LINA: Inte en enda död till

Inlägg 4, Lina Karlsson i Nicaragua.

Den 3:e maj i år blev 22-åriga Yerling López strypt till döds i sitt hem i Estelí i Nicaragua.
Kvar blev Yerlings ettåriga dotter och kvar blev Yerlings förtvivlade mor. Kvar blev ilskan och smärtan och sorgen.
En vecka efter mordet var fortfarande inte brottet uppklarat.
Under en stödmanifestation stegade över tusen personer fram över Estelís gator och torg, slöt upp för att hedra Yerlings minne, för att visa stöd med hennes familj. För att kräva rättvisa.
”Rättvisa för Yerling!” var ett av slagorden. ”Inte en enda död till!” var ett annat.
Inte en enda död till. Statistiken talar tyvärr för att det kommer att bli fler. Enligt Red De mujeres Contra la Violencia´s första kvartalsrapport om kvinnomord 2011 blev 24 kvinnor mördade i Nicaragua under januari, februari och mars.
En siffra som stigit nu, en siffra som Yerling López numera är en del av. Och hon är inte ensam.


Enligt Amnesty utsätts en tredjedel av världens kvinnor – i alla samhällsklasser och kulturer - för allvarligt våld någon gång under sitt liv.
Undersökningar visar ofta att det också är ”i hemmets trygga sfär” det främst sker, att våldet utövas av någon närstående.
Enligt en granskning* som Aftonbladet står bakom har 181 kvinnor blivit mördade i Sverige av närstående män sedan år 2000.
I Nicaragua är medeltalet på kvinnor som mördas av män de har, eller har haft, en nära relation till 63 per år.
Enlig Red de Mujeres Contra La Violencia´s rapport blev 43 av de 89 kvinnor som mördades i Nicaragua under 2010 dödad av någon närstående.
Det är dystra siffror. Siffror som döljer kvinnor som bar på drömmar, tankar och uttryck. Kvinnor, precis som Yerling, som plötsligt blev tvingade bort.


Så varför mördas kvinnor av okända män? Varför mördas de av sina pappor, sina bröder, vänner eller äkta män?
Det är en komplex fråga och en komplex fråga kräver ett likvärdigt svar. Men en del av förklaringen grundar sig i orättvisa samhällsstrukturer, i maktutövande och förtryck. Våld mot kvinnor är ett bara ett symptom av flera. Att förändring behövs är dock tydligt. Strategier för hur kvinnor ska skydda sig räcker inte. Ett ”gå inte hem ensam när det är mörkt” eller ”passa dig för fula gubbar” gör inte att våldet minskar. Än mindre hjälper det när våldet är förlagt i ens hem och utförs av någon närstående. Vi behöver istället prata om komplexiteten i frågan och i svaret.
Om vad som är roten till. Om vilka ytterligare åtgärder som krävs för förändring.


Inte en enda död till!
Vi behöver få slagordet att låta mindre utopisk och mer realistiskt.

* http://www.aftonbladet.se/nyheter/181kvinnordodade/


Lina Karlsson