Barnen tar över radion

Den nya flickan sitter framför datorn och sköter inspelningen. Hon är tio år och har bara varit en del av gruppen i två veckor men ändå ryter hon till:

− Tystnad! Spelar in!
De nio barnen tystnar. Så småningom.
Flickan bakom mikrofonen byter sömlöst över till sin radioröst och sätter igång att spela in sitt inslag. Men tungan slår snart knut på sig själv och hon får börja om.

Det är viktigt att ge utrymme åt barn och ungdomar med funktionshinder och att dörrarna står öppna. Foto: Philip Krook

Det här är Jinotegas anrika barnradio. I tjugo år har barnkommunikatörerna, som de kallas, sänt sitt radioprogram på stadens största radiostation, Radio Estereo Libre. Stationen har ett direkt samarbete med Club Infantil och sänder ut budskap om de frågor organisationen arbetar med. Det gör även barnkommunikatörerna.
− Först identifierar de frågor som behöver lyftas fram, sedan spånar de på idéer till inslag. Till exempel om det förekommer mobbning på skolorna kan de åka ut till skolorna och intervjua elever och lärare, eller kanske en psykolog som kan prata om effekterna, berättar Yader Chavarría García, ansvarig på kommunikationsavdelningen och nyhetschef på Radio Estereo Libre. Yader har spenderat nästan två tredjedelar av sitt liv på radiostationen. Han började som barnkommunikatör när han var tio år och har sedan dess fått mer och mer ansvar.

Keylin García (till höger) hjälper Elying González med uttal och rytm. Foto: Philip Krook

Så är även fallet med Keylin García, 16. Hon har varit med i Club Infantil sedan hon var sex år gammal. Hon gick aldrig i förskola och missade första året på lågstadiet.
− Det var här på Club Infantil som jag lärde mig att läsa och skriva, jag var del av ett utbildningsprojekt de hade, säger hon.
Med barnkommunikatörerna har hon varit i snart fyra år och är nu den äldsta medlemmen. På grund av hennes ålder och hennes tid på radion har hon blivit som en lärare för de andra.
− Man fösöker göra det…, säger flickan vid mikrofonen.
− Försöker. Med ”r”. Prova igen, och tänk på rytmen, säger Keylin lugnt och sansat.
Flickan håller sitt manus på ett lillfingers avstånd med läpparna tätt intill mikrofonen. Hon har försökt få till det ordet ett tag nu. Hon mumlar för sig själv innan hon utbrister:
− Aaahh, jag kan inte få det ordet rätt!

Alla är närvarande i rummet och de många smålätena stör och stoppar upp inspelningen. Det är ett ständigt samtalsämne och frustrationen växer bakom mikrofonen. Det är varmt och ventilationen är dålig. Några av barnen sitter vid datorn, andra gör sina läxor. De flesta vill bli journalister eller kommunikatörer när de blir stora. Keylin vill studera social kommunikation på universitet och har börjat tänka på det här ur en professionell synvinkel.
− Det handlar även om att jag vill säkra min framtid. När jag börjar på universitetet kommer jag att ha många fördelar av min erfarenhet härifrån, säger hon innan hon lutar sig över den nya flickan vid datorn för att hjälpa henne med redigeringen.

Kenneth Rivera vill bli journalist eller kommunikatör när han blir stor. Foto: Philip Krook

Philip Krook, informationspraktikant, Nicaragua.

Tillbaka till naturen

Femtioen ungdomar har samlats i naturreservatet Datanlí utanför Jinotega för att vandra i naturen och diskutera ekologiska rättigheter. Club Infantil samlade ihop de mest aktiva ungdomarna från varje sektor och tog med dem till det vackra naturreservatet dels som belöning för deras insatser och dels för att fördjupa deras kunskap om ämnet.
− Målet med dagen är att ungdomarna ska reflektera över sina ekologiska rättigheter, och genom att komma i kontakt med naturen här ska de lättare kunna identifiera dem, säger Diana González, koordinator på Club Infantil.
− Det är även tänkt som ett erkännande av deras arbete i klubben och ett incitament för att få dem att fortsätta, tillägger hon.

Ungdomarna ger sig iväg för den drygt två timmar långa vandringen. Foto: Philip Krook

De ekologiska rättigheterna bygger, kort sagt, på en sammansättning av deklarationer och juridiska normer som har till uppgift att reglera den mänskliga aktiviteten i sin interaktion med miljön och ekosystemen. Miljöorganisationen SONATI har bjudits in för att hålla i en presentation om ämnet och bidra med ytterligare kunskaper.
− Ekologiska rättigheter handlar i grund och botten om respekt för naturen. Det är viktigt att förstå att naturen är en helhet och varje liten del bidrar till en ekologisk balans på jorden. Mer specifikt handlar det om rätten att få leva ett sunt och hållbart liv i en ren miljö, säger Arlen Tellez från SONATI.

”Hur mycket förorenar EN enda plastpåse” står det skrivet bredvid Arlen Tellez. Foto: Philip Krook

De mest utmärkande miljöproblemen i landet är, enligt Arlen, miljöförorening, plastanvändning, djurhandel och skogsröjning. Svårigheterna med att komma tillrätta med problemen delar hon upp i två.
− För det första så lär man inte ut detta i skolan, och inte heller i hemmet. Om man vill åstadkomma förändring måste man föregå med gott exempel, men eftersom lärarna och föräldrarna inte gör det kommer inte heller barnen att göra det. För det andra så uppfylls inte lagarna. Nicaragua har en av de bästa miljölagstiftningarna i hela Centralamerika med jättevackra lagar. Men de uppfylls inte.

Förutom presentationen fick deltagarna vandra bland kaffeodlingarna och den övriga växtligheten i naturreservatet och besöka lokala jordbrukare och boskapsskötare.
Kaleth Zelaya, en av de mest aktiva deltagarna, är nöjd med dagen och vad han fått lära sig.
− Jag har fått umgås och samtala mycket med de andra ungdomarna och lärt mig mer om miljön. Speciellt att se ett steg längre och inse hur varje liten byggsten i naturen är oss till nytta. Sedan gillade jag även vandringen i det vackra landskapet. Och korna, de gillade jag också, säger han.

Kaleth Zelaya (till höger) bidrar till diskussionen kring ekologiska rättigheter. Foto: Philip Krook

− Det har varit en bra dag, säger Ruth Rizo, en annan av deltagarna. Vi har stärkt våra kunskaper om ekologiska rättigheter och hur vi kan ta hand om miljön och även försöka få folk mer medvetna om situationen.
Hon har varit verksam i Club Infantil i tio år och brukar hålla i workshops kring hur man kan återanvända gamla petflaskor och annat material. Det hon gillade bäst med dagen var nivån av deltagande.
− Det som utmärkte sig mest var diskussionerna. Alla deltog och delade med sig. Det var också intressant att få höra hur de jobbar i de andra sektorerna, säger hon.

Diana González diskuterar ämnet under dagens presentation. Foto: Philip Krook

Diana tycker även hon att det varit en lyckad utflykt.
− Jag är nöjd, det är väldigt sällan som vi kan göra dessa utflykter. Det var också fint att se alla de olika sektorerna samlade på ett enda ställe.
Strax efter SONATI:s presentation fick deltagarna från varje sektor i uppgift att sätta sig ner och analysera situationen i deras område.
− Efter det här kommer de att ha möten dem emellan. Därefter är tanken att de ska kräva förändringar av de lokala ledarna, som i sin tur kan ge förslag åt politikerna nu i september när de samråder, berättar Diana.


Philip Krook, infopraktikant, Nicaragua

Det livsviktiga vattnet från glaciären Coropuna

Vägen ut till projektområde i Castilla Media där Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR arbetar tar en genom ett bergigt ökenlandskap fullt av sand, grus och sten. Ungefär halvvägs dyker en liten flod upp nere i botten av ravinen. Den är ett välkommet tillskott och runt den frodas en grönska som står i skarp kontrast till de annars så torra jordarna. Under sista delen av resan tar vägen en längs slingrande grusvägar upp i bergen och medan vattnet långt där nere i botten av ravinen fortsätter ge grönska rör vi oss som i ett dammoln.

Efter ett tag delar sig ravinen i två, där den större floden fortsätter vidare norrut mot det välkända turistområdet Cañon de Colca. Vi fortsätter längs det mindre vattendraget, nu inte mycket större än en bäck. Plötsligt tornar ett stort istäckt bergsmassiv upp sig långt borta i fjärran. Detta är glaciären Coropuna, den viktigaste vattenkällan för Castilla Media. Tack vare glaciärens avsmältning fylls de annars så torra dalarna med liv, vilket de cirka 8000 invånarna i projektområdet är beroende av i sitt jordbruk och dagliga leverne.

På väg till Castilla Media med glaciären Coropuna i bakgrunden och grönskan den ger i det annars så karga landskapet. Foto: Samuel Hallin Veres

En glaciär är ett komplicerat ekosystem där smältning och påbyggnad av ny glaciär avlöser varandra. Normalt så tar dessa två processer i stort sett ut varandra men den globala temperaturökningen de senaste 30 åren har rubbat den delikata mixen. I Peru har mer än 20 % av den totala glaciärmassan gått förlorat, men det är inte bara ett nationellt problem. I Aftonbladet (5/6 2015) rapporteras det till exempel om hur världens glaciärer smälter rekordsnabbt och i SVT Nyheter (20/8 2015)  går det att läsa om situationen i Sverige.

Bild som visar hur Coropunaglaciären har smält sedan 1955. Bild tagen från García Gutiérrez, 2013.

Bilden ovan visar det som många studier har kommit fram till: Coropunas glaciärtäcke har minskat med mer än hälften sedan 1955. Om smältningen fortsätter i samma takt kan all is ha smält inom 50 år. Effekterna av detta skulle vara katastrofala för de som bor i området. Redan nu upplever de en minskning av vattentillgången i dalarna i Castilla Media. Reynaldo Taco Silva, borgmästare i Machaguay, säger:
- Vattentillgången har minskat, det ser vi redan nu. Det påverkar skördarna som blir mindre. Än så länge är effekterna dock inte tillräckligt stora för att folk ska bry sig. Men om vi inte börjar arbetar nu kommer vi få stora problem senare.

Reynaldo Taco Silva, borgmästare i Machaguay, pratar om hur vattentillgången har minskat de senaste åren. Foto: Samuel Hallin Veres

Görs då inget för att motverka de negativa konsekvenserna från glaciärsmältningen? Även om PDR inte har som uttalat mål att förbereda området för en tid då Coropunaglaciären har smält görs det indirekt. Bland annat används hållbara agroekologiska metoder för att förbättra jordbruksproduktiviteten, inom skolan stöttas skapandet av miljökommittéer och genom att enskilda producenter organiserar sig i kooperativ förbättras möjligheterna för en långsiktig och hållbar utveckling.

Det finns med andra ord hopp, men det behövs fler initiativ både på lokal och global nivå för att motverka de negativa effekterna av klimatförändringarna. Svalorna Latinamerika utarbetar just nu en studie för att undersöka avsmältningen och dess effekter i Castilla Media. Förhoppningen är att den ska ligga till grund för kommande projekt för att anpassa regionen till de nya förutsättningarna. På så vis ökar chanserna för att befolkningen i Castilla Media ska kunna bo kvar på platsen som de kallar sin.


Samuel Hallin Veres, programpraktikant, Peru



Källor och mer info (på spanska):

Rapport från Fundación M.J. Bustamente De La Fuente (2010) om klimatförändringar i Peru.

Miljöministeriet i Peru skriver om hur klimatförändringarna påverkar glaciärerna i landet.

García Gutiérrez, Eduardo (2013). Evaluación Glaciar del cuadrante noroeste del Nevado Coropuna. 

Planering inför regionmötet

Här på kontoret i La Paz är det hög tid att planera in årets regionmöte som i år hålls mellan den 2 och den 6 november i Nicaragua. Personalen på kontoret har pratat om det i några veckor nu och är i full fart med att planera agendan som de vill ta upp. Så vad är ett regionmöte och vad är det till för?

Ett regionmöte är ett möte som hålls en gång om året i ett av länderna som Svalorna Latinamerika arbetare med. Förra året hölls mötet i Arequipa, Peru och i år hålls mötet i Esteli, Nicaragua. Mötet är så att personalen på Svalorna Latinamerika, personalen från Peru, Bolivia, Nicaragua och Sverige, ska kunna integrera och dela erfarenheter och även komma fram till vissa beslut som måste tas. Mötet är även till för att kunna se att alla kontor arbetar för samma mål och följer policyn för Svalorna Latinamerika.

Varje måndag har kontoret i La Paz internmöte, där går personalen igenom agendan för veckan. Man tar upp om man har några möten eller om det är några saker som måste fixas på kontoret eller som i detta fall vilka ämnen de vill ta upp regionmötet.

Gioconda Gutierrez, som är administratör för programmet i Bolivia, har tidigare gett deadline för när hon vill ha in ämnen som Bolivia vill ta upp på regionmötet. Det har gått ca två veckor och förslagen har kommit in till Gioconda.

Gioconda Gutierrez arbetande framför datorn i hennes kontor. 

Ett par ämnen som redan har fastställt och ska skickas som förslag till Sverige är Bolivias program om sexuella rättigheter: Suma Thakhi II:s utveckling, hur samarbetsorganisationerna arbetar och vad som sagts på den interna utvärderingen som programmet kommer ha den 24-25 september. Ett annat ämne är vad som väntas för kontoret i Bolivia efter att Suma Thakhi II programmet tar slut 2017.

Gioconda informerar även att en annan punkt som kontoret vill ta upp är: hur de ser på praktikanterna, vad som förväntas av praktikanterna och hur samarbetet kan bli bättre i framtiden. De vill gärna att praktikanterna förmedlar tillbaka till värdlandet hur responsen varit från den svenska publiken efter att man gjort en informationsturné när man kommit hem till Sverige. Informationsturnén är något varje praktikant gör när de kommit hem till Sverige. Där får de chansen att välja hur de vill informera för en publik i Sverige om det de sett och lärt sig i respektive land och det är det som kallas informationsturnén.

Kontoret håller även på att arbeta flitigt med ett annat projekt och det är även något som de vill ta upp på regionmötet. Detta projekt kommer handla om maskulinitetsfrågor och det är fortfarande lite grejer som är oklart såsom vilka organisationer som kommer vara del av det. Den nya kollegan som anställts, Ricardo Alcon, kommer att berätta om processen.

Personalen på kontoret i Bolivia. Från vänster: Ricardo, Wendy, Gioconda och Gerardo.

Wendy Reyes, programpraktikant, Bolivia

Sexuella och reproduktiva rättigheter i Santa Cruz

Stoj och stök möter oss i klassrummet, bänkar släpas tvärs över golvet med gnissel och skrap. Precis utanför fönstret pågår en gympalektion, denna gången är det basket på schemat. Rop och ljudet av visselpipan närapå överröstar Junieth Gradyz, psykolog och projektledare från Proyecto Miriam. Vi är på el Instituto de Santa Cruz, där vi ska ha workshop för studenterna i nionde klass.

Tjejerna deltar i samtalet kring sexuella rättigheter. De diskuterar rätten till att ha olika sexuell orientation och lägger till att man också kan vara bisexuell utöver homosexuell och heterosexuell. 

Temat för dagens workshop är sexuella och reproduktiva rättigheter ur ett barn -och ungdomsperspektiv. Workshopen är en del av en serie workshops inriktade mot en av de många målgrupperna som Proyecto Miriam arbetar med, nämligen barn och ungdomar. En gång i månaden tar två av de ansvariga för sessionerna bussen till Santa Cruz som ligger en bit utanför Esteli för att undervisa och informera sammanlagt sex klasser (tre åttondeklasser och tre niondeklasser) i olika ämnen, alla baserade i programmet mot barnsexhandel kallat DEDENAN (Derecho y Desarollo Integral de Ninas Ninos y Adolescentes). Alla fyra av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i Nicaragua arbetar gemensamt med detta program, där fokus ligger på att i förebyggande syfte verka emot Sexuell komersiell exploatering av barn och ungdomar.

Foto från aktivitet under förra gångens workshop med inriktning på aktivt deltagande bland ungdomar och barn. 

Workshopen inleds med en snabb repetition av förra gångens tema, vilket var ”aktivt deltagande bland barn och ungdomar”. Vikten av att respektera barn och ungdomars rätt att påverka, uttrycka sina åsikter och bli lyssnade på tas upp och studenterna nämner vad de minns och vad de tyckte om aktiviteten. Sedan påbörjar Junieth dagens tema med en aktivitet för att få ett hum om hur mycket studenterna vet sedan innan om sexuella och reproduktiva rättigheter. Hon vänder sig mot väggen och börjar klappa händerna medan en tejprulle snabbt skickas från person till person i klassrummet. När hon slutar klappa ska personen med tejprullen i handen nämna någonting som hon eller han vet om dessa två rättigheter. Det visar sig att kunskapsnivån är ganska låg inom detta område. Många är inte säkra på vad de två rättigheterna innebär.

Tejpleken är igång under fniss och skratt. Här nämns rätten att få testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar som ett exempel på sexuella och reproduktiva rättigheter.

Vi sätter upp en plansch på whiteboardtavlan där sexuella och reproduktiva rättigheter är uppradade i punktform och börjar diskutera punkterna. Meningen är att eleverna ska delta så mycket som möjligt med frågor, tankar och idéer. Sexuella och reproduktiva rättigheter är teman som innehåller mycket, allt ifrån rätten att få rätt vård och att skydda sig mot sjukdomar och graviditet, till varje människas rätt att bestämma över sin egen sexualitet. Många punkter skapar viss uppståndelse och är långt ifrån självklara. Sexuell identitet, orientation och integritet tas upp och diskuteras i klassen, fördomar dyker upp under diskussionens gång och ventileras. Efter en första genomgång av definitionerna av de två rättigheterna visar vi två korta videos som tar upp temat och vikten av att vara medveten om sina rättigheter. I ett land där inte bara sexuell exploatering men också barn och ungdomsgraviditeter är vanligt förekommande är det extra viktigt att hitta utrymmen där man har möjlighet att informera, men också dela med sig och utbyta tankar och erfarenheter kring dessa ämnen. Här finns en möjlighet att inte bara upplysa men att också påverka och förändra rådande attityder.

Eleverna uppmuntras alltid att delta aktivt på olika sätt under workshopens gång. 

Vi pratar om rätten att skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar och mot graviditet genom att till exempel använda kondom. Att köpa eller ha en kondom på sig som tjej är betraktat tabu, det finns en rådande uppfattning om att bara promiskuösa kvinnor köper kondomer. Jag visar upp de kondomer som jag alltid har i min plånbok vilket får de flesta att skruva på sig i skolbänkarna. Ett annat viktigt ämne som dyker upp under workshopen är rätten att säga nej till sex, oavsett omständigheterna. En av tjejerna i klassen förklarar att många killar hotar med att ligga med någon annan eller att göra slut om inte tjejen ger med sig. Hon menar på att många tjejer tänker i banorna ”Jag tycker ju om honom så det är bäst att jag låter honom göra vad han vill med mig”. Det är vanligt förekommande att en i relationer utsätter sin partner för något som kallas ”prueba de amor”, ett kärleksprov. Om personen i fråga verkligen älskar sin partner så måste denna visa det genom att gå med på att ha sex. Junieth påpekar att detta är ett exempel på psykiskt våld som i sin tur leder till fysiskt våld. Hon lägger till att ett nej betyder just nej och ingenting annat, och att det ska respekteras utan att behöva repeteras.

Huvudsyftet med dessa workshops i skolorna är att förebygga barnsexhandel genom att stärka målgrupperna på olika sätt via information och utbildning utifrån ett genusperspektiv. På detta vis blir barn och ungdomar medvetna om sina rättigheter, deras självförtroende stärks och de blir också informerade om risker som finns och vilka förebyggande åtgärder man kan göra även som barn och ungdom. Miriam och de andra samarbetsorganisationerna arbetar bland annat även preventivt genom att synliggöra brottet för allmänhet och institutioner, så att de i sin tur agerar, fördömer och anmäler förekomsten av sexuell komersiell exploatering.

Junieth förklarar skillnaden men också kopplingen mellan sexuella och reproduktiva rättigheter. 

Workshopen är klar för den här gången och efter en snabb sammanfattning är det dags för rast, ungdomarna springer ut på skolgården. Under tiden som vi plockar ihop kablar och papper kommer det fram ett par elever och småpratar om dagens workshop. Vissa delar av samtalen och videorna verkar ha gjort intryck på dem. Vi säger hejdå och börjar gå mot busshållplatsen. Nästa gång är temat för workshopen ”Myter och stereotyper kring sexualitet”.

Victoria Särnhult, programpraktikant, Nicaragua