CERESE: Fenomenet plastpåse

Cerese Olsson i Nicaragua, inlägg 2

-Illegala soptippar sprider ut sig över Ciudad Sandino- står det att läsa i måndagens El Nuevo Diario som jag bläddrar igenom på kontoret. Det är bara en av många annonser den senaste tiden som tar upp problemet med Nicaraguas sopor. Det kändes nästan oundvikligt att jag skulle skriva någonting om den mängd plast, kartong, metall och allt annat möjligt skräp som upptar gator, diken, stränder och vattendrag. Det gör alltid lite ont i hjärtat att se Nicaraguas annars så bildsköna landskap nedskräpade. För mig blir konsumtionens konsekvenser så mycket tydligare här än hemma trots att västvärlden konsumerar i fasligt högre takt och genererar enormt mycket mer avfall. Delvis därför att vi är bättre på att gömma undan det. Nicaraguas sophantering är långt ifrån optimal, hushållen ställer ut avfallet på gatan och sopbilarna kommer förbi mellan 2 och 3 gånger i veckan. Problemet är att det ofta ackumuleras mer sopor än vad som omhändertas vilket leder till att dem antingen dumpas olagligt eller bränns. En av de allvarligaste konsekvenserna är att vattenresurser blir förorenade, ett annat vanligt problem är att diken täpps igen vilket ökar risken for översvämmningar. 

I Esteli och andra städer finns det sällan papperskorgar, så det man har i handen slängs på marken. Sista gången jag köpte en juice som allt som oftast serveras i plastpåsar kämpade jag i säkert en kvart med att öppna och dricka upp den, något jag aldrig kommer göra med samma finess som lokalborna. Efteråt vek jag ihop den kladdiga påsen och tog med den hem. Jag hade lättat mitt samvete för en stund men visste att påsen ändå skulle hamna i en och samma hög på landets soptippar. 

Under ett besök till soptippen i Jinotega fick vi se hur de stora kommunala lastbilarna körde upp och lossade avfallet precis utanför bosättningarna till de familjer som arbetar där. Att lastbilarna inte orkar köra längre upp innebär att de här människor praktiskt taget bor mitt bland skräp och flugor. Det är också dessa människor som står för källsorteringen och ser till att material blir återvunnet eftersom de tjänar en slant på att sälja vidare vad de hittar. De som bor i områden där sopor är ett problem menar att lastbilarna kommer för sällan, eller inte alls till svårtillgängliga områden, kommunerna i sin tur skyller på att folk är otåliga och att det saknas en kultur av miljöhänsyn. 

Av kostnaderna för upphämtning får kommunerna endast in ungefär en femtedel via skatt vilket gör det hela till ett dyrt projekt. Kanske är det för mycket att förvänta sig en välfungerande social service i ett land med ett generellt låga skatteinkomster där många utländska företag i tillägg är skattebefriade. Sophantering och återvinning har dock potential att skapa ytterligare arbetstillfällen och inkomstmöjligheter, idag arbetar över 10 000 människor som ”återvinnare” runt om i landet. I Managua verkar

sedan början av 2011 Cooperativa Centroamerica Limpia som går från dörr till dörr och samlar material som de sedan återanvänder och säljer. Mitt nästa besök här i Esteli blir förhoppningsvis till en grupp kvinnor som driver en pappersåtervinningsverkstad. Trots brister i det kommunala systemet finns alltså hopp om alternativa lösningar under utveckling.


Cerese Olsson
Programassnica@svalorna.se