Lovisa Dragstedt i Nicaragua, inlägg 4
Under veckan som gått har jag slagit mitt rekord i bussåkning – hela 16 timmar har jag tillbringat i den skumpiga cirkus som de gamla amerikanska skolbussarna i Nicaragua är. Bussport, som min besökande kompis kallade det. På 16 timmar kommer man långt i det här lilla landet, och temat för resorna kan kallas ekoturism. Första destinationen var ett så kallat Earthship i södra kuststaden San Juan del Sur, vilket är ett ekologiskt hus byggt på ett speciellt vis. Det visade sig vara ett gott exempel på hur internationell investering kan tas till vara och utnyttjas till fördel för lokalbefolkningen.
Idén till Eartships föddes i New Mexico i USA, och teamet där håller nu på att utveckla sina arkitekturer världen över. Husbygget går ut på att konstruera funktionella och enkla hus med material från den naturliga omgivningen och återvunna resurser, som bildäck och glasflaskor. Med hjälp av särskilda tekniker bygger man väggar anpassade till klimatet, och integrerar system för förnyelsebar energi och vattenupptagning, som ger ett miljömässigt hållbart hus utan el- och vattenräkningar. Perfekt för miljöer med svag ekonomi och stora naturresurser. Exemplaret i San Juan del Sur var också ett fantastiskt vackert hus! Med mjuka, fantasifulla former och stora luftiga rum. Huset stod för tillfället tomt, men projektet grundade sig på den goda idén att utbilda lokalbefolkningen inom teknikerna. Bygget genomfördes alltså med lokala bybor som sedan kunnat använda kunskaperna i sina egna husbyggen.
Ett par bussresor senare blev nästa ekoupplevelse naturreservatet Miraflores, norr om Esteli. Där är lokala gårdar involverade i turismen och hyr ut rum och lagar mat åt de turister som vill lära sig om jordbruk och kaffeplantage och vandra i bergens majsfält och skogar. Och det var så vackert! De mogna kaffebönorna sken röda och mandarinträden släppte sina frukter just utanför dörren. De flesta sängar stod dock tomma, och våra värdar tog inte emot så många turister som de velat. Synd! För detta Nicaragua är verkligen värt att uppleva: de jordnära sympatiska människorna som lever och brukar själva kärnan i det växtrika landet. Och istället för att bo på hostels ägda av välbärgade européer eller amerikaner är det definitivt värt att stötta nicaraguanerna själva, som har så mycket att bjuda på.
Text och foto: Lovisa Dragstedt
infonicaragua@svalorna.se
infonicaragua@svalorna.se
1 kommentar:
Det låter ju verkligen helt fantastiskt! Åh vad jag hade velat hänga med på detta :) Jag försöker hitta liknande platser att besöka i Thailand, hoppas på att få se att det finns folk som bryr sig även här..
Skicka en kommentar