Praktiken visar vägen för teorin hos proyecto Miriam, Estelí, Nicaragua

Workshop i eget företagande

Söndagar betyder skola för några av Estelís kvinnor. Proyecto Miriam har både klassisk undervisning för den som missat sina år i skolbänken, samt vidareutbildning för den som vill lära sig mer, tillexempel hantverk eller skönhet. Fokus ligger på att kvinnor med små medel ska kunna bli självständiga och skaffa sig det liv dem vill ha.

Denna söndag har det bjudits in till en workshop i eget företagande. Cirka trettio kvinnor i varierande åldrar har samlats för att med, diskussion, lek och praktik komma fram till hur man bäst går till väga för att starta ett eget projekt.

Det börjar med en namnlek som får alla varma i kläderna. Rosiga, hittar alla tillslut en egen stol och workshoppen kan sätta igång på riktigt.

Vi läser en saga som en familj som hade en smal ko. På något vänster stod kon i vägen för deras företagsamhet och det var inte förrän de bestämde sig för att döda kossan, som deras ekonomi förbättrades. Utan kon insåg de nämligen att de måste förändra något för att få ett bättre liv. De började odla grödor och så småningom kunde de sälja grönsaker på marknaden och få det bättre.
Kon blev metafor för de små problem som kan ställa till det när man vill sätta igång en bussiness.

Med det i tankarna delades kvinnorna upp i små grupper och fick material för att göra smycken. Det knopades, designades och funderades en bra stund, men sedan kunde man se de färdiga alstren visas upp mellan borden.

Smyckestillverkning är exempel
på eget
företagande.

En lite modevisning tog spontant plats mitt på golvet och sedan presenterade varje grupp sina smycken för en jury som tillslut valde en vinnare. En ung tjej som representerade den blå gruppen tog  hem segern eftersom hon stenhårt sålde in det absolut snyggaste halsbandet. Med tanken på materialen som delades ut vart resultaten förvånansvärt bra.

Kvinnor i olika åldrar har samlats
på Proyecto Miriam denna söndag.

Men det är egentligen inte smyckena som är dagen produkt, utan det dem står för. Att tillverka smycken var dagens exempel på företagande, men det kan givetvis handla om vilken produkt eller tjänst som helst. Själva grejen är att kvinnorna, genom ett praktiskt exempel lärt sig vad det är att vara företagare.

Toppingen kom allra sist innan det bjöds på lunch. Lärarna tog till orda och pratade om hur viktigt det är att tro på sig själv- alla klipper snett i början. Det är bara att svälja stoltheten och gå vidare, menade dem. De slängde också in ett par meningar om att alla kvinnor borde vara självständiga- man vet aldrig vad som händer senare i livet.

Text och foto: Emmelie Heljeved

SANDRA: Vem är hemma?

Sandra Lundberg i Nicaragua, inlägg 2

Nästan alla människor jag känner här i Nicaragua har någon som tar hand om deras hem eller barn medan de arbetar, och de som inte har någon där dagligen har ofta någon som kommer förbi någon gång i veckan och tvättar eller städar. Har man råd så anställer man någon som är i huset under dagen och annars är det vanligt att någon äldre eller yngre icke-arbetande släkting tar hand om dessa sysslor. Vissa av de som arbetar i någon annans hem bor också där, medan andra åker hem till sitt när arbetsdagen är slut.

Företag som ska lämna något hos dig eller utföra ett arbete i huset nästan förväntar sig att det alltid ska vara någon hemma och att de därmed kan dyka upp när som helst utan att förvarna eller ange exakt tid. Det är ett samhälle som tycks kräva att någon blir kvar i huset medan ”de andra” arbetar. Denna någon är mycket sällan en man. 

I gårdagens tidning gick att läsa ett reportage om hur situationen ser ut för de personer som jobbar som hemhjälp i Nicaragua. På statlig nivå har man bestämt att minilönen för de som jobbar inom denna sektor ska vara kring 1000 kr i månaden, att man har rätt till 12 timmars sammanhängande vila mellan sina arbetspass och att man efter 6 arbetsdagar har rätt till en dag ledigt. Men de flesta som arbetar som hemhjälp får mycket mindre betalt och arbetar betydligt fler timmar än så. I tidningen intervjuades en kvinna som enbart fick ca 200 kr i månaden, men som var nöjd med den låga lönen då hon tyckte att hon blev väl behandlad av sin arbetsgivare. De respekterade hennes 1,5 dag ledigt i veckan och litade på henne, vilket hon upplevt att tidigare arbetsgivare inte gjort.

Många unga flickor fullföljer inte sina studier på grund av att de arbetar i sitt eller andras hem som hemhjälp. Till Svalorna LAs kontor i Estelí kom förra veckan den externa konsult som ska göra utvärderingen av den programfas som precis avslutats. I en del av programmet jobbade man direkt med att ge grundskoleutbildning till unga flickor som arbetar som hemhjälp samt att prata med familjer och arbetsgivare för bättre villkor och arbetstider. Jag fick veta att ett av den första fasens största framgångar var att man tillsammans med andra nätverk och organisationer lyckats driva igenom att regeringen lagt till hemhjälpsarbete som en av de värsta formerna av barnarbete. Detta har lett till att barn som tvingas arbeta som hemhjälp har ett större skydd av lagen.

Bra lagar är en väg till en bättre verklighet, men i Nicaragua fortsätter vägen att vara lång till att de som arbetar som hemhjälp känner till sina rättigheter och vågar utkräva dessa.