CISTAC sprider sitt budskap genom nationell TV

En av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer, CISTAC, har inlett en massiv kommunikations- och utbildningsstrategi för spridning av sexuella rättigheter, som kallas Campaña Antimachismo Bolivia 2015 (Kampanj mot machismo i Bolivia 2015). Uppslaget har sitt ursprung i ett nicaraguanskt projekt, där bl.a. TV-serien Contracorrientes kom till för att belysa teman som ekonomiska rättigheter för kvinnor, sexuell mångfald, könsrelaterat våld och rätten till självbestämmande. Även CISTAC har som del av sin kampanj skapat en TV-serie, Solo Para Machos, som sänds på nationell TV varje söndag klockan 19.30 (annat om serien kan du läsa här och här).

Fyra av skådespelarna i Solo Para Machos på premiärvisningen.

CISTAC menar att det är dags att genomföra massiva informationsåtgärder för att artikel 66 i den bolivianska konstitutionen, som garanterar sexuella och reproduktiva rättigheter för män och kvinnor, faktiskt ska sättas i praktiken. TV-serien ämnar visa på rättigheter som har att göra med vår kropp, och särskilt de förändringar som händer i ungdomar och deras relationer när de växer upp. Genom att belysa dessa teman via en TV-serie har organisationen tänkt att vissa människor ska kunna identifiera sig med någon av karaktärerna, skratta, gråta och njuta av den igenkänningsprocessen, och därigenom förhoppningsvis få det lättare att sätta ord på vissa aspekter av viktiga sociala frågor som berör dem själva, såsom; sexuell läggning, preventionsmedel, rätten att säga nej till sex, sexuell njutning, att inte acceptera utpressning som ett bevis på kärlek, könslig identitet, information om stödnätverk, utövandet av maktpositioner som ett sätt för att tvinga sig till sex och/eller annat. Förväntningen är att serien ska vara utformad på ett sätt som människor i alla åldrar kan uppskatta; dess innehåll kan och är uppmuntrat att analyseras inom familjer. Solo Para Machos ämnar till att lyfta frågor och teman som kanske annars lätt undanhålls eller glöms bort, och som i värsta fall kan leda till att ungdomar och andra fattar beslut som har med rätten till deras kropp och liv på oklara grunder.

Se första trailern för serien här.
Seriens andra trailer.

Två medlemmar ur samarbetsorganisationen ALBOR under ett av CISTAC’s event.
Foto: Minda Holm

I samband med att TV-serien har släppts har CISTAC även varit aktiva i sin informationskampanj på andra sätt. Bland annat har organisationen arrangerat ett antal sessioner tillsammans med sina samarbetsorganisationer, den senaste så sent som i fredags, där diskussioner kring hur frågor om sexualitet och rättigheter ska handskas offentligt. Förutom det vänder sig nu CISTAC mot en bredare publik, och anordnar event i såväl Cochabamba, Tarija som Santa Cruz. I vissa av dessa är endast män välkomna. Det är inte för att utesluta kvinnor utan ses som del av en socialiseringsprocess för specifikt män, i arbetet mot machismo. Andra målgrupper är föräldrar, intresseorganisationer och inte minst - ungdomar själva.

Sara Byrskog, Infopraktikant, Bolivia

Suma Thakhi II ska utmana heteronormen

Förra veckan var jag del av en workshop som en av Suma Thakhi II’s samarbetsorganisationer, CISTAC, har hållit i. Som jag nämnde i förra inlägget har denna organisation nyligen kommit ut med en TV-serie som ifrågasätter ämnet machismo. Det är i samband med releasen som organisationerna i Suma Thakhi II har beslutat sammanstråla. Genom att diskutera innehållet i serierna och diskutera ämnena som organisationen avser att beröra i serien, så vill Suma Thakhi II försäkra sig om att de hittar en gemensam diskurs att röra sig inom för det fortsatta arbetet mot machismo.

På agendan stod det att vi skulle se kortfilmer med samma skådespelare och roller som dom i huvudserien. En av kortfilmerna hette ”Yo soy Julieta (Jag är Julieta)” och handlade om Julieta i 15-16-årsåldern. I dom inledande scenerna får publiken se henne prova hennes storebror Claudios kläder. Vid något tillfälle tar hon på sig en låtsasmustach och plattar till brösten. När pappan plötsligt knackar på, lyser paniken i hennes ögon och hon gömmer undan skjortorna och tar av sig kepsen.

Senare i serien får både tittarna och Julietas familj i serien veta att Julieta är förvirrad kring vad hon har för känslor och för vem. I en stödgrupp för LGBTI (HBTI*) personer så pratar hon ut om sin attraktion till både tjejer och killar. Så småningom kommer Julieta fram till att hon kanske inte behöver definera vilken ”kategori” människor hon blir attraherad av och där nånstans landar kortfilmen.

Efter visningen av filmen delade alla deltagare upp sig i smågrupper. Där redogjorde var och en för de huvudteman som dom tyckt sig återfinna i filmen de just sett. Dessa presenterades och diskuterades sen tillsammans hela gruppen. I ”Yo soy Julieta” var konfrontationen av heteronormativitet presenterat som ett tydligt inslag av alla smågrupper, och definitionen av detta i arbetet mot machismo diskuterades därför ingående.

Foto: Minda Holm

De inblandade kom överens om att heteronormativitet är förutsättningen för att gemene person känner attraktion till personer av motsatt kön, och att det kön som du ser ut att tillhöra också är det som du förutsätts känna dig som. Denna norm var något som de flesta ansåg återfinnas i vardagen och att de förstärks genom omedvetna och medvetna handlingar som dom flesta gör utan att tänka på det. Normaliseringen av kärnfamiljen presenterades som ett typexempel på den typen av handlingar, där alternativa familjekonstallationer ofta blir ombestridda och analyserade av samhället som stort. Förväntningarna på kvinnor respektive mäns ansvarsområden hemma och i det sociala livet var ytterligare ett exempel på hur olika personer uppfattas på ett normativt sätt utan att riktigt reflektera över det så mycket.

Ett avståndstagande från allt som inte är heteronorm och okunskapen om varierade levnadsformer markerades som ett tydligt problem i arbetet mot machismo, då det inte motstrider (och kanske till och med befäster) existerande normer om kvinnligt och manligt.

Genom att göra avsteg från heteronormen genom att ifrågasätta den, till exempel genom TV-serien Solo para MACHOS, ansåg dock de deltagande i workshopen att nya möjligheter kan öppnas för de många individer som inte anser sig vara del av normen. Detta kan förhoppningsvis leda till ett positivt accepterande och respekterande av olika personer i samhället på sikt, och detta blev slutligen den gemensamma sammanfattningen till ett av förhållningsätten som projektet Suma Thakhi II använder sig av i arbetet mot machismo framöver.

Sara Byrskog, Infopraktikant, Bolivia

*HBTI= homosexuella, bisexuella, transpersoner, intersexuella personer