Nu är det dags att berätta om hur det är att arbeta som journalist i Nicaragua och hur det ser ut på Svalornas kontor i Estelí.
Jag börjar dagen, som alla andra journalister, med att läsa tidningarna. El Nuevo Diario och La Prensa i Nicaragua, sedan följer jag svenska tidningar och då och då läser jag New York Times och Washington Post. Därefter brukar jag maila förslag på nyheter till min medarbetare på latinamerika.nu som sitter i den gröna huvudstaden Managua.Kontoret ligger på en trafikerad gata och min arbetsplats vetter nästan mot gatan. Ja, ibland känns det som att det inte skulle göra någon skillnad om jag sitter innanför eller utanför kontoret - ljudnivån är densamma. En och annan dödsannons ropas ut då och då från en bil med högtalare på taket.
”Fransisco López Navarrete befinner sig i herrens närvaro. Hans fru, Julia Ortega, och hans sju barn välkomnar er hem.”
Dagen följs upp med att prata med programsamordnaren Johanna Saunders om saker som är på gång hos samarbetsorganisationerna.Cruz Delia Cerrato, alias Cruzan, en mycket romantisk administratör som har stenkoll på kontoret, börjar dagen med att
sätta på radiostationen ABC Stereo. Nyhetsinslag blandas med smöriga låtar, som jag börjar kunna utantill, och då och då hör man ett och annat radiotelegram:”Från Juan José Perez Estrada till sin fru i La Trinidad: vänta på mig vid hörnet av den gula affären med bestarna” - läs hästarna.
Sedan är det fullt upp med att ringa och jaga personer. Det är n
og journalistens främsta uppgift. Utan intervjuoffer inget arbete. En sak som jag verkligen gillar här, och som gör mitt jobb lättare, är att viktiga personer ställer alltid upp på intervju. Ett land på 5.4 miljoner personer gör ju att den politiska, ekonomiska och religiösa eliten är ett litet gäng och är mycket benägna att ge intervjuer.På kontoret finns även Mayra Aguilar, en karismatisk personlighet utan dess like. Hon levde revolutionen som tjugoårig och kan all bakgrund till dagsaktuella politiska händelser och gör träffsäkra politiska analyser.
Mayra delar kontor med Svalornas representant, även känd som El Gato (Katten) för sina gröna ögon. Så fort jag behöver ett namn eller ett telefonnummer som inte dyker upp i Nicaraguas Gula sidor så skaffar han fram det - hur han bär sig åt, det vet jag inte.Det är en härlig stämning på kontoret och än så länge har jag inte känt… Åh nej, inte ännu en arbetsdag!
Text och foto: Roxana Ortiz
infonicaragua@svalorna.se
4 kommentarer:
:) Låter underbart, kan riktigt se er där i Esteli!
Har varit där
Nice! Verkligen kul att läsa om och SE er alla :)
Hej, jag var som Svalorna LA:s koordinatör i Nicaragua 2005-2006 med och byggde upp kontoret på dess nuvarande plats. Mina minnen från den tiden är att det var en tuff och omvälvande tid för Svalorna både hemma i Sverige och i Nicaragua. Det känns därför väldigt roligt att se att kontoret finns kvar och att verksamheten fortsätter att utvecklas i en sådan positiv riktning.
Skicka en kommentar