AINA: Mors dag - en skönhetstävling

Aina Gagliardo i Nicaragua, inlägg 3

Vem är mest kvinna och bäst mamma? Mammorna står på led och tävlingen avgörs på catwalken.

I flera veckor har personalen på Asociación MIRIAM förberett en stor aktivitet för att hylla alla mammor på Mors Dag. Mottot för dagen lyder “Jag är kvinna, jag är mamma, jag bestämmer över min sexualitet och över min kropp”. Min roll i det hela är att vägleda filmandet av en videopresentation av de tretton kandidater som ska tävla om den ärofyllda titeln “Madre MIRIAM 2009”.

Dagen till ära har den stora salen på centret dekorerats med stora banderoller med de ledord som ska diskuteras och tas upp under festligheterna genom lek och dans. Men den stora höjdpunkten för dagen är utan tvekan tävlingen om vem som är årets mamma. Kandidaterna som blivit nominerade till tävlingen, varav en är en femtonårig gravid flicka, står nervösa bakom draperiet till scenen.

Jag, som känner mig mer än lite obekväm i hyllandet av vem som är mest kvinna och bäst mamma, har till mitt stora missnöje blivit utvald till att sitta i juryn som ska fälla den avgörande domen. Jag slår mig ner vid juryns bord på scenen och ser till min besvikelse de kriterer efter vilka vi förväntas bedöma de nominerade; populäritet, självsäkerhet, kroppsligt uttryck, muntligt uttryck och artistiska talanger.

Sedan passerar två timmars catwalk med olika klädesbyten och moment som poesiuppläsning och dans, och jag försöker sätta poäng men ger snabbt upp och sätter tior på alla. När det hela är över och vinnaren har korats med tiara, cyklar jag därifran med en känsla av sorg inom mig.

Samtidigt som jag betraktar hur dessa kvinnor på MIRIAM varje dag kämpar mot de patriarkala strukturer som diskriminerar och mördar kvinnor, upplever jag en saknad av genusanalys i form av en kritik av de stereotyper som håller både kvinnor och män låsta inom ett visst beteendemönster och även inom ett visst utseende. Jag undrar om avsaknaden av ifrågasättandet av “Kvinnan” både vad gäller de institutionella metoderna och det personliga ställningstagandet inte i slutändan målar in dessa kvinnorättskämpar i ett hörn inom ramen för det patriarkala systemet.

Aina Gagliardo