Mannen, myten, legenden fortsätter som president i Boliva

Att vara i Bolivia i valtider är en intressant upplevelse. Det är mycket som är annorlunda mot hemma i Sverige.  I det här valet har den självklara utgången varit framträdande – det har inte varit frågan om Evo Morales och MAS skulle gå ur valet som fortsatta regenter utan snarare med hur många procent. Enligt dagens siffror i La Razon, en av Bolivias största dagstidningar vann Morales med över 59 procent av folkets stöd.

Gårdagens val är ett historiskt val på många sätt; dels går Morales in som president i en tredje mandatperiod, något han tillåts att göra eftersom att konstitutionen skrevs om under hans första mandatperiod och han då bara satt 4 år innan nyval. Gårdagens resultat betyder att Evo Morales kommer att sitta ytterligare fem år och styra Bolivia fram till 2020. Femton år på presidentposten är långt för vilken president som helst men i Bolivia som varit präglat av presidentbyten och statskupper är det rekordlångt.  Det här valet är också första valet då Morales fått majoritet i Santa Cruz, en region som varit hans oppositions starkaste fäste.

För mig är Morales något av mannen, myten, legenden. Att han tillsammans med MAS har bidragit till stora förändringar och framsteg för Bolivia är de flesta överens om. Men han har en personkult omkring sig som både är fascinerade och lite skrämmande. Under valkampanjerna har Morales valt att inte delta i debatter men hans ansikte har synts överallt; på billboards, affischer och på reklam i tv. Hans egna svängiga cumbia-låt framförd av artisten Aldo Peña har spelats flitigt och handlar om att alla som älskar Evo och vill att han ska fortsätta som president ska räcka upp handen. Jag har brustit ut i skratt ett antal gånger då jag passerat MAS valjippon och de spelar alla populära latinodängor men har bytt ut texten till något glorifierande om Evo eller MAS. Evo-motståndarna har i stället bytt ut texten i Peña-låten från ”Evo Evo Evo eh” mot ”Evo Evo, huevo es” som blir ungefär ”Evo Evo, en äggskalle är han”.

Gårdagens resultat visar visserligen att Aldo Peña har rätt, Evo är ett med folket, men det finns också många här som oroas av bristen på riktig opposition. 59 procent är mycket men många har röstat på MAS för att de inte ser något annat alternativ. Andra röstar på Morales för att de för första gången känt sig inkluderade med honom som president, utan att kanske egentligen vara särskilt insatta i den politik de för. ”Jag ska rösta på Evo, med honom svälter vi inte. Med Evo har vi alltid bröd”, som en aymarakvinna jag känner sa. Andra röstade igår bara för att de inte vill drabbas av de många sanktioner som utfärdas om man inte deltar i det obligatoriska valen. Ytterligare andra tycker att MAS fört en bra politik men oroas över att Morales uttalanden blir allt mer självcentrerade, och att kretsen runt omkring honom blir mindre och mindre.

Utöver Evo-hysterin har alla förbud i samband med valen varit intressanta. Att sälja eller konsumera alkohol var förbjudet några dagar innan och på själva valdagen. Att överträda det här förbudet resulterar i böter på flera tusentals kronor, väldigt mycket pengar för de flesta bolivianer. På valdagen var det också förbjudet att resa inom Bolivia, köra bil eller annat transportmedel och samlas i större grupper eller sprida propaganda. Många av de här förbjuden tycks för mig mest konstiga men är kanske nödvändiga i ett land med historia av politiskt kaos. Man är kanske rädd för konflikter eller att tillfälle ska skapas där en röst kan säljas. La Paz blir en helt annan stad utan den trafik och kommers som hon normalt präglas av, så vi passade på att utnyttja de bilfria gatorna till att promenera i solen utan att riskera att bli påkörda så fort en gata ska korsas.

Denise Berg, infopraktikant Bolivia