Kampen för jämställdhet är inte bara för kvinnor

Igår kväll var Sonia och jag på visning. Klockan åtta mötte vi upp dom andra från kontoret vid ett torg som heter Plaza Murillo och begav oss vidare mot en biosalong. Där såg vi premiäravsnittet av ”Solo para MACHOS” som Svalornas samarbetesorganisation CISTAC har producerat för nationell TV. Det är den första serien i landet som riktar sig mot den kultur i Bolivia och andra latinamerikanska länder som kallas machismo. Machismon har gjort sig känd för att solidifiera stereotyper baserade på kvinnor och mäns kroppsliga sammansättningar. Attributen som förknippas med män är generellt fantastiska och de attribut som förknippas med kvinnor är de som blir över. Homo- eller bisexualitet finns överhuvudtaget inte. Eller transexualitet. Eller intersexualitet. Termer som associeras med HBTQI används mest som skällsord för de som frångår de traditionella könsnomerna i Maschismo-kulturen, vilket för övrigt ofta är skäl nog för att utsättas för våld.

Könsroller utgör för dom flesta en viktig del av personlig identitet, åtminstone så länge som dessa ämnas upprätthållas i ett samhälle. Att de konstrueras alls kan hänvisas till att ett historiskt arv möter aktuella sociala handlingar och vice versa. Dessa kan i sin tur förstärka och manifestera varann och leder slutligen till att könsrollerna fortsätter existera. När det pratas om att förändra de föreställningar vi har kring kvinnligt och manligt i ett samhälle, alltså kring könsrollerna, så hamnar dessa frågor ofta i en kvinnokamp-kategori. Det har sin grund i att kvinnan som grupp är underordnad och att maktfördelningen måste jämnas ut. Kvinnor ska slåss för sin rätt att inte behandlas som lägre stående och för rätten om sin egen kropp. Med detta sagt, vilket intresse har män för en samhällsförändring?

Att män inte ska gråta, att dom ska tjäna familjens levebröd eller att dom inte ska göra några hushållssysslor är några av de välspridda förväntningar på män som finns inom machismo-kulturen i Bolivia. Att uppvisa en stark sexdrift och att objektifiera kvinnor är ytterligare ett återkommande inslag. Att slåss och att stärka sin manlighet genom våld är kanske en ännu mer utbredd uppfattning. Detta våld utövas inte bara mot kvinnor. I ett samhälle präglat av machismo, måste man kämpa för att få ett värde som sådant och män slåss ofta med varandra. Att inte ställa upp på kamp innebär oftast glåpord och förlöjligande.

Denna naturalisering av våld som något positivt, normaliserandet av heterosexualitet och de allmänna tabun och sociala måsten som råder för män kan ju inte gärna gälla alla män, precis som motsvarande attribut knappast kan tillfalla alla kvinnor. Utöver det finns det kanske de som varken klassificerar sig som kvinna eller man. Vart tar dom vägen i en machismo-kultur?

Som ett sätt att holistiskt främja jämställdhet och framhålla de sätt på vilka en icke-machismo kultur kan gynna alla inblandade i ett samhälle, samt som ett sätt att lyfta upp några av de minoritetsgrupper som finns i det bolivianska samhället, utgår Svalornas samarbetsorganisation CISTAC därför ifrån ett maskulinitetsperspektiv i sin jämställdhetskamp. I kombination med de övriga samarbetsorganisationerna i projektet Suma Thakhi är förhoppningen så att få bukt med könsrelaterade frågor på ett så effektivt och hållbart sätt som möjligt. Och tretton söndagar framöver kan alla i Bolivia deras informationskampanj. Klockan 19.30 i rikssänd TV.

Sara Byrskog, Infopraktikant, La Paz, Bolivia