Är makten över hennes sexualitet förknippat med makten över hennes kropp? Det är en fråga som poppar upp i hjärnan under tiden jag reser till landsbygden med kvinnoorganisationen Xilonem.
Damm tränger sig in i den vita minibussen eftersom den saknar ett sidofönster och vi kör på en grusväg. Längs vägen ser jag illgröna tobaksodlingar och folk som arbetar på fältet. Vi åker upp och ner för bergen. Känner mig som en stadsbo på landet. Istället för bilar står det hästar parkerade utanför lektionsalen. Vi är i Puertas Azules i Miraflores. En hund som är illa däran tränger sig in i salen och lunkar runt. Småbarn hänger runt mammans ben och söker uppmärksamhet då och då.
– Vanligtvis så tillbringar ni dagarna med att laga bönor, mata kycklingar eller leka med barnen men idag mina kära kvinnor är det er dag. I dag ska vi fokusera på er och på sexualitet, säger Susy Martinez, 50 år, utbildare från Xilonmen.
Mycket kretsar kring självkänslan och kvinnans rätt till sin egen sexualitet.
Skämtsamma ögonblick blandas med allvar. Det visar sig att närmare hälften av kvinnorna har sex mot sin vilja med sina män. Detta drabbar inte enbart ”de stackars” kvinnorna från landsbygden. Det drabbar kvinnor världen över. Dig och mig. Storbystad eller inte. Lång eller kort. 
Susys poäng är att vi kvinnor måste lära oss att leva i funktion av oss själva, att bejaka vår sexualitet som innefattar mycket mer än sex med en partner. Jag tänker på tv-serien Sex and the City där en av karaktärerna Samantha Jones säger med en nästan affärsmässig ton ”Honey, my vagina waits for no men”. Hennes mening är ett uttryck för makten över en kvinnas egen sexualitet dock är det bara en tv-serie och verkligheten ter sig uppenbarligen annorlunda för kvinnor. Dagen tickar iväg och orden som Susy lämnar i salens väggar börjar eka i min hjärna. Min sexualitet är fri!
Det är aldrig inaktuellt att arbeta med sexuella rättigheter för oss kvinnor.
Roxana Ortiz
3 kommentarer:
Bra!
Din artikeln får oss kvinnor i I-länder att tänka lite grann om vi är verkligen FRIA.'
Hoppas att dessa kvinnor i Nicaragua får chansen att fortsätta att utbilda sig mer och mer.
Många kramar
Marina
Vilken underbar skildring du gör, Roxana. Både med det du skriver och din bilder.
Vilken hjälte du är som inte bara tycker utan resor till andra sidan jorden för att göra en skillnad.
Vi män har alla ett ansvar att ta ställning för de strukturer av sociala mönster och makthierakier som dolt, eller så öppet och tydligt i nicaragua, diskriminerar kvinnor.
Tack igen för att du finns där och vidgar mina vyer ytterliggare.
Darling, Samantha säger jag bara, om fler kvinnor kunde börja agera lite mer efter hennes simpla regler, ha, ha!!!!! Grymt bra hjärtat, jag tar mig an förorten i Svedala, du kör den internationella linjen, samma mål, mer frihet för alla, män som kvinnor. Kärlek från wifey
Skicka en kommentar