Presentation

Lär känna våra praktikanter här.

28 mars 2012

CERESE: Att leva i nuet



Cerese Olsson i Nicaragua, inlägg 1


Trots att det är en myt och rentav fördomsfullt att påstå att vi västerlänningar stressar runt medan folk i "varmare" länder är mer avslappnade så är vissa skillnader i hur man definierar begreppet tid ändå uppenbara.

Det beror nog delvis på att man ofta är tvungen att ta saker och ting lite som de kommer här. Ett bra exempel är de senaste veckornas protester som resulterat i ett antal vägblockader på den Panamerikanska motorvägen, bland annat mellan Estelí och Managua. Det har bland annat rört sig om protester från före detta militärer som krävt pension från regeringen, och arbetare som protesterat mot höjda busspriser. Tydligen är detta ett väldigt effektivt sätt att visa sitt missnöje på och innebär i stort sett att hela landet stannar upp. Med andra ord kan man alltså inte räkna iskallt med att man kommer fram i tid eller överhuvudtaget här i Nicaragua. Jag undrar vad folk i Sverige som irriterar sig över några minuters förseningar i tågtrafiken skulle säga om detta...



Ett annat exempel är att man inte kan ta för givet att det finns elektricitet eller vatten varje dag. Jag kom till kontoret i går för att skriva färdigt mitt första blogginlägg bara för att inse att det inte fanns någon ström och således inget internet. Den här gången var det tydligen avbrott i hela landet. Bara att gilla läget. Efter ett antal timmar kom elektriciteten tillbaka men dock inte vattnet, som lägligt nog också hade passat på att ta siesta. När man väl inser att det inte går att påverka situationen ligger det något väldigt tillfredsställande i att acceptera faktum och istället försöka göra det bästa av situationen. Jag tror att alldeles för mycket tid går åt till att beklaga sig om det ena än det andra och det finns viktigare saker att lägga sin energi på, som t.ex. engagemang. 

I förra veckan deltog jag i en workshop med representanter från Svalorna Latinamerika och de fyra samarbetsorganisationerna som en del i planeringen för nästa femårs period, där fokus kommer ligga på Sexuell Kommersiell Exploatering. 


Trots att anläggningen låg idylliskt vid stranden där vågorna lockade utanför tog detta inte fokus från uppgiften. Det visade sig bli tre intensiva dagar och man kan inte annat än beundra det engagemang som finns hos dessa människor och inse hur viktigt det här arbetet är. Det är inte en lätt uppgift att förändra attityder och beteenden som är djupt rotade i patriarkaliska och religiösa strukturer i samhället. I veckan väntar fler sammankomster.  
I övrigt flyter arbetet på kontoret på med vardagliga sysslor, besök till aktiviteter och föreläsningar. Småstadskänslan i Estelí är påtaglig, närheten, alla känner alla- känslan och det lugnare tempot. Det känns helt enkelt som att folk tar sig tid här på ett annat sätt. Häromdagen blev jag lotsad några kvarter av en gammal dam i 70-års åldern som ville visa mig rätt trots att hon skulle åt andra hållet. Kanske är det småstaden men antagligen också till viss del kulturellt betingat. Hursomhelst har den här resan redan visat sig bli en lärorik upplevelse och jag kommer inte åka härifrån oberörd. 

Cerese Olsson

Programassnica@svalorna.se




















2 kommentarer:

Antonio sa...

Bra skrivet. Engagemang är det vi måste ha :)

Mvh
Antonio :)

Marie sa...

Ett inspirerande första blogginlägg. Med engagemang och eldsjälar kan vi nå långt!

Jag längtar redan till nästa inlägg :)

/ Kram mär