Terminsavslutning med Suma Thakhi II

Terminen, verksamhetsårets och praktikens verksamhet är nu påväg mot sitt slut och det börjar märkas på att de flesta av de planerade aktiviteterna för året inom programmet Suma Thakhi II är avklarade och verksamheten börjar trappas ner inför sommarledigheterna. Men innan det är dags för att skriva årets verksamhetsberättelse var det dags för en årsavslutning med ungdomarna. Så i lördags, den 28e november, samlades närmare 120 ungdomar från programmets verksamheter för att visa upp hur deras arbete under året hade förflutit. Sju grupper, tre från Albor, tre från Red Ada och en från CDC fick 30 minuter var för att demonstrera sina arbeten, detta för att alla organisationer inom programmet skulle få se vad de andra gjort och hur de jobbat med programmets teman. Ungdomar som kanske normalt sätt inte träffas så mycket utan jobbar med sina egna ungdomsgrupper fick träffas och utbyta erfarenheter.

Inledningsscenen ur Albors teater om kvinnovåld. 

Foto: Carolina Pettersson

Albors grupper valde att visa upp förkortade versioner av sina teateruppsättningar, vilka fick stora applåder och beröm när de hade avslutats. Frågorna från publiken var många, om framför allt hur teaterns handling och budskap hade påverkat dem som spelade i den själva. Efter teatern ”No te duermas con cuentas de Ada” svarade en av huvudpersonerna att ”Innan jag började spela med Albor ville jag bli en prinsessa, alltid vara perfekt, smal och snygg. Nu vill jag inte det längre, nu vill jag bara vara mig själv”. 

En av ungdomarna i CDC visar en dans om transformering från kvinna till man. Foto: Carolina Pettersson

CDCs ungdomsgrupp, Brigadisterna, visade upp sitt arbete med HBT-frågor och höll många brandtal om alla människors lika rätt och om att försvara utsatta grupper i samhället. De flesta i gruppen är i 15-16 årsåldern och deltar i sin första politiska verksamhet inom programmet Suma Thakhi II, och det märks att det brinner en glöd i många av ungdomarnas ögon, en sådan glöd som bara finns hos någon som för första gången har hittat sitt sätt att kanalisera sitt engagemang för en mer rättvis värld. Deras presentation avslutas med att en av tjejerna visar upp en dans där hon i början är klädd i traditionella kvinnokläder och danssteg som traditionellt sett görs av kvinnor för att sedan succesivt byta både kläder och dansstil till klassiskt manliga. Detta för att illustrera hur flytande könsroller kan vara med hur svårt det ändå kan vara att vara transperson. 

Red Adas grupp redovisar sitt arbete under året. 

Foto: Carolina Pettersson

Red Adas ungdomsgrupper visade bland annat upp filmer de har gjort under året, alla på temat könsroller och hur de bildas och upprätthålls, för att visa på hur fel de är och hur mycket de ställer till i människors liv. Mitt i ett av anförandena blev vi dock avbrutna av att det började bli stökigt längst bak i salen, där det såg ut som att det var på gång att bli ett slagsmål mellan två personer, en tjej och en kille. Det blev ganska oroligt i hela salen tills ledare från de olika föreningarna lyckades avbryta bråken och få killen och tjejen åt olika håll. När stämningen i salen hade lugnat ner sig och uppmärksamheten åter hade riktats åt gruppen som höll presentationen avslöjade gruppen att slagsmålet var iscensatt för att uppmärksamma våld inom relationer. 

Dagen avslutades med fria lekar, där Albor hade förberett samarbetsövningar/lekar där alla deltog och lärde känna varandra. 

Gemensamma lärakännalekar på slutet av dagen. 

Foto: Carolina Pettersson

Carolina Pettersson, info/programpraktikant, Bolivia

Besök från Sverige

Svalorna Latinamerika har ett samarbete sedan många år tillbaka med en researrangör som två gånger om året har resegrupper som på sin 23 dagars sydamerika-resa gör ett stopp i La Paz. Under det här stoppet får Svalorna LA möjlighet att visa upp sin verksamhet för de cirka 20 personer som är med på halvårets gruppresa. Den här veckan var det dags för oss praktikanter att ta emot dem och visa upp de aktiviteter som sker just den här dagen. Gruppen hade den stora turen att komma just samma dag som Red Adas ungdomsgrupp Vision Jouvenil AVE skulle ha ett arrangemang där de skulle visa upp sin verksamhet for grannskapet där gruppen verkar. Forst blev gruppen inbjudna till Red Adas kontor, där vi fick se en film om Suma Thakhi II och verksamheten som de olika organisationerna gör inom programmet. Red Ada visade också filmsnuttar som är som små reklamfilmer för temana inom programmet, exempelvis en där tre killar visar på olika sysslor som normalt sätt anses som ”kvinnogöra”, men som de vill visa på är lika mycket sysslor för män, exempelvis ha hand om barn eller städa. De visade ocksa en film om en ung kille som hela sin barndom hade blivit tillsagd av sin far att inte leka med dockor, att inte städa och inte gora saker som inte var till för män. Turistgruppen hade många frågor och vi diskuterade länge situationen för ungdomarna i La Paz och El Alto, hur budskapen de försöker sprida tas emot och allt ifrån barnarbete till universitetsstudier.

Red Ada visar upp sin lek som lär ut om vad misshandel är. Foto: Wendy Reyes

Efter att ha diskuterat i närmare en timma var det dags att ta oss upp till El Alto for att delta i aktiviteten med Vision Jouvenil AVE. När vi väl kom dit märkte vi att det var ungdomar från 5 olika ungdomsgrupper där, alla ivriga för att få prata och utbyta tankar och idéer med besökarna samt att få berätta vad de håller på med. De hade satt upp bänkar och stolar pa en liten gata i ett grannskap, där folk från området redan hade börjat sätta sig. De hade också satt upp en liten högtalare och affischer och bilder från deras verksamhet. Programmet började med att Jose Luis Mamani fran Vision Jouvenil AVE hälsade alla välkomna och sa att de var väldigt glada att få dela med sig av sitt område och visa upp sin verksamhet.

Representanten fran Grannskapskommiteen hälsar välkomna till området. Foto Wendy Reyes

Efter det avlöste aktiviteterna varandra, det var alltifrån tal av ungdomsledare fran olika grupper som berättade om hur det är att vara ledare och de utmaningar de jobbar med i samhället. Vi fick också se kulturakter, där en medlem i Vision Jouvenil AVE läste en dikt och en ur turistgruppen spelade en melodi på ett instrument fran Jämtland. Vi fick också leka en lek ihop som gick ut på att svara pa frågor angående misshandel och hur mycket vi kände till om det, en lek som de brukar visa upp på skolor för att göra ungdomar uppmärksamma och medvetna om vad som är misshandel för att de ska kunna undvika att bli utsatta för det. Vi fick också leka en lek där vi fick bygga ihop meddelanden om valbehandling. Programmet avslutades med att vi tillsammans fick lära oss en enkel boliviansk folkdans som vi dansade ihop innan vi åter tog bussen tillbaka till La Paz.

Gruppbild. Foto Wendy Reyes

Carolina Pettersson, program/infopraktikant, Bolivia

Varför är sexuella rättigheter så viktiga?

I förra blogginlägget från den 29 oktober “La Propuesta” - Förslaget, pratade jag om ett förslag som ungdomsgrupperna i vår samarbetsorganisation RED ADA hade skapat där de har skrivit ner krav och behov de ser som viktiga inom sexuella rättigheter. Efter detta har de varit runt i olika forum som i presskonferenser och tv-program där de presenterat sitt förslag.

Den 28 oktober var flera representanter, från de olika ungdomsgrupperna i RED ADA, i El Alto för att hålla en presskonferens angående förslaget och för att bjuda in till ett forum de skulle hålla den 30 oktober på hotellet Torino i La Paz.

Under presskonferensen berättar ungdomarna att de bland annat vill se att det bolivianska samhället ger mer information och kunskap angående sexuella rättigheter och då inte enbart om preventivmedel utan även om bland annat HBTQ-samhället och temat njutning.

Varför är sexuella rättigheter viktiga? frågar en reporter.

-Sexuella rättigheter är den rättigheten som är mest human eftersom sexuella relationer finns överallt och handlar om människor, svarar Cristobal Fuentes från ungdomsgruppen CEJUPA.

Cristobal Fuentes blir intervjuad av journalister under presskonferensen. Foto: Wendy Reyes 

Claudia Fernandez (i svart) och Fernando Lopez (i vitt) svarar på fler frågor under presskonferensen i El Alto. Foto: Wendy Reyes

På hotellet Torino den 30 oktober höll ungdomsgrupperna en fullspäckad förmiddag där de förklarade förslaget mer i detalj. Bakgrunden för förslaget är att sexualitet är ett tema som är tabu i landet och där temat behövs lyftas fram så att folket får bli informerat. I publiken satt bland annat journalister och aktivister i olika åldrar men för det mesta ungdomar. Denna dag hade de även bjudit in en tidigare kontakt som arbetar för ungdomsrättigheter i La Paz och fick mitt under presentationen ett ark påskrivet där han stödjer arbetet som ungdomsgrupperna i RED ADA utför.

Här får ungdomsgrupperna ett påskrivet stöd för det arbete de utför och vill genomföra. Foto: Carolina Pettersson 

Det blev en intressant förmiddag där de presenterade förslaget och tog sedan emot frågor och funderingar från publiken. Det var bland annat motsägelser från publiken om varför de inte tar med de reproduktiva rättigheterna där Adriana Mendoza från ungdomsgruppen FAJ (Ung Feministiskt Aktivism) svarade:

-Utan att först röra vid de sexuella rättigheterna som är det som formar din person kan man inte prata om den reproduktiva hälsan/rättigheterna som kommer efter man tagit beslut om att ha sexuellt umgänge.

En annan kvinna från landsbygden gratulerade ungdomarna för deras arbete och berättade att på landsbygden existerar inte temat sexuella rättigheter. De lär inte ut det i skolan och i hemmet är det tabu att prata om det. Hon berättar att det är stor skillnad mellan landsbygden och storstan. På landsbygden ser man La Paz invånare som väldigt liberala vilket beror på att de pratar om dessa teman. Hon avslutar med att gratulera dem och säga att de ska fortsätta med det arbete de gör.

Kvinnan från landsbygden som gratulerar ungdomarna för deras arbete. Foto: Carolina Petersson 

Ungdomarna och personalen från RED ADA efter avslutat forum. Från vänster: Jorge Villegas, Adriana Mendoza, Marelyn Mar, Silvia Quispe, Carmen Sea, Claudia Fernandez, Fernando Lopez, Jose- Luis Mamani, Gladys Alejo, Katalina Saveedra, Aracelly Aranda, Beatriz, Elvis Butron, Cristobal Fuentes, Luz Gonzales. Foto: Carolina Pettersson.

Wendy Reyes, programpraktikant, Bolivia

Första gången på scen!

På torsdagen den 29e oktober åkte vi till området Villa Adela i El Alto, till en teateranläggning som heter San Gabriel. I salen får det plats 500 personer och Albors ungdomar har spridit ordet om den alldeles speciella teaterföreställningen som börjar klockan 14, så när vi kommer en halvtimma innan det börjar är det lång kö utanför. Folks föräldrar, skolklasser och vänner står och väntar samtidigt som ett antal försäljare har sett möjligheten att få sälja godis till den köande massan. Eventet som väntar är en maratonföreställning där Albors 4 nya studiecirkelgrupper från 2015 ska visa upp sina pjäser för första gången. Utanför möter vi på Albors ordförande, Willy Flores, som leder oss in bakvägen. Där träffar vi på många nervösa ungdomar som ska upp på scen för första gången någonsin, och vi träffar också på ett par riktigt nervösa regissörer som ska visa upp sina alster för allmänheten för första gången. Jose Garcia, en av studiecirkelledarna för grupperna vimlar förbi och jag försöker fråga honom hur han känner sig, och han svarar med ett ”jag måste springa och kolla så att alla är redo”. Spänningen och nervositeten i luften är förmodligen högre än inför en dramatenpremiär när vi smiter ut för att inta våra platser just innan det första gänget som ska framträda springer ut och ställer upp sig på scenen innanför ridåerna.

 Teatermaraton inför nästan fullsatt sal. Foto: Carolina Pettersson

Först ut är gruppen Azairuz teatro med pjäsen ”Sinonymo de Mujer” (synonym till kvinna) och är regisserad av Jose Garcia Choque och Alejandra Chacon Centellas. Gruppen har hållt igång sedan juni i år och deras pjäs handlar om hur maskulinitet och kvinlighet är socialt betingat och skapas genom uppfostran och i sociala sammanhang och hur dessa stereotyper senare leder till problem som kvinnomisshandel. 

  Scen ur pjäsen "Gritos Silenciosos". Foto: Carolina Pettersson

Näst ut är gruppen Wayna Ajayu med föreställningen ”Gritos silenciosos” (tysta skrik), regisserad av Miguel Angel Gonzales Yali. Teatern tar upp den i Bolivia aktuella frågan om trafficking och öden som drabbar många unga kvinnor med drömmar om ett bättre liv, att de blir lurade till att ta ett jobb utomlands som när de kommer fram visar sig vara ett jobb som prostituerad.

Tredje gruppen heter Comunidad Tatiyu Teatro och presenterar teatern ”Mas alla ser hombre”, (mer än att vara man) som är regisserad av Abigael Condori. Också den handlar om maskuliniteter, hur de bildas och vad det ger för effekter på samhället.

Scen ur pjäsen ”Con buscarlas No basta”. Foto: Carolina Pettersson

Den sista gruppen ut är Kurmi Patcha med teatern ”Con buscarlas No basta”, (att leta är inte tillräckligt), regisserad av Fausto Cardenas Bautista. Denna tar också upp temat om trafficking och hur unga kvinnor blir lurade och tvingade till prostitution. Ett annat problem teatern tar upp är hur lite polisen och andra instutioner gör för att förändra situationen och hur svårt det är att ta sig ur situationen som ung prostituerad.

Efter att sista pjäsen har avslutats får vi gå in backstage igen för att gratulera regissörerna och skådespelarna. Jag träffar på Fausto, som ler ett lättat leende och kommenterar att det känns jättebra innan han smiter in i omklädningsrummet till sina skådespelare.

Jag träffar också på en kvinna som presenterar sig som Ruth Ribas, moster till en av skådespelarna och som är där dels för att se sina systerbarn spela men också för att hon jobbar med människohandelsfrågor på regeringskansliet. De jobbar med att informera unga om vad de utsätter sig för risker om de åker för att jobba utomlands.

- Jag älskade teatrarna. Jag älskar hur ungdomarna jobbar med att informera skolorna om dessa frågor genom teater. Information om det är det absolut viktigaste i alla aspekter.

Jag lyckas också fånga några av de två huvudrollsinnehavarna i teatern ”Sinonymo de Mujer” för att fråga hur det kändes att uppträda för första gången.
- Jag känner mig glad, det var en fantastisk upplevelse, med applåderna och allt! säger Jesus Reynaldo Iriarte.

- Det var en stor känsla, de där sekunderna och stunderna när man lyckades stjäla ett skratt eller kanske till och med en tår från publiken, säger Adriana Perez.


Carolina Pettersson, info/programpraktikant Bolivia

“La Propuesta” - Förslaget

La Propuesta. Foto: Wendy Reyes

Ungdomarna i RED ADA har sedan 2014 arbetat med ett förslag gällande Sexuella Rättigheter som ska gynna dagens ungdomar.

-Det här förslaget är för att informera, förebygga och skydda dagens ungdomar. För mig är det viktigt att alla bör veta sina rättigheter. Temat Sexuella Rättigheter är fortfarande dolt och samhället saknar kunskap på ett så brett tema, säger Israel Alberto Mayta från organisationen Punto 0, en ungdomsgrupp som är del av RED ADA.

Från vänster: Israel Alberto Mayta, Adriana Mendoza, Claudia Fernandez, Aracelly Arando, Cristobal Fuentes, alla från olika ungdomsgrupper, presenterar förslaget i talk showen ‘Mujeres en lo Alto’. Foto: RED ADA

Förslaget, som ungdomarna från organisationen RED ADA har format, är uppbyggd av problem och lösningar angående temat sexuella rättigheter. Förslaget har bland annat med att 1 av 3 är ungdomar i La Paz.

Så hur är det att vara ung i La Paz?

-Det är svårt att säga eftersom det finns olika typer av ungdomar i La Paz men personligen tycker jag det är svårt. Det finns stereotyper som fortfarande dömer och det är svårt när du vill forma din personlighet. Om du nu väljer att sticka ut så blir du alltid utfryst ur samhället, säger Israel Alberto Mayta.

Förslaget har punkter som att: Få tillgång till information som är sann, korrekt och fri från fördomar när man pratar om sexuella rättigheter, stärka ungdomsorganisationerna som finns och låta dem få ta del av den politiska ytan samt att skapa hälso-center som har sexuell hälsa och rättigheter som specialitet, vilket saknas idag.

Detta förslag ska användas som ett konkret underlag för ungdomarna där de ska kunna vinna stöd från auktoriteter vilket är ett av årets mål i programmet Suma Thakhi II, att få stöd från 45 auktoriteter för arbetet de jobbar med.

Denna vecka har de bjudit in flera auktoriteter de jobbat med under året till ett Forum den 30 oktober, på Hotellet Torino i La Paz, där de ska presenterar sitt förslag del för del till sina inbjudna.

- Det är ni ungdomar som måste hålla detta evenemang eftersom det är ni som format detta förslag utefter era erfarenheter. Vi skapar gärna utrymmen som dessa konferenser men det är ni som måste lära er hålla i dessa event. Sa Aracelly Arando kommunikatör och ansvarig för ungdomsgrupperna på RED ADA på veckomötet i fredags med ungdomarna.

Aracelly Arando backstage på tv kanalen Fides Tv. Foto: Wendy Reyes

RED ADA har med hjälp av sina och ungdomarnas kontakter skapat utrymmen så att ungdomarna ska synas och höras. Nu senast har de skapat utrymmen på olika mediekanaler där ungdomarna ska presentera förslaget.

Exempelvis har några redan fått chansen att medverka på olika Tv-program veckorna som passerat. Först ut var talk showen ‘Hablando en Serio’ sedan var det dags för ‘Mujeres en lo Alto’ och nu på onsdagmorgonen den 28 oktober kommer det hållas en presskonferens där de pratar mer om förslaget och även ge en inbjudan till forumet den 30 oktober som heter ’En Pies por los Derechos Sexuales’. De planerar även in ett besök på ett radioprogram i Radio Fides, som når flera lyssnare. 

Från vänster: Carmen Sea och Cristobal Fuentes från ungdomsgrupperna Femenismo Activo Juvenil och CEJUPA presenterar förslaget på ‘Hablando en Serio’ Foto: Wendy Reyes

Wendy Reyes backstage på talk showen ‘Hablando en Serio’.

Foto: Aracelly Arando

Wendy Reyes, programpraktikant, Bolivia

Albor håller teatertävling!

Under onsdagen och torsdagen höll Albor för 7:e gången i ordningen teatertävlingen Premio Intercolegial de Teatro Aldo Velazquez, döpt efter en boliviansk skådespelare. Under onsdagen hölls första delen av den regionala delen av tävlingen på Teleferikons röda station i El Alto och på torsdagen hölls den andra delen på La Pazs stadsbibliotek. Sammanlagt deltog 22 grupper från olika skolor som gjorde uppträdanden om 20-25 minuter var, på teman som behandlas inom programmet Suma Thakhi II.

Pjäs om kvinnomisshandel i Bolivia. Foto Carolina Pettersson

Ämnen som togs upp var bland annat våld i hemmet, där en grupp visade hur en kvinna som stod upp mot sin man blev misshandlad, och att denna problematik byggdes på med hjälp av alkoholproblem. En annan pjäs handlade om en homosexuell kille som blev utkastad ur sitt hem på grund av sin sexuella läggning och därefter dog av det hårda livet på gatan. En tredje pjäs handlade om fyra unga tjejer som blev lurade av en äldre kille att de skulle få jobb i USA, vilket visade sig vara en lögn för att kunna kidnappa flickorna till sin prostitutionsverksamhet. Alla pjäser var skrivna och otroligt skickligt uppvisade av skolklasserna själva och visade på en bred bild av de problem som finns i samhället, sedda med tonnåringars ögon. Teatrarna bedömdes av tre företrädare för Albor, bland annat Malena Cardenas som är Albors koordinator.

Juryn som bedömde teaterframträdandena , i mitten Malena Cardenas. 

 Foto: Carolina Pettersson

- Det har varit väldigt lyckat, i onsdags var det så många som dök upp att vi fick hålla på till klockan nio på kvällen. Vi hade inte ens hyrt lokalen så länge, så de sista grupperna fick visa upp sina teatrar i vår organisationslokal, säger Malena.

Några av deltagarna i tävlingen. Foto Carolina Pettersson

På fredagen presenterades vinnarna av tävlingen, och det var inget litet arrangemang. Närmare 100 personer var i lokalen på Kultur och Turism-ministeriet, därifrån eventet också sändes live på en kultur-tv-kanal. Under eventet deltog också viceministern för avkolonialisering, Félix Cárdenas, som bland annat höll ett tal om vikten av kultur och identitet. Det var inte bara teaterfestivalens vinnare som presenterades utan också Albors liknande tävling inom poesi, "Festival Intercolegial de Interpretación Poética JIWASAMPHI SARTAÑANI", där elever från olika skolor under många olika event hade fått visa upp tolkningar eller egenskrivna dikter på teman som miljö, solidaritet och identitet (fokuserat på Boliviansk/ursprungsfolks identitet). Under eventet berättade Willy Flores, verksamhetsledare för Albor, att i tävlingarna hade det hittills deltagit 3 000 skådespelare och poesiuppläsare som kom från totalt 126 olika utbildningscentran. Till vinnare i teatertävlingen utsågs tre grupper, från skolorna Republica de Chile, San Luis och San Marcos, varav en utsågs till att få representera La Paz-regionen den 25:e oktober då den nationella tävlingen avgörs i staden Sucre. 

Vinnarna i tävlingen JIWASAMPHI SARTAÑANI presenteras på Kultur- och Turimsministeriet. Foto Carolina Pettersson

Carolina Pettersson, program/infopraktikant, Bolivia

En lärorik dag i La Paz

På torsdagsförmiddagen, den 14 oktober, hade jag förmånen att få följa med Wendy Reyes och Carolina Petterson till kontoret som de jobbar på för tillfället, tillika Svalorna Latinamerikas programkontor i La Paz, Bolivia. Där träffade jag Gerardo Luna, programmets koordinatör, Gioconda Guiterrez, programmets administratör, och Ricardo Alcon som är konsult. Mina svenska kollegor hade introducerat ”fikan” på kontoret, så vi drack kaffe och åt kakor och fikon tillsammans medan jag fick en powerpointpresentation om Bolivia av en stolt Gioconda och en introduktion om programmet Suma Thakhi II av Gerardo. Jag fick bland annat reda på att programmets namn betyder ”på god väg” på aymara och att dess syfte är förbättra ungdomars framtidsmöjligheter. Fokus ligger på att sprida kunskap om könsroller och sexuella rättigheter genom samarbetsorganisationernas radioprogram och kulturevent.

Efter lunchen hade de andra arbetsuppgifter att göra på kontoret, så jag fick se en inspelning av en teaterföreställning som gruppen YATARI, inom samarbetsorganisationen ALBOR, hade presenterat. Föreställningen hette ”No te duermas con cuentos de hadas”, på svenska ungefär ”somna inte till godnattsagor”, och använde sig av välkända karaktärer så som rödluvan och snövit. Uppsättningen hade dock en annorlunda twist där rödluvan blev misshandlad av vargen och snövit sexuellt trakasserad av dvärgarna, för att uppmärksamma genusfrågor, maskulinitetsnormer och kvinnovåld. Jag tyckte att det var ett smart sätt att behandla frågorna, verket var dessutom bra koreograferat och skådespelarna duktiga. Carolina har skrivit om när de var och såg föreställningen live i ett blogginlägg från 8 september i år.

Vi tog den gula linjen av el teleférico upp till El Alto för att besöka samarbetsorganisationen ALBOR. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

På eftermiddagen tog vi ”el teleférico”, en linbana, upp till El Alto för att besöka ALBOR och en annan av deras teatergrupper. Samlingen började med att vi alla presenterade oss för varandra och ungdomarna beskrev El Altos sociala problem. De berättade exempelvis om att trafficking är vanligt förekommande i området och att polisen inte tar problemet på allvar, även om Bolivia har ratificerat FNs konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (UNODC, 2015). Ungdomarna sa att det i snitt försvinner två personer om dagen i El Alto. De berättade även att det endast är lagligt för en kvinna att göra abort om hon har utsatts för våldtäkt och att det juridiska systemet är mycket byråkratiskt och långsamt, vilket gör att hon ofta blir tvungen att föda barnet innan hon har hunnit få rätten på sin sida. De frågade hur det fungerar att göra abort i Sverige och när vi svarade att det inte krävs något intyg blev de oerhört överraskade.

En av ALBORs teatergrupper visar oss ett utdrag ur en föreställning med fokus på trafficking, som de arbetar med. Foto: Alexandra Garcia Nilsson.

Efter vårt samtal fick vi se en del av den teateruppsättning som de håller på att arbeta med. Den behandlar just könsroller och problematiken kring trafficking som de tidigare hade pratat om, vilket gjorde att den berörde mig starkt. Jag upplevde det som att problematiken kom nära och kändes reell. Hur de lyckas kombinera informationsspridning och teater tror jag därför är ett effektivt sätt för att lyckas skapa engagemang kring frågorna. Dels då de gör publiken uppmärksam på problematiken och dels, och kanske framförallt, då de lyckas tala till deras känslor. 

Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru



Källa:

UNODC. (2015). Trata de personas. Hämtad: 2015-10-14, från https://www.unodc.org/bolivia/es/lucha_contra_la_trata_y_trafico_de_personas.html

Samtal med Väldens Resor och RFSU

Efter mötet i Sveriges riksdag den 30 september var våra gäster från Bolivia, Abigail och Aracelly, inbjudna till en av Svalorna Latinamerikas företagspartners. Pelle Ståldal, verksamhetschef på resebolaget Världens Resor, ville veta mer om utvecklingsprogrammet och samarbetsorganisationernas arbete i Bolivia.

Abigail berättar för Pelle om Albors verksamhet i Bolivia. 
Foto: Victoria Christensson

Världens Resor arrangerar gruppresor över hela världen, inklusive Bolivia. Mötet med Abigail och Aracelly hade som syfte att undersöka förutsättningarna för en resegrupp att eventuellt besöka verksamheten och aktiviteterna inom utvecklingsprogrammet Suma Thakhi II. Under samtalet berättade Abigail och Aracelly om Albor och RED ADA:s verksamheter som bl.a. inkluderar teater- och radioverksamhet vilka används som verktyg för att sprida sina budskap. Mötesdeltagarna samtalade om hur ett besök hos verksamheterna skulle kunna se ut. Aracelly ville gärna ta emot resegruppen under en av ungdomarnas radiosändningar i studion och Abigail var öppen för att bjuda in resenärerna till en av Albors teaterföreställningar.

Vad som kommer att ske fastställdes inte under mötet, men mötesdeltagarna hoppas på att kunna pröva möjligheterna för att sammanstrålas i Bolivia och att de i framtiden kan fortsätta att utveckla arrangemanget ytterligare.



Möte med RFSU

Fredagen den 9 oktober åkte Abigail och Aracelly till Riksförbundet för Sexuell Upplysning (RFSU) i Stockholm för att ta del av deras erfarenheter av arbetet kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). RFSU samarbetar med organisationer i Bangladesh, Georgien, Ghana, Kambodja, Kenya, Tanzania – och Bolivia. Besökarna togs emot av Ivan Prudencio, Programme Manager på Internationella enheten.

Ivan Prudencio, Programme Manager på Internationella enheten. 

Foto: Victoria Christensson

I Bolivia arbetar Svalorna Latinamerika tillsammans med sina samarbetsorganisationer kring de SRHR-relaterade temana sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor och könsrelaterat våld. De arbetar ofta med ungdomsgrupper som på olika sätt sprider sina budskap genom teater, radio, presentationer m.m. Vikten av att samarbeta med ungdomar är att de många gånger är öppna för SRHR-frågor medan vuxenvärlden ofta undviker att tala om dem. Arbetet med SRHR kan bidra till att de unga tar med sig sina erfarenheter från verksamheten hem till bl.a. sina föräldrar och på så sätt sprids budskapet.

Det var inspirerande att höra hur RFSU arbetar med att ”paketera” de budskap de vill nå ut med till sina målgrupper. Emma Güntner, projektledare på kommunikationsenheten, delade med sig av exempel på kampanjer som RFSU hittills har haft. En av dessa är manifestationen Barnvagnsmarschen som i år har hållits för sjätte året i rad med syftet att lyfta det omfattande problemet med mödradödlighet i världen. 2015 deltog 43 svenska städer (Källa). Abigail och Aracelly ansåg att RFSU:s koncept kring denna manifestation även kan vara någonting för Bolivia, men att man då skulle behöva forma om den för att passa den bolivianska kontexten. Rätten till abort är t.ex. en mycket känslig fråga för många i landet och det skulle bli svårt att få folk att vilja ansluta sig om budskapet uppfattas vara för kontroversiellt.

Carl Osvald, kommunikationschef på RFSU, introducerar mötet. 

Foto: Victoria Christensson

Fr. v. Klas Sellström, verksamhetsledare på Svalorna LA; Aracelly Aranda Ayala, från samarbetsorganisationen RED ADA; Maria Aveles, vikarierande föreningssamornare på Svalorna LA (syns ej i bild); Abigail Modesta Condori Apaza, från samarbetsorganisationen Albor. 

Foto: Victoria Christensson

Vidare förklarar Emma konceptet kring kampanjen för Gubbelax, som visade sig vara en ”produkt” mot rädsla för preventivmedel och bristande politisk vilja. Tanken var att innan lansering väcka stor nyfikenhet, vilket det gjorde, för att sedan kunna lyfta och problematisera frågan kring tonårsgraviditeter. Abigail och Aracelly berättade då att en av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i Bolivia, CDC, har haft en liknande kampanj men där det istället lanserades ett ”piller mot homo-, bi- och transfobi”. Ett intressant sätt att närma sig frågor kring SRHR.

Aracelly berättar om arbetet med SRHR-frågor i Bolivia. 

Foto: Victoria Christensson

Aracelly och Abigail visade och delade ut material med information om RED ADA och Albor:s arbete. Foto: Victoria Christensson

Att lyfta och arbeta med SRHR i Bolivia är viktigt dels då det sker väldigt många tonårsgraviditeter, osäkra aborter och riktas mycket hat mot HBTQ-personer. Att föra problematiken ut i ljuset kan bidra till en förändrad allmän inställning och en tryggare tillvaro för många.

I november planerar RFSU att åka till Bolivia. Aracelly och Abigail passade på att bjuda in RFSU till Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i landet för att föreläsa eller hålla i samtal kring ämnen som rör verksamheten. Förslaget mottogs varmt och vi hoppas på att en återträff med informationstillfälle går att arrangera i Bolivia i november!


Victoria Christensson, kanslipraktikant, Stockholm

Finbesök från Peru!

Programmet i Bolivia, Suma Thakhi II,  hade besök från Peru under förra veckan. Besöket var Alexandra Garcia, Svalorna Latinamerikas programpraktikant, som är stationerad i Arequipa, Peru.

Alexandra anlände under onsdagskvällen för att sedan kasta sig in i ett fullspäckat schema under torsdagen och fredagen.

Under torsdagsförmiddagen så hade vi på kontoret förberett lite fika och två presentationer för Alexandra. Gerardo Luna som är programkoordinator i La Paz berättade om programmet Suma Thakhi II. Till exempel vilka organisationer som är med; RED ADA, ALBOR, CDC och CISTAC. Vilka teman programmet arbetar med; sexuella rättigheter, könsrelaterat våld, HBTQ-frågor och maskulinitetsfrågor. Hur programmet är uppdelad i olika mål; stärka målgruppen med kunskap, aktivera och utveckla målgruppen, att målgruppen delar med sig av kunskaper till den bolivianska befolkningen och utveckla samt stadga lagar. Sedan fick jag och Carolina Pettersson, som även är programpraktikant här i La Paz, berätta om våra intryck från tiden vi varit här och hur vi uppfattar programmet.

Gioconda Gutierrez, vår administratör, hade en föreläsning om Bolivia och förklarade hur landet är uppdelad i olika regioner och att landet hade tre olika klimat: dalklimatet, bergsklimatet och tropikerna. Gioconda informerade även över regeringen i Bolivia och att presidenten Evo Morales har suttit i makten sedan 2006 och har gett ett förslag som skulle innebära att han får sitta kvar vid makten till 2020.

Senare under eftermiddagen fick Alexandra se på en inspelning av teaterföreställningen “No te duermas con cuentos de hadas” som du kan läsa mer om på Carolina Petterssons blogginlägg från den 8:e september ‘Albors grupp Yatiri sprider budskap genom teatern’.

Alexandras reaktion till teaterföreställningen var att den gav ett starkt intryck samt att ungdomarna från teatergruppen Albor var bra skådespelare. Teaterpjäsen är en pjäs som visar på det könsrelaterade våldet som finns i Bolivia. Efter att ha sett detta var vi redo att åka upp för linbanan till organisationen Albor för att få vara med i en av deras studiecirklar som gruppen Kurmy höll.

Linbana GUL på väg upp till El Alto. Foto: Wendy Reyes 

Kurmy är en av ungdomsgrupperna som startades i år av Albor och när vi kom skulle de börja att repetera deras teaterföreställning som handlade om trafficking, vilket är ett stort problem i Bolivia. Vi fick se starka scener och ungdomarna informerade oss om situationen i La Paz med en liten diskussion efter repetitionen.

Fredagen gick ut på att besöka organisationen RED ADA och vara med på deras fredagsmöte. Det var mycket planering denna fredag, så som att ungdomarna skulle börja filma kortfilmer i utbildningssyfte med teman inom programmet Suma Thakhi II och att det skulle hållas en marknad den 18:e oktober där de olika ungdomsgrupperna skulle vara med och presentera teman från programmet. Sist på agendan hade RED ADA planerat in en kortintervju med Alexandra på direktsänd radio. Där frågade de henne angående programmet i Peru och lite om målgruppen som är kvinnor och ungdomar. RED ADA-ungdomarna var väldigt glada att få träffa Alexandra och få ha henne med på radiosändningen.

Alexandra Garcia intervjuas på Radio Mar 101.3FM av ungdomsgruppen FAJ, Femenismo Activo Juvenil. Foto: Wendy Reyes

Wendy Reyes, programpraktikant, La Paz, Bolivia

Konsttävling för HBT-rättigheter

Bidrag från konsttävlingen. Foto: Carolina Pettersson

Ovanför La Paz och El Altos moderna kollektivtrafik-linbana, Telefericon, finns en samlingssal med fantastisk utsikt över La Paz. Just idag har Telefericon lånat ut den samlingssalen till en av Svalorna LA:s sammarbetsorganisationer, CDC, som jobbar med rättsfrågor för HBT-personer och med att ta fram lagförslag inom HBT-rättigheter av olika slag. Idag är dock lokalen ovanför Telfericons röda lije utlånad för att CDC har annordnat en tävling med ett antal skolor och deras elever som deltagare, något som CDC normalt inte jobbar med men som man genom programmet Suma Thakhi II har genomfört för att komma ut med frågorna till en större allmänhet. Tävlingen går ut på att eleverna ska göra någon form av konstverk med temat HBT-rättigheter. I salen finns närmare 130 bidrag, och alla uttrycker på ett eller annat sätt elevernas åsikter och tankar om rätten till sin egen sexuella läggning. Tavlorna visar på allt från transsexualitet, mot våld baserat på sexuell läggning, att all kärlek är kärlek och lika mycket värd och att homosexualitet inte är en sjukdom men att homofobi är. Arrangemanget är påkostat, priserna är väldigt fina och alltifrån högtalarsystem till surfplattor har nog lockat många som annars kanske varesig hade velat måla eller tänka på sexuella rättigheter till att delta i tävlingen. Och även om det kanske till en början hade handlat om att de ville vara med och tävla kan man se på bidragen att de är gjorda helhjärtat och med mycket tanke. Engagemanget är också stort från besökarna på plats, många ungdomar visar med stolthet för sina kamrater vilken tavla som är deras och det fotas flitigt.

Gioconda Guttierez bedömer konstverken. Foto: Carolina Pettersson

I salen finns också 5 domare som är de som ska bedömma vilka konstnärer som ska belönas med de fina priserna. 15 tavlor ska utses utifrån olika parametrar som exempelvis konstnärligt utförande och budskap. Domarna kommer alla från olika organisationer som har haft med utställningen att göra på något sätt, bland annat en representant från Teleferico, en representant från HBTQ-rörelsen i El Alto och Svalorna LA:s ekonomiansvarige Gioconda Guttierez.

Martin Vidaurre Vaca från CDC håller tal om utställningen. 

Foto: Carolina Pettersson

Efter att vi har varit på plats i någon timma och nogrannt inspekterat konstverken tillsammans med de cirka 150 andra personerna i salen får DJ-arna i hörnet av lokalen sänka sin musik för att släppa fram Martin Vidaurre Vaca från CDC. I sitt tal tackar han alla som har varit med och gjort konstutställningen möjlig, Svalorna Latinamerika, Suma Thakhi II men inte minst konstnärerna själva. Också en representant för Telefericon får hålla ett tal.

- För oss är det väldigt viktigt med en stad där alla olikheter bejakas och där alla känner sig välkomna, säger han.

Efter alla tal har hållts räknas poängerna ihop, och de 15 vinnarna presenteras. Även om det var väldigt många som inte fick något pris känner sig nog alla väldigt nöjda över att ha varit med och bidragit till en öppnare syn på HBT-frågan.


Carolina Pettersson, program/infopraktikant, Bolivia

Red Ada har utvärderingsdag med ett 60-tals ungdomar i Achocalla, Bolivia

Två tredjedelar av året har passerat och i årsplanen har det planerats in en utvärdering hos organisationen Red Ada. På veckomötena där ungdomarna från Red Ada medverkar var det svårt att finna ett datum för denna utvärderingsdag men till slut bestämde organisationen sig för en heldag i slutet på september.

Kl 7 på morgonen åker bussarna från två olika stället till resorten Kory Tambo, står det i inbjudan till mötet som skall hållas den 27 september. De som blev inbjudna på den här utvärderingsdagen var alla ungdomsgrupperna som Red Ada arbetar med i år, vilket är 11 grupper och de har även bjudit in personalen från Svalorna Latinamerika som arbetar här i La Paz.

Ungdomar från tre olika ungdomsgrupper som umgicks innan alla bussarna hade kommit fram till Kory Tambo. Bild: Wendy Reyes. 

Dagen började med en registrering där ungdomarna fick dagsplaneringen och även en väst där programmets namn; Suma Thakhi II, står som logga. Ett sätt att identifiera sig när de är ute och gör presentationer.

Ungdomarna får gå förbi en registrering och får en väst från Red Ada personalen. Bild: Wendy Reyes.  

Sedan börjar nästa fas vilket är presentation av varje ungdomsorganisation. Ungdomarna berättar bl.a att det är grupper som arbetar med olika projekt vid sidan av Suma Thakhi II programmet; bland annat med den Amerikanska ambassaden och det är även en grupp som arbetar med teater med temat kvinnomord som är ett hett tema i Bolivia.

Red Ada personalen hade sammanfattat vad ungdomarna genomfört under året bl.a. hade presentationer på olika skolor nått ut till 2550 personer tack vare 9 ungdomsgrupper.

Powerpoint, 2550 personer hade fått information om olika teman inom Suma Thakhi II programmet. Bild: Wendy Reyes. 

Senare under dagen delades ungdomarna upp, en från varje ungdomsgrupp, i grupper där dem bl.a skulle utvärdera aktiviteterna de utfört tillsammans med Red Ada.

Gruppen som fick utvärdera pedagogiska videor som de använde i sina presentationer. Bild: Wendy Reyes. 

Aktiviteterna bestod av bl.a. radioprogrammen, att inte använda sexistiskt språk eller presentationerna i skolor om de olika teman i programmet Suma Thakhi II.  Det diskuterades positiva och negativa saker. De tog upp att de t.ex. hade stött på skolor som inte hade el och att de då inte kunde presentera sina filmer som var del av presentationen. De pratade även om att det i radioprogrammen var svårt att intervjua en person med auktoritet inom ett visst område på bara en timmes program.

Grupperna skriver ner sina utvärderingar. Bild: Wendy Reyes. 

Kvällen avslutades med en talagshow där varje grupp och personalen från Red Ada gjorde en uppvisning.

Wendy Reyes, programpraktikant, La Paz, Bolivia

Radiosändning med Vision Juvenil Cejupa

Varje vardag mellan 15.00 och 16.00 förvandlas en gulddraperad studio i Radio Fides lokaler i La Paz till en plats där ungdomar får säga sitt och prata om sina rättigheter. Samtidigt förvandlas frekvensen 100.3 på den lokala radion till en plats där alla i La Paz kan få höra om sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor och könsrelaterat våld. Programmet når ut till många lyssnare, trots det verkar programledarna i gruppen Cejupa inte alls nervösa när de presenterar dagens ämne, Amores Perros.

Det här ämnet kan ses från två olika synvinklar, säger Claudia. Dels att män ofta ses som hundar, om du är en hund ligger du runt mycket och är macho. Men man kan också se det från synvinkeln ”ren kärlek”, som den typen din hund kan ge dig och du kan ge din hund. 

Radiosändning med Vision Juvenil Sejupa. Foto: Carolina Pettersson

”Hur är din drömpartner?” Frågar Claudia Fernandez i programmet, och en annan börjar nämna en del egenskaper som hen önskar hos en partner, men samtalet glider snabbt in på hur man hjälper till att bygga upp stereotyper genom att förstärka vissa beteenden hos det motsatta könet.

Sändningen håller på i en timma, och de fyra programledarna håller sina anteckningar hårt och pustar ut i pauserna när musiken sätts igång.

Joau Arze och Brenda Roman i sändning. Foto: Carolina Pettersson

Efter programmet hinner jag ställa lite frågor till programledarna.

Ni är en del av gruppen Cejupa, som sänder radio här med Red Ada. Vad betyder er grupp för er?

Ja, vi deltar i gruppen Vision Juvenil Cejupa, säger Cristóbal Fuentes. Cejupa betyder Centro Juvenil para el Desarrollo Humano (Ungdomscenter för human utveckling). Vårt mål är social medvetenhet och vi verkar i solidaritetens anda. Att vara en del av Red Ada har hjälpt oss mycket genom att vi har fått lära oss mer om sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor, olika sexuella läggningar och våld i relationer. Det har hjälp oss mycket i våra interna aktiviteter, eftersom det är det som vi vill vidareförmedla till ungdomarna.

Claudia Fernendez fortsätter: Exakt, och när vi kan de här temana kan vi informera andra unga om det. På så sätt når det till fler personer. Då kan de personerna förändra i sin omgivning, i sina familjer. Det blir liksom ringar på vattnet. 

Cristobal Fuentes och Claudia Fernandez blir intervjuade. 

Foto: Aracaly Aranda

Hur har deltagandet i Red Adas verksamhet förändrat era tankar runt temana som programet Suma Thakhi tar upp?

Jag tror att det radikalt har förändrat vårt sätt att tänka, svarar Cristobal. Exempelvis så var jag, och är väl fortfarande, ojämställd. Men nu har jag påbörjat en process att förändra mitt eget beteende till att inte vara sexist. Jag saknar fortfarande en hel del, men det en lång process för att förändra sådana beteenden.

Något som alla i gruppen nämner är att de har förändrat sitt sätt att prata. I spanskan används ofta den maskulina formen på ett ord när man pratar om människor i grupp, exempelvis ordet ”todos”, som ofta syftar på ordet ”alla”, men vars egentliga betydelse är ”alla män”. Detta har Red Ada gjort ett stort arbete med att försöka förändra i ungdomsgrupperna för att få ett språk som inkluderar även kvinnor och tjejer.

Nu använder säger vi flickor och pojkar istället för bara pojkar, säger Brenda Romal. Nu använder vi båda formerna av alla, todos och todas och vi säger välkommen till både kvinnor och män när vi hälsar välkomna. 

Joau Arze och Brenda Roman blir intervjuade. Foto: Aracaly Aranda

Carolina Pettersson, info/programpraktikant i Bolivia

Fredagarna på Red Ada är lärorika

Programmet Suma Thakhi II i La Paz arbetar med fyra samarbetsorganisationer, en av dem är Red Ada som arbetar med kommunikation i olika former. Bland annat producerar de radioprogram från måndag till fredag.

 Grupo Juvenil AVE sänder sina radioprogram varje torsdag kl 15 på Radio Mar 100.3. Foto: Wendy Reyes

Det är inte personalen på Red Ada som sänder utan organisationen. Organsationen arbetar med 10 ungdomsgrupper och det är fem utvalda som sänder radioprogrammen från måndag till fredag kl 15 på Radio Mar 100.3 am i La Paz.

Dessa radioprogram ingår i den årliga planeringen för i år och det är meningen att ungdomarna ska prata och informera om de olika teman Suma Thakhi II arbetar med (könsrelaterad våld, maskulinitetsfrågor och sexuella rättigheter). Än så länge har de bland annat tagit upp ämnen som icke sexistiskt språk, HIV/AIDS och de har även pratat om presentationer de gjort i skolor angående maskulinitetsfrågor. Dessa radioprogram styrs helt av dem själva bara de håller sig inom ramarna av Suma Thakhi II.

Ungdomsgrupperna som Red Ada har är ungdomar från olika delar av La Paz och El Alto och på fredagarna har de möten på kontoret hos Red Ada, som ligger i stan, där flera av ungdomarna reser långt för att närvara.

Fredagar på kontoret i Red Ada är ingen vanlig fredag. Varje fredag har man fredagsmöte på kontoret och där samlas många från ungdomsgrupperna för att gå igenom allt från nästkommande evenemang till reflektioner av saker de genomfört. Det dyker upp cirka 15 ungdomar som omvandlar Red Adas lokaler till en sal full med skratt och skoj.

Fredagsmöten på Red Ada. Planering av radioprogrammen pågår. 

Foto: Wendy Reyes

Mötena styrs av Aracelly Aranda som är ansvarig för ungdomarna och en av kommunikationsansvariga i programmet Suma Thakhi II. Hon har ofta med sig en agenda där det står punkter som måste tas upp under mötet. Eftersom det är många olika grupper som samlas tar dessa möten ganska lång tid. Det börjar vanligtvis kl 10:30 och pågår fram till kl 14.00.

Under mötet bestäms det bland annat vad som ska tas upp i radioprogrammen. Ungdomarna kommer med flera olika förslag och ibland har det visat sig vara svårt att hålla sig inom ramarna av sexuella rättigheter. De ger exempel på hälsosamma val när det gäller mat och hur det är att leva i en värld med mycket tonårsalkoholism.

-Kom ihåg att ni måste vinkla det till sexuella rättigheter om ni vill prata om det som tema, säger Aracelly.

Det blir ofta långa diskussioner på dessa möten och ungdomarna som är mellan 16 till 25 år är fulla med funderingar över vad sexuella rättigheter är och kommer även med egna nyheter de läst på någon hemsida eller något de själva letat fram som de känner de vill dela med sig. Aracelly som är mer insatt i de olika temana inom sexuella rättigheter delar oftast med sig om sina kunskaper och dessa blir bra mottagna av ungdomarna. Fredagarna på Red Ada är lärorika och ungdomarna livar genast upp stämningen när de anländer.

Wendy Reyes, programpraktikant i La Paz, Bolivia

Albors grupp Yatiri sprider budskap genom teatern

En del av programmet Suma Thakhi II är att dela med sig av sin kunskap och sprida budskapet om sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor och könsbaserat våld till bredare grupper. Därav är en stor del av verksamheten just nu att göra så kallade Replicás, som är ungefär motsvarande vad vi skulle kalla för skolpresentationer. Albor, teaterföreningen som är med i programmet, har som uppgift att de grupper som bildades 2014 ska framföra sina föreställningar för skolor i La Paz och El Alto. Sammanlagt ska de fyra grupperna Yatiri, Nayriri, Pilpintu och Aurora göra 30 föreställningar under hösten. Vi på Svalornas kontor i Bolivia har försökt besöka så många som möjligt för att se hur budskapen tas emot av skoleleverna.

Skolföreställning av pjäsen ”No te duermas con cuentos de adas”. Foto: Carolina Pettersson

Den första föreställningen som spelades upp för skolorna heter ”No te duermas con cuentos de adas”, vilket betyder ”Somna inte till godnattsagor”. Den är regisserad av Diego Villca, som är cirkelledare för gruppen Yatiri vilken är den grupp som framför teatern. Skådespelarna, vilka sammanlagt är 12 personer, har repeterat och övat länge men har framfört teatern många gånger förr så det märks när de går på scenen att den sitter som berget. Pjäsen framförs i gymnastiksalen och scenen är skickligt byggd av skådespelarna själva med stora röda tygstycken upphängda på snören som ridåer och blåa och svarta tyger för att avskärma lokalen så att scenen blir mer framstående. När jag frågar en elev ifall de brukar ha teaterföreställningar svarar hon med ett ”Nej, jag har aldrig sett någon här på skolan innan. Du ser ju hur de har fått bygga scenen själva”. Varje replicá som grupperna ska ha ska visas upp för 50 elever, men det märks tydligt att många elever på skolan vill se föreställningen, närmare 200 elever sitter i salen när skådespelarna går på.

Byggandet av scenen. Foto: Carolina Pettersson

Vargen med Rödluvans frihet, rättigheter och liv skrivet på tvätten i bakgrunden. Foto: Carolina Pettersson

Själva pjäsen är perfekt för en skoluppvisning, eftersom den har temat Godnattsagor. Först ut är sagan om Rödluvan och Vargen, där vargen symboliserar en kontrollerande man i en kvinnas liv, där kvinnans frihet blir mer och mer inskränkt med hjälp av våld, hot och kontroll. Kvinnan, som blir fånge i mannens makt hänger i teatern upp sin tvätt, där orden Mitt Liv, Min Frihet och Mina Rättigheter är skrivna, som vargen river ner till Rödluvans beklagan över att hon aldrig mer får växa, att hon aldrig mer får se någonting, att hon aldrig mer får träffa sin familj. Pjäsen slutar med en dans där Rödluvan blir instängd i en bur, där hon undrar varför vargen har så stora ögon och händer. Svaret blir för att han ska kunna bevaka henne bättre, och för att han ska kunna hålla fast henne hårdare.

Rödluvan och de sju dvärgarna. Foto: Carolina Pettersson

Den andra delen i pjäsen är historien om Snövit och de sju dvärgarna. Det börjar med, precis som i orginalhistorien, att Gudmodern frågar sin spegel vem som är vackrast i världen och får svaret att Snövit är den vackraste i världen. Efter det blir Snövit utkörd från hemmet, där hon i skogen träffar på de sju dvärgarna. Dvärgarna tvingar henne till att städa och laga mat till dem för att få bo hos dem, och pjäsen gör det uppenbart att hur fel det är att bara för att hon är kvinna antas vara bra på hushållssysslor. Hennes kropp blir ständigt sexualiserad, då dvärgarna ständigt försöker få hennes uppmärksamhet, stöter på henne och kommenterar hennes utseende. Hon blir också våldtagen av en av dvärgarna. Skönhetsidealen som kvinnor måste följa och sexualiseras för kritiseras djupt och pjäsen slutar med att Snövit tillslut har övertygats om att hon inte är någonting värd utöver hennes utseende.

Prinsessan som enbart får använda böcker till att ha på huvudet för att få bra hållning. Foto: Carolina Pettersson

Den tredje delen av pjäsen är en klassisk berättelse om en prinsessa och en prins, som redan från när de är små uppfostras till att fylla sina klassiska roller. Prinsen uppfostras till att studera, bli bra på matte och bli talförd, medan prinsessans enda användningsområde av böcker är att balansera dem på huvudet medan hon går in sina högklackade skor. Hennes korsett dras åt och hon får föreläsningar om att kvinnor ska vara vackra och ansvara för hemmet samt vara till för sin prins, medan prinsen blir påtryckt åsikter om att han ska vara stark och aktiv.

Pjäsen avslutas med en att de prinsessor som varit med i pjäsen reser sig från sin utslagenhet, med hjälp av en kvinna som kommer in och berättar att de inte behöver vara prinsessor, att de kan leva lyckliga i alla sina dagar på andra sätt.

Mellan varje akt har hurraropen ekat från de 200 eleverna i salen, applåderna har varit många och engagemanget var starkt från publiken. Det märks tydligt hur mycket de uppskattar teatern. När applåderna sent om sider ebbar ut efter de sista bugningarna från skådespelarna berättar Diego Villca, regisören, för eleverna om tanken med teatern.

”Teatern handlar om könsstereotyper och hur de byggs upp, den handlar om symboliskt våld och om att sprida budkapet om våra sexuella rättigheter.”

Diego Villca, regissören, berättar om pjäsens mening. Foto: Carolina Pettersson

Efter att Diego har talat färdigt börjar en del röra sig ut från salen, men många dröjer sig kvar och drar sig mer och mer mot omklädningsrummet dit skådespelarna har gått in för att fika och byta om. När de första skådespelarna kommer ut svärmar barnen runt dem för att prata om pjäsen och be om autografer. Det är uppenbart att det sätt som Yatiri har visat på hur könsroller byggs upp med hjälp av kultur i samhället, och hur detta kan påvisas genom att bara vrida lite lite på en historia som redan alla känner till, har gjort stort intryck.


Carolina Pettersson, program/infopraktikant, Bolivia