Att mäta resultat av aktiviteter

I veckan har jag, blandat med att vara med på workshops, utbildningar, möten osv, hjälp till att översätta den årliga rapporten för arbetet med sexuell kommersiell exploatering i Nicaragua. Jag får en sådan extrem kick av att läsa om resultat som har uppnåtts under 2014 och sedan få se och höra om det i verkligheten, så detta blogginlägg kommer att vara baserat på dessa kickar.

Något som slagit mig är hur extremt komplext det är att mäta resultat när vi arbetar med att ändra normer i samhället. Detta är ett arbete som kräver ett permanent och kontinuerligt arbete under många år, ni kan nog hålla med om att det är lättare att mäta antalet vattenbrunnar som man grävt eller hur mycket vinst ett företag går med förhållande till att mäta om barn och ungdomar ser sig själva som rättighetsbärare och sociala subjekt?

Ungdomar i Telica läser en folder om förebyggande av SKE

Men hur mäter man resultatet av de aktiviteter som genomförs?

Vanligen ser man till att målgruppen och de grupper som man jobbat med under året svarar på olika enkäter vars frågor är baserade på indikatorer (ett framtida blogginlägg kommer handla om indikatorerna), enkätsvaren kompletteras oftast med djupgående intervjuer. Beroende på de svar som ges så kan man få konkreta resultat i hur många, procentuellt sätt, har uppnått de förväntade resultaten. Exempel på resultat från den årliga rapporten:
• 72 % av barnen och ungdomarna ser sig själva som rättighetsbärande individer och är medvetna om att de har samma kapaciteter och förmågor som vuxna
• 28 % av barn och ungdomarna anser sig ha lite kunskaper i förhållande till vuxna och borde förhålla sig till ett underläge gentemot vuxna då de är i utveckling.
• 60 % av de intervjuade vuxna accepterar att föräldrar använder bestraffning i form av våld som uppfostringsmetod gentemot sina barn.

Ungdomar i Telica, Nicaragua i workshop om riskfaktorer

Dessa resultat vägs mot tidigare år för att kunna se om en förbättring har skett. Även om programmet än inriktat på sexuell kommersiell exploatering (SKE) så handlar inte alla aktiviteter explicit om det, då det finns många olika orsaker till SKE så måste man angripa från flera olika angreppsvinklar. Ämnen som man har berört denna vecka i Telica, Nicaragua inkluderar: könsrelaterat våld, barns rättigheter, riskfaktorer och sätt att skydda sig mot SKE, våld i uppfostran, kvinnans och mannens roll i hemmet etc

Det som de flesta workshops jag varit på i veckorna har gemensamt är att man ifrågasätter och belyser situationer och problem i samhället som deltagarna får diskutera.  Det är i dessa diskussioner som min kick kommer och jag förstår mer bakom dessa 72,28 och 60% procent:

• När jag får höra om Isadora som genom att lära sig om sina rättigheter hjälpte sin syster att komma ut från ett våldsamt förhållande.
• När en grupp föräldrar kommer fram till att det inte är jämlikt att när en flicka blir kvinna så tilldelas hon massa skyldigheter (laga mat, bli mamma, måste skydda sig själv mot män..) och när en pojke blir man så får han massa friheter (han får gå ut och festa, röka, dricka..)
• När en mamma berättar om när hennes son diskar och farföräldrarna kritiserar honom för att göra kvinnogöra och sonen självmant säger att diska även är mansgöra.
• När 20 stycken 14åringar i början av dagen inte har en aning om vad sexuell kommersiell exploatering är och efter 2 timmar kan analysera riskfaktorer som finns i samhället.
• När en pappa berättar att han alltid varit våldsam och aldrig vågat prata med sina döttrar om sexualitet, men att han nu förstår vikten av att kommunicera med sina döttrar och att vinna deras förtroende.

Ungdomar som diskuterar, Telica

Att vara vittne till deltagarnas förändring i sitt tankesätt gör att jag ser och hör tydliga resultat. Jag vet inte om man kan jämföra konkreta resultat som en grävd vattenbrunn eller en miljon i företagsvinst mot ett barn som inte tillåter sig luras in i sexhandeln av en främling eller en kvinna som inte går med på att utnyttjas i hemmet. Men jag vet att dessa skillnader i attityder och tankemönster kommer att leda till stora förändringar i samhället här, det jag inte vet är hur lång tid det kommer att ta…

Ungdomar i process att förändra sina tankemönster? 

Hälsningar från Telica, Nicaragua

Elin Jakobsen Rydstedt, programpraktikant

Kampen för jämställdhet är inte bara för kvinnor

Igår kväll var Sonia och jag på visning. Klockan åtta mötte vi upp dom andra från kontoret vid ett torg som heter Plaza Murillo och begav oss vidare mot en biosalong. Där såg vi premiäravsnittet av ”Solo para MACHOS” som Svalornas samarbetesorganisation CISTAC har producerat för nationell TV. Det är den första serien i landet som riktar sig mot den kultur i Bolivia och andra latinamerikanska länder som kallas machismo. Machismon har gjort sig känd för att solidifiera stereotyper baserade på kvinnor och mäns kroppsliga sammansättningar. Attributen som förknippas med män är generellt fantastiska och de attribut som förknippas med kvinnor är de som blir över. Homo- eller bisexualitet finns överhuvudtaget inte. Eller transexualitet. Eller intersexualitet. Termer som associeras med HBTQI används mest som skällsord för de som frångår de traditionella könsnomerna i Maschismo-kulturen, vilket för övrigt ofta är skäl nog för att utsättas för våld.

Könsroller utgör för dom flesta en viktig del av personlig identitet, åtminstone så länge som dessa ämnas upprätthållas i ett samhälle. Att de konstrueras alls kan hänvisas till att ett historiskt arv möter aktuella sociala handlingar och vice versa. Dessa kan i sin tur förstärka och manifestera varann och leder slutligen till att könsrollerna fortsätter existera. När det pratas om att förändra de föreställningar vi har kring kvinnligt och manligt i ett samhälle, alltså kring könsrollerna, så hamnar dessa frågor ofta i en kvinnokamp-kategori. Det har sin grund i att kvinnan som grupp är underordnad och att maktfördelningen måste jämnas ut. Kvinnor ska slåss för sin rätt att inte behandlas som lägre stående och för rätten om sin egen kropp. Med detta sagt, vilket intresse har män för en samhällsförändring?

Att män inte ska gråta, att dom ska tjäna familjens levebröd eller att dom inte ska göra några hushållssysslor är några av de välspridda förväntningar på män som finns inom machismo-kulturen i Bolivia. Att uppvisa en stark sexdrift och att objektifiera kvinnor är ytterligare ett återkommande inslag. Att slåss och att stärka sin manlighet genom våld är kanske en ännu mer utbredd uppfattning. Detta våld utövas inte bara mot kvinnor. I ett samhälle präglat av machismo, måste man kämpa för att få ett värde som sådant och män slåss ofta med varandra. Att inte ställa upp på kamp innebär oftast glåpord och förlöjligande.

Denna naturalisering av våld som något positivt, normaliserandet av heterosexualitet och de allmänna tabun och sociala måsten som råder för män kan ju inte gärna gälla alla män, precis som motsvarande attribut knappast kan tillfalla alla kvinnor. Utöver det finns det kanske de som varken klassificerar sig som kvinna eller man. Vart tar dom vägen i en machismo-kultur?

Som ett sätt att holistiskt främja jämställdhet och framhålla de sätt på vilka en icke-machismo kultur kan gynna alla inblandade i ett samhälle, samt som ett sätt att lyfta upp några av de minoritetsgrupper som finns i det bolivianska samhället, utgår Svalornas samarbetsorganisation CISTAC därför ifrån ett maskulinitetsperspektiv i sin jämställdhetskamp. I kombination med de övriga samarbetsorganisationerna i projektet Suma Thakhi är förhoppningen så att få bukt med könsrelaterade frågor på ett så effektivt och hållbart sätt som möjligt. Och tretton söndagar framöver kan alla i Bolivia deras informationskampanj. Klockan 19.30 i rikssänd TV.

Sara Byrskog, Infopraktikant, La Paz, Bolivia

Processen för politisk utveckling i Peru

Förra året var det kommunval i de olika kommunerna i Castilla Media och därför är större delen av kommunalråden helt nya. Att organisera en kommun utan tidigare erfarenhet är inte helt lätt och det är en av sakerna som Svalorna stöttar regionen med. Programmets tredje delmål handlar om just politisk och social utveckling.

För ungefär en vecka sedan var vi på möte med tre av de nya kommunalråden i Viraco, en av kommunerna i Castilla Media. Galo, som annars är ansvarig för delmål två som handlar om utbildningsutveckling, gick igenom kommunallagen med de nya kommunalråden. Han pratade bland annat med dem om de olika områden som de nu är ansvariga för. Till exempel ska kommunen se till att befolkningens hälsa kan ses efter, att gator har namn och nummer och att kommunens utbildningar utformas, utförs och utvärderas.

Viraco, en av kommunerna i Castilla Media 

Peru är ett land som präglas av hög korruption. Enligt korruptionsundersökningar från Transparency International, där de använt en skala från 0-100 där 0 är väldigt korrupt och 100 är nästan utan korruption, tilldelas Peru siffran 38 (jämfört med Sverige som fått siffran 87). En låg siffra med hög korruption som varit stadig de senaste åren. Och när en stor del av befolkningen inte har särskilt högt förtroende för de som styr landet blir det extra viktigt att kommunen styrs på ett öppet och ärligt sätt.

Därför föreslog Svalornas medarbetare att kommunalråden i Viraco bland annat ska vara så tydliga som de bara kan med den ekonomiska redovisningen. De gav som exempel att kommunalråden kan skriva upp kommunens budget på ett stort ark och sätta upp det i kommunhuset så att alla som vill kan ta del av den. På så sätt behöver inte befolkningen ha några frågor eller misstankar när det kommer till hur deras pengar används. Något som kommunalråden verkade tycka var en bra idé.

Det märktes att de nya kommunalråden verkligen vill förbättra kommunen de bor i. Under hela mötet deltog de aktivt, skrev ner mycket av det som sades och ställde frågor när det var något som de inte förstod eller hängde med på. När Galo berättade att de som kommunalråd har ansvar för turism och att visa upp för sin omgivning vad deras kommun har att erbjuda genom till exempel marknader, hade de redan förslag på vad de kunde göra.
– En marknad kan vi ju ha på oktoberfesten! Då kan vi bjuda in de boende från de andra kommunerna i Castilla, föreslog ett av kommunalråden och de andra två höll med.

Även om de nya kommunalråden inte har erfarenheten av att organisera och styra en kommun så märks det att de har viljan. Samtidigt får en inte heller glömma att deras mandatperiod inte ska ses som en punktinsats utan att kommunens styre måste ses i det stora hela, som en lång process som efter Svalornas stöd och guidning ska fortsätta utvecklas och förbättras. Därför är det viktigt att de genom Svalornas utbildning får kunskap och självförtroende för att i framtiden klarar av att ta stegen framåt själva.

Men under det närmsta året kommer ändå Svalorna finnas där för att stötta utvecklingen av kommunerna i Castilla Media, och det ska bli spännande att se vad de nya kommunalråden lyckas utföra.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Hälsodagar i León

I samband med den internationella kvinnodagen har organisationen Mary Barreda valt, förutom själva firandet i form av en teaterföreställning för kvinnorna de arbetar med, att även erbjuda hälsokontroller. I samarbete med MINSA som är hälsoministeriet i Nicaragua har organisationen anordnat en ”Hälsodag” där kvinnor kunde göra gynekologisk cellprovtagning, manuell undersökning för bröstcancer och HIV-prover (för alla kön). Allt var gratis för alla.

 

I El Esfuerzo, i väntsalen.

MINSA stod för läkarna och några av sjuksköterskorna. Mary Barreda för lokalen, inbjudningar, sjukvårdspersonal, rådgivningspersonal samt bestämde i vilka område det skulle göras. Tanken var att ta dessa tester till områden eller personer som inte har eller har mindre tillgång till det. Totalt har det varit fyra dagar av vad de har kallat för ”Jornada de Salud”. Det startade vid bussterminalen i León där kvinnorna som arbetar på marknaden vid terminalen fick komma in och genomgå hälsokontrollerna. HIV-testerna var även tillgängliga för männen. Hälsoklinikerna omkring terminalen är nämligen bara till för personer som bor i området. Därmed har kvinnorna som arbetar där inte tillgång till just de hälsokontroller och försummar väldigt ofta sin egen hälsa.

Läkarstudent mäter blodtrycket.

Intresset har varit stor för hälsokontrollerna även om reaktioner för framförallt gynekologisk cellprovtagning har varit av en något nervös karaktär. Cellprovtagningar är dock väldigt viktiga för att kunna upptäcka livmoderhalscancer i tid. I Latinamerika och Karibien dog ca 36.000 kvinnor år 2012 och ca 83.000 blev diagnosticerade samma år. Enligt WHO löper en kvinna i Latinamerika och Karibien tre gånger större risk att dö av livmoderhalscancer än en kvinna i Nordamerika, på grund av ojämlik tillgång till sjukvård. En sjukdom som annars går att behandla om den upptäcks i tid med hjälp av regelbundna gynekologiska cellprovtagningar eller undvika helt genom vaccination.

I Santa Maria, utanför León. I brist på lokaler, användes ett kooperativt dagis. Kontoret blev ett provisoriskt cellprovtagningsrum och undersökning av bröstcancer.

HIV-test gjordes även på kvinnor och män i samband med individuell rådgivning där personalen på Mary Barreda informerade om hur en kan skydda sig samt svarade på frågor. Kondomer delades ut när testresultaten var klara och i vissa fall även demonstrerades hur det skulle användas. Vid terminalen var det majoriteten män som kom för HIV-testet till skillnad från i andra områden. Varför det var så kan jag inte svara på, bara spekulera. Såsom att kanske den fysiska närvaron av att ha ett kontor på plats och den dagliga kontakten med män och kvinnor kan ha gett resultat.

 

HIV-tester gjordes i förorten El Esfuerzo.

I samtal med läkarna och sjuksköterskorna som har utfört proven har det framkommit att många av kvinnorna, för att inte säga alla i vissa områden, har haft äggledar, och-, eller,- livmoderhalsinflammation. När jag frågade en av MINSA:s sjuksköterskor varför det var så menade hon på att det beror på sättet de har samlag. Enligt henne beror det på männens inställning och machismo som inte tar kvinnans sexuella njutning i åtanke och där synen på kvinnan i parförhållande är att hon alltid ska vara tillgänglig. Inget nej, inget förspel, inga förberedelser, inga åsikter. En kvinna ska vara tillgänglig för sin manliga partner vid alla tillfällen. På så sätt är det kanske inte konstigt att kvinnorna lider av underlivsinflammation. En bidragande faktor är att monogamin framförallt gäller för kvinnorna. Männen å andra sidan har ofta sexuella relationer vid sidan av, och många gånger utan skydd. Vilket gör risken för sexuellt överförbara sjukdomar väldigt stor och där männen kommer med många ursäkter kring varför de inte vill använda skydd. De använder framförallt inte skydd vid samlag med hustrun/sambon och kvinnor som själva bär på kondomer är väldigt stigmatiserade. Många kvinnor säger att deras män i så fall tror att de har skyddet för att de är otrogna.

Eliette från Mary Barreda visar med hjälp av en promotora hur en kondom ska sättas på.

Paola Castro Echeverri, programpraktikant, Nicaragua.

Utbildningsmässa om sexuella rättigheter, maskulinism och genusrelaterat våld

Den 20 mars var Svalorna Latinamerika på plats på en utbildningsmässa i El Alto, i Bolivia, som samarbetsorganisationen Albor hade anordnat. Syftet med denna mässa var att informera och medvetandegöra den allmänna befolkningen om dessa teman: sexuella rättigheter, maskulinitet och genusrelaterat våld. Vi Svalor, hade vårt eget informationsbås där vi representerade vårat arbete kring dessa frågor och kunde ha direkta konversationer med befolkningen. Vi delade även ut broschyrer tills dem tog helt slut och hade införskaffat oss en stor banderoll där befolkningen kunde läsa om vad Svalorna i Bolivia gjorde för något.

På plats fanns även flera olika skolor som hade sina egna bås där eleverna själva lyfte fram sina arbeten om könsrelaterat våld, särskilt våld mot kvinnor. Vissa elever framförde egenskriven poesi framme vid scenen som handlade om våld och orättvisor. Förutom dessa viktiga och seriösa ämnen, visades det upp traditionell dans och modern musik uppe vid scenen vilket gjorde att fler och fler människor kom in på gården och var nyfikna på vad det var som hände.

Jag som har varit här i Bolivia i drygt en månad har märkt att det fortfarande är väldigt svårt att prata om dessa ämnen då de är väldigt tabubelagda. Att prata om våldet mot kvinnor och machorollen hos männen är något som har mjuknat upp väldigt mycket. Detta har uppmärksammas mer i media, i politiken men även överallt på stan där banderoller mot kvinnovåldet sitter uppsatta. Andra frågor, så som att människan ska få bestämma över sin egen sexualitet eller ha reproduktiva rättigheter har det varit väldigt tyst om. Det är några av de största utmaningarna med att jobba med sexuella rättigheter och mänskliga rättigheter tillsammans med ungdomar. Föräldrar eller andra släktingar kan ibland ha mycket att säga till om vilket gör att ungdomarna inte dyker upp till aktiviteterna eller slutar helt att komma till organisationerna. Därför är det viktigt att prata med föräldrarna specifikt eller just göra dessa typer av mässor där fler blir medvetande om att detta faktiskt är frågor som borde pratas om och diskuteras om. Arbetet måste därför fortsätta framåt och befolkningen måste fortsättas att informeras.

Sonia Ampuera, programpraktikant i Bolivia