Sofi Önneby i Bolivia, inlägg 4
Doktor Casanova är en välklädd och kortväxt man i 60-årsåldern som ska undersöka mitt hjärta.
- Hur står det till? Angenämt att träffas, säger han, tar i hand och ler vänligt.
Det är lördag eftermiddag och vi befinner oss på en av La Paz otaliga privata kliniker. Besöksrummet påminner om besöksrummen på min vårdcentral hemma på Norrtullsgatan. Ur sin svarta attachéportfölj tar doktor Casanova fram en lång sladd med sugproppar fästa på. Han har med sig sin egen utrustning och det är ett något ålderdomligt, men miljövänligt, EKG-mätinstrument. Jag lägger mig på britsen klädd i tyg som är placerad mitt i rummet och kisar upp mot lysrören i taket.
- Hur känns det för dig med höjden? frågar doktorn.
- Jo bra, även om jag fortfarande blir andfådd av så få som 8-9 trappsteg, svarar jag.
La Paz ligger på cirka 3600 meter över havet och det tar en vecka eller två innan kroppen har acklimatiserat sig och blodet syresätts som det ska.
Mitt blodtryck mäts, mina hjärtslag lyssnas på och min nyfunna kardiolog talar till mig med mjuk röst och frågar hur jag trivs i La Paz. Det känns som om vi har all tid i världen och att jag är dagens mest betydelsefulla patient.
Sofi Önneby
infobolivia@svalorna.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar