alla tittar nyfiket. På plakatet syns tre olika kommunikationstyper förklarade med bilder och text.

- Oftast använder vi oss av någon av dessa typer i vår kommunikation med barnen, säger hon. Antingen den aggressiva, den passiva, eller den ömsesidiga.

Vi kommer hit för att lära oss hur vi på bästa sätt kan hjälpa våra barn, säger Miriam, mamma till två söner.  Här reflekterar hon tillsammans med tre andra mammor över de olika kommunikationstyperna som Leslie redogör för. Foto: Linda Fagrell.

- Så vilken kommunikationstyp tror ni då är den bästa?, frågar Leslie.

Rummet tystnar igen.

- Den ömsesidiga, säger någon blygt efter en stund. De flesta nickar instämmande.

Plötsligt ställer en kvinna från den bakre raden en fråga. Det är första gången vi hör henne säga någonting.

- Är detta den enda reflektionsstund vi kommer att ha eller blir det flera?

Ja, ingen kan nog säga sig vara expert på varken kommunikation eller på att vara förälder. Men att ha viljan att lära sig mer innebär också modet att våga förändras. Av de 41 föräldrar som kom idag sågs bara en man. Vi lämnar klassrummet med en enad slutsats:

Det finns många starka kvinnor i Nicaragua.

Linda Fagrell, infopraktikant, Nicaragua

Intressegruppen – En bild säger mer än tusen ord

Ett av huvudmålen för Svalorna Latinamerikas program i Nicaragua (DEDENAN fas II) är att barn och ungdomar ska känna till sina medfödda rättigheter. Bland annat de rättigheter de har som medborgare i samhället, rättigheter som rör deras egen kropp och sexualitet, samt rättigheter till att ha och uttrycka en egen vilja. Utöver att de själva ska känna till detta står det också formulerat att dessa rättigheter ska erkännas av andra, vuxna närmare bestämt. Det kan nämligen vara väldigt svårt att rent praktiskt hävda sina rättigheter om andra inte erkänner dem. Att försöka ta vara på sina rättigheter när inte vuxna i samhället håller med kan därtill leda till konflikter som främst drabbar barnen och ungdomarna själva negativt.

Många av aktiviteterna som APEADECO gör riktar sig just till detta, att öka kännedomen kring barns rättigheter. Inom dessa aktiviteter finns intressegruppen, som förra året hade temat dans, och detta år handlar om serietecknande och ritande.

Ungdomarna har på bara två kurstillfällen börjat lära sig att rita landskapsperspektiv. Foto: Jennifer Linder.

Två gånger i veckan (om 2 timmar varje session) under sex månaders tid kommer ungdomarna att ta sig till APEADECOs kontor för att lära sig att teckna. APEADECOs vision är inte bara att ungdomarna ska utveckla kunskaper i teckning för att kunna stärka sitt eget självförtroende och få utlopp för sin kreativitet. De vill också att dessa talanger ska kunna sättas i användning för att skapa bilder med meddelanden för att synliggöra och motverka barnsexhandel. Kanske kan dessa bilder skapas för specifika kampanjer eller på annat sätt nå ut till allmänheten.
  
Eftersom att barnen och ungdomarna går i skolan olika tider så har APEADECO en grupp som kommer till rit-kursen på morgonen och en grupp på eftermiddagen. Eftermiddagsgruppen består framförallt av de ungdomar som kommer ifrån områden längre bort från staden och alltså har längre restid till Telica.

Miguel, Mihurez y Carmen visar upp sina teckningar. Foto: Jennifer Linder.

När jag frågar Carmen, Mihurez och Miguel om vad det bästa med att vara med i intressegruppen är svarar de ”att lära sig rita”, som om det vore det mest självklara i världen. Finns det något mer som är bra, undrar jag och Carmen svarar fnissande ”att utveckla sin kreativitet”. Mer än så lyckas jag inte få ur ungdomarna förrän de åter är uppe i högljudda samtal och skrattar med sina vänner. Men ordspråket säger ju att en bild säger mer än tusen ord och att bevittna hur ungdomarna går från att lära sig att rita enkla former till att sätta dessa i komplexa landskapsperspektiv på bara några tillfällen får kanske tala för sig själv.

Jennifer Linder, programpraktikant, Nicaragua