Ida Lövestam i Peru, inlägg 6
- Hur många ska komma ifrån Bolivia?
Frågan ställdes ett antal gånger under planeringen inför Svalorna Latinamerikas regionsmöte i Peru. Det skulle vara allmänt val i Bolivia till högsta domstolen dagen innan mötets början, och det var dessutom oklart om svalorna ifrån Bolivia skulle kunna korsa gränsen dagarna innan mötet på grund av TIPNIS-marchen som man trodde skulle nå La Paz någon av dessa dagar. Vilka i personalen som skulle kunna komma till Peru, vilken dag, och med vilket transportsätt, var länge oklart.
När alla som skulle komma ifrån Bolivia, Nicaragua och Sverige väl var på plats och mötet tog fart gick dock allt som på räls. Tider hölls och schemat sprack inte trots att det fanns mycket att diskutera. En rad givande diskussioner - om ideologi, anställningsvillkor, genus- och miljöarbete, resultatmätning, förhållningssätt till lokala samarbetsorganisationer, kontroll av användning av finansiella medel med mera med mera - hölls under veckan. Allt arbete som utförs i de tre verksamhetsländerna skulle harmoniseras och samordnas, och när helgen kom tror jag knappast att jag var den enda som kände mig ganska rejält... slut.
- Hur många ska komma ifrån Bolivia?
Frågan ställdes ett antal gånger under planeringen inför Svalorna Latinamerikas regionsmöte i Peru. Det skulle vara allmänt val i Bolivia till högsta domstolen dagen innan mötets början, och det var dessutom oklart om svalorna ifrån Bolivia skulle kunna korsa gränsen dagarna innan mötet på grund av TIPNIS-marchen som man trodde skulle nå La Paz någon av dessa dagar. Vilka i personalen som skulle kunna komma till Peru, vilken dag, och med vilket transportsätt, var länge oklart.
När alla som skulle komma ifrån Bolivia, Nicaragua och Sverige väl var på plats och mötet tog fart gick dock allt som på räls. Tider hölls och schemat sprack inte trots att det fanns mycket att diskutera. En rad givande diskussioner - om ideologi, anställningsvillkor, genus- och miljöarbete, resultatmätning, förhållningssätt till lokala samarbetsorganisationer, kontroll av användning av finansiella medel med mera med mera - hölls under veckan. Allt arbete som utförs i de tre verksamhetsländerna skulle harmoniseras och samordnas, och när helgen kom tror jag knappast att jag var den enda som kände mig ganska rejält... slut.
Förutom att diskutera allt som behövde diskuteras, var en annan fördel med mötet att få träffa de som kommit dit, i verkliga livet. Människor som jag bara känt som namn på en skärm, i ett annat land, som jag har mailat med eller haft skypemöte med eller hört talas om, fick äntligen ansikten och personligheter! Det finns ett mervärde i att skapa en vi-känsla, och det känns bra att tänka att nästa gång jag har kontakt med någon av dem så vet jag lite mer om dem jag pratar med än deras namn, arbetsuppgifter och kvalitén på deras internetuppkoppling.
Lördagen var sista dagen på regionalmötet, och söndagen blev en paus, en utandning, innan måndagen kom. Jag funderar över vad mötet har givit mig, vad det har betytt att träffa medarbetare från andra delar av organisationen, ta gemensamma beslut och definiera ansvarsområden tillsammans. Jag kommer fram till att min plats är lite tydligare nu, även om jag redan visste vad jag själv arbetade med. Jag visste vilken kugge jag var. Nu vet jag hur maskinen ser ut.
Ida Lövestam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar