En söndag i El Alto med poesi och dans

Det är söndag, tidigt på morgonen och kyligt uppe i El Alto. På Plaza Tinku finns redan ett stort gäng av Albors ungdomar, de bär tält, stolar och bord. Jag får hjälpa till att montera tält och placera ut bord i de tält där organisationer kommer stå under dagen. Red Ada och CDC, två andra av Svalorna LA:s sammarbetsorganisationer, kommer närvara under dagen. Kylan biter lite i kinderna och fingrarna. Ungdomarna från de olika skolorna i El Alto kommer och placerar ut sina utställningar om bland annat våld i nära relationer och machismo i tälten.

Willi Fausto Cardenas, Johanna Helles och Diego Villca. Foto: Sara Krenell

Två killar från Albor, Fausto och Diego, presenterar upplägget för dagen och Albors direktör Willy Flores håller ett inspirerande tal. Johanna Helles, regionsrepresentant Svalorna LA, får även hon hålla ett litet tal för den närvarande publiken. Ett band börjar spela. Stämningen är uppsluppen och folk går runt och pratar med skolungdomarna om deras projekt, lyssnar på musiken och äter sockervadd eller popcorn som säljs på torget.

Poesiframträdande. Foto: Sara Krenell

Värmen kommer smygande och solen börjar bränna på min hud. Det är mycket folk på plats. Några barn från Albor visar upp ett poesiframträdande och några dansgrupper visar upp olika koreografier varav några av dem influerade av dagens teman, våld i nära relationer och sexuella rättigheter.

Dansuppvisning. Foto: Sara Krenell

Fler band spelar och vid halv ett är det dags att avslöja vilken skola som har det bästa projektet och en prisutdelning sker. Vinnarna hoppar och ropar glatt. Mer musik spelas och alla verkar glada. Ett lyckat event avslutas och jag tar mig ner till La Paz, min hud är röd och bränner, men det var det värt, det var en fantastisk dag.

På måndagskvällen firar Albor Internationella poesidagen på Ministerio de Culturas. Ett starkt framträdande med en dikt om en kille som blir kär i en kille med flickvän och tillhörande teateruppvisning startade kvällen. Ljusen är dimmade och skiftar i olika färger. Ungdomarnas röster fyller rummet och deras uppvisningar är tunga och kraftfulla. Vissa ungdomar hade skrivit dikterna själva, andra läste redan befintliga texter. Willy Flores och Maria Elena Cardenas avslutade föreställningen med ett dramatiskt framträdande med en dikt skriven av Willy. Applåderna rungade i lokalen. Ungdomarna från Albor serverade tucumanas och pepsi och publiken kunde mingla med varandra och med ungdomarna.

Teateruppvisning. Foto: Sara Krenell

Albors två stora event blev väldigt lyckade och förhoppningsvis har de gett många människor nya perspektiv på olika frågor och kanske en lust att engagera sig i framtiden.

Sara Krenell, programpraktikant, Bolivia

Albor i El Alto - Mästare på studiecirklar

Många ser studiecirklar som något väldigt svenskt, men få vet att de verkliga mästarna befinner sig i El Alto, Bolivia. Visserligen har de anammat idén från den svenska kontexten, men de har utvecklat den och förbättrat den. Hur Albor lyckas hålla kvar ungdomarnas engagemang och deltagande i grupperna är beundransvärt och definitivt någonting som Sverige bör ta efter.

Fredagen den 11 mars klev jag in i Albors kyliga lokaler i El Alto, jag hade tidigare fått veta att jag skulle delta i en studiecirkel och jag hade fått välja vilket tema jag helst ville arbeta med. Då jag tycker maskulinitet är ett väldigt intressant tema kändes studiecirkeln Nayriri perfekt. Nayriri arbetar främst med temat machismo, men samtalar även om de andra viktiga frågorna som Albor arbetar med, t.ex. feminicidio (kvinnomord), trafficking, sexualiteter, makt mm.

Ungdomarna droppade in efterhand, tid är ett relativt begrepp i Bolivia. De var 24 ungdomar i olika åldrar som deltog i gruppen. En av ungdomarna höll i en uppvärmning, både av kropp och röst. Det räckte med tio minuters lätt uppvärmning för att få upp min puls rejält och under röstuppvärmningen kändes det knappt som att jag hade någon luft alls kvar i lungorna. Några av ungdomarna flinade lite mot mig när de såg mina svårigheter.

Studiecirkeln Nayriri i El Alto. Foto: Sara Krenell.

Mirio, en av Nayriris huvudledare, berättade vad de skulle göra under detta pass och delade in gruppen i fem smågrupper. Varje grupp fick en lapp med ett ord som de sen skulle gestalta genom en liten pjäs. Jag fick vara med i en grupp och vi fick ordet machismo. Vi diskuterade lite om vad machismo är och i vilka situationer som det finns. Situationen som vi valde var i en familj; pappan sitter och ser på TV, mamman (som jag fick äran att spela) städade precis bredvid. Dottern och sonen vill gå ut och festa med kompisar, pappan ger sonen tillåtelse, men inte dottern. Det slutar med att hon går ut ändå och när pappan upptäcker det slår han mamman, då han anser att det är hennes fel och när dottern kommer hem även henne. Efter att alla grupper visat upp sina pjäser fick de berätta om dem, samt förklara orden de fått.

Kvällen avslutades med en kort övning på en av de större pjäserna Albor arbetar med och sedan följde två av ungdomarna mig till minibussen. På väg till telefericon kan jag se Ilimani torna upp sig över El Alto och La Paz, berget ser större ut här uppe på altiplanon. Det ser ut som att Ilimani vakar över städerna och deras invånare, vilket skänker mig en sorts trygghet.

Sara Krenell, programpraktikant, Bolivia.

Första möten och gåshud på armarna i La Paz

Den halvskruttiga minibussen stannade mitt i den branta backen nästan uppe vid Plaza Murillo så att jag kunde hoppa av. Efter att jag gått lite fel och fått hjälp av en butter polis hittade jag till slut till Ministerio de Culturas y Turismo. Lokalen var full med ungdomar i olika åldrar och nästan alla bar tröjor med Albors logga. Längst fram står ett bord med duk och brevid det en talarstol. Regionsrepresentant för Svalorna LA, Johanna Helles, blir uppbjuden att sitta med representanter för Albor och Ministerio de Culturas y Turismo. Runt omkring mig samtalar ungdomar med varandra och nytesraportrar förbereder sina kameror och mikrofoner. Mötet filmas och dokumenteras noga.

Willy Flores, verksamhetsledare på Albor, håller tal. Foto: Sara Krenell

Albor ska presentera sin verksamhet och planen inför år 2016. Willy Flores, verksamhetsledare för Albor, Marvin Molina, Ministerio de Culturas och Mayra Karapi, representant för Albors studiecirklar, höll inspirerande tal. Efter talen visar teatergrupperna upp utdrag ur tre olika pjäser. När musiken börjar, skådespelarna rör sig över scenen och deras genomtänkta repliker fyller lokalen är det svårt att inte få gåshud på armarna.

Ögonblick ur en av Albors pjäser. Fotograf: Sara Krenell

Gerardo, programsamordnaren för Suma Thaki II, tar med mig på en informell presentationsrunda till organisationerna. Och det är där, i ett högt grått hus, på fjärde våningen, nära plaza San Fransisco och turistgatan Sagarnaga, jag för första gången får möta Red Ada. Varma och glada människor berättar för mig om verksamheten och deras ungdomsgrupper, och jag får en snabb rundtur på deras kontor. Ytterligare ett möte är tänkt för dagen, i Albors lokaler i El Alto. Luften känns torr och lite tung att andas, men det är inte så konstigt när du befinner dig på över 4000 meters höjd. På gatan vi går säljs strumpor, sladdar av olika slag och massor av frukt och grönsaker. För att komma in på Albor går vi igenom en liten kiosk och kommer in i ett litet utrymme där det sitter folk, vi hälsar och går upp för en trappa till vänster. Vi hör skratt genom dörren innan vi blir insläppta. En av Albors studiecirklar ska precis börja. Jag får träffa Willy igen och Maria Elena, koordinatör, och vi samtalar en stund om Albor, höjdsjuka och Sverige. De bjuder på clementiner och skratt. En spännande eftermiddag avslutas med en underbar vy över La Paz från telefericon på väg hem.

Sara Krenell, programpraktikant, Bolivia.

Terminsavslutning med Suma Thakhi II

Terminen, verksamhetsårets och praktikens verksamhet är nu påväg mot sitt slut och det börjar märkas på att de flesta av de planerade aktiviteterna för året inom programmet Suma Thakhi II är avklarade och verksamheten börjar trappas ner inför sommarledigheterna. Men innan det är dags för att skriva årets verksamhetsberättelse var det dags för en årsavslutning med ungdomarna. Så i lördags, den 28e november, samlades närmare 120 ungdomar från programmets verksamheter för att visa upp hur deras arbete under året hade förflutit. Sju grupper, tre från Albor, tre från Red Ada och en från CDC fick 30 minuter var för att demonstrera sina arbeten, detta för att alla organisationer inom programmet skulle få se vad de andra gjort och hur de jobbat med programmets teman. Ungdomar som kanske normalt sätt inte träffas så mycket utan jobbar med sina egna ungdomsgrupper fick träffas och utbyta erfarenheter.

Inledningsscenen ur Albors teater om kvinnovåld. 

Foto: Carolina Pettersson

Albors grupper valde att visa upp förkortade versioner av sina teateruppsättningar, vilka fick stora applåder och beröm när de hade avslutats. Frågorna från publiken var många, om framför allt hur teaterns handling och budskap hade påverkat dem som spelade i den själva. Efter teatern ”No te duermas con cuentas de Ada” svarade en av huvudpersonerna att ”Innan jag började spela med Albor ville jag bli en prinsessa, alltid vara perfekt, smal och snygg. Nu vill jag inte det längre, nu vill jag bara vara mig själv”. 

En av ungdomarna i CDC visar en dans om transformering från kvinna till man. Foto: Carolina Pettersson

CDCs ungdomsgrupp, Brigadisterna, visade upp sitt arbete med HBT-frågor och höll många brandtal om alla människors lika rätt och om att försvara utsatta grupper i samhället. De flesta i gruppen är i 15-16 årsåldern och deltar i sin första politiska verksamhet inom programmet Suma Thakhi II, och det märks att det brinner en glöd i många av ungdomarnas ögon, en sådan glöd som bara finns hos någon som för första gången har hittat sitt sätt att kanalisera sitt engagemang för en mer rättvis värld. Deras presentation avslutas med att en av tjejerna visar upp en dans där hon i början är klädd i traditionella kvinnokläder och danssteg som traditionellt sett görs av kvinnor för att sedan succesivt byta både kläder och dansstil till klassiskt manliga. Detta för att illustrera hur flytande könsroller kan vara med hur svårt det ändå kan vara att vara transperson. 

Red Adas grupp redovisar sitt arbete under året. 

Foto: Carolina Pettersson

Red Adas ungdomsgrupper visade bland annat upp filmer de har gjort under året, alla på temat könsroller och hur de bildas och upprätthålls, för att visa på hur fel de är och hur mycket de ställer till i människors liv. Mitt i ett av anförandena blev vi dock avbrutna av att det började bli stökigt längst bak i salen, där det såg ut som att det var på gång att bli ett slagsmål mellan två personer, en tjej och en kille. Det blev ganska oroligt i hela salen tills ledare från de olika föreningarna lyckades avbryta bråken och få killen och tjejen åt olika håll. När stämningen i salen hade lugnat ner sig och uppmärksamheten åter hade riktats åt gruppen som höll presentationen avslöjade gruppen att slagsmålet var iscensatt för att uppmärksamma våld inom relationer. 

Dagen avslutades med fria lekar, där Albor hade förberett samarbetsövningar/lekar där alla deltog och lärde känna varandra. 

Gemensamma lärakännalekar på slutet av dagen. 

Foto: Carolina Pettersson

Carolina Pettersson, info/programpraktikant, Bolivia

Första gången på scen!

På torsdagen den 29e oktober åkte vi till området Villa Adela i El Alto, till en teateranläggning som heter San Gabriel. I salen får det plats 500 personer och Albors ungdomar har spridit ordet om den alldeles speciella teaterföreställningen som börjar klockan 14, så när vi kommer en halvtimma innan det börjar är det lång kö utanför. Folks föräldrar, skolklasser och vänner står och väntar samtidigt som ett antal försäljare har sett möjligheten att få sälja godis till den köande massan. Eventet som väntar är en maratonföreställning där Albors 4 nya studiecirkelgrupper från 2015 ska visa upp sina pjäser för första gången. Utanför möter vi på Albors ordförande, Willy Flores, som leder oss in bakvägen. Där träffar vi på många nervösa ungdomar som ska upp på scen för första gången någonsin, och vi träffar också på ett par riktigt nervösa regissörer som ska visa upp sina alster för allmänheten för första gången. Jose Garcia, en av studiecirkelledarna för grupperna vimlar förbi och jag försöker fråga honom hur han känner sig, och han svarar med ett ”jag måste springa och kolla så att alla är redo”. Spänningen och nervositeten i luften är förmodligen högre än inför en dramatenpremiär när vi smiter ut för att inta våra platser just innan det första gänget som ska framträda springer ut och ställer upp sig på scenen innanför ridåerna.

 Teatermaraton inför nästan fullsatt sal. Foto: Carolina Pettersson

Först ut är gruppen Azairuz teatro med pjäsen ”Sinonymo de Mujer” (synonym till kvinna) och är regisserad av Jose Garcia Choque och Alejandra Chacon Centellas. Gruppen har hållt igång sedan juni i år och deras pjäs handlar om hur maskulinitet och kvinlighet är socialt betingat och skapas genom uppfostran och i sociala sammanhang och hur dessa stereotyper senare leder till problem som kvinnomisshandel. 

  Scen ur pjäsen "Gritos Silenciosos". Foto: Carolina Pettersson

Näst ut är gruppen Wayna Ajayu med föreställningen ”Gritos silenciosos” (tysta skrik), regisserad av Miguel Angel Gonzales Yali. Teatern tar upp den i Bolivia aktuella frågan om trafficking och öden som drabbar många unga kvinnor med drömmar om ett bättre liv, att de blir lurade till att ta ett jobb utomlands som när de kommer fram visar sig vara ett jobb som prostituerad.

Tredje gruppen heter Comunidad Tatiyu Teatro och presenterar teatern ”Mas alla ser hombre”, (mer än att vara man) som är regisserad av Abigael Condori. Också den handlar om maskuliniteter, hur de bildas och vad det ger för effekter på samhället.

Scen ur pjäsen ”Con buscarlas No basta”. Foto: Carolina Pettersson

Den sista gruppen ut är Kurmi Patcha med teatern ”Con buscarlas No basta”, (att leta är inte tillräckligt), regisserad av Fausto Cardenas Bautista. Denna tar också upp temat om trafficking och hur unga kvinnor blir lurade och tvingade till prostitution. Ett annat problem teatern tar upp är hur lite polisen och andra instutioner gör för att förändra situationen och hur svårt det är att ta sig ur situationen som ung prostituerad.

Efter att sista pjäsen har avslutats får vi gå in backstage igen för att gratulera regissörerna och skådespelarna. Jag träffar på Fausto, som ler ett lättat leende och kommenterar att det känns jättebra innan han smiter in i omklädningsrummet till sina skådespelare.

Jag träffar också på en kvinna som presenterar sig som Ruth Ribas, moster till en av skådespelarna och som är där dels för att se sina systerbarn spela men också för att hon jobbar med människohandelsfrågor på regeringskansliet. De jobbar med att informera unga om vad de utsätter sig för risker om de åker för att jobba utomlands.

- Jag älskade teatrarna. Jag älskar hur ungdomarna jobbar med att informera skolorna om dessa frågor genom teater. Information om det är det absolut viktigaste i alla aspekter.

Jag lyckas också fånga några av de två huvudrollsinnehavarna i teatern ”Sinonymo de Mujer” för att fråga hur det kändes att uppträda för första gången.
- Jag känner mig glad, det var en fantastisk upplevelse, med applåderna och allt! säger Jesus Reynaldo Iriarte.

- Det var en stor känsla, de där sekunderna och stunderna när man lyckades stjäla ett skratt eller kanske till och med en tår från publiken, säger Adriana Perez.


Carolina Pettersson, info/programpraktikant Bolivia

Albor håller teatertävling!

Under onsdagen och torsdagen höll Albor för 7:e gången i ordningen teatertävlingen Premio Intercolegial de Teatro Aldo Velazquez, döpt efter en boliviansk skådespelare. Under onsdagen hölls första delen av den regionala delen av tävlingen på Teleferikons röda station i El Alto och på torsdagen hölls den andra delen på La Pazs stadsbibliotek. Sammanlagt deltog 22 grupper från olika skolor som gjorde uppträdanden om 20-25 minuter var, på teman som behandlas inom programmet Suma Thakhi II.

Pjäs om kvinnomisshandel i Bolivia. Foto Carolina Pettersson

Ämnen som togs upp var bland annat våld i hemmet, där en grupp visade hur en kvinna som stod upp mot sin man blev misshandlad, och att denna problematik byggdes på med hjälp av alkoholproblem. En annan pjäs handlade om en homosexuell kille som blev utkastad ur sitt hem på grund av sin sexuella läggning och därefter dog av det hårda livet på gatan. En tredje pjäs handlade om fyra unga tjejer som blev lurade av en äldre kille att de skulle få jobb i USA, vilket visade sig vara en lögn för att kunna kidnappa flickorna till sin prostitutionsverksamhet. Alla pjäser var skrivna och otroligt skickligt uppvisade av skolklasserna själva och visade på en bred bild av de problem som finns i samhället, sedda med tonnåringars ögon. Teatrarna bedömdes av tre företrädare för Albor, bland annat Malena Cardenas som är Albors koordinator.

Juryn som bedömde teaterframträdandena , i mitten Malena Cardenas. 

 Foto: Carolina Pettersson

- Det har varit väldigt lyckat, i onsdags var det så många som dök upp att vi fick hålla på till klockan nio på kvällen. Vi hade inte ens hyrt lokalen så länge, så de sista grupperna fick visa upp sina teatrar i vår organisationslokal, säger Malena.

Några av deltagarna i tävlingen. Foto Carolina Pettersson

På fredagen presenterades vinnarna av tävlingen, och det var inget litet arrangemang. Närmare 100 personer var i lokalen på Kultur och Turism-ministeriet, därifrån eventet också sändes live på en kultur-tv-kanal. Under eventet deltog också viceministern för avkolonialisering, Félix Cárdenas, som bland annat höll ett tal om vikten av kultur och identitet. Det var inte bara teaterfestivalens vinnare som presenterades utan också Albors liknande tävling inom poesi, "Festival Intercolegial de Interpretación Poética JIWASAMPHI SARTAÑANI", där elever från olika skolor under många olika event hade fått visa upp tolkningar eller egenskrivna dikter på teman som miljö, solidaritet och identitet (fokuserat på Boliviansk/ursprungsfolks identitet). Under eventet berättade Willy Flores, verksamhetsledare för Albor, att i tävlingarna hade det hittills deltagit 3 000 skådespelare och poesiuppläsare som kom från totalt 126 olika utbildningscentran. Till vinnare i teatertävlingen utsågs tre grupper, från skolorna Republica de Chile, San Luis och San Marcos, varav en utsågs till att få representera La Paz-regionen den 25:e oktober då den nationella tävlingen avgörs i staden Sucre. 

Vinnarna i tävlingen JIWASAMPHI SARTAÑANI presenteras på Kultur- och Turimsministeriet. Foto Carolina Pettersson

Carolina Pettersson, program/infopraktikant, Bolivia

En lärorik dag i La Paz

På torsdagsförmiddagen, den 14 oktober, hade jag förmånen att få följa med Wendy Reyes och Carolina Petterson till kontoret som de jobbar på för tillfället, tillika Svalorna Latinamerikas programkontor i La Paz, Bolivia. Där träffade jag Gerardo Luna, programmets koordinatör, Gioconda Guiterrez, programmets administratör, och Ricardo Alcon som är konsult. Mina svenska kollegor hade introducerat ”fikan” på kontoret, så vi drack kaffe och åt kakor och fikon tillsammans medan jag fick en powerpointpresentation om Bolivia av en stolt Gioconda och en introduktion om programmet Suma Thakhi II av Gerardo. Jag fick bland annat reda på att programmets namn betyder ”på god väg” på aymara och att dess syfte är förbättra ungdomars framtidsmöjligheter. Fokus ligger på att sprida kunskap om könsroller och sexuella rättigheter genom samarbetsorganisationernas radioprogram och kulturevent.

Efter lunchen hade de andra arbetsuppgifter att göra på kontoret, så jag fick se en inspelning av en teaterföreställning som gruppen YATARI, inom samarbetsorganisationen ALBOR, hade presenterat. Föreställningen hette ”No te duermas con cuentos de hadas”, på svenska ungefär ”somna inte till godnattsagor”, och använde sig av välkända karaktärer så som rödluvan och snövit. Uppsättningen hade dock en annorlunda twist där rödluvan blev misshandlad av vargen och snövit sexuellt trakasserad av dvärgarna, för att uppmärksamma genusfrågor, maskulinitetsnormer och kvinnovåld. Jag tyckte att det var ett smart sätt att behandla frågorna, verket var dessutom bra koreograferat och skådespelarna duktiga. Carolina har skrivit om när de var och såg föreställningen live i ett blogginlägg från 8 september i år.

Vi tog den gula linjen av el teleférico upp till El Alto för att besöka samarbetsorganisationen ALBOR. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

På eftermiddagen tog vi ”el teleférico”, en linbana, upp till El Alto för att besöka ALBOR och en annan av deras teatergrupper. Samlingen började med att vi alla presenterade oss för varandra och ungdomarna beskrev El Altos sociala problem. De berättade exempelvis om att trafficking är vanligt förekommande i området och att polisen inte tar problemet på allvar, även om Bolivia har ratificerat FNs konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (UNODC, 2015). Ungdomarna sa att det i snitt försvinner två personer om dagen i El Alto. De berättade även att det endast är lagligt för en kvinna att göra abort om hon har utsatts för våldtäkt och att det juridiska systemet är mycket byråkratiskt och långsamt, vilket gör att hon ofta blir tvungen att föda barnet innan hon har hunnit få rätten på sin sida. De frågade hur det fungerar att göra abort i Sverige och när vi svarade att det inte krävs något intyg blev de oerhört överraskade.

En av ALBORs teatergrupper visar oss ett utdrag ur en föreställning med fokus på trafficking, som de arbetar med. Foto: Alexandra Garcia Nilsson.

Efter vårt samtal fick vi se en del av den teateruppsättning som de håller på att arbeta med. Den behandlar just könsroller och problematiken kring trafficking som de tidigare hade pratat om, vilket gjorde att den berörde mig starkt. Jag upplevde det som att problematiken kom nära och kändes reell. Hur de lyckas kombinera informationsspridning och teater tror jag därför är ett effektivt sätt för att lyckas skapa engagemang kring frågorna. Dels då de gör publiken uppmärksam på problematiken och dels, och kanske framförallt, då de lyckas tala till deras känslor. 

Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru



Källa:

UNODC. (2015). Trata de personas. Hämtad: 2015-10-14, från https://www.unodc.org/bolivia/es/lucha_contra_la_trata_y_trafico_de_personas.html

Samtal med Väldens Resor och RFSU

Efter mötet i Sveriges riksdag den 30 september var våra gäster från Bolivia, Abigail och Aracelly, inbjudna till en av Svalorna Latinamerikas företagspartners. Pelle Ståldal, verksamhetschef på resebolaget Världens Resor, ville veta mer om utvecklingsprogrammet och samarbetsorganisationernas arbete i Bolivia.

Abigail berättar för Pelle om Albors verksamhet i Bolivia. 
Foto: Victoria Christensson

Världens Resor arrangerar gruppresor över hela världen, inklusive Bolivia. Mötet med Abigail och Aracelly hade som syfte att undersöka förutsättningarna för en resegrupp att eventuellt besöka verksamheten och aktiviteterna inom utvecklingsprogrammet Suma Thakhi II. Under samtalet berättade Abigail och Aracelly om Albor och RED ADA:s verksamheter som bl.a. inkluderar teater- och radioverksamhet vilka används som verktyg för att sprida sina budskap. Mötesdeltagarna samtalade om hur ett besök hos verksamheterna skulle kunna se ut. Aracelly ville gärna ta emot resegruppen under en av ungdomarnas radiosändningar i studion och Abigail var öppen för att bjuda in resenärerna till en av Albors teaterföreställningar.

Vad som kommer att ske fastställdes inte under mötet, men mötesdeltagarna hoppas på att kunna pröva möjligheterna för att sammanstrålas i Bolivia och att de i framtiden kan fortsätta att utveckla arrangemanget ytterligare.



Möte med RFSU

Fredagen den 9 oktober åkte Abigail och Aracelly till Riksförbundet för Sexuell Upplysning (RFSU) i Stockholm för att ta del av deras erfarenheter av arbetet kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). RFSU samarbetar med organisationer i Bangladesh, Georgien, Ghana, Kambodja, Kenya, Tanzania – och Bolivia. Besökarna togs emot av Ivan Prudencio, Programme Manager på Internationella enheten.

Ivan Prudencio, Programme Manager på Internationella enheten. 

Foto: Victoria Christensson

I Bolivia arbetar Svalorna Latinamerika tillsammans med sina samarbetsorganisationer kring de SRHR-relaterade temana sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor och könsrelaterat våld. De arbetar ofta med ungdomsgrupper som på olika sätt sprider sina budskap genom teater, radio, presentationer m.m. Vikten av att samarbeta med ungdomar är att de många gånger är öppna för SRHR-frågor medan vuxenvärlden ofta undviker att tala om dem. Arbetet med SRHR kan bidra till att de unga tar med sig sina erfarenheter från verksamheten hem till bl.a. sina föräldrar och på så sätt sprids budskapet.

Det var inspirerande att höra hur RFSU arbetar med att ”paketera” de budskap de vill nå ut med till sina målgrupper. Emma Güntner, projektledare på kommunikationsenheten, delade med sig av exempel på kampanjer som RFSU hittills har haft. En av dessa är manifestationen Barnvagnsmarschen som i år har hållits för sjätte året i rad med syftet att lyfta det omfattande problemet med mödradödlighet i världen. 2015 deltog 43 svenska städer (Källa). Abigail och Aracelly ansåg att RFSU:s koncept kring denna manifestation även kan vara någonting för Bolivia, men att man då skulle behöva forma om den för att passa den bolivianska kontexten. Rätten till abort är t.ex. en mycket känslig fråga för många i landet och det skulle bli svårt att få folk att vilja ansluta sig om budskapet uppfattas vara för kontroversiellt.

Carl Osvald, kommunikationschef på RFSU, introducerar mötet. 

Foto: Victoria Christensson

Fr. v. Klas Sellström, verksamhetsledare på Svalorna LA; Aracelly Aranda Ayala, från samarbetsorganisationen RED ADA; Maria Aveles, vikarierande föreningssamornare på Svalorna LA (syns ej i bild); Abigail Modesta Condori Apaza, från samarbetsorganisationen Albor. 

Foto: Victoria Christensson

Vidare förklarar Emma konceptet kring kampanjen för Gubbelax, som visade sig vara en ”produkt” mot rädsla för preventivmedel och bristande politisk vilja. Tanken var att innan lansering väcka stor nyfikenhet, vilket det gjorde, för att sedan kunna lyfta och problematisera frågan kring tonårsgraviditeter. Abigail och Aracelly berättade då att en av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i Bolivia, CDC, har haft en liknande kampanj men där det istället lanserades ett ”piller mot homo-, bi- och transfobi”. Ett intressant sätt att närma sig frågor kring SRHR.

Aracelly berättar om arbetet med SRHR-frågor i Bolivia. 

Foto: Victoria Christensson

Aracelly och Abigail visade och delade ut material med information om RED ADA och Albor:s arbete. Foto: Victoria Christensson

Att lyfta och arbeta med SRHR i Bolivia är viktigt dels då det sker väldigt många tonårsgraviditeter, osäkra aborter och riktas mycket hat mot HBTQ-personer. Att föra problematiken ut i ljuset kan bidra till en förändrad allmän inställning och en tryggare tillvaro för många.

I november planerar RFSU att åka till Bolivia. Aracelly och Abigail passade på att bjuda in RFSU till Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i landet för att föreläsa eller hålla i samtal kring ämnen som rör verksamheten. Förslaget mottogs varmt och vi hoppas på att en återträff med informationstillfälle går att arrangera i Bolivia i november!


Victoria Christensson, kanslipraktikant, Stockholm

Finbesök från Peru!

Programmet i Bolivia, Suma Thakhi II,  hade besök från Peru under förra veckan. Besöket var Alexandra Garcia, Svalorna Latinamerikas programpraktikant, som är stationerad i Arequipa, Peru.

Alexandra anlände under onsdagskvällen för att sedan kasta sig in i ett fullspäckat schema under torsdagen och fredagen.

Under torsdagsförmiddagen så hade vi på kontoret förberett lite fika och två presentationer för Alexandra. Gerardo Luna som är programkoordinator i La Paz berättade om programmet Suma Thakhi II. Till exempel vilka organisationer som är med; RED ADA, ALBOR, CDC och CISTAC. Vilka teman programmet arbetar med; sexuella rättigheter, könsrelaterat våld, HBTQ-frågor och maskulinitetsfrågor. Hur programmet är uppdelad i olika mål; stärka målgruppen med kunskap, aktivera och utveckla målgruppen, att målgruppen delar med sig av kunskaper till den bolivianska befolkningen och utveckla samt stadga lagar. Sedan fick jag och Carolina Pettersson, som även är programpraktikant här i La Paz, berätta om våra intryck från tiden vi varit här och hur vi uppfattar programmet.

Gioconda Gutierrez, vår administratör, hade en föreläsning om Bolivia och förklarade hur landet är uppdelad i olika regioner och att landet hade tre olika klimat: dalklimatet, bergsklimatet och tropikerna. Gioconda informerade även över regeringen i Bolivia och att presidenten Evo Morales har suttit i makten sedan 2006 och har gett ett förslag som skulle innebära att han får sitta kvar vid makten till 2020.

Senare under eftermiddagen fick Alexandra se på en inspelning av teaterföreställningen “No te duermas con cuentos de hadas” som du kan läsa mer om på Carolina Petterssons blogginlägg från den 8:e september ‘Albors grupp Yatiri sprider budskap genom teatern’.

Alexandras reaktion till teaterföreställningen var att den gav ett starkt intryck samt att ungdomarna från teatergruppen Albor var bra skådespelare. Teaterpjäsen är en pjäs som visar på det könsrelaterade våldet som finns i Bolivia. Efter att ha sett detta var vi redo att åka upp för linbanan till organisationen Albor för att få vara med i en av deras studiecirklar som gruppen Kurmy höll.

Linbana GUL på väg upp till El Alto. Foto: Wendy Reyes 

Kurmy är en av ungdomsgrupperna som startades i år av Albor och när vi kom skulle de börja att repetera deras teaterföreställning som handlade om trafficking, vilket är ett stort problem i Bolivia. Vi fick se starka scener och ungdomarna informerade oss om situationen i La Paz med en liten diskussion efter repetitionen.

Fredagen gick ut på att besöka organisationen RED ADA och vara med på deras fredagsmöte. Det var mycket planering denna fredag, så som att ungdomarna skulle börja filma kortfilmer i utbildningssyfte med teman inom programmet Suma Thakhi II och att det skulle hållas en marknad den 18:e oktober där de olika ungdomsgrupperna skulle vara med och presentera teman från programmet. Sist på agendan hade RED ADA planerat in en kortintervju med Alexandra på direktsänd radio. Där frågade de henne angående programmet i Peru och lite om målgruppen som är kvinnor och ungdomar. RED ADA-ungdomarna var väldigt glada att få träffa Alexandra och få ha henne med på radiosändningen.

Alexandra Garcia intervjuas på Radio Mar 101.3FM av ungdomsgruppen FAJ, Femenismo Activo Juvenil. Foto: Wendy Reyes

Wendy Reyes, programpraktikant, La Paz, Bolivia

Besök hos Sveriges riksdag!

Vi på kansliet vill tacka Abigail och Aracelly från Svalorna Latinamerikas (LA) samarbetsorganisationer Albor och RED ADA som har varit i Sverige för att berätta om programmet Suma Thaki II och hur de arbetar med sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor och könsrelaterat våld i Bolivia.

Abigail och Aracelly. Foto: Birgitta Vega Leyton

Onsdagen 30 september var Abigail och Aracelly inbjudna till riksdagen av Hans Linde (V) som bl.a. är ledamot i utrikesutskottet samt talesperson för HBTQ-frågor. Syftet med inviten var att inför den kommande 5-årsplanen för svenskt bistånd till Bolivia samtala om det arbete som Svalorna LA och dess samarbetsorganisationer utför i landet. Under förra regeringen beslöts det att Sveriges bistånd till Bolivia skulle fasas ut, men efter Vänsterpartiets förhandlingar med nuvarande regering får stödet kvarstå. Det är Svalorna LA mycket glada för.

Hans Linde visar vägen genom riksdagens korridorer.

Foto: Victoria Christensson

Vid mötets inledning frågar Hans Linde vad Sverige kan göra för att bidra till en positiv utveckling i Bolivia. Abigail och Aracelly poängterade att många idag tror att Bolivia börjar bli självständigt, men att fortsatt stöd fortfarande är nödvändigt då mycket arbete fortfarande kvarstår. Vidare berättar Abigail och Aracelly hur de olika samarbetsorganisationerna arbetar med sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor och könsrelaterat våld i praktiken. CICTAC arbetar särskilt med maskulinitetsfrågor, bl.a. genom att visa ”Juan”, en film om en kille som slits mellan vad han själv vill göra i livet och samhällets förväntan på honom. Albor fokuserar på teater där ungdomsgrupper lyfter känsliga och tabubelagda frågor inför publik.

Abigail och Aracelly berättar om arbetet i Bolivia. Från vänster: Denise Berg, tidigare informationspraktikant i Bolivia; Abigail, representant för samarbetsorganisationen Albor; Klas Sellström, verksamhetsledare för Svalorna LA; Hans Linde, ledamot från Vänsterpartiet; Aracelly, representant för samarbetsorganisationen RED ADA. 

Foto: Victoria Christensson

Abigail och Aracelly återkommer till varför fortsatt bistånd från Sverige till Bolivia är nödvändigt. Intresset från ungdomar är stort, berättar de, och de har stor förståelse för de sexuella rättigheterna. Däremot är det svårare att nå deras familjer som ofta inte vill tala om dessa frågor. Abigail säger att det finns ett utbrett hat mot HBTQ-personer i Bolivia och många ser även HBTQ som en myt, att sådana personer egentligen inte finns på riktigt. Ofta undviker folk att prata om detta överhuvudtaget och Aracelly berättar att RED ADA bl.a. utbildar personer till att intervjua människor om detta ämne samt att deras ungdomar sänder ut radioprogram för att föra HBTQ-frågan ut i ljuset.

Abigail förklarar att när det 2008 anordnades HBTQ-parader i Bolivia kastade kritiska människor frukt och andra saker på paraddeltagarna. Idag har detta blivit bättre. Dock finns det fortfarande ett stort mörkertal av HBTQ-personer som inte vågar komma ut, särskilt vuxna.

Hans Linde säger att Sverige har gjort en snabb resa som visar på att normer kan förändras och frågar Abigail och Aracelly hur deras arbete bemöts i skolorna och från politiker. De svarar med att det är få politiker som är öppna för HBTQ-frågor. Lagen i Bolivia förbjuder diskriminering, men i praktiken kvarstår mycket problem. Abigail fortsätter med att det ibland är känsligt för ungdomar som deltar i Albors teateraktiviteter att t.ex. spela ”gay” då fördomar och rädslan för att bli stämplad är stor. Dessutom ser föräldrar ibland till att deras barn lämnar teaterverksamheten. Även att få lokal till teateruppträdandena kan vara problematiskt. Rektorer som först har visat sitt intresse för att låna ut sina lokaler och låta sina elever se föreställningen drar sig sedan ur när de fått reda på vad pjäsen ska handla om.

Denise och Hans. Foto: Victoria Christensson

Abigail och Aracelly berättar vidare om en annan av Svalorna LA:s samarbetsorganisationer, CDC, som tidigare var med och tog fram den nya familjelagstiftningen i Bolivia. I nuläget arbetar de för att HBTQ-personer ska få gifta sig.

Mot slutet av samtalet säger Hans Linde att de kommer att försöka ta fram en ny strategi för fortsatt stöd till Bolivia. Han tror att Sverige kan göra skillnad för HBTQ-personer, civilsamhället och jämställdheten och ska ta med sig den information som Abigail och Aracelly har delat med sig av till det planerade samtalet med ministern.

Abigail och Aracelly talade avslutningsvis om att de är mycket glada över att ha fått dela med sig av Svalorna LA:s och samarbetsorganisationernas arbete kring sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor och könsrelaterat våld i Bolivia och tackar Hans Linde för hans engagemang i dessa frågor.

Svalorna Latinamerikas verksamhetsledare Klas Sellström t.v. med Hans Linde t.h. Foto: Victoria Christensson

Hans Linde skakar hand med Abigail som tackar för inbjudan. 

Foto: Victoria Christensson

Victoria Christensson, kanslipraktikant, Stockholm

Albors grupp Yatiri sprider budskap genom teatern

En del av programmet Suma Thakhi II är att dela med sig av sin kunskap och sprida budskapet om sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor och könsbaserat våld till bredare grupper. Därav är en stor del av verksamheten just nu att göra så kallade Replicás, som är ungefär motsvarande vad vi skulle kalla för skolpresentationer. Albor, teaterföreningen som är med i programmet, har som uppgift att de grupper som bildades 2014 ska framföra sina föreställningar för skolor i La Paz och El Alto. Sammanlagt ska de fyra grupperna Yatiri, Nayriri, Pilpintu och Aurora göra 30 föreställningar under hösten. Vi på Svalornas kontor i Bolivia har försökt besöka så många som möjligt för att se hur budskapen tas emot av skoleleverna.

Skolföreställning av pjäsen ”No te duermas con cuentos de adas”. Foto: Carolina Pettersson

Den första föreställningen som spelades upp för skolorna heter ”No te duermas con cuentos de adas”, vilket betyder ”Somna inte till godnattsagor”. Den är regisserad av Diego Villca, som är cirkelledare för gruppen Yatiri vilken är den grupp som framför teatern. Skådespelarna, vilka sammanlagt är 12 personer, har repeterat och övat länge men har framfört teatern många gånger förr så det märks när de går på scenen att den sitter som berget. Pjäsen framförs i gymnastiksalen och scenen är skickligt byggd av skådespelarna själva med stora röda tygstycken upphängda på snören som ridåer och blåa och svarta tyger för att avskärma lokalen så att scenen blir mer framstående. När jag frågar en elev ifall de brukar ha teaterföreställningar svarar hon med ett ”Nej, jag har aldrig sett någon här på skolan innan. Du ser ju hur de har fått bygga scenen själva”. Varje replicá som grupperna ska ha ska visas upp för 50 elever, men det märks tydligt att många elever på skolan vill se föreställningen, närmare 200 elever sitter i salen när skådespelarna går på.

Byggandet av scenen. Foto: Carolina Pettersson

Vargen med Rödluvans frihet, rättigheter och liv skrivet på tvätten i bakgrunden. Foto: Carolina Pettersson

Själva pjäsen är perfekt för en skoluppvisning, eftersom den har temat Godnattsagor. Först ut är sagan om Rödluvan och Vargen, där vargen symboliserar en kontrollerande man i en kvinnas liv, där kvinnans frihet blir mer och mer inskränkt med hjälp av våld, hot och kontroll. Kvinnan, som blir fånge i mannens makt hänger i teatern upp sin tvätt, där orden Mitt Liv, Min Frihet och Mina Rättigheter är skrivna, som vargen river ner till Rödluvans beklagan över att hon aldrig mer får växa, att hon aldrig mer får se någonting, att hon aldrig mer får träffa sin familj. Pjäsen slutar med en dans där Rödluvan blir instängd i en bur, där hon undrar varför vargen har så stora ögon och händer. Svaret blir för att han ska kunna bevaka henne bättre, och för att han ska kunna hålla fast henne hårdare.

Rödluvan och de sju dvärgarna. Foto: Carolina Pettersson

Den andra delen i pjäsen är historien om Snövit och de sju dvärgarna. Det börjar med, precis som i orginalhistorien, att Gudmodern frågar sin spegel vem som är vackrast i världen och får svaret att Snövit är den vackraste i världen. Efter det blir Snövit utkörd från hemmet, där hon i skogen träffar på de sju dvärgarna. Dvärgarna tvingar henne till att städa och laga mat till dem för att få bo hos dem, och pjäsen gör det uppenbart att hur fel det är att bara för att hon är kvinna antas vara bra på hushållssysslor. Hennes kropp blir ständigt sexualiserad, då dvärgarna ständigt försöker få hennes uppmärksamhet, stöter på henne och kommenterar hennes utseende. Hon blir också våldtagen av en av dvärgarna. Skönhetsidealen som kvinnor måste följa och sexualiseras för kritiseras djupt och pjäsen slutar med att Snövit tillslut har övertygats om att hon inte är någonting värd utöver hennes utseende.

Prinsessan som enbart får använda böcker till att ha på huvudet för att få bra hållning. Foto: Carolina Pettersson

Den tredje delen av pjäsen är en klassisk berättelse om en prinsessa och en prins, som redan från när de är små uppfostras till att fylla sina klassiska roller. Prinsen uppfostras till att studera, bli bra på matte och bli talförd, medan prinsessans enda användningsområde av böcker är att balansera dem på huvudet medan hon går in sina högklackade skor. Hennes korsett dras åt och hon får föreläsningar om att kvinnor ska vara vackra och ansvara för hemmet samt vara till för sin prins, medan prinsen blir påtryckt åsikter om att han ska vara stark och aktiv.

Pjäsen avslutas med en att de prinsessor som varit med i pjäsen reser sig från sin utslagenhet, med hjälp av en kvinna som kommer in och berättar att de inte behöver vara prinsessor, att de kan leva lyckliga i alla sina dagar på andra sätt.

Mellan varje akt har hurraropen ekat från de 200 eleverna i salen, applåderna har varit många och engagemanget var starkt från publiken. Det märks tydligt hur mycket de uppskattar teatern. När applåderna sent om sider ebbar ut efter de sista bugningarna från skådespelarna berättar Diego Villca, regisören, för eleverna om tanken med teatern.

”Teatern handlar om könsstereotyper och hur de byggs upp, den handlar om symboliskt våld och om att sprida budkapet om våra sexuella rättigheter.”

Diego Villca, regissören, berättar om pjäsens mening. Foto: Carolina Pettersson

Efter att Diego har talat färdigt börjar en del röra sig ut från salen, men många dröjer sig kvar och drar sig mer och mer mot omklädningsrummet dit skådespelarna har gått in för att fika och byta om. När de första skådespelarna kommer ut svärmar barnen runt dem för att prata om pjäsen och be om autografer. Det är uppenbart att det sätt som Yatiri har visat på hur könsroller byggs upp med hjälp av kultur i samhället, och hur detta kan påvisas genom att bara vrida lite lite på en historia som redan alla känner till, har gjort stort intryck.


Carolina Pettersson, program/infopraktikant, Bolivia

Första besöken ute i verksamheten!

En vecka har gått sedan vi tog våra första stapplande steg in på vårt nya kontor, Svalorna Latinamerika i Bolivia. Hittills har vi fått sätta oss in i arbetssätt, måldokument och planeringar. Vi har fått läsa material som organisationerna som deltar i Svalornas program ”Suma Thakhi II” har tagit fram och sätta oss in i det vardagliga arbetet på kontoret. Men idag var första gången som vi på riktigt skulle träffa organisationerna vi ska jobba med. Totalt är 4 organisationer med i programmet och idag ska vi besöka två av dem. Efter en resa med minibus genom La Paz blir vi visade till ingången till organisationen ”Red Ada”, som har sina kontor mitt i centrumet i staden.

Mötet börjar med en vanlig presentationsrunda. Sedan börjar introduktionen om vad Red Ada är och står för. Red Ada är en organisation som kämpar för kvinnors och ursprungsbefolkningens rättigheter med kommunikaition som metod. De har många ungdomsgrupper varav de flesta jobbar med enbart radio, men det finns många olika intressen som grupperna på ett eller annat sätt engagerar sig i, som dans, att lära sig engelska och sport. För programmet ”Suma Thakhi II” och samarbetet med Svalorna LA är fokus på sexuella rättigheter.

Möte med Red Adas personal i deras möteslokal.

”Innan kunde inte ens de unga deltagarna säga ”penis” eller ”vagina” utan att bli generade. Att prata om sex är inte en självklarhet för ungdomarna. De pratar inte om sex i skolan eller hemma. De får lära sig om vaginan eller penisens funktioner, men inte om andra saker som sexuell upphetsning och de pratar inte om när det är normalt att börja ha sex och så vidare. Sådant är tabu här. Nu när vi har jobbat med det ett tag har ungdomarna börjat kunna prata mer avslappnat om de här ämnena” säger Gladis Alejo Laura, som är kommunikationsansvarig på Red Ada. Samtidigt som vi pratar hörs höga smällar utanför, och när jag och Wendy börjar kolla oroligt omkring oss skrattar Red Adas personal lite åt oss. ”Ta det lugnt, det är bara demonstrationerna!”.

Och mycket riktigt, efter att vi har avslutat mötet och återigen gett oss ut på gatorna är det massiva demonstrationer precis utanför. Det är mer än 1000 gruvarbetare från Potosi, som ligger 54 mil sydöst om La Paz, som är ute och demonstrerar för bättre lön och bättre levnadsförhållanden.

Gatubild med demonstranter från Potosi.

Eftersom gatorna är belägrade av demonstranter tar det ett tag för oss att hitta en bra gata att ta oss upp till El Alto, där nästa organisation vi ska besöka befinner sig. Vi tar en kollektiv taxi upp 500 meter för de slingriga gatorna till den fattigare förorten som snart är lika stor som La Paz. Här har Poesi- och Teaterföreningen Albor sitt kontor och sin verksamhet. Vi går in genom vad som verkar vara en liten butik och lunchställe och går upp för en liten trappa till Albors lokaler. Vi leds in i ett mötesrum fullt med affischer på gamla teaterföreställningar, däribland en affisch från en uppsättning av Ronja Rövardotter de gjorde för några år sedan. Deras huvudgren är teatern och de jobbar genom studiecirkelmetoden med sina ungdomsgrupper om ämnen som sexuella och reproduktiva rättigheter och HBT-frågor. Willy Flores, verksamhetsledare för Albor, berättar att arbetet i El Alto med unga är väldigt viktigt, dels för att det är en väldigt fattig stad men också för att den katolska kulturen är väldigt stark. I vissa områden i El Alto är det svårt att komma fram med budskapen och sexuella rättigheter eftersom det är någonting man helst inte ska prata om. Men genom deras samarbeten med skolor och sociala organisationer i stan går ändå arbetet framåt.

På väg hem med telefericon från mötet med Albor. På bilden är Gerardo Luna, Programkordinator på Svalorna LA:s kontor i Bolivia. 

Carolina Pettersson, programpraktikant i Bolivia

Teknisk utbildning för sammarbetsorganisationerna om våld inom familjen

Förra veckan ordnade Svalorna ett utbildningsevent för alla ledarna på samarbetsorganisationerna; Albor, CDC, Cistac, och Red Ada. Tre experter hade bjudits in; juristen Luz María Calderón, psykologen och aktivisten för genusfrågor Mateo Andrés Solares och aktivisten för HBT-frågor Alberto Moscoso Flor, för att prata om våld i hemmen, sexuella orienteringar och könsidentiteter. Experterna var alla väldigt duktiga och fick med sig publiken på att ställa frågor och att uttala sig om deras tankar kring dessa teman.

Luz María Calderón.
Foto: Sonia Ampuero

Föreläsaren och juristen; Luz María Calderón, startade dagen med temat våld inom familjen. Hon tog upp den skrämmande statistiken att bland de latinamerikanska länder har Bolivia de högsta nivåerna av våld mot kvinnor och ett dödsfall inträffar var tredje dag under rubriken ”kvinnomord” i landet. Hon tittade sig runt om i salen och sa att av alla kvinnor som fanns i rummet (vilket var ca 10 st) har 9 av oss blivit drabbade av någon typ av våld. Detta kunde vara fysiskt våld, sexuellt våld, psykologiskt våld eller ekonomiskt våld. Ofta är detta något som partners eller familjemedlemmar utsätter kvinnorna för. Det utbredda våldet drabbar även barn. Genom så kallade disciplinära metoder som fysiska slag och verbala övergrepp, uppskattas ungefär 83 % av alla barn och ungdomar i Bolivia ha utsatts för våld i sitt eget hem. I hennes jobb som jurist har hon kommit i kontakt med många av dessa kvinnor och barn som blivit utsatta. Ofta dyker dem upp och är väldigt bestämda om att de vill anmäla förövaren och se till att han får sitt straff men ofta händer det också att kvinnan slutar att dyka upp på möterna. Det kan bero på att hon blivit rädd, ångrat sig eller blir orolig för att barnen ska förlora deras pappa.

Den 9 mars 2013 antog Bolivias regering en lag för att garantera kvinnor ett liv fritt från våld. I lagen definieras flera olika typer av våld mot kvinnor och även kränkningar av sexuella rättigheter tas upp som en typ av våldshandling. Dock har lagen inte fungerat så bra i praktiken då bara fyra procent har lett till fällande domar (8 av 206 brott som har gått till domstol). Våld som sker i hemmet anses av vissa medborgare, rättsväsande och lokala myndigheter, som lever kvar i gamla föreställningar, tillhöra hemma och lösas i hemmet. Andra håller fast vid att män fortfarande har rätt att slå sin fru och sina barn.

Sammarbetsorganisationerna Albor, CDC, Cistac, och Red Ada.
Foto: Sonia Ampuero

Efter föreläsningarna, som alla hade anknytning till Svalorna Latinamerikas utvecklingsprogram i Bolivia, Suma Thakhi II, pratade jag med flera som sa att de hade fått en massa nya lärdomar, inspiration och ideér hur de ska jobba med dessa frågor och att det är ytterst viktigt att fortsätta lära ut och sprida information om våld i hemmen, sexuella orienteringar och könsidentiteter. Som praktikant på Svalorna Latinamerika tyckte jag att denna dag var väldigt givande, precis som alla andra dagar tillsammans med sammarbetsorganisationerna Albor, CDC, Cistac, och Red Ada.


Sonia Ampuero, Programpraktikant i Bolivia