JENNY: Appropå blockad - 87 konflikter i södra Peru

Jenny Ringarp i Peru, inlägg 2

Bussresan från Cusco hem till Arequipa tar 16 timmar istället för 10, för i byn Espinar, i Cuscoregionen, har byborna i flera dagar strejkat och av och till blockerat vägen med stora stenar och pålar. Människorna protesterar mot en planerad vattenreservoar som ska försörja 38 000 hektar odlingsmark i det växande Majesområdet, i Arequiparegionen, och som de fruktar kommer att minska tillgången på vatten där de bor.


Klockan fyra på morgonen står flera kilometer med bussar och lastbilar helt still i väntan på att blockaden ska hävas så att de kan komma förbi. Vi får veta att vår buss ska försöka vända om till Cusco, så jag och de flesta av mina medresenärer tar vårt pick och pack och vandrar ett par timmar längs vägen i den kyliga gryningen. Lukten av rödlök från lastbilarnas flak blandas med den fräna röken från brända bildäck. När vi passerar de strejkande utbrister en kvinna bakom mig med ganska hög röst “Ni borde bränna presidenten istället, och inte förstöra för oss!”. Jag hajar till, men ingen säger något mer. Efter ytterligare någon timme har kravallutrustad polis anlänt (till fots), skingrat skaran och rullat undan de flesta stenarna. Vi får gå på en buss som egentligen skulle till Cusco men som i stället vänder och tar oss till Arequipa.



Idag står det i tidningen att regeringen beslutat att förlänga tidsfristen för den tekniska studien av vattentillgång och miljöpåverkan i området, och därmed skjuta upp den offentliga budgivningen om konstruktionen av reservoaren till slutet av februari nästa år. Beslutet beskrivs som ett resultat av de kraftiga protesterna, men det nämns också att de intresserade företagen begärt mer tid för sina studier. Regionala politiker i Arequipa uttrycker sin oro över beslutet och menar att det visar på statens svaghet och brist på auktoritet att man låter sig påverkas av strejken.

Denna konflikt är endast en av 87 aktiva konflikter i södra Peru. De flesta gäller vatten- och gränsfrågor mellan regioner, men även många konflikter inom regioner förekommer.

Varför då alla dessa konflikter? Sociologen Julio Fuentes menar i tidningen La Repúblca att upproren uppstår som svar mot regeringens impotens och ovilja att arbeta för långsiktigt hållbar utveckling av landet. Befolkningens krav blir inte mötta, och därför minskar inte konflikterna. Dialog verkar vara den logiska och demokratiska lösningen, men jag undrar vilka förutsättningarna för dialog är när många politiker ser det som ett tecken pa svaghet när staten lyssnar på medborgarnas rop...

Bara några timmar försenad kom jag alltså fram till soliga Arequipa, och jag hoppas att lastbilarna också kom fram dit de skulle med sin lök och potatis. En av 87 konflikter har tillsvidare lugnat sig.

Jenny Ringarp

AINA: Bibeln + Feminism = ?

“Att vara katolik och feminist innebär för mig en tolkning av Bibeln utifrån ett feministiskt, rättighetsperspektiv. Det innebär en konstant kritik och ett ifrågasättande av den katolska kyrkans patriarkala och konservativa tolkning av Bibeln. Det innebär att tala om bland annat jämställdhet, abort, sexualitet och våld mot kvinnor. Teman som traditionellt sett har tystats ned och bannlysts av kyrkan.”

Jag sitter på kontoret vid fikabordet och samtalar med min arbetskollega Mayra – genusvetare, troende katolik och feminist. Jag frågar henne hur hon får detta att gå ihop, då det för mig är en ganska stor motsägelse. Hon tittar på mig leende, och säger att det visst går att vara både katolik och feminist.

“Vem har sagt att jag inte får tolka Bibeln som jag vill?” säger hon med eftertryck. “Jag var inte feminist under revolutionen 1979, men med befrielseteologin som sandinisterna införlivade i sin kamp mot Somozas diktatur började jag utveckla ett politiskt medvetande om ett rättvist och egalitärt samhälle.”

Befrielseteologin som kom på 70-talet i Nicaragua var ett uppbrott mot den gamla katolska teologi som baserades på en hierarkisk syn av samhällsklasserna. Den införde istället en sociologisk och ekonomisk analys i teologin. Brasilianska och feministiska teologen, Ivonne Gebara, menar dock att trots detta kritiserar inte befrielseteologin den traditionella och teologiska grund, som bygger på såväl kreationstanken liksom den patriarkala hierakin inom kyrkan och människors lidande som ett essentiellt tillstånd.

Mayra delar Gebaras kritik. Hon berättar hur hon varje gång hon är i gudstjänst får argumentera mot de myter och misogyna påståenden om kvinnors svaga natur och rättmätiga plats som underkastad mannen i äktenskapet. Eller mot homohatet som basuneras ut av prästerna. Jag frågar henne om hon aldrig blir trött på att argumentera mot de patriarkala tolkningarna av Bibeln.

”Nej” svarar hon. ”Jag tror att religion kan förändras till att vara mer baserad på var nutida tanke om mänskliga rättigheter och mindre på en förlegad syn av en bestraffande och manlig Gud. Martin Luther avslöjade korruptionen inom kyrkan och gav människor en mer individuell relation till sin tro och till Bibeln. Pablo Freire förändrade kyrkans hierarkiska syn på de fattiga och skapade en syn om den fattiga underklassen som innehavare av samhällsförändrande kunskap genom en frihetsteologisk pedagogik. Varför kan inte en feministisk teologi förändra den kristna religionens patriarkala struktur? Det handlar om tolkningsföreträdet och kvinnors rättighet att få tolka Bibeln som de vill” säger hon.

Jag funderar på det hon sagt, och känner ambivalenta känslor inför ämnet. Det finns ett motstånd inom mig att överhuvudtaget acceptera Bibeln som en text av vikt. Helst vill jag bara avfärda den som en bunt kvinnoförnedrande science fiction-berättelser skrivna av män för länge sen. Men jag inser samtidigt att den utgör en av de mest inflytelserika böckerna i världshistorien. Just därför är en feministisk analys av Bibeln och kyrkan i allra högsta grad nödvändig.

Aina Gagliardo

NADIA: Ologisk graviditet

Nadia Enedahl i Peru, inlägg 2
Det är helt okej att människor som har råd att betala använder sig av dagen efter-piller för att inte bli gravida. Det är bara att gå till apoteket och betala. De som inga pengar har får skylla sig själva…

Sedan 2006 har man delat ut dagen efter-piller gratis på statliga sjukhus i Peru. Nu har konstitutionsdomstolen beslutat att man inte längre ska dela ut pillerna på statliga hälsocentraler för att de nu anser att de innehåller ett ämne som kan vara abortframkallande, levonorgestrel. Det är däremot fortfarande tillåtet att sälja pillerna på apotek, vilket innebär att de som har råd har möjlighet att använda dem. De som drabbas är kvinnor som inte har några pengar.
En broschyr utgiven av PROMSEX och UNFPA som beskriver när man ska använda dagen efter-piller. 1. Om man glömt ta p-piller, kondomen spruckit och man inte tagit p-spruta. 2. Om man blivit våldtagen och inte äter p-piller eller tar p-spruta. TU DECIDES (du bestämmer) om du vill bli gravid eler inte.

Beslutet att inte dela ut dagen efter-piller kommer förmodligen att leda till fler aborter, vilket är olagligt i Peru med undantag av terapeutisk abort – då det finns en dödlig risk för mamman. I dagens läge sker mer än 1000 olagliga aborter per dag i landet.

Ibland kan man bli så förbannad. Saker som är självklara för en svensk är inte alls självklara här. Hemma har jag vänner som har gjort abort för att det inte passar att bli gravid just vid det tillfället i livet. Här blir kvinnor gravida på grund av våldtäkt eller vid väldigt ung ålder och är tvungna att behålla barnet. Alternativet är att göra abort olagligt och betala en massa pengar. Eller för de som inte har pengar – gå till någon som inte tar så mycket betalt men som inte heller är utbildad, eller göra det på egen hand och riskera sitt liv.

Detta leder till att abort är den främsta orsaken till mödradödlighet i Peru, enligt organisationen Flora Tristán, som är en av de två största kvinnorättsorganisationerna i Peru. I journalerna står förblödning vid graviditet. Men orsaken är ofta förblödning på grund av hemmagjord abort. Man sticker upp något i underlivet eller köper abortiva piller på gatan som man tar utan professionell övervakning. Eftersom det är olagligt och polis kan uppsöka sjukhus och fråga om någon kommit in på grund av att ha försökt göra abort vågar kvinnor sällan uppsöka läkare i tid. När de väl kommer in till sjukhuset är det för sent.

De som ligger bakom begäran om att ta upp frågan i konstitutionsdomstolen är en organisation som heter ”Acción de lucha anticorrupción sin componenda”, enligt tidningen Caretas. På organisationens hemsida står att ledningen bland andra består av Yahve, Jesus, heliga Maria och den helige anden.

Det finns ingen logik i det här beslutet. Om ämnet levenorgestrel som finns i dagen efter-piller är abortframkallande borde man inte heller sälja dagen efter-piller på apotek, med tanke på att abort är förbjudet. Och de 79 olika preventivmedlen, bland annat p-piller, som finns på marknaden, som också innehåller samma ämne borde förbjudas. Men tack och lov så har det inte hänt än!

I förra veckan gjorde jag en intervju med Diana Miloslavich på Flora Tristan. Enligt Diana har fem procent av de som gör abort i landet blivit våldtagna, vilket innebär 50 kvinnor per dag.

Dagen efter piller är åtminstone ett hjälpmedel vid olycksfall och vid våldtäkt. Inte ens den tillgången ska fattiga kvinnor få. Hur kan man vara så bakåtsträvande när det verkligen finns ett behov?

Not:
Enligt WHO, Världshälsoorganisationen ger inte dagen efter-piller någon effekt när ett ägg har blivit befruktat och är därför inte abortivt.

SOFIA: Blockad!

Sofia Gustafsson i Bolivia, inlägg 9

Har precis kommit tillbaka till jobbet efter ett par veckors välbehövlig semester. Jag hade besök av mina föräldrar och vi hade tänkt oss en trevlig rundtur i Bolivia. Resan blev dock inte enbart lugn och avslappnande.

Även om det för tillfället är relativt lugnt i Bolivia, trots det kommande valet i december, så händer det titt som tätt att befolkningen vill protestera mot något. Ett väldigt populärt sätt att försöka föra fram sin åsikt på är att blockera en väg för att hindra folk att ta sig fram. Det kan till exempel betyda att det kan vara omöjligt att ta sig till jobbet och att transporterna med mat och andra produkter inte kommer fram till en stad eller by.

Själva blockaden kan se ut lite hur som helst. Personligen har jag sett flera varianter; minibussar som står tvärs över vägen, uppställda bord, stora stenar, glassplitter eller ett led med människor som helt sonika står i en vägkorsning och hindrar trafiken. Den blockad som varit mest oväntad hittills var dock det äldre paret som satt på en bänk mitt i en vägkorsning.

Alla blockader är dock inte riktigt lika fridsamma, något som kan bero på att de som vaktar vägspärren fördriver tiden med att dricka alkohol. Under vår resa fastnade vi i en blockad strax utanför Potosi (en gruvstad i södra Bolivia). Vår taxichaufför gick ur bilen och pratade med männen som stod vid blockaden och vägrade släppa förbi oss. De berättade dock att det fanns en annan väg vi kunde ta för att komma vidare, en liten grusväg vid sidan om den stora vägen. När vi sedan vände och tog vägen de föreslagit, började samma män att kasta stenar mot oss. Vi hade tur och vår bil blev inte träffad men det var ändå en extremt obehaglig händelse och jag blev riktigt rädd! Bilen som åkt innan oss hade dock inte samma tur utan fick sin vindruta krossad.

Det som förvånar mig är att de allra flesta verkar acceptera dessa blockader, de backar helt enkelt bilen och försöker ta sig fram någon annan väg istället. Polisen verkar inte heller bry sig, de vill väl helt enkelt inte att det ska bli alltför mycket bråk. Jag har heller fortfarande inte fått någon riktig klarhet i om blockaderna verkligen fungerar, lyckas man påverka de man vill påverka eller försvårar man bara livet för sina medmänniskor?

Sofia Gustafsson

programassbolivia@svalorna.se

SOFI: Rödlök och frallor till den dödes själ

Sofi Önneby i Bolivia, inlägg 10

Stora kyrkogården i La Paz är fylld till bredden. Det är dagen efter Allhelgonadagen och folk vallfärdar till sina nära och käras gravar. Stämningen är inte som jag väntat mig. Den är lättsam, många skrattar och från korridorerna av gravar hörs sång och musik.

En kvinna sitter på marken intill sin sons grav. Han dog hastigt i januari alldeles för ung och han var äldst av hennes fem barn. Kvinnan arrangerar färska och väldoftande blommor i de avklippta PET-flaskorna vilka sedan tidigare står i gravens lucka. Därefter placerar hon en färsk rödlök bredvid blomvaserna så att vattnet från lökens långa själk ska förflyttas till den dödes själ. Framför gravplatsen sprider kvinnan ut sin awayu (ett färgstarkt tygstycke som används av kvinnor för att bära barn eller saker i på ryggen). Awayun är full av bröd i olika former, popcorn och bambusjälkar. Brödet har hon bakat dagarna innan för att ge sin döde son mat. Ett bröd lägger hon intill rödlöken och resten delar hon ut till oss andra i sällskapet. Titt som tätt dyker det upp barn eller vuxna som erbjuder sig att be för de döda. I utbyte mot böner skänker kvinnan bröd och popcorn som personerna samlar i stora säckar. Det tycks vara ett sätt för fattiga att tjäna bröd de antingen kan äta upp eller sälja.

Mellan den 1–2 november umgås bolivianska familjer med sin döde familjemedlems själ. På den första dagen håller de flesta en mässa i hemmet och dagen därpå går man till gravplatsen.

Jag var orolig över att jag skulle tränga mig på en högst privat ceremoni men blev i stället påmind om det bolivianska folkets vänlighet och naturlighet. Även om jag förmodligen betedde mig fel och opassande vissa stunder förmedlar människorna omkring mig återigen känslan av att alla är välkomna och ”kul att du är här”.

Sofi Önneby