Barnen tar över radion

Den nya flickan sitter framför datorn och sköter inspelningen. Hon är tio år och har bara varit en del av gruppen i två veckor men ändå ryter hon till:

− Tystnad! Spelar in!
De nio barnen tystnar. Så småningom.
Flickan bakom mikrofonen byter sömlöst över till sin radioröst och sätter igång att spela in sitt inslag. Men tungan slår snart knut på sig själv och hon får börja om.

Det är viktigt att ge utrymme åt barn och ungdomar med funktionshinder och att dörrarna står öppna. Foto: Philip Krook

Det här är Jinotegas anrika barnradio. I tjugo år har barnkommunikatörerna, som de kallas, sänt sitt radioprogram på stadens största radiostation, Radio Estereo Libre. Stationen har ett direkt samarbete med Club Infantil och sänder ut budskap om de frågor organisationen arbetar med. Det gör även barnkommunikatörerna.
− Först identifierar de frågor som behöver lyftas fram, sedan spånar de på idéer till inslag. Till exempel om det förekommer mobbning på skolorna kan de åka ut till skolorna och intervjua elever och lärare, eller kanske en psykolog som kan prata om effekterna, berättar Yader Chavarría García, ansvarig på kommunikationsavdelningen och nyhetschef på Radio Estereo Libre. Yader har spenderat nästan två tredjedelar av sitt liv på radiostationen. Han började som barnkommunikatör när han var tio år och har sedan dess fått mer och mer ansvar.

Keylin García (till höger) hjälper Elying González med uttal och rytm. Foto: Philip Krook

Så är även fallet med Keylin García, 16. Hon har varit med i Club Infantil sedan hon var sex år gammal. Hon gick aldrig i förskola och missade första året på lågstadiet.
− Det var här på Club Infantil som jag lärde mig att läsa och skriva, jag var del av ett utbildningsprojekt de hade, säger hon.
Med barnkommunikatörerna har hon varit i snart fyra år och är nu den äldsta medlemmen. På grund av hennes ålder och hennes tid på radion har hon blivit som en lärare för de andra.
− Man fösöker göra det…, säger flickan vid mikrofonen.
− Försöker. Med ”r”. Prova igen, och tänk på rytmen, säger Keylin lugnt och sansat.
Flickan håller sitt manus på ett lillfingers avstånd med läpparna tätt intill mikrofonen. Hon har försökt få till det ordet ett tag nu. Hon mumlar för sig själv innan hon utbrister:
− Aaahh, jag kan inte få det ordet rätt!

Alla är närvarande i rummet och de många smålätena stör och stoppar upp inspelningen. Det är ett ständigt samtalsämne och frustrationen växer bakom mikrofonen. Det är varmt och ventilationen är dålig. Några av barnen sitter vid datorn, andra gör sina läxor. De flesta vill bli journalister eller kommunikatörer när de blir stora. Keylin vill studera social kommunikation på universitet och har börjat tänka på det här ur en professionell synvinkel.
− Det handlar även om att jag vill säkra min framtid. När jag börjar på universitetet kommer jag att ha många fördelar av min erfarenhet härifrån, säger hon innan hon lutar sig över den nya flickan vid datorn för att hjälpa henne med redigeringen.

Kenneth Rivera vill bli journalist eller kommunikatör när han blir stor. Foto: Philip Krook

Philip Krook, informationspraktikant, Nicaragua.