Sandra Lundberg i Nicaragua, inlägg 5
Kontoret här i Estelí är stängt så det är tystare än det brukar vara. Julledighet. Barnen är lediga från skolan, det smälls smällare runt om i hela staden fram till småtimmarna och husen är pyntade med blinkande ljus i olika färger. Julen står för dörren, men min julkänsla tycks utebli då värmen och solen gör det svårt att förstå att det närmar sig jul.
Genom detta sista blogginlägg håller jag på att avsluta, inte bara för julen, utan även min praktikperiod här på Svalornas kontor i Nicaragua. Innan jag tar mig tillbaka till kylan i Sverige ska jag först resa runt lite och försöka absorbera lite mer sol och värme så att jag kan uthärda vintern som jag hört kommit hemma.
Jag har många gånger tagit tillfället i akt att under mina lediga dagar försöka se lite mer av Nicaragua. Det är ibland lite märkligt att resa runt som turist i ett land där man varit flera gånger och som man känner lite mer på djupet. Det är ofta jag slås av är hur lite många av de medturister som jag möter faktiskt bryr sig om att lära känna Nicaragua och hur utländska investerare tycks dominera den Nicaraguanska turistnäringen. Nästan alla populära hostel, hotell och restauranger tillhör någon som inte kommer från Nicaragua. Detta är synd. Nicaragua har mycket historia, nyheter och kultur att erbjuda den vetgirige och landet är utmärkt för turism och skulle kunna generera mycket mer pengar till befolkningen i landet. Men man måste ha kontakter eller pengar om man ska kunna jobba med turism.
Oviljan att försöka närma sig ett land leder också till att man aldrig ser baksidan av allt det vackra stora ekonomiska klyftor, machismo, hur allt i vardagen är partipolitiskt bundet och inte minst det utnyttjande som sker av de människor som lever i marginalerna.
Jag är glad att jag har fått lära känna båda delarna av detta fantastiska land. Och trots alla vackra stränder, vulkaner, floder och berg så är det återigen det starka och levande civilsamhället som lämnar störst intryck på mig när jag nu lämnar Nicaragua för tredje gången. Jag imponeras av de människor som arbetar inom Svalornas program och de förändringar de försöker få till stånd. Att förändra attityder är nog ett av de svåraste och mest tidskrävande arbeten man kan kan ägna sig åt.
Trots att julkänslan inte riktigt infunnit sig här, vill jag passa på att önska alla er där hemma som läser bloggen en riktigt god jul och ett gott nytt år. Min julklapp till er är ett nummer: 900912-7, detta är Svalornas postgironummer. Sätt in en slant, man mår bra av att ge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar