Gizela Stenfeldt i Nicaragua, inlägg 1 Det är sen eftermiddag på en förskola i utkanten av Esteli. En självhjälpsgrupp på sju kvinnor samlas. Eftermiddagens tema är: Kärleken. Gruppen ingår i ett projekt som bedrivs av MIRIAM för att motverka våld mot kvinnor.
Efter en stunds småpratande frågar min kollega från Svalorna LA:s samarbetsorganisation MIRIAM:
- Vad är kärlek?
Deltagarna skriver koncentrerat sina svar. Många skratt hörs, och även en del djupa suckar. Strax efter uppstår en diskussion om att kärlek handlar om att ge allt. Vackra svar läses upp. Det handlar om att våga. Om kärlek som överkommer hinder. Kärleken som en kamp eller ett idogt arbete. Det handlar inte bara om kärleken mellan älskande par utan också om kärleken till barn och familj, till Gud eller till det yrke man har. Eller till sig själv.
Sakta men säkert svänger diskussionen och innebörden av "att ge allt" får en annan karaktär. Ett par deltagare berättar att de själva, eller kvinnor de känner, betraktat våldshandlingar som kärlekens ofrånkomliga baksida. En kvinna, som har med sig sina två barn till gruppen, berättar hur det var när hon låg på sjukhuset efter sin andra förlossning.
- Varje dag ringde jag hem till min äldste son för att kolla om hans pappa, alltså min man, tafsade på honom. Tar pappa på dig?, frågade jag.
Sonen svarade att pappan pussade honom godnatt och lämnade hans rum. Då kände sig kvinnan lugn.
Jag blir ställd. Hur kan man varje dag leva med hotet om sexuella övergrepp som om det vore det vore den mest naturliga saken i världen?
Efter mötet samlar jag ihop de lappar där deltagarna skrivit sina svar på de frågor som ställdes under början av träffen. Jag hittar då en ihopknycklad liten lapp som skiljer sig från de andra. Jag vecklar ut den. Där står: "Kärleken är något vackert - om vi vet hur vi ska leva den."
Gizela Stenfeldt
8 kommentarer:
Tänkvärd text Gizela. Att veta hur man ska leva kärleken måste väl vara en av livets största frågor? Och att sätta gränser är otroligt viktigt, det har ju du lärt mig. Jag tror att du kommer att göra ett superjobb i Nicaragua. Långkram.
Att leva karleken, inget ar svarare an det. Den som skrev det maste ha varit en hemskt klok person, antar att psykologen sjalv inte fick mojlighet att skriva nan lapp? Kram till Nica fran Rio!
Rörande! Skilda världar men ändå inte. Man kan acceptera mycket för att få om än så lite av det man tror är kärlek...både I Nicaragua och i Sverige. Jag kan inte tänka mig något bättre stöd än du för dessa kvinnor på deras väg mot att kunna leva i kärlek. Lycka till! Det ska bli jättespännande att följa ditt arbete.
München kramar dig
Hej fina du! Få kan förvalta en sådan lapp bättre än du. Hoppas du känner att du kan sitta i båten och glöm inte att du är precis så cool som vi hela tiden har misstänkt. Jag är mycket stolt över dig! Kramar från Malin (som står upp i båten emellanåt..)
Det går inte att missta sig på den kärlek du lägger ner i ditt arbete! Har svårt att tänka mig någon som kan göra det bättre än du! Fint att få ta del av det. Kramar Sara
”Kärlek är dödens motsats” har någon titulerat en sång. En vacker titel! Och kärlek är väl att skapa liv och livfullhet, vilket i sig bekämpar dess motsats med våld och övergrepp och död. Ditt inlägg och Ditt engagemang vittnar om liv och livfullhet och ett sätt att leva kärleken. Ser fram emot fortsättningen. Hans
Kärlek är ett univesellt tema som berör oss alla. Frihet från våld och övergrepp eller frihet till närhet och ömhet. Våra liv gestaltas på så olika sätt. Du sätter avtryck i din omgivning genom ditt sätt att brottas med de stora frågorna. Du är modig. Saknar dig, men är så glad åt att du lever ditt drama. Fortsätt att lyssna på ditt hjärta. Ser med glädje fram emot att få ta del av dina framtida öden och äventyr. Kramar!/Tora
Tänk.. min barndomsvän Gizela.. Långt bort du är.. och vilket otroligt fantastiskt arbete du utför, modiga Du.. Jag sitter här i Sverige och följer ditt liv som du lever så långt borta.. Men in mina tankar och drömmer träffas vi ibland.. Även om det var länge sen vi såg i verkligheten. Den kärlek som jag ser dagligen är kärleken mellan syskon.. Underbart att se våra barn vara så rädda om varandra.. Sonen 2 år och dottern snart 4.. STOR KRAM/Ulrica
Skicka en kommentar