Teknisk utbildning för sammarbetsorganisationerna om våld inom familjen

Förra veckan ordnade Svalorna ett utbildningsevent för alla ledarna på samarbetsorganisationerna; Albor, CDC, Cistac, och Red Ada. Tre experter hade bjudits in; juristen Luz María Calderón, psykologen och aktivisten för genusfrågor Mateo Andrés Solares och aktivisten för HBT-frågor Alberto Moscoso Flor, för att prata om våld i hemmen, sexuella orienteringar och könsidentiteter. Experterna var alla väldigt duktiga och fick med sig publiken på att ställa frågor och att uttala sig om deras tankar kring dessa teman.

Luz María Calderón.
Foto: Sonia Ampuero

Föreläsaren och juristen; Luz María Calderón, startade dagen med temat våld inom familjen. Hon tog upp den skrämmande statistiken att bland de latinamerikanska länder har Bolivia de högsta nivåerna av våld mot kvinnor och ett dödsfall inträffar var tredje dag under rubriken ”kvinnomord” i landet. Hon tittade sig runt om i salen och sa att av alla kvinnor som fanns i rummet (vilket var ca 10 st) har 9 av oss blivit drabbade av någon typ av våld. Detta kunde vara fysiskt våld, sexuellt våld, psykologiskt våld eller ekonomiskt våld. Ofta är detta något som partners eller familjemedlemmar utsätter kvinnorna för. Det utbredda våldet drabbar även barn. Genom så kallade disciplinära metoder som fysiska slag och verbala övergrepp, uppskattas ungefär 83 % av alla barn och ungdomar i Bolivia ha utsatts för våld i sitt eget hem. I hennes jobb som jurist har hon kommit i kontakt med många av dessa kvinnor och barn som blivit utsatta. Ofta dyker dem upp och är väldigt bestämda om att de vill anmäla förövaren och se till att han får sitt straff men ofta händer det också att kvinnan slutar att dyka upp på möterna. Det kan bero på att hon blivit rädd, ångrat sig eller blir orolig för att barnen ska förlora deras pappa.

Den 9 mars 2013 antog Bolivias regering en lag för att garantera kvinnor ett liv fritt från våld. I lagen definieras flera olika typer av våld mot kvinnor och även kränkningar av sexuella rättigheter tas upp som en typ av våldshandling. Dock har lagen inte fungerat så bra i praktiken då bara fyra procent har lett till fällande domar (8 av 206 brott som har gått till domstol). Våld som sker i hemmet anses av vissa medborgare, rättsväsande och lokala myndigheter, som lever kvar i gamla föreställningar, tillhöra hemma och lösas i hemmet. Andra håller fast vid att män fortfarande har rätt att slå sin fru och sina barn.

Sammarbetsorganisationerna Albor, CDC, Cistac, och Red Ada.
Foto: Sonia Ampuero

Efter föreläsningarna, som alla hade anknytning till Svalorna Latinamerikas utvecklingsprogram i Bolivia, Suma Thakhi II, pratade jag med flera som sa att de hade fått en massa nya lärdomar, inspiration och ideér hur de ska jobba med dessa frågor och att det är ytterst viktigt att fortsätta lära ut och sprida information om våld i hemmen, sexuella orienteringar och könsidentiteter. Som praktikant på Svalorna Latinamerika tyckte jag att denna dag var väldigt givande, precis som alla andra dagar tillsammans med sammarbetsorganisationerna Albor, CDC, Cistac, och Red Ada.


Sonia Ampuero, Programpraktikant i Bolivia

Aktiviteter om machismo och könsroller på Albor

Under veckan som gått har vi svalor i Bolivia fått trevligt besök från svalorna i Peru, Ida-Maja och Mathilda. Förutom mysiga filmkvällar, turistande och shopping så var det ett utmärkt tillfälle för kunskapsutbyten och vi lärde oss mycket av varandras arbeten.
En av aktiviteterna som Ida-Maja och Mathilda följde med på var en studiecirkel som samarbetsorganisationen Albor höll i. Denna eftermiddag var temat machismo och könsroller.  Fyra lappar hade satts upp i rummets alla hörn; ”jag håller verkligen med”,” jag håller med”, ”jag håller inte med” och ”jag håller verkligen inte med”. Därefter lästes påståenden upp och den lappen som stämde bäst överens med vad man hade för åsikt skulle man ställa sig vid. Det gällde också att motivera varför vi hade ställt oss vid just det hörnet som vi hade valt.

Ungdomarna i Albor

Ett av påståendena som fångade mitt intresse var ”Alla barn som föds är antingen kvinnor eller män”. Då det rådde väldigt delade meningar kändes det spännande att få höra alla ungdomarnas svar.  En tjej som ställt sig vid hörnet ”jag håller med” berättade att det bara är så att man föds till kvinna eller man. Gänget som ställt sig vid ”jag håller inte med” förklarade att man föds som man eller kvinna men att man sen kan känna sig som någon annan när man blivit lite äldre. De ungdomarna som ställde oss vid ”jag håller verkligen inte med” argumenterade för att könet bara är en social konstruktion. Att könet som omgivningen uppfattar kan skilja sig från det kön som personen anser sig tillhöra.  Dessutom kan vissa personer även födas som intersexuella. Detta betyder att man föds med en penis och vagina på samma gång. Det diskuterades ytterligare några minuter och ungdomarna var ivriga att få sina åsikter hörda.

Sonia Ampuero, Programpraktikant i Bolivia

Studiecirklar på organisationen Albor

Albor, Svalornas medlemsorganisation av och för barn- och ungdomar i staden El Alto i Bolivia, arbetar flera gånger i veckan med sina studiecirklar där de utövar teaterträning och lyfter fram sexuella rättigheter, HBT-frågor samt könsrelaterat våld.

Under den gågna veckan har jag besökt studiecirklarna Aurora, Nairiri och Pilpintu. Aurora bestod nästan bara av tjejer, mellan 13-18 år, som höll på att repetera för fullt när jag klev in i lokalen, till en pjäs som heter ”El Escribano de los Sueños Rotos”, författaren av brutna drömmar. De förklarade för mig att de ville belysa flickor och kvinnors situation när de har en man i sin närhet som utövar sexuellt våld, machismo och grovt våld mot dem. Scenen de visade mig handlade om när vissa tjejer försvarade sina män för personerna runt omkring dem även fast att det männen hade gjort inte var något att försvara. Gruppen Aurora är en av de nyaste studiecirklarna som har startart detta år, 2015, men det syntes att de var väl förberedda. När jag satte mig ner och pratade med tjejerna sa de att de tyckte att dessa ämnen var viktiga att lyfta fram hos en publik i El Alto för att visa problematiken utifrån ett artistiskt sätt.

Tjejerna från studiecirkeln Aurora som tränar inför pjäsen ”El Escribano de los Sueños Rotos”.

Studiecirkeln Nairiri bildades 2014 och kändes väldigt säkra på sin sak. Denna dag tränade de sina röster samt alla danssteg som skulle ingå i deras pjäs. Pilpintu från 2014 likaså.

En ung kille som kallades för Fher förklarade för mig att deras grupp, Pilpintu som betyder Fjäril på Aymara, tränade på sin teateruppvisning som hette ”Ela”, ett resultat av ”El”, Han och ”Ella”, Hon. Denna pjäs handlar om rätten till att få uttrycka sin sexuella läggning, mot homofobi och mot våld mot HBTQ personer. Fler berättade för mig att det har varit otroligt svårt att få ungdomarna att vilja göra denna pjäs då deras föräldrar inte tillät dem. Av 16 personer som brukade komma regelbundet på studiecirklarna försvann alla förutom 4 st. När jag frågade hur hans egna föräldrar såg på saken så sade han att han har haft tur. Hans föräldrar är väldigt unga och kanske kan ifrågasätta pjäsens tema ibland men att dom inte förbjuder honom att gå. Han själv ser detta som något som han verkligen brinner för och vill fortsätta med. Som ledare för gruppen Pilpintu, ser han det som en möjlighet att få med sig fler ungdomar att belysa något som är så viktigt; respekten för alla sexuella läggningar och identiteter.

Bild på gruppen Pilpintu.

Sonia Ampuero, Programpraktikant i Bolivia

Svalorna vinner pris för engagemang och arbete med HBT-rättigheter i Bolivia

I onsdags förra veckan blev Svalorna Latinamerika inbjudna till samarbetsorganisationen CDCs event ”Premios Iguales Ante La Ley” på Hotel Torino i La Paz. Där skulle det serveras en middag och delas ut priser för de som kämpat för HBT-rättigheter i Bolivia under året.

Martín Vidaurre Vaca, huvudansvarig för HBT-frågor på CDC, presenterade fram alla vinnarna på eventet ”Premios Iguales Ante La Ley”

Eldsjälar, politiker och organisationer från ett flertal städer i Bolivia; Cochabamba, Sucre, Oruro, Santa Cruz och La Paz, hade samlats på hotellet och Svalorna samt alla från utvecklingsprogrammet Suma Thakhi II var också på plats för att fira.

Representanterna för alla samarbetsorganisationer i utvecklingsprogrammet Suma Thakhi, Henry och Cecilia från Cistac, Gladys från Red Ada och Maria Elena från Albor

Plötsligt lös vår fina logga upp ”Svalorna Latinamerika” på skärmen och Martín Vidaurre Vaca, huvudansvarig för HBT-frågor på CDC, välkomnade Olivia Malmqvist, Gioconda Gutierrez och Gerardo Luna upp på scenen. Där möttes dem av Nardi Suxo, minister och CDCs grundare, som gav dem pris för Svalorna LA:s arbete med”att utveckla medvetenhet och utbildning för unga, med syfte att stärka deras förmåga att organisera sig för att främja och försvara deras rättigheter, fokuserat på sexuella rättigheter och arbete mot våld och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet.” Detta blev vi väldigt glada och stolta över.

Gerardo Luna, Nardi Suxo, Olivia Malmqvist och Gioconda Gutierrez uppe på scenen

Kvällen fortsatte med fina tal från publiken, uppträdanden, mingel samt en god middag.

 Gioconda Gutierrez, Olivia Malmqvist och Gerardo Luna med priser

Sonia Ampuero, Programpraktikant i Bolivia

Föreläsning om att vara transperson

Svalorna Latinamerikas (LA) sammarbetsorganisation CDC hade igår bjudit in tonåringar och unga vuxna från El Alto till en föreläsning som presenterades av Laura Libertad Alvarez Mollinedo, aktivist för HBT-rättigheter i Bolivia. Hon talade om det intressanta begreppet kön, som är en socialt konstruerad kategori som används för att dela in människor i grupperna kvinnor och män. Hon menade att från och med att vi föds får vi lära oss att saker antingen är svarta eller vita, onda eller goda, stora eller små, man eller kvinna. Därav får vi inte lära oss om allt där emellan och om människor med en annan könsidentitet eller med andra könsuttryck som bryter mot normen.

Laura talar om hur det är att leva som transperson i Bolivia.

Laura talade även om hur hon som transperson diskrimineras på gatorna, av doktorer, av professorer, av chefer och av sin egen släkt. Ibland kan det hända att det åker förbi bilar med folk som skriker till henne att hon är äcklig, att doktorer tittar på hennes legitimation och kallar henne för det manliga juridiska namnet, att professorer och chefer inte tar henne på allvar när hon studerar på universitetet eller jobbar på företag, och att hon inte längre är släktingarnas lilla älskling. Trots alla hinder och all diskriminering har hon ändå känt att alla förändringar som hon har gjort med sin kropp har varit värt det, för nu kan hon äntligen känna sig som sig själv, hon kan vara lycklig och hon har äntligen hittat hem.

Ungdomarna som satt runt mig kändes först nervösa över att tala så mycket om sex och kön med denna modiga kvinna men längre in i föreläsningen började dem bli mer nyfikna och frågade intresserat om transpersoner och transexualitet. Många av dem berättade att dom aldrig hade sett en transperson i El Alto och Laura förklarade för dem att många transpersoner lever i hemlighet eftersom att samhället ser ut som det gör idag och att många är rädda för vad samhället ska tycka.

När föreläsningen sedan var slut var jag tvungen att sätta mig ner och googla. Jag märkte hos mig själv att jag hade väldigt lite kunskap om detta tema och att vi alla egentligen vet väldigt lite då forskning kring transpersoner är väldigt knapp. Enligt folkhälsoinstitutets rapport från undersökningen ”Hälsa på lika vilkor” har man dock kommit fram till att transpersoner har en sämre situation än vad homo- och bisexuella har. Därför måste vi uppmärksamma detta mer och utbilda oss mer om könsöverskridade roller. Saker är därför inte längre svarta eller vita, onda eller goda, stora eller små, man eller kvinna.

Senare den kvällen ställde sig Laura Libertad Alvarez Mollinedo på den stora scenen i Hotel Torino i La Paz och tog emot pris för sin aktivism som transperson och sitt arbete med hbt-frågor.

Laura med sitt pris för sitt arbete på organisationen OTRAF.

Sonia Ampuero, Programpraktikant i Bolivia

Utbildningsmässa om sexuella rättigheter, maskulinism och genusrelaterat våld

Den 20 mars var Svalorna Latinamerika på plats på en utbildningsmässa i El Alto, i Bolivia, som samarbetsorganisationen Albor hade anordnat. Syftet med denna mässa var att informera och medvetandegöra den allmänna befolkningen om dessa teman: sexuella rättigheter, maskulinitet och genusrelaterat våld. Vi Svalor, hade vårt eget informationsbås där vi representerade vårat arbete kring dessa frågor och kunde ha direkta konversationer med befolkningen. Vi delade även ut broschyrer tills dem tog helt slut och hade införskaffat oss en stor banderoll där befolkningen kunde läsa om vad Svalorna i Bolivia gjorde för något.

På plats fanns även flera olika skolor som hade sina egna bås där eleverna själva lyfte fram sina arbeten om könsrelaterat våld, särskilt våld mot kvinnor. Vissa elever framförde egenskriven poesi framme vid scenen som handlade om våld och orättvisor. Förutom dessa viktiga och seriösa ämnen, visades det upp traditionell dans och modern musik uppe vid scenen vilket gjorde att fler och fler människor kom in på gården och var nyfikna på vad det var som hände.

Jag som har varit här i Bolivia i drygt en månad har märkt att det fortfarande är väldigt svårt att prata om dessa ämnen då de är väldigt tabubelagda. Att prata om våldet mot kvinnor och machorollen hos männen är något som har mjuknat upp väldigt mycket. Detta har uppmärksammas mer i media, i politiken men även överallt på stan där banderoller mot kvinnovåldet sitter uppsatta. Andra frågor, så som att människan ska få bestämma över sin egen sexualitet eller ha reproduktiva rättigheter har det varit väldigt tyst om. Det är några av de största utmaningarna med att jobba med sexuella rättigheter och mänskliga rättigheter tillsammans med ungdomar. Föräldrar eller andra släktingar kan ibland ha mycket att säga till om vilket gör att ungdomarna inte dyker upp till aktiviteterna eller slutar helt att komma till organisationerna. Därför är det viktigt att prata med föräldrarna specifikt eller just göra dessa typer av mässor där fler blir medvetande om att detta faktiskt är frågor som borde pratas om och diskuteras om. Arbetet måste därför fortsätta framåt och befolkningen måste fortsättas att informeras.

Sonia Ampuera, programpraktikant i Bolivia

Suma Thakhi II

Arbetet på Svalornas kontor i La Paz är i full fart framåt. Nu känner jag att jag äntligen har kommit igång ordentligt med rutinerna och att introduktionsfasen är förbi. I mars står mycket på schemat och därför har måndagsmötena blivit viktiga så att vi alla kan vara med och planera vad vi ska göra kring aktiviteterna.

De senaste veckorna har jag varit och besökt samarbetsorganisationer till utvecklingsprogrammet Suma Thakhi II (vilket betyder ”God väg” på ursprungsspråket Aymara). Som jag nämt tidigare så handlar Suma Thakhi II om att ungdomar och unga vuxna ska stärka sina kunskaper och utveckla åtgärder för de sexuella rättigheterna och mot de könsrelaterade våldet som råder i städerna La Paz och i El Alto. De två organisationerna som jag var och besökte var Albor och CDC.  

Albor jobbar främst med ungdomsgrupper genom konstnärliga uttrycksformer, så som teater, för att skapa opinion mot könsrelaterat våld och för främjade av de sexuella rättigheterna. Väl på plats när jag kom till lokalen i El Alto såg jag först en massa ungdomar som såg ut att öva inför någon pjäs. Musiken var hög och det hördes hur replikerna flödade med styrka genom salen. På väggarna hängde affischer med alla pjäser som gjorts under åren, foton på ungdomarna som varit i Sverige och spelat och någon bild på Astrid Lindgren. Efter en stund fick vi träffa ledningen, bl.a. Willy Flores och Maria Elena Cárdenas. De berättade för oss att inför den 29 mars, då en ny borgmästare i El Alto ska utses, har Albor anordnat ett forum för politiska diskussioner där ungdomarna själva presenterar sina förslag och visioner. Jag kommer att få vara med på detta forum och dokumentera vad som sägs och tas upp vilket ska bli väldigt spännande. När vi lämnade Albor den dagen kände jag mig facinerand över hur många undomar det var som brann för både teatern och dessa känsliga samhällsfrågor samt att ledningen hade berättat att det ständigt dök upp nya medlemmar som ville engagera sig.

På CDCs kontor, i La Paz, var det betydligt lugnare arbetsmiljö. Där satt det jurister i kostym bakom sina datorer som vi fick smyga förbi för att inte störa. Inne i mötesrummet fick vi träffa bl.a. Martín Vidaurre och två tjejer som är engagerade i CDCs ungdomsgrupp. De arbetar med att ungdomar och unga vuxna ska få information, juridisk stöd och/eller juridisk rådgivning  för att deras sexuella rättigheter inte ska bli kränkta och/eller om de utsatts för könsrelaterat våld. De är främst inriktade på HBTQ frågor men då ingår även ämnen så som diskriminering och mobbing.  CDC gav oss även en inbjudan att komma till deras konferens som de har anordnat med brittiska ambassaden som handlar om temat HBTQ på jobbet, i skolorna och i hemmen.  Jasmine O´Connor, chef för Internationella Relationer i Stonewall, ska föreläsa om dessa frågor och mitt arbete kommer då vara att dokumentera detta. Jag ser väldigt mycket fram emot att lära mig mer om HBTQ frågor i Bolivia då jag vill veta hur lagarna och rättigheterna ser ut men också hur detta speglas i verkligheten.  

Karnevaltider och introduktion till Svalornas programverksamhet

Två veckor har nu gått sen jag landade i Bolivia, som var mitt i det högtidliga karnevalfirandet. Det är jag väldigt glad för, just för att jag har fått uppleva så många kulturella och bolivianska traditioner.

En av dem är Alasitas - En enorm marknad med flera hundra stånd där det säljs miniatyrer av olika slag, köper man t.ex. en leksaksbil, välsignas denna och förhoppningsvis slår ens önskan in om att få en riktig personbil, en annan tradition är La Challa - som handlar om att välsigna ens hem eller arbetsplats med serpentiner, ballonger, blomblad, färgglada torkade majskorn och vin för att hedra moder jord och slutligen Corso de Corso i Cochabamba - där det firas med en stor karneval för att festligheterna tar slut. Ingen går säker under denna tvåveckorshögtid, för rätt vad det är kan det dyka upp ett barn eller en ung person och kasta vatten och skumm på en mitt i gatan utan minsta föraning, vilket jag råkade ut för minst tio gånger och gav mig lite extra spänning i vardagen.

Arbetet på Svalornas kontor i La Paz började ganska lugnt. Jag fick läsa igenom flera dokument om vad verksamheten och utvecklingsprogrammet ”Suma Thakhi II” går ut på. Målet med Suma Thakhi II är att ungdomar och unga vuxna ska stärka sina kunskaper och utveckla åtgärder för de sexuella rättigheterna och mot de könsrelaterade våldet som råder i städerna La Paz och i El Alto. Både målen och delmålen i programmet skulle sitta som inpräntade i hjärnan just för att det är så viktigt att se och märka de uppnådda resultaten. Vi praktikanter fick en introduktion med ett litet förhör som Gerardo, handledaren, förberett vilket gjorde att allt kändes mycket mer självklart. Senare den dagen fick vi besöka en av sammarbetsorganisationerna; Red Ada, som pratade med oss om sin verksamhet. Det är en feministisk organisation som med hjälp av olika aktiviteter hjälper ungdomar att engagera sig i och tala om sexuella rättigheter, maskuliniteter och HBTQ frågor. En av aktiviteterna är ett radioprogram som sänts tre gånger i veckan och där ungdomarna själva talar om dessa ämnen. Det var härligt att se kvinnornas energi och engagemang och förhoppningsvis får vi snart träffa ungdomarna som är med på dessa aktiviteter.

Sammanfattningsvis så har dessa två veckor känts som månader. Jag har upplevt enormt mycket festligheter samt att jag fått en bred inblick i hur man arbetar på Svalornas landskontor i Bolivia. Jag har redan besökt en annan stad, Cochabamba, som jag tyckte väldigt mycket om och har bekantat mig med många spännande människor. Mina förväntningar är att jag fortsätter att lära mig en massa nytt om arbetet för mänskliga rättigheter och att jag fortsätter gro in lite mer i mina bolivianska rötter.

Sonia Ampuero, programpraktikant i Bolivia