En uppmaning till alla män

Lördagen den 21 november anordnade Club Infantil och Radio Estereo Libre en festival vars tema är en del av kampanjen "En riktig man är..." för att utmana rådande maskulinitetsnormer.

Detta är en video av Philip Krook från Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i Nicaragua med en uppmaning till alla män att bryta ner "machismon" som inte tillåter dem att gråta, visa respekt för kvinnor, känslor och ömhet.

"En uppmaning till alla män". Foto: Philip Krook

Victoria Christensson, kanslipraktikant, Sverige

Framtidens journalister visar vad de kan

”Jag utövar min rätt till deltagande” står det skrivet med utsmyckade bokstäver på väggen bakom Keylin García och Kenneth Rivera när de hälsar oss välkomna till barnkommunikatörernas årliga presentation. Att utöva deras rätt att delta som aktiva samhällsmedborgare är något de unga kommunkatörerna bra på. Helt själva producerar de radio- och teveinslag för Radio Estereo Libre (radiostationen som Club Infantil i Jinotega jobbar med). En gång i veckan hörs de på radion i programmet ”På tal om barndomen” och en gång i veckan syns de i rutan med teveprogrammet ”TV Ungdomar”. De tar upp ämnen som de stöter på i sin vardag och som de tycker är viktiga att lyfta fram. Mobbning, sexuella trakasserier, nedskräpning och drogmissbruk är bara några av de teman de väljer att behandla i sina program.

”Jag utövar min rätt till deltagande” står det på väggen bakom Francis Zeas. Foto: Philip Krook

Varje år presenterar de sedan några av de inslag de producerat under året som gått för nyfikna föräldrar och kollegor på Club Infantil och Radio Estereo Libre. Där är vi nu. I den utsmyckade trånga och, innan luftkonditioneringen sattes på, varma hörsalen. Keylin García och Kenneth Rivera står uppe på scenen och presenterar de olika kommunikatörerna. En efter en får de komma upp och presentera sina nyhetsinslag innan de visas för de som kommit dit. De kliver upp på scenen, blickar nervöst ut över de 82 personerna i salen och rabblar snabbt upp den lilla påannons de skrivit ner för att presentera inslaget. Ingen i rummet lyckas uppfatta vad de säger, men de får en applåd ändå. Inslagen växlar mellan radio- och teveformatet. Vi hör ett radioinslag om barncancer, vi ser ett teveinslag om ungdomar som skär sig på armarna. Olika teman hela tiden­. Nedskräpning, självförtroende, rätt till information.

De unga kommunikatörerna presenteras först alla tillsammans, sedan var för sig.  Foto: Philip Krook

Valdemar Siles Castellón bor och arbetar på soptippen, han presenterar ett nyhetsinslag om miljöpåverkan. Hans mamma sitter i publiken. Innan presentationen fällde hon en tår av stolthet och sa att Valdemar minsann kommer att bli en bra journalist när han blir stor. Det är han inte ensam om. Barnkommunikatörerna är mellan tio och sexton år och bemästrar redan olika genrer inom radio och teve. Francis Zeas som för några veckor sedan blev utsedd till Nicaraguas bästa kommunikatör bland landets studenter presenterar en video som visar hur de arbetar och går tillväga med nyhetsinslagen. De möts upp på redaktionen, de väljer ämnen att göra inslag om, de går ut på gatan eller besöker institutionerna och frågar om en intervju. Så simpelt. Vi vuxna krånglar gärna till det i onödan och skjuter upp intervjuer till sista stund. Barnkommunikatörerna tar raka vägen fram till målet. Och dit når de på en halvtimme.

På trettio minuter har de lagt ner grundstenarna för sitt nyhetsinslag och ställer sig själva bakom mikrofonen. Foto: Philip Krook

Philip Krook, infopraktikant, Nicaragua

Francis, du har vunnit ett pris

Francis Zeas har precis kommit tillbaka till Club Infantil efter att ha varit ute på landsbygden och gjort ett radioinslag för Radio Estereo Libre.

– De är här från utbildningsministeriet och letar efter dig, säger receptionisten till henne.

– Francis Zeas? frågar en mansröst bakom henne.

– Ja, svarar Francis utan att ha någon aning om vad det handlar om.

– Du har vunnit ett pris. Du måste åka till Managua imorgon för att hämta upp det, säger han.

Mannen är fåordig och Francis förstår ingenting, hon har inte ställt upp i någon tävling.

– Vadå för pris? frågar hon tillslut.

– Det är ett pris på nationell nivå, säger mannen innan han går därifrån.

Förvånad och förvirrad vet hon inte hur hon ska reagera. Hon går upp till sina arbetskamrater och berättar vad som precis har hänt. De är lika förbryllade som henne.

Hon bestämmer sig för att gå till utbildningsministeriet och ta reda på vad det är frågan om.

Francis Zeas har spelat in radio sedan hon var nio år gammal. Foto: Philip Krook

När hon kommer dit presenterar hon sig och frågar vad det är för något pris hon har vunnit.

– Du har blivit utsedd till landets bästa kommunikatör. Varje år utses landets bästa elever och du har vunnit pris i kategorin Kommunikation. Du måste åka till Managua imorgon och delta i prisceremonin, säger en kvinna till henne.

Förbluffad, känslosam och tagen av hela situationen promenerar hon tillbaka till Club Infantil.

Diplomet, underskrivet av självaste presidenten, som hon fick ta emot i Managua. 

Foto: Noticiero Siete Jinotega

När Francis var nio år såg hennes mamma ett program på lokalteven. Programmet handlade om Club Infantil och deras aktiviteter för barnen i Jinotega. Efter att ha sett programmet frågade hon sin dotter om hon inte skulle vilja gå med i klubben. Francis visste inte riktigt vad det var, men hon sa ja. Hon kom till Club Infantil blyg, med svårigheter att läsa och skriva, men hon utmärkte sig snart inom radioprogrammen som barnkommunikatörerna gör.

Nu är Francis 19 år och har spenderat fler år inom Club Infantil än vad hon har gjort utanför den. Hon går sista året på gymnasiet samtidigt som hon varje dag kommer till klubben för att göra sina radioinslag. Men främst kommer hon dit för att utbilda de nya barnen. När hon har tagit studenten vill hon studera social kommunikation eller juridik. Juridiken är dock hennes andraval, helst vill hon fortsätta inom journalistik och kommunikation.

Francis har blivit som en lärare för de nya barnen som vill lära sig radio. Foto: Philip Krook

Ceremonin i Managua är full av folk, studenter från hela Nicaragua har kommit hit för att ta emot sina priser. Francis mamma är här, stolt och känslosam men hon gråter inte. Hon brukar inte visa sina känslor öppet, men det syns på henne att det är ett stort ögonblick. Det är det även för Francis. Hon har svårt att ta in allting som händer kring henne när hon går upp på scenen för att ta emot sitt diplom signerat av självaste presidenten.

Prisutdelningen följdes av intervjuer och gratulationer. Foto: Noticiero Siete Jinotega

Philip Krook, informationspraktikant, Nicaragua

Barnen tar över radion

Den nya flickan sitter framför datorn och sköter inspelningen. Hon är tio år och har bara varit en del av gruppen i två veckor men ändå ryter hon till:

− Tystnad! Spelar in!
De nio barnen tystnar. Så småningom.
Flickan bakom mikrofonen byter sömlöst över till sin radioröst och sätter igång att spela in sitt inslag. Men tungan slår snart knut på sig själv och hon får börja om.

Det är viktigt att ge utrymme åt barn och ungdomar med funktionshinder och att dörrarna står öppna. Foto: Philip Krook

Det här är Jinotegas anrika barnradio. I tjugo år har barnkommunikatörerna, som de kallas, sänt sitt radioprogram på stadens största radiostation, Radio Estereo Libre. Stationen har ett direkt samarbete med Club Infantil och sänder ut budskap om de frågor organisationen arbetar med. Det gör även barnkommunikatörerna.
− Först identifierar de frågor som behöver lyftas fram, sedan spånar de på idéer till inslag. Till exempel om det förekommer mobbning på skolorna kan de åka ut till skolorna och intervjua elever och lärare, eller kanske en psykolog som kan prata om effekterna, berättar Yader Chavarría García, ansvarig på kommunikationsavdelningen och nyhetschef på Radio Estereo Libre. Yader har spenderat nästan två tredjedelar av sitt liv på radiostationen. Han började som barnkommunikatör när han var tio år och har sedan dess fått mer och mer ansvar.

Keylin García (till höger) hjälper Elying González med uttal och rytm. Foto: Philip Krook

Så är även fallet med Keylin García, 16. Hon har varit med i Club Infantil sedan hon var sex år gammal. Hon gick aldrig i förskola och missade första året på lågstadiet.
− Det var här på Club Infantil som jag lärde mig att läsa och skriva, jag var del av ett utbildningsprojekt de hade, säger hon.
Med barnkommunikatörerna har hon varit i snart fyra år och är nu den äldsta medlemmen. På grund av hennes ålder och hennes tid på radion har hon blivit som en lärare för de andra.
− Man fösöker göra det…, säger flickan vid mikrofonen.
− Försöker. Med ”r”. Prova igen, och tänk på rytmen, säger Keylin lugnt och sansat.
Flickan håller sitt manus på ett lillfingers avstånd med läpparna tätt intill mikrofonen. Hon har försökt få till det ordet ett tag nu. Hon mumlar för sig själv innan hon utbrister:
− Aaahh, jag kan inte få det ordet rätt!

Alla är närvarande i rummet och de många smålätena stör och stoppar upp inspelningen. Det är ett ständigt samtalsämne och frustrationen växer bakom mikrofonen. Det är varmt och ventilationen är dålig. Några av barnen sitter vid datorn, andra gör sina läxor. De flesta vill bli journalister eller kommunikatörer när de blir stora. Keylin vill studera social kommunikation på universitet och har börjat tänka på det här ur en professionell synvinkel.
− Det handlar även om att jag vill säkra min framtid. När jag börjar på universitetet kommer jag att ha många fördelar av min erfarenhet härifrån, säger hon innan hon lutar sig över den nya flickan vid datorn för att hjälpa henne med redigeringen.

Kenneth Rivera vill bli journalist eller kommunikatör när han blir stor. Foto: Philip Krook

Philip Krook, informationspraktikant, Nicaragua.