Programrådsmöte i Jinotega, Norra Nicaragua

Programmet i Nicaragua (se programets Facebooksida här) har 4 organisationer som är en del av Svalorna Latinamerikas arbete mot Sexuell Kommersiell Exploatering av barn och ungomar : APEADECO, MARY BARREDA, PROYECTO MIRIAM och CLUB INFANTIL. För att hålla ihop programmet, utbyta idéer, revidera planer , arbeta fram nya aktiviteter och utbildningar etc har programmet ett programråd (ECP) som består av de ansvariga kordinatörerna på varje organisation. Denna vecka hade vi ett 2 dagars möte på Club Infantil i Jinotega för att diskutera och planera mätningen av resultaten som de ska göra i slutet av november detta år . 

Idalia, programrådssekreterare, hon har koll på allt! 

En del av programrådet.

På mötet gick vi igenom hur mätningen gick till förra året och vad som kan forbättras för 2015. Dessa programrådsmöten genomförs inte alltid i fysisk person utan de har även virtuella möten via SKYPE,detta främst på grund av höga administrativa kostnader att anordna mötena fysisk, då alla organisationer verkar i olika områden i Nicaragua så tillkommer alltid kostnader för boende och mat. Men att ha kontinuerliga fysiska programrådsmöten är viktigt då det inte alltid går att lita på internet här i Nicaragua. Många skulle nog också hålla med om att det inte går att helt ersätta de fysiska mötena med virtuella även om det må vara billigare. Det fjärde delmålet som programmet här i Nicaragua har är att ”Organisationerna som deltar i programmet stärks på administrativ, konceptuell, metodologisk och organisatorisk nivå” programrådmötena är en viktig del för att uppnå detta mål. Som min kollega Norvin på APEADECO uttryckte det: ”Vi alla organisationer har olika styrkor och svagheter och att vara en del av programmet och ha kontinuerliga möten gör att vi kan stärka varandra och utbyta erfarenheter”.

Rosa Maria från Mary Barreda förbereder glatt en grupppresentation.

Presentationen om hur mätningen går till.

Ett resultat av detta programrådsmöte i Jinotega är att alla organisationerna var överens om att instrumenten som de använder för att mäta resultaten (instrumenten är de frågor som ställs i enkäter och intervjuer) är för många till antalet och ibland för komplicerade. I vissa fall orkar inte deltagarna svara på alla frågor och detta måste de förbättra, det diskuterades fram nya instrument och en plan hur de ska gå tillväga for att underlätta mätningen och minska frågorna utan att tumma på kvaliten. Ett komplicerat arbete har de framför sig men som Carmen från Mary Barreda uttryckte det ”Tillsammans blir det mindre komplicerat och eftersom vi alla har ett gemensamt mål att göra mätningen så bra som möjligt vet jag att vi kommer att förbättra arbetet och mätningarna varje år”. Det känns otroligt lärorik att få vara del av arbetet som programmet här i Nicaragua gör och det är uppenbart hur organisationerna stöttar varandra i arbetet mot Sexuell Kommersiell Exploatering av barn och ungdomar.

Jinotega, Norra Nicaragua.

Hälsningar från regnperioden i Nicaragua

Elin Jakobsen Rydstedt, Programpraktikant Nicaragua

När har man egentligen "lyckats"? - om den pågående utvärderingen av året i Peru

Nu i december är det stort fokus på att utvärdera året som gått. I skrivande stund pågår den årliga mätning som ska visa hur väl landsbygdsutvecklingsprogrammet uppnått de resultat och mål som satts. Det är en intressant process som inte bara är viktig för att följa upp verksamheten men det sätter också vad vi gör här i ett större sammanhang. För har inte alla någon gång funderat över vad det svenska biståndet faktiskt bidrar till?
 – Förändringar till det bättre? Minskad fattigdom? Stärkt egenmakt? Ökat biståndsberoende? Inget alls?

För att lyckas med de resultatmål som satts, planeras inför varje år en lång lista av programaktiviteter. Nu är det alltså dags att se om utfallet av aktiviteterna blivit såsom man tänkt. Insamling av material görs genom enkäter, fokusgrupper och intervjuer. Nu har vi ännu inte resultaten av årets resultatmätning men det är intressant att fundera över dess betydelse.

Under resorna till Castilla Media och under deltagandet i olika aktiviteter har jag ofta ställt mig frågan
 – vilken skillnad gör detta möte för befolkningen eller målgruppen i det långa loppet? Det är inte alltid som svaret kommer snabbt eller tydligt. Men ibland är det alldeles uppenbart hur en utbildningssession, ett möte eller andra programaktiviteter påverkar deltagarna. Det kan vara vissa lärdomar, reflektioner efter en gruppdiskussion som visar på en förändrad attityd eller en ökad viljekraft som träder fram.

Oavsett om man i mätningen kommer fram till att 10 % eller 100 % av resultatmålen är uppfyllda, kvarstår det kanske viktigaste provet för att avgöra om programmet varit lyckat eller inte.  Hur kommer målgruppen att agera när programperioden är slut? Har programmet lyckats stärka de organiserade kvinnorna och ungdomarna så att de själva fortsätter kampen för en hållbar utveckling? Från PDRs första programfas (2007-2011) finns ett antal solskenshistorier som jag hoppas ska komma att upprepas. Det talas bland annat om en av de mer tillbakadragna kvinnorna som deltog i det dåvarande programmets utbildningar. Hur hennes ledarskapsförmågor växte under de åren som programmet var närvarande och att hon idag har blivit vald som borgmästare i sitt distrikt. Det är uppenbarligen inte ett uttalat resultatmål för programmet att vi ska göra fler kvinnor till borgmästare. Men det är ett väldigt tydligt exempel på att man har lyckats med något stort - att få individer att växa. Kan man dessutom  göra det i större skala, då har man möjligtvis även tangerat vissa strukturella förändringar.

Emelie Blomgren, programpraktikant i Peru.