Emelie Petersson i Bolivia, inlägg 2
Herrelösa hundar är ingen ovanlig syn i La Paz, eller i Latinamerika för
den delen. Överallt på gatorna springer magra små varelser med tovig päls. Respekten
och synen på djur som levande varelser med känslor och minnen ser annorlunda ut
här Gatuhundarna i Latinamerika blir sparkade på och utschasade vart de än går.
Varje gång jag ser en hund rota genom soporna på jakt efter en ätbar bit eller
haltandes över gatan sticker det till i hjärtat. Helst skulle jag vilja ta hem
dem allihop och ge dem all den kärlek de förtjänar. Jag tror dock inte att min
hyresvärd skulle bli överförtjust i den idén, men jag har ändå länge känt att
jag varit tvungen att göra något.
Vår lurviga Ella |
Ella har fört med sig mycket till vårt hem. Otaliga rengöringar av
heltäckningsmattan och tidiga mornar men även mycket glädje. Något vi absolut
inte hade förberett oss på när vi tog oss an denna lilla tik var möjligheten
att det kunde komma fler små hundar. En lördag lite mer än en vecka efter att
hon flyttat hem till oss tog vi således med vår nyrakade och rädda hund till
veterinären där det konstaterades att hon väldigt snart skulle få valpar (!).
Följande tisdagsnatt kom tre friska små valpar, bland
de sötaste jag sett. Ella har visat sig vara en exemplarisk mamma
och det är så roligt och givande att se förändringen hos denna en gång skygga
och trötta lurvboll. Ella är nu en pigg och glad hund, dock fortfarande väldigt
förtjust i allehanda sophögar, men framförallt är hon älskad och uppskattad.
Jag och en av Ellas små valpar |
Nu
återstår bara att finna permanenta hem åt henne och de små valparna. Med hjälp
av andra djurälskare (de må vara få i detta land, men de finns) tror och hoppas
jag att vi kan skapa en bättre framtid för dessa underbara varelser. En valp
kanske till och med blir adopterad av min egen pappa…
Emelie Petersson
programassbolivia@svalorna.se
programassbolivia@svalorna.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar