Det är helt galet vad tiden går fort här i Bolivia och nu snart känns det som julen är här. Jag är fortfarande med gatubarn på nätterna och följer dem i allt de gör. Det låter konstigt men det börjar bli en vardag att se slagsmål, sniffande ungdomar, människor som blir bestulna och korrumperade poliser.
Den här tiden har jag fått lära känna några nya organisationer som kanske Svalorna kommer ha intresse att jobba med i framtiden. Det är organisationer som jobbar med ungdomar som har problem i hemmet, oftast ekonomiskt. Problemen som uppstår i familjen är att barnen eller ungdomarna blir understimulerade och för att kontrollera den frustrationen som ungdomarna har och vill ge utlopp för använder föräldrarna våld mot ungdomarna. Därför har organisationerna som mål att få dessa ungdomar att växa och låta sin personlighet komma fram. De lär dem om deras rättigheter i hemmet och hittar även på aktiviteter med ungdomarna.
När jag tänker tillbaka på den här månaden så är mitt starkaste minne att en polis slog mig i ryggen med sin batong. Det var vid ett-tiden på natten och jag stod med en grupp gatubarn. Jag märkte inte att det kom två poliser bakom mig och de såg inte heller mitt ansikte. Helt plötsligt fick jag ett slag, inte allt för hårt, mot ryggraden och hörde samtidigt polisen säga att vi skulle därifrån. Jag vände mig hastigt om och såg polisen som slog mig. Jag såg i hans ögon förvåningen i hans ögon när han såg att det var mig han hade slagit. Jag och Pedro skällde ut honom och han visste hur fel han hade gjort. Mot gatubarn klarar han sig men nu tog vi chansen att riktigt sätta dit honom. Vi ringde hans överordnade och krävde att han skulle komma till platsen. Polisen som slog mig försökte komma därifrån men vi följde honom hela tiden. Hans chef kom och polisen hade inte en chans att förklara bort det han hade gjort. Två dygn fick polisen sitta i arrest och hela situationen har gett gatubarnen mer förståelse om deras rätt att vara på allmänna platser.
Jag har under två helger varit ute och rest till djungeln och till Santa Cruz. Det är gymt skönt att komma bort från ett 15-gradigt La Paz till ett 30-gradigt Santa Cruz. Man laddar verkligen batterierna och jag hoppas alla praktikanterna gör liknande resor för det behövs verkligen. Kan annars bli lätt att man glömmer bort sig själv när man jobbar på utsatta ställen och det resulterar bara att man gör ett sämre jobb med dem.Saul Palm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar