Jag spenderar tre dagar i det före detta inca-rikets högkvarter Cusco. Staden utgör mellanlandning för hurtiga västerlänningar, i väntan på att påbörja vandringen längs den anrika incaleden. Enligt tradition avslutas den fysiskt påfrestande färden med en cusceña-öl på toppen av slutdestinationen, Machu Picchu. Själv tog jag bussen.
Jag hinner inte begå några frispråkiga misstag innan jag är införstådd med att regnbågen är Cuscos regionsflagga. Den egentliga, uppenbarligen lättapplicerade, innebörden av symbolen är samarbete och solidaritet. Efter en del research om hur den peruanska befolkningen ställer sig till likheten med pride-flaggan tydliggörs distinktionen i utformandet av den Gilber Baker-skapade hbtq-flaggan och Cuscos patriotism. När grundaren utformade flaggan bar den högst upp färgen rosa, för idén om sexualitet som en av livets viktigaste innebörder. Innan flaggan hissades i Cusco eliminerades den dramatikskapande rosa randen. Detta var, inte helt oväntat, den första och mest självklara retuscheringen som gjordes. 1970 är året då symbolen träder in som emblem för universella hbtq-aktioner. Till min förvåning infördes den cuscanska flaggan först åtta år senare. Utanför pride-kretsar blev inte symbolen uppmärksammad förrän i början av 90-talet. Detta tros vara en orsak till uppförandet av flaggan trots det i katolskt tal tidigare ickekristliga bruket av symbolen.
Jag undviker att i fråga sätta cusco-borna om sambandet och därmed undvika uppröra både mig själv och motparten. Istället låtsas jag, vid åsynen av varje passerad flagga, att den likväl här förespråkar den annars västerländska innebörden
- att all kärlek ska hyllas. Aldrig hyschas.
Emma Tengwall. Informationspraktikant, Peru.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar