I lördags var det äntligen dags för Gran Poder, den årliga karnevalen här i La Paz, och jag skulle få vara med och dansa Tinku. I över en månad har jag, tillsammans med en grupp bestående av lika delar utlänningar och bolivianer, tränat flera gånger i veckan och nu skulle vi få dansa loss på gatorna.
Vi träffades tidigt på morgonen för att göra oss i ordning. Håret skulle flätas i två långar flätor och jag hade därför panikköpt lite extra hår under fredagskvällen. Det var kanske inte helt rätt färg men man får ju inte vara så kräsen. Tinkukläderna bestod av en lång klänning och en mängd extra tygstycken som vi satte fast med säkerhetsnålar där vi tyckte att de passade bra. Allra bäst gillade jag dock hatten med de långa fjädrarna och banden som fladdrade runt medan vi dansade. Karnevalen har katolska rötter, som numera blandats upp med inslag från Aymarakulturen, och det är el Señor Jesús del Gran Poder, det vill säga den Allsmäktige Jesus, som firas. Varje år deltar runt 30 000 dansare och 4000 musiker i karnevalståget med olika danserna från olika delar av Bolivia.
Tinku, dansen som jag jobbat hårt med att lära mig, var från början en krigarteknik som sedan omvandlades till en årlig ritual där olika byar möts för att göra upp. Än idag händer det att dessa möten får blodiga konsekvenser. Vår version av Tinku var dock mer harmlös även om den var rätt fysiskt ansträngande på grund av alla hopp och snurrar. Under fem timmar dansade vi oss fram på gatorna och som tur var hade vi snälla vänner som bjöd på vatten, öl och choklad så att vi orkade hela vägen.
Tinku, dansen som jag jobbat hårt med att lära mig, var från början en krigarteknik som sedan omvandlades till en årlig ritual där olika byar möts för att göra upp. Än idag händer det att dessa möten får blodiga konsekvenser. Vår version av Tinku var dock mer harmlös även om den var rätt fysiskt ansträngande på grund av alla hopp och snurrar. Under fem timmar dansade vi oss fram på gatorna och som tur var hade vi snälla vänner som bjöd på vatten, öl och choklad så att vi orkade hela vägen.
En allvarlig incident inträffade dock, när jag mitt i dansen skulle rätta till mina flätor kände jag att en fattades! Jag vände mig om och såg min danskollega glatt svinga min stackars fläta i luften. Som tur var hittade jag en trevligare danskollega som kunde hjälpa mig att sätta fast flätan igen.
Jag hade helt missat att karnevalen också var en tävling, men tydligen hade vi i alla fall lyckats bemästra dansen ganska bra eftersom vår grupp vann över de andra Tinkugrupperna!
Sofia Gustafsson
programassbolivia@svalorna.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar