Presentation

Lär känna våra praktikanter här.

17 november 2011

ANGELA: Köpa solglasögon? Mmm, kanske, göra ett ultraljud? nej tack, inte idag.

Angela Alcalá i Peru, inlägg 2


Jag måste bara säga så här: Det finns inget som är omöjligt när det gäller att handla tjänster eller köpa saker i Peru. Varje dag blir jag förvånad över hur lätt det är hitta det just man behöver. Idag till exempel hade jag ont i huvudet och ville handla huvudvärkstabletter, då gick jag till apoteket och handlade bara 2, inte ett helt paket med 40st. som man måste göra i Sverige. På helgerna, när parkerna öppnar (ja, de är stängda på vardagar), då kan man passa på att kontrollera vikten och väga sig. För detta betalar man bara 50 ”centavos” vilket motsvarar knappt 1,50 svenska kronor. Behöver man solglasögon, så finns det gott om gubbar som säljer dem på gatan. Och jag måste erkänna att de är otroligt jobbiga. De tjatar oerhört mycket på en att man ska köpa solglasögon, trots att de ser att man redan har ett par. Nä, jag föredrar nog tjejerna på ”Calle Goyeneche” som ler trevligt och bjuder en in till deras kontor så att man kan göra en undersökning med ultraljud. Till deras inbjudan svarar jag lika vänligt nej tack, och tänker att det är helt bissart att det finns en hel gata med tjejer som bjuder in alla förbipasserande tjejer till att göra ett ultraljud. Och det konstiga är att ingen annan tycker att det är konstigt. De skulle lika gärna kunna jobba på en restaurang och bjuda in alla förbipasserande till att äta dagens lunch.




Sen finns det en miljon saker man kan köpa på gatan. Det finns både gubbar och tanter som har ett kit med alla möjliga saker man kan tänka sig. Vilket jag tycker är väldigt bra. Här om dagen när jag gick på gatan såg jag att det fanns en snäll tant som sålde allt mellan himmel och jord: lim, sopppåsar, barnböcker osv. Jag gick hem med en påse klädnypor och en pincent i handen. Sen finns det de som sitter på gatan och erbjuder tjänsten att skriva åt en på skrivmaskin. Lite gammaldags och jätteroligt tycker jag. Man kanske ska dit när man ska skriva ett kärleksbrev... Ja, vad ska jag säga, jag tycker att det är oerhört praktiskt med alla dessa tjänster, man hittar alltid det man behöver och till och med det man trodde att man inte behövde!



Angela Alcalá

4 kommentarer:

Mammas machete sa...

Hoho. Tack för roligt inlägg! Det är likadant i Colombia. Tyvärr är det ju dubbelt. Samtidigt som man kan tolka den enormt varierade gatuutbudet som ett uttryck för stark entreprenörsanda, kan den inofficiella (ofta desperata) kommersen också ur ett socioekonomiskt perspektiv uttrycka fattigdom och total skyddslöshet. Rock on!/Julia

Maja sa...

jag hoppas på att mannen med "los amaaaarres" på ryggen, samt vår vän den gröna (ibland röda)tomten, finns kvar och säljer sina skosnören och karameller i högsta välmående!

/Maja som var landrep för ett par landrepar sedan.

Anonym sa...

Jag fascinerades av alla graviditetstestställen vid Goyeneche... sedan påpekade någon att man där också kan få råd om hur man kan avbryta graviditeten (har t.o.m sett skyltar där det står stod något som menstruationsreglering). Istället för att arbeta för att legalisera aborter finns det mer eller mindre seriösa kliniker som tjänar pengar på kvinnors desperation. Ibland ligger mer bakom än vad man tänker på.

Men visst är det praktiskt att man kan köpa en eller två och inte 20 värktabletter när sådana behövs.

/Hanna fd programsamordnare

Maja sa...

menstruationsregleringen finns bakom varje dörr där. Tror det finns en artikel om detta på svalorna.se från 2008 eller så.