JENNY: Mellan maskorna

Jenny Ringarp i Peru, inlägg 1
Jag följer med Salomé, som jobbar för ASDE, en av Svalornas LA:s samarbetsorganisationer, till landsbygden i Majes och en nystartad hantverksgrupp för kvinnor. Förhoppningen med träffarna är dels att utveckla kvinnornas hantverkskunskaper, vilket kan skapa en inkomst, dels att ge dem verktyg att påverka och förbättra sina liv.


Medan vi skumpar sista biten i moppetaxin är jag nära att tappa boken som hållt mig sällskap under mina första veckor i Arequipa. Det är en reseskildring av Peru skriven av Flora Tristán, den fransk-peruanska feministen och politiska tänkaren som på mitten av artonhundratalet var en av de första att tala om kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter.


Medan de sexton kvinnorna sätter sig till rätta med det nya stickningsprojektet, en barnponcho, ställer sig Salomé i mitten av det lilla rummet och börjar sitt pass som ingår i Escuela de empoderamiento, empowerment-skolan.
Kommer ni ihåg vad vi pratade om förra veckan, señoras? Vad kan man kräva som medborgare?
Rent vatten! Leva utan våld! En inkomst! Utbildning!, studsar svaren tillbaka från olika hörn. Mitt bland garn och maskor pratas det bland annat om hur man talar med en myndighetsperson, hur man löser konflikter i hemmet, varför man bör kräva att få tillgång till skugga och vila när man arbetar ute på åkrarna (de flesta av de här kvinnorna och deras män arbetar på fälten).

Samtalet går över i värdet av att gå samman som grupp. Om de här kvinnorna bestämmer sig för att bilda en organisation kommer de att kunna ta emot beställningar och skapa en inkomst av sitt hantverk, dessutom kommer de förhoppningsvis lättare kunna göra sina röster hörda och kräva förändringar av lokala myndigheter.

Flera av kvinnorna har med sig sina små och stora barn som sover, leker och springer ut och in i det lilla rummet, tillsammans med flera av byns hundar. Det verkar svårt att koncentrera sig på så många saker samtidigt, och möjligheten att erbjuda någon typ av barnpassning medan kvinnorna deltar i aktiviteter har nyligen diskuterats inom programmet. Kan du sticka, señorita? frågar en kvinna som ammar sin lille son.
Nej tyvärr, tvingas jag svara, men jag är ganska bra på att nysta garn.

På bussen tillbaka till Arequipa läser jag klart Flora Tristáns bok och konstaterar att hon hade fel om åtminstone en sak: ”La vida de Arequipa es una de las más aburridas”, skriver hon - Livet i Arequipa är något av det tråkigaste. Nej, Flora, det är inte!

Jenny Ringarp