Ylva Kalin i Peru, inlägg 5
Jag och min peruanska kollega Victoria, som också är praktikant på Svalorna LA:s kontor, åker upp till byn Uñón med uppdraget att göra en enkätundersökning bland byns invånare. Besöket i det mest avlägsna av de fem distrikten i Castilla Media blir en spännande upplevelse!
Flera som jag pratar med refererar till Uñón som ”den glömda byn”, eftersom den är svårtillgänglig, har mycket lite kontakt med omvärlden, och är mer eller mindre övergiven av både nationella och regionala regeringar. För inte mer än fem år sedan drog man elektricitet till byn och en bilväg byggdes för tre år sedan. Innan dess gick byborna 8 timmar till fots för att kommma till närmaste grannby. Idag jobbar borgmästaren med att installera Internet.
Jag är förväntansfull och lite nervös inför avfärden. Uñón ligger verkligen avlägset till, och det finns varken vandrarhem eller enkla restauranger som i de andra byarna som vi brukar jobba i. Eftersom det bara går bussar upp till Uñón en gång i veckan så har jag ordnat med skjuts från ett annat distrikt i borgmästarens lilla lastbil. Jag har tur som får klämma in mig i förarkabinen med borgmästaren, hans fru och son, och byns lärarinna. Alternativet hade varit att sitta på lastbilsflaket tillsammans med 20 barn och en kalv. När vi skumpat fram några timmar på de dåliga vägarna är barnen och kalven täckta av ett tjockt lager damm. Jag tänker på att jag troligtvis inte kommer få tillgång till någon dusch de kommande dagarna, och jag känner mig tacksam över att ha fått plats i förarkabinen.
Väl framme möter jag Victoria som tagit en annan väg hit. Det har blivit kväll och vi får sova på några madrasser på kommunhusets golv. Vi får några filtar mot kylan, som blir påtaglig på natten såhär uppe i bergen. Klockan fem nästa morgon är vi uppe för att påbörja vårt uppdrag. Anledningen till att vi går upp så tidigt är att byborna ger sig ut på åkrarna i gryningen, och för att kunna intervjua dem gäller det att vi får tag på dem innan dess.
Vi har hört att det bor ett 50-tal familjer i byn, och vårt mål är att intervjua en medlem i varje hushåll. Vi vill fråga dem om deras livsvillkor och sociala och ekonomiska situation. Vi går från hus till hus och knackar på. Det är inte helt lätt att hitta invånarna. Husen ligger utspridda på små kullar, många är övergivna, och ibland är det svårt att veta vilka som är bebodda. Många av husen har dessutom vakthundar som inte låter några främlingar komma nära. Victoria ger mig tipset att ha med en pinne så att jag kan hålla hundarna på avstånd och försvara mig om det blir nödvändigt.
-Slå på nosen, där gör det ondast, säger hon.
Vi kämpar på och får faktiskt tag på de flesta byborna. Det är spännande att få se deras hem och få höra om hur de lever sina liv. Liksom i resten av Castilla Media är i princip alla vi intervjuar jordbrukare. De har en liten bit åkermark där de odlar majs och potatis, och de äger några kor som ger mjölk. Av mjölken gör en del ost som de säljer en gång i veckan i den lilla staden Aplao som ligger några timmar med buss från Uñon. Annars odlar de i princip bara för sin egen konsumtion. I genomsnitt tjänar familjerna 200-600 kronor i månaden, och det ska räcka till mat, sjukvård, kläder och barnens utbildning. Det är uppenbart att många familjer har det svårt att få det att gå ihop.
När vi frågar om de skulle vara intresserade att få utbildning i någon alternativ försörjningsmetod så svarar alla entusiastiskt “ja”. Flera nämner att de skulle vilja förbättra jordbruksmetoderna. Här brukar man jorden på samma sätt som man gjort under generationer, och man pratar om att förbättra kornas genetik och hitta nya grödor att så. Någon pratar om Quinoa, som har blivit en väldigt lönsam gröda men som av tradition inte odlas här.
Svalorna LA:s landsbygdsutvecklingsprogram PDR har under det senaste året arbetat med några av byborna i Uñón för att förbättra deras ekonomiska situation. Byns kvinnor har fått lära sig att föda upp marsvin och att förbättra fodret de odlar till sina kreatur. Men eftersom byn ligger så svårtillgängligt till så har PDR:s personal inte kunnat åka så ofta som man önskat. Kommande år hoppas man kunna åka mer frekvent, och förhoppningsvis kan resultatet av vår undersökning bidra till att förbättra insatserna ytterligare.
Text och foto: Ylva Kalin
Jag och min peruanska kollega Victoria, som också är praktikant på Svalorna LA:s kontor, åker upp till byn Uñón med uppdraget att göra en enkätundersökning bland byns invånare. Besöket i det mest avlägsna av de fem distrikten i Castilla Media blir en spännande upplevelse!
Flera som jag pratar med refererar till Uñón som ”den glömda byn”, eftersom den är svårtillgänglig, har mycket lite kontakt med omvärlden, och är mer eller mindre övergiven av både nationella och regionala regeringar. För inte mer än fem år sedan drog man elektricitet till byn och en bilväg byggdes för tre år sedan. Innan dess gick byborna 8 timmar till fots för att kommma till närmaste grannby. Idag jobbar borgmästaren med att installera Internet.
 |
| Uñon |
Jag är förväntansfull och lite nervös inför avfärden. Uñón ligger verkligen avlägset till, och det finns varken vandrarhem eller enkla restauranger som i de andra byarna som vi brukar jobba i. Eftersom det bara går bussar upp till Uñón en gång i veckan så har jag ordnat med skjuts från ett annat distrikt i borgmästarens lilla lastbil. Jag har tur som får klämma in mig i förarkabinen med borgmästaren, hans fru och son, och byns lärarinna. Alternativet hade varit att sitta på lastbilsflaket tillsammans med 20 barn och en kalv. När vi skumpat fram några timmar på de dåliga vägarna är barnen och kalven täckta av ett tjockt lager damm. Jag tänker på att jag troligtvis inte kommer få tillgång till någon dusch de kommande dagarna, och jag känner mig tacksam över att ha fått plats i förarkabinen.
Väl framme möter jag Victoria som tagit en annan väg hit. Det har blivit kväll och vi får sova på några madrasser på kommunhusets golv. Vi får några filtar mot kylan, som blir påtaglig på natten såhär uppe i bergen. Klockan fem nästa morgon är vi uppe för att påbörja vårt uppdrag. Anledningen till att vi går upp så tidigt är att byborna ger sig ut på åkrarna i gryningen, och för att kunna intervjua dem gäller det att vi får tag på dem innan dess.
Vi har hört att det bor ett 50-tal familjer i byn, och vårt mål är att intervjua en medlem i varje hushåll. Vi vill fråga dem om deras livsvillkor och sociala och ekonomiska situation. Vi går från hus till hus och knackar på. Det är inte helt lätt att hitta invånarna. Husen ligger utspridda på små kullar, många är övergivna, och ibland är det svårt att veta vilka som är bebodda. Många av husen har dessutom vakthundar som inte låter några främlingar komma nära. Victoria ger mig tipset att ha med en pinne så att jag kan hålla hundarna på avstånd och försvara mig om det blir nödvändigt.
-Slå på nosen, där gör det ondast, säger hon.
Vi kämpar på och får faktiskt tag på de flesta byborna. Det är spännande att få se deras hem och få höra om hur de lever sina liv. Liksom i resten av Castilla Media är i princip alla vi intervjuar jordbrukare. De har en liten bit åkermark där de odlar majs och potatis, och de äger några kor som ger mjölk. Av mjölken gör en del ost som de säljer en gång i veckan i den lilla staden Aplao som ligger några timmar med buss från Uñon. Annars odlar de i princip bara för sin egen konsumtion. I genomsnitt tjänar familjerna 200-600 kronor i månaden, och det ska räcka till mat, sjukvård, kläder och barnens utbildning. Det är uppenbart att många familjer har det svårt att få det att gå ihop.
 |
| En av många intervjuer |
När vi frågar om de skulle vara intresserade att få utbildning i någon alternativ försörjningsmetod så svarar alla entusiastiskt “ja”. Flera nämner att de skulle vilja förbättra jordbruksmetoderna. Här brukar man jorden på samma sätt som man gjort under generationer, och man pratar om att förbättra kornas genetik och hitta nya grödor att så. Någon pratar om Quinoa, som har blivit en väldigt lönsam gröda men som av tradition inte odlas här.
Svalorna LA:s landsbygdsutvecklingsprogram PDR har under det senaste året arbetat med några av byborna i Uñón för att förbättra deras ekonomiska situation. Byns kvinnor har fått lära sig att föda upp marsvin och att förbättra fodret de odlar till sina kreatur. Men eftersom byn ligger så svårtillgängligt till så har PDR:s personal inte kunnat åka så ofta som man önskat. Kommande år hoppas man kunna åka mer frekvent, och förhoppningsvis kan resultatet av vår undersökning bidra till att förbättra insatserna ytterligare.
Text och foto: Ylva Kalin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar