ANA: Garant för mänskliga rättigheter efterlyses

Ana Falk i Nicaragua, inlägg 4

I samband med FN:s tortyrkommittées (CAT) senaste möte framfördes önskemål om att Nicaragua ser över sitt totala abortförbud. Även kommittéen för de civila och politiska rättigheterna har kritiserat landet för att bryta mot folkrätten. Detta för med sig tankar och funderingar kring ett mer grundläggande problem.

Mänskliga rättigheter existerar inte i ett vakum och en människa är inte en abstrakt bärare av dessa rättigheter. Det vill säga, människor kan inte garanteras en rättighet för det enkla faktum att hon är människa.

Detta var dock vad tidiga politiska filosofer menade när de pratade om rättigheter som inte kunde bli begränsade av staten, utan som var människans till naturen (natural rights). Utöver dessa, menades det, fanns även politiska rättigheter som kunde begränsas.

1951 lade Hanna Arendt fram det famösa argumentet att detta förhållande hade förändrats. Att utan medborgarskap kunde en människa inte heller åtnjuta hennes naturliga rättigheter, det vill säga hennes mänskliga rättigheter.

Nicaragua har visserligen ratificerat både den internationella konventionen för civila och politiska rättigheter, liksom tortyrkonventionen. Men om den nicaraguanska staten väljer att inte uppfylla det den förbundit sig till, att garantera sina medborgares mänskliga rättigheter, lämnas det internationella samfundet med relativt tandlösa metoder som ”name and shame”.

Problemet heter suveränitet. Visserligen har vi sett ett uppluckrande av denna juridiska princip, som så sent som andra världskriget hindrade Nationernas Förbund (föregångaren till FN) från att lägga sig i Tysklands inre angelägenheter, det vill säga avrättandet av över sex miljoner människor. Vågen av så kallade humanitära interventioner som möjliggjordes efter kalla krigets slut är ett tecken på detta uppluckrande.

Likväl behövs det en förändring för att kunna garantera allas rättigheter, även de grupper som diskrimineras av statsapparater och dess institutioner - det vill säga samma institutioner som är ansvariga för att upprätthålla och respektera folkrätten.

Vad den politiske filosofen Etiénne Balibar har föreslagit är en omvälvning av den nuvarande statscentrerade juridiska regimen. Han menar att vi måste tänka om suveränitetsprincipen och att medborgarskap måste associeras med något annat än nationalstaten.

Detta kan eventuellt tyckas vara filosofiska abstraktioner, men faktum är att vårt nuvarande internationella juridiska system inte lever upp till sina egna ideal om rättvisa och mänskliga rättigheter. Det totala abortförbudet i Nicaragua är ett exempel på det.

Ana Falk
infonicaragua@svalorna.se