DANIELA: Gott & blandat

DANIELA MICHAEL I PERU, inlägg 4
Ni vet hur trött man kan bli på musik som spelas om och om igen i radion hemma i Sverige? Jag har kommit på att det måste bero på att det som spelas inte är 80-tals musik! Så mycket A-ha, Roxette och Samantha Fox som jag har hört under min vistelse i Peru har jag tyvärr inte hört sen... tja, 80-talet! Musiken är ändå inte det enda som jag kommer att sakna nu när jag avslutar min praktik här i Arequipa.

Jag kommer även att sakna alla söta gummor och gubbar i speciella hattar; att få vara heders-gudmor till ett gäng ägg, som skolelever ska lära sig ta hand om som om de vore riktiga barn; att se Arequipas överambitiösa skosnöresförsäljare traska omkring i 27-gradig värme med ca 50 kg skosnören hängandes på sig; att när som helst kunna äta ”Lomo saltado” (med den ultimata blandningen av kött, grönsaker, pommes och ris!); att inta nationaldrinken ”Pisco Sour” (trots att den innehåller ett rått ägg!); att se peruanernas ansiktsuttryck när de smakar på svensk saltlakrits; och såklart att inte regelbundet kunna träffa vissa av de underbara personer som jag har lärt känna under min tid här i Peru.

Trebarnsmamman Angela, till exempel, presenterade jag redan i min allra första blogg som en av de mest drivande i ASDEs radioprogramsaktiviteter. Jag kunde tidigt märka hur hennes självförtroende och deltagande var starkare och starkare för varje gång vi möttes och nu har jag dessutom den stora glädjen att kunna meddela att hon ska ta över arbetet med kvinnogruppens radioprogram helt: – Woho, you go girl!. I kontinuitetens namn, vad är då bättre än att överlämna ansvaret till en i målgruppen!?

Bland saker som jag inte kommer att sakna med min Peru-vistelse kan nämnas att behöva tänka på vilken utväg som är snabbast vid en eventuell jordbävning; att vid nya människomöten snabbt behöva avgöra om det är någon man bör pussa på kinden eller inte; att känna sig tvungen att köpa skosnören av skosnöresförsäljaren (även om två par skosnören inte väger så mycket mindre!); att vid långdistansresa med buss bli videofilmad vid påstigning för eventuellt senare behov av kroppsidentifiering; att behöva komma ihåg att säga smaklig måltid efter maten; och att behöva välja mellan ölen ”Arequipeña” och ”Cusqueña” som ju smakar så lika.

Avslutningsvis vill jag tacka för mig och önska alla mina trogna läsare en riktigt god jul! (...och alla ni andra en ”ganska” god jul! :-) För min del gäller nu jul vid Titicacasjön, nyår i La Paz och sen vardag i mitt goa glada ”Götlaborg”, där jag inte behöver ransonera min lakritskonsumtion utan kan plocka hur många av de svarta godisarna ur gott & blandat-påsen som helst!

Daniela Michael