CECILIA: I branta backar bland färgglada cholitas i La Paz

Cecilia Holm i Bolivia, inlägg 1
För cirka tre veckor sedan landade jag tidigt på morgonen i ett dimmigt El Alto där jag möttes av mina blivande kollegor Ulrika och Martina. Vi tog en taxi ner till La Paz där jag trött och lite yr efter en lång resa blev bjuden på frukost, mackor och cocate.

Cocate sägs vara bra för att klara av den höga höjden bättre och kanske är det det magiska teets förtjänst att jag inte fått någon höjdsjuka.
Däremot märker jag klart och tydligt av att La Paz är världens högst belägna huvudstad när jag promenerar till Svalornas kontor, konditionen känns som bortblåst och alla branta backar i staden gör inte saken lättare. Jag har nu hunnit vänja mig vid det livliga La Paz, även den kaotiska trafiken som mestadels består av minibussar och taxibilar, trafikregler verkar ingen följa. De traditionellt klädda kvinnorna (cholitas) lyser upp med sina färgglada kläder och soliga dagar är utsikten otrolig med snöklädda bergstoppar.

Jobbmässigt har det varit fullt upp och arbetet känns bra. Tid verkar ha en helt annan betydelse här, det är inte ovanligt att komma en timme för sent till ett möte och det är ganska frustrerande. Det har varit introduktion på kontoret och hos de tre samarbetsorganisationerna Coproca, Cesefade och Cassa som jag ska stödja med bland annat marknadsföring och design. Just nu är vi i full gång med att planera en hantverksmarknad som ska äga rum i maj. Förra veckan deltog jag i en kurs för textilhantverkare hos Coproca i El Alto. Vi var ca 20 kvinnor som trängde ihop oss runt två stora bord i ett otroligt varmt rum för att lära mer om konstruktion av stickade plagg. Trots den dåliga och varma luften var kvinnorna engagerade i den grundläggande och mycket pedagogiska kursen. Jag var där för att bland annat se och lära om hur en workshop kan gå till här. På köpet lärde jag mig många nya ord, som används i textilbranschen.


Svalornas personal från perukontoret har varit på besök och vi roade oss med karaoke, futbolinturnering och en skön helg i Urmiris varma källor. Dessutom har det varit wallyturnering, tänk dig att man spelar volleyboll i en squash hall och får använda väggarna. Påsken firades tillsammans med ett glatt tjejgäng i saltöknen Uyuni. Vyerna över den kritvita saltöknen, bergen och lagunerna med rosa flamingos var helt fantastiska. Vi höll humöret uppe i dagarna tre trots skumpiga vägar och att ena däcket på Jeepen flög av två gånger. Vår så kallade guide var en mindre bra chaufför utan några direkta kunskaper om hur man guidar turister. Det hände vid ett par tillfällen att han frågade oss efter vägen mitt ute i ingenstans, så vi försökte hjälpa honom genom att spana efter dammoln efter de andra bilarna för att köra åt rätt håll.

Här är det fullt upp och mycket kul på gång, så jag tror att jag kommer trivas bra i Bolivia.

Cecilia Holm