JAVIER: En resandes funderingar

Javier Zavala i Bolivia, inlägg 1

Ok, så nu är jag i La Paz. Många nya tankar. Det är lätt att tappa fotfästet när man reser. Det är lätt att känna sig vilsen och ensam, då saker och ting inte är som de brukar vara hemma. Mellan Stockholm och La Paz är avståndet långt. Inte bara geografiskt.

För att hitta något bekant, något som känns som hemma, bestämde kollegan och jag oss för att gå på bio. Det blev "Alice i underlandet", en film jag var på väg att se hemma i Stockholm, men olyckligtvis inte hunnit med på grund av alla reseförberedelser.

Filmen är om en uttråkad ung kvinna som lockas in i en annan värld, där logiken upphör och ingenting är som vanligt.

Tänkvärt. Det fick mig att associera till ett citat ur en novell, som jag läste för inte så länge sedan.

"Resan är en dröm genom vilken man går ut ur den kända verkligheten och träder in i en annan, outforskad verklighet, som liknar drömmen."

Det är lätt att ta till sig Guy de Maupassants ord och Alice i underlandets tema, nu när jag är här i La Paz. Jag håller så hårt fast vid mina vanor och föreställningar om hur allt skall vara, att allt annat bara tycks vara en overklig värld. Allt okänt framstår som mystiskt, exotiskt och irrationellt. Logiken upphör. Man blir osäker och tappar fotfästet.

Jag tror att vi alla, i större eller mindre grad fungerar på det viset. Det är så vi människor är. Vi vill ha en trygg tillvaro. Nya intryck får inte krocka med redan antagna sanningar.

Men det är den outforskade verkligheten jag som journalist ska skildra, och som individ ska lära mig av. Se verkligheten med nya ögon. Konsten blir att hitta en balans mellan att skildra kritiskt och att inte döma efter gamla föreställningar... Lyckas jag, är jag nöjd med min vistelse här i La Paz.

I filmen vaknade Alice upp ur sin dröm. Och hon var förändrad.

Javier Zavala, infobolivia@svalorna.se