För snart tre veckor sedan landade jag i La Paz. Flygplatsen ligger högre upp i bergen än själva staden och den utsikt jag fick se på vägen ner var helt underbar. Snötäckta bergstoppar och milsvid utsikt över staden, var det verkligen här jag skulle bo det kommande året?
Det är första gången jag är i Bolivia och jag måste erkänna att jag var ganska nervös innan jag åkte. Skulle jag trivas med staden, människorna, maten, vädret, jobbet? För att bättra på mina chanser packade jag ner lite extra godis att muta mina blivande arbetskollegor med (djungelvrål och bilar borde väl gå hem hos de flesta svenskar som varit utomlands ett tag).
La Paz har hittills överträffat mina förväntningar, staden är ren och mysig och de människor jag träffat på har varit trevliga och hjälpsamma. Det enda jag har att klaga på är de många uppförsbackarna, det är trots allt rätt jobbigt att behöva flåsa sig uppför branta backar så fort man ska någonstans. Vad gäller maten så har jag i alla fall vågat mig på några av de bolivianska specialiteterna och hittills så har magen hållit sig i ett någorlunda skick. Kylan som alla varnade mig för har jag inte märkt av ännu (kanske för att jag kom hit från ett snöigt och kallt Sverige), istället sitter jag på kontorets trappa på lunchen och njuter av solskenet.
Godiset verkar ha fått önskad effekt, det uppskattades både av boliviansk och svensk personal och jag blev varmt välkomnad till kontoret. Förutom inledande problem med petitesser såsom strulande datorer så har min introduktion gått bra och jag börjar nu äntligen förstå ungefär vad det är för arbetsuppgifter som jag ska syssla med. Jag ser fram emot ett spännande år!
Sofia Gustafsson
1 kommentar:
Ja, visst e La Paz helt underbart! Jag fylls alltid av lycka när jag ser ut över snötäckta Illimani.
Jag är helt säker på att du kommer att ha en underbar tid här hos oss och jag är jätteglad att ha dig i vårt gäng.
Kram
Ulrika
Skicka en kommentar