MACARENA: Kamp och glädje om vartannat

Macarena Mendoza Alvarez i Bolivia, inlägg 1

Jag kom till Bolivia i september förra året, fast besluten att uppnå mina mål. ”Jag ska volontärarbeta i ett år, och sen påbörja min masterutbildning!” Ja, kära mor och far, det blev inte riktigt så. Jag började arbeta med mänskliga rättigheter, tog emot vittnesmål om vad som skett under TIPNIS- marschen och gjorde ett och annat fängelsebesök. Som en blixt från en klar himmel kom ett mail från Svalorna Latinamerika där de frågade om jag fortfarande var intresserad av platsen som informationspraktikant, svaret var självklart vilket ni kan bevittna. Hemresan känns väldigt avlägsen.

Nu har jag varit på Boliviakontoret i snart två månader, jag har publicerat flera artiklar och är stolt som en tupp över att kunna bidra med information om situationen i landet. Jag har besökt flera av våra samarbetsorganisationer och är väldigt imponerad av det arbete de utför.

Bolivia låter sig älskas som vanligt. Ingen dag är den andra lik, det är alltid en marsch någonstans. För tillfället är huvudgatan avstängd på grund av politiska fångar som kräver rättvisa, lite längre upp är det sockerrörsodlare och även de protesterar mot orättvisor. 

Utanför La Paz är motorvägar avstängda, bussförare kräver att utlovade vägbyggen påbörjas. I andra städer sker det fler vägblockader. Bolivia är ett land fyllt med missnöje, men med kämparglöd i mängder. Ingen ger upp, till och med funktionshindrade anordnade en 100 km lång marsch och blockerade gator i La Paz. Ingen ger upp, striden är för alla, vilket är inspirerande. Varje dag är en kamp, varje helg är en fest. Det går inte att undgå att trots allt missnöje är bolivianerna ett glatt folk. 

Dans och fest är ett socialt måste och platserna att gå till är många. Varje helg är det något som ska firas, det kan vara ett bröllop, en födelsedag, ett helgon, mors dag, fars dag, lärarens dag. Ja, alltid är det någons dag. Förra veckan var det Internationella kvinnodagen. Det firades med ett stort möte med hundratals deltagande män och kvinnor. President Evo Morales höll tal och jag stod i första raden och stirrade mig blind på denna omtalade person, så hatad, så älskad, så beundrad.

Hur ska jag kunna sammanfatta alla intryck av Bolivia? Kontrasternas land, fyllt av kamp och glädje kombinerat med blod, svett och tårar i en salig blandning. Ingen är nöjd, men alla är glada. Förstår ni hur jag menar?

Text & foto: Macarena Mendoza Alvarez
infobolivia@svalorna.se