Visar inlägg med etikett SKE. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SKE. Visa alla inlägg
23 september 2015
16 juni 2015
Viljan att förändra och att bara få vara
För några veckor sedan anmäldes en av männen som arbetar med bussarna för sexuellt utnyttjning av ett barn. Reaktionerna bland människorna vid terminalen var många och i flera fall inte alltid av det mer upplyftande slaget. Det har varit mycket skuldbeläggning på mamman bland annat, mer kan ni läsa om här.
Workshop med mödrarna från terminalen.
Eliette Roa, psykolog, och Karla Laguna, jurist på Mary Barreda har länge arbetat med människorna på terminalen genom olika nätverk eller i deras egenskap av att vara mammor till barnen och ungdomarna som kommer hit. De blev därför besvikna och oroliga över många av reaktionerna från samma människor när de ställdes inför en sådan situation. Så, de har nu börjat kalla bland annat mammorna till möten och workshops varje onsdag för att ta upp lite olika teman. Fokus ligger som alltid kring sexuell kommersiell exploatering av barn och ungdomar, men för att handskas med det temat så måste fler ämnen tas upp. Mammornas workshops går hand i hand med barnens och ungdomarnas workshops. Det betyder att liknande teman tas upp för båda för att även mammorna ska veta vad deras barn får lära sig. Det är teman såsom HIV och preventivskydd, något som i vissa fall kan vara av en känslig karaktär att ta upp här. Tanken är att om en lär barnen och ungdomarna om preventivskydd så kommer de att ta detta som en uppmaning till att ha sex. En aktivitet som vissa föräldrar inte alltid är sugna på att deras barn ska ägna sig åt. Det Eliette och Karla försöker förklara för dem är att de inte uppmuntrar, men snarare utbildar. De förklarar vikten av att barnen har rätt kunskaper kring dessa saker tills när det är dags. De förklarar även för dem att barnen och ungdomarna redan får reda på saker om sex genom andra medel och att inte allt är korrekt. Det är därför av stor vikt att barnen får information från säkra källor. Framförallt med tanke på att hälsoministeriet i Nicaragua inte har tillåtelse att informera minderåriga om preventivmedel. Det ligger därmed i händerna på ONG:s att utbilda kring sexuella och reproduktiva frågor.
Barnen och ungdomarna spelar fotboll på barnens dag.
Barnen och ungdomarna på terminalen får inte bara vara på workshops utan det anordnas även andra aktiviteter för dem. Förra veckan firades det barnens dag i Nicaragua och Mary Barreda hade lite olika aktiviteter för dem. Eliette och Karla hade planerat en sporteftermiddag för barnen på terminalen. Vid 14.00 tiden gick vi till mormonernas fotbollsplan med barnen och ungdomarna för att spela lite fotboll. Fyra lag bildades som skulle spela mot varandra. I en hel eftermiddag fick barnen bara vara barn. I många fall, är flera av barnen fortfarande i barnarbete, så denna eftermiddag betydde mycket för dem. Jag tänker på framförallt en 10 årig pojke som heter Carlos, kallas för Carlitos. Hans mamma har, som så många andra mödrar, åkt utomlands för att arbeta. Den socio-ekonomiska situationen i landet tvingar många föräldrar att lämna sina barn för att försöka hitta ett bättre arbete för att på så sätt kunna hjälpa sina barn och familj som blev kvar. Carlitos mamma är en av dem och det är nu hans moster som ser efter honom. Tyvärr så misshandlar mostern honom, psykisk och fysisk. Hon tvingar honom att arbeta och om han inte säljer vad hon anser är tillräckligt kan han bli utan mat. Eliette och Karla har pratat med mostern och hans situation har förbättrats, men han är fortfarande i barnarbete. Han var även en av pojkarna som vi hade med oss till fotbollsplanen och som i några timmar fick springa av sig, skrika, skratta, sparka på bollen, klättra i träd och bara få vara det han är; ett barn.
Några av barnen vid fotbollsplanen tillsammans med Eliette och Karla.
Paola Castro Echeverri, programpraktikant, Nicaragua
Programrådsmöte i Jinotega, Norra Nicaragua
Programmet i Nicaragua (se programets Facebooksida här) har 4 organisationer som är en del av Svalorna Latinamerikas arbete mot Sexuell Kommersiell Exploatering av barn och ungomar : APEADECO, MARY BARREDA, PROYECTO MIRIAM och CLUB INFANTIL. För att hålla ihop programmet, utbyta idéer, revidera planer , arbeta fram nya aktiviteter och utbildningar etc har programmet ett programråd (ECP) som består av de ansvariga kordinatörerna på varje organisation. Denna vecka hade vi ett 2 dagars möte på Club Infantil i Jinotega för att diskutera och planera mätningen av resultaten som de ska göra i slutet av november detta år .
Idalia, programrådssekreterare, hon har koll på allt!
En del av programrådet.
På mötet gick vi igenom hur mätningen gick till förra året och vad som kan forbättras för 2015. Dessa programrådsmöten genomförs inte alltid i fysisk person utan de har även virtuella möten via SKYPE,detta främst på grund av höga administrativa kostnader att anordna mötena fysisk, då alla organisationer verkar i olika områden i Nicaragua så tillkommer alltid kostnader för boende och mat. Men att ha kontinuerliga fysiska programrådsmöten är viktigt då det inte alltid går att lita på internet här i Nicaragua. Många skulle nog också hålla med om att det inte går att helt ersätta de fysiska mötena med virtuella även om det må vara billigare. Det fjärde delmålet som programmet här i Nicaragua har är att ”Organisationerna som deltar i programmet stärks på administrativ, konceptuell, metodologisk och organisatorisk nivå” programrådmötena är en viktig del för att uppnå detta mål. Som min kollega Norvin på APEADECO uttryckte det: ”Vi alla organisationer har olika styrkor och svagheter och att vara en del av programmet och ha kontinuerliga möten gör att vi kan stärka varandra och utbyta erfarenheter”.
Rosa Maria från Mary Barreda förbereder glatt en grupppresentation.
Presentationen om hur mätningen går till.
Ett resultat av detta programrådsmöte i Jinotega är att alla organisationerna var överens om att instrumenten som de använder för att mäta resultaten (instrumenten är de frågor som ställs i enkäter och intervjuer) är för många till antalet och ibland för komplicerade. I vissa fall orkar inte deltagarna svara på alla frågor och detta måste de förbättra, det diskuterades fram nya instrument och en plan hur de ska gå tillväga for att underlätta mätningen och minska frågorna utan att tumma på kvaliten. Ett komplicerat arbete har de framför sig men som Carmen från Mary Barreda uttryckte det ”Tillsammans blir det mindre komplicerat och eftersom vi alla har ett gemensamt mål att göra mätningen så bra som möjligt vet jag att vi kommer att förbättra arbetet och mätningarna varje år”. Det känns otroligt lärorik att få vara del av arbetet som programmet här i Nicaragua gör och det är uppenbart hur organisationerna stöttar varandra i arbetet mot Sexuell Kommersiell Exploatering av barn och ungdomar.
Jinotega, Norra Nicaragua.
Hälsningar från regnperioden i Nicaragua
Elin Jakobsen Rydstedt, Programpraktikant Nicaragua
4 juni 2015
Aktivt deltagande i Nicaragua, PÅ RIKTIGT!
Två barn ur målgruppen som självsäkert för sig med termer som riskfaktorer, osunt beteende i sociala medier, hur man kan skydda sig mot Sexuell Kommersiell Exploatering (SKE), vikten av kommunikation inom familjen. Det är fascinerande att se hur mycket kunskap de besitter med sina knappa 13 respektive 10 år. De två barnen är Jackson Ulises Olivas Gutierreza och Jennifer Anieska Dormuz , de båda har fått extra utbildning av organisationen Club Infantil, som är en av de fyra organisationerna inom programmet mot SKE som Svalorna Latinamerika finansierar i Nicaragua. Denna extra utbildning ges till de som varit aktiva inom programmet under en längre tid och som visar intresse att vilja lära sig mer. De barn och ungdomar (målgruppen) som har fått denna extra utbildning kallas då ”los monitores” en liknande roll som kommunikatörerna har (se detta inlägg för mer information om kommunikatörerna) men med fokus på att hålla i egna reflektionsutrymmen och workshops.
Club infantil har var de kallar ”öppna hus” i vissa stadsdelar utanför centrala Jinotega, (Norra Nicaragua) där målgruppen kan komma och få hjälp med läxorna, måla, dansa, spela teater. Ett kreativt utrymme och som Jackson beskriver det :”En rolig och trygg oas som man vet alltid finns där när man behöver”. De har detta öppna hus både på förmiddagen och eftermiddagen så de barn och ungdomar som går i skolan på morgonen och eftermiddag ska ha lika möjlighet att ta del av dessa öppna hus. I denna trygga oas så ägnar man alltid en timme åt ”utrymme för reflektion” då man tar upp ämnen relaterat till SKE, det kan vara ämnen som risksituationer, riskfaktorer, identitet, sexualitet, barns rättigheter osv. Jag märkte att barnen och ungdomarna som deltog i detta utrymme öppnade sig mycket när det är deras kamrater som håller i aktiviteten, det kommer upp många egna erfarenheter och då ”los monitores” sätter sina egna ord på vissa ämnen gör det att man känner att det är en aktivitet för och av barn och ungdomar. När man sedan läser om organisationernas mål och förväntade resultat så står det tydligt att ett av de förväntade resultaten som programmet har är att barnen och ungdomarna har en ledande roll i planeringen och utförandet av aktiviteter mot SKE i samarbete med nyckelaktörer. Att tilläga så finns det alltid en vuxen kontaktperson som deltar vid dessa aktiviteter som stöd.
Ett av de tydligaste bevisen på att alla organisationer arbetar hårt för att detta förväntade resultat var i dagarna när vi hade programrådsmöte och planerade en aktivitet för den 26 juni. Detta datum ska vi ha en aktivitet med ca 50 barn och ungdomar från varje organisation som ska träffas och utbyta erfarenheter och fira ”barnens vecka”. Vi hade gjort en plan för hur aktiviteten ska se ut som var så gott som klar, men då så kommer förslaget att representanter från målgruppen ska vara med och godkänna planeringen och även ge egna förslag hur vi kan förbättra aktiviteten då den är för dem. I förra veckan så kom 3 representanter från varje organisation och ägnade en hel förmiddag till att omarbeta förslaget och komma med egna förslag till förbättringar. Det tycker jag är att arbeta PÅ RIKTIGT för barnens och ungdomarnas ledande roll i planering och utförande av aktiviteter.
Hälsningar från ett varmt Telica
Elin Jakobsen Rydstedt, Programpraktikant Nicaragua
Jennifer Anieska Dormuz, monitor för Club Infantil. Foto: Elin Jakobsen Rydstedt
Jackson Ulises Olivas Gutierreza monitor för Club Infantil med en vän. Foto: Elin Jakobsen Rydstedt
Club infantil har var de kallar ”öppna hus” i vissa stadsdelar utanför centrala Jinotega, (Norra Nicaragua) där målgruppen kan komma och få hjälp med läxorna, måla, dansa, spela teater. Ett kreativt utrymme och som Jackson beskriver det :”En rolig och trygg oas som man vet alltid finns där när man behöver”. De har detta öppna hus både på förmiddagen och eftermiddagen så de barn och ungdomar som går i skolan på morgonen och eftermiddag ska ha lika möjlighet att ta del av dessa öppna hus. I denna trygga oas så ägnar man alltid en timme åt ”utrymme för reflektion” då man tar upp ämnen relaterat till SKE, det kan vara ämnen som risksituationer, riskfaktorer, identitet, sexualitet, barns rättigheter osv. Jag märkte att barnen och ungdomarna som deltog i detta utrymme öppnade sig mycket när det är deras kamrater som håller i aktiviteten, det kommer upp många egna erfarenheter och då ”los monitores” sätter sina egna ord på vissa ämnen gör det att man känner att det är en aktivitet för och av barn och ungdomar. När man sedan läser om organisationernas mål och förväntade resultat så står det tydligt att ett av de förväntade resultaten som programmet har är att barnen och ungdomarna har en ledande roll i planeringen och utförandet av aktiviteter mot SKE i samarbete med nyckelaktörer. Att tilläga så finns det alltid en vuxen kontaktperson som deltar vid dessa aktiviteter som stöd.
Teaterövning Club infantil, Jinotega. Foto: Elin Jakobsen Rydstedt
Ett av de tydligaste bevisen på att alla organisationer arbetar hårt för att detta förväntade resultat var i dagarna när vi hade programrådsmöte och planerade en aktivitet för den 26 juni. Detta datum ska vi ha en aktivitet med ca 50 barn och ungdomar från varje organisation som ska träffas och utbyta erfarenheter och fira ”barnens vecka”. Vi hade gjort en plan för hur aktiviteten ska se ut som var så gott som klar, men då så kommer förslaget att representanter från målgruppen ska vara med och godkänna planeringen och även ge egna förslag hur vi kan förbättra aktiviteten då den är för dem. I förra veckan så kom 3 representanter från varje organisation och ägnade en hel förmiddag till att omarbeta förslaget och komma med egna förslag till förbättringar. Det tycker jag är att arbeta PÅ RIKTIGT för barnens och ungdomarnas ledande roll i planering och utförande av aktiviteter.
Reflektionsutrymme om riskfaktorer och hur man kan skydda sig från SKE, Club Infantil, Jinotega. Foto: Elin Jakobsen Rydstedt
Hälsningar från ett varmt Telica
Elin Jakobsen Rydstedt, Programpraktikant Nicaragua
27 maj 2015
Masculinidades som ett verktyg för att nå målet
Rekonstrueringen av könsroller är ett ständigt pågående arbete. Förra veckan var Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i Nicaragua på plats i Estelí för en utbildning om masculinidades (maskuliniteter). Nätverket Red de Masculinidad por la igualdad de género, REDMAS, som består av ett 20-tal nicaraguanska organisationer höll i utbildningen. Masculinidades går ut på att omvärdera den traditionella mansrollen och synliggöra manlig hegemoni. Masculinidades vill visa på alternativ till den traditionella mansrollen för att kunna leva i harmoni med samhället. Det är även idéer och en rörelse som är utspridd i Latinamerika som många gånger drivs av männen själva för att utmana och förändra samhället samt könsroller.
Då programmet för att förebygga sexuell kommersiell exploatering av barn och ungdomar går ut på att identifiera riskfaktorer samt orsaker var utbildningen förra veckan ett bra sätt att komma åt kärnan av fenomenet. Kunskaperna som grupperna har fått under förra veckan används sedan i deras vardagliga arbete med barn, ungdomar, mödrar, skoputsare, nätverk osv.
Redan samma vecka fick vi chansen att börja använda oss av vad vi hade lärt oss. Under en workshop med ungdomar där temat var sexualundervisning med fokus på HIV och könssjukdomar. Då dagen för HIV var under samma vecka, har organisationen Mary Barreda haft flera aktiviteter med samma tema. Under workshopen svarade ungdomarna på olika påstående kring sexuellt överförbara sjukdomar, hur de smittas, hur en skyddar sig osv. Ett av påståendena var; ”Det är bara prostituerade och homosexuella som kan smittas av HIV”. Karla Laguna passade, i och med denna fråga, på att ifrågasätta de fördomar som finns kring HBTQ och den heterosexuella normen. Detsamma gällde könsroller. Karla frågade ungdomarna hur många sexpartners en kvinna kan ha respektive en man. Detta var för att belysa hur en kvinnas sexualitet och sexuella liv är mer politiserad än en mans. Till en början svarade några ungdomar att en kvinna bara borde ha en sexpartner under sitt liv, och det skulle vara en man. En man däremot var tillåten att ha fler. Karla ifrågasatte detta och sakta men säkert började några undra varför de tyckte som de gjorde. En manlig ungdom svarade bland annat att en kvinna kan ha flera, för tänk om det inte fungerar med den första?
Sakta men säkert arbetar kvinnoorganisationerna för att dekonstruera könsroller och myter kring sexualitet. Då det är en central roll i den sexuella kommersiella exploateringen av barn och ungdomar då majoriteten av förövarna och köparna är män. REDMAS tillsammans med andra organisationer fråga sig varför det ser ut på så sätt. Och framförallt, vad kan vi som samhälle göra? För det är trots allt vi alla som är och skapar vårt samhälle och allt i det. Trots många myter och stereotyper i samhället, finns det alltid några som ifrågasätter det och väljer att göra skillnad. Nicaragua må vara ett patriarkalt samhälle såsom de allra flesta i vår värld, men detta går inte obemärkt förbi och ett stort antal människor inom landet organiserar sig för att göra skillnad.
Paola Castro Echeverri, programpraktikant, Nicaragua.
Då programmet för att förebygga sexuell kommersiell exploatering av barn och ungdomar går ut på att identifiera riskfaktorer samt orsaker var utbildningen förra veckan ett bra sätt att komma åt kärnan av fenomenet. Kunskaperna som grupperna har fått under förra veckan används sedan i deras vardagliga arbete med barn, ungdomar, mödrar, skoputsare, nätverk osv.
Redan samma vecka fick vi chansen att börja använda oss av vad vi hade lärt oss. Under en workshop med ungdomar där temat var sexualundervisning med fokus på HIV och könssjukdomar. Då dagen för HIV var under samma vecka, har organisationen Mary Barreda haft flera aktiviteter med samma tema. Under workshopen svarade ungdomarna på olika påstående kring sexuellt överförbara sjukdomar, hur de smittas, hur en skyddar sig osv. Ett av påståendena var; ”Det är bara prostituerade och homosexuella som kan smittas av HIV”. Karla Laguna passade, i och med denna fråga, på att ifrågasätta de fördomar som finns kring HBTQ och den heterosexuella normen. Detsamma gällde könsroller. Karla frågade ungdomarna hur många sexpartners en kvinna kan ha respektive en man. Detta var för att belysa hur en kvinnas sexualitet och sexuella liv är mer politiserad än en mans. Till en början svarade några ungdomar att en kvinna bara borde ha en sexpartner under sitt liv, och det skulle vara en man. En man däremot var tillåten att ha fler. Karla ifrågasatte detta och sakta men säkert började några undra varför de tyckte som de gjorde. En manlig ungdom svarade bland annat att en kvinna kan ha flera, för tänk om det inte fungerar med den första?
Sakta men säkert arbetar kvinnoorganisationerna för att dekonstruera könsroller och myter kring sexualitet. Då det är en central roll i den sexuella kommersiella exploateringen av barn och ungdomar då majoriteten av förövarna och köparna är män. REDMAS tillsammans med andra organisationer fråga sig varför det ser ut på så sätt. Och framförallt, vad kan vi som samhälle göra? För det är trots allt vi alla som är och skapar vårt samhälle och allt i det. Trots många myter och stereotyper i samhället, finns det alltid några som ifrågasätter det och väljer att göra skillnad. Nicaragua må vara ett patriarkalt samhälle såsom de allra flesta i vår värld, men detta går inte obemärkt förbi och ett stort antal människor inom landet organiserar sig för att göra skillnad.
Paola Castro Echeverri, programpraktikant, Nicaragua.
27 mars 2015
Att mäta resultat av aktiviteter
I veckan har jag, blandat med att vara med på workshops, utbildningar, möten osv, hjälp till att översätta den årliga rapporten för arbetet med sexuell kommersiell exploatering i Nicaragua. Jag får en sådan extrem kick av att läsa om resultat som har uppnåtts under 2014 och sedan få se och höra om det i verkligheten, så detta blogginlägg kommer att vara baserat på dessa kickar.
Något som slagit mig är hur extremt komplext det är att mäta resultat när vi arbetar med att ändra normer i samhället. Detta är ett arbete som kräver ett permanent och kontinuerligt arbete under många år, ni kan nog hålla med om att det är lättare att mäta antalet vattenbrunnar som man grävt eller hur mycket vinst ett företag går med förhållande till att mäta om barn och ungdomar ser sig själva som rättighetsbärare och sociala subjekt?
Men hur mäter man resultatet av de aktiviteter som genomförs?
Vanligen ser man till att målgruppen och de grupper som man jobbat med under året svarar på olika enkäter vars frågor är baserade på indikatorer (ett framtida blogginlägg kommer handla om indikatorerna), enkätsvaren kompletteras oftast med djupgående intervjuer. Beroende på de svar som ges så kan man få konkreta resultat i hur många, procentuellt sätt, har uppnått de förväntade resultaten. Exempel på resultat från den årliga rapporten:
• 72 % av barnen och ungdomarna ser sig själva som rättighetsbärande individer och är medvetna om att de har samma kapaciteter och förmågor som vuxna
• 28 % av barn och ungdomarna anser sig ha lite kunskaper i förhållande till vuxna och borde förhålla sig till ett underläge gentemot vuxna då de är i utveckling.
• 60 % av de intervjuade vuxna accepterar att föräldrar använder bestraffning i form av våld som uppfostringsmetod gentemot sina barn.
Dessa resultat vägs mot tidigare år för att kunna se om en förbättring har skett. Även om programmet än inriktat på sexuell kommersiell exploatering (SKE) så handlar inte alla aktiviteter explicit om det, då det finns många olika orsaker till SKE så måste man angripa från flera olika angreppsvinklar. Ämnen som man har berört denna vecka i Telica, Nicaragua inkluderar: könsrelaterat våld, barns rättigheter, riskfaktorer och sätt att skydda sig mot SKE, våld i uppfostran, kvinnans och mannens roll i hemmet etc
Det som de flesta workshops jag varit på i veckorna har gemensamt är att man ifrågasätter och belyser situationer och problem i samhället som deltagarna får diskutera. Det är i dessa diskussioner som min kick kommer och jag förstår mer bakom dessa 72,28 och 60% procent:
• När jag får höra om Isadora som genom att lära sig om sina rättigheter hjälpte sin syster att komma ut från ett våldsamt förhållande.
• När en grupp föräldrar kommer fram till att det inte är jämlikt att när en flicka blir kvinna så tilldelas hon massa skyldigheter (laga mat, bli mamma, måste skydda sig själv mot män..) och när en pojke blir man så får han massa friheter (han får gå ut och festa, röka, dricka..)
• När en mamma berättar om när hennes son diskar och farföräldrarna kritiserar honom för att göra kvinnogöra och sonen självmant säger att diska även är mansgöra.
• När 20 stycken 14åringar i början av dagen inte har en aning om vad sexuell kommersiell exploatering är och efter 2 timmar kan analysera riskfaktorer som finns i samhället.
• När en pappa berättar att han alltid varit våldsam och aldrig vågat prata med sina döttrar om sexualitet, men att han nu förstår vikten av att kommunicera med sina döttrar och att vinna deras förtroende.
Att vara vittne till deltagarnas förändring i sitt tankesätt gör att jag ser och hör tydliga resultat. Jag vet inte om man kan jämföra konkreta resultat som en grävd vattenbrunn eller en miljon i företagsvinst mot ett barn som inte tillåter sig luras in i sexhandeln av en främling eller en kvinna som inte går med på att utnyttjas i hemmet. Men jag vet att dessa skillnader i attityder och tankemönster kommer att leda till stora förändringar i samhället här, det jag inte vet är hur lång tid det kommer att ta…
Något som slagit mig är hur extremt komplext det är att mäta resultat när vi arbetar med att ändra normer i samhället. Detta är ett arbete som kräver ett permanent och kontinuerligt arbete under många år, ni kan nog hålla med om att det är lättare att mäta antalet vattenbrunnar som man grävt eller hur mycket vinst ett företag går med förhållande till att mäta om barn och ungdomar ser sig själva som rättighetsbärare och sociala subjekt?
Ungdomar i Telica läser en folder om förebyggande av SKE
Men hur mäter man resultatet av de aktiviteter som genomförs?
Vanligen ser man till att målgruppen och de grupper som man jobbat med under året svarar på olika enkäter vars frågor är baserade på indikatorer (ett framtida blogginlägg kommer handla om indikatorerna), enkätsvaren kompletteras oftast med djupgående intervjuer. Beroende på de svar som ges så kan man få konkreta resultat i hur många, procentuellt sätt, har uppnått de förväntade resultaten. Exempel på resultat från den årliga rapporten:
• 72 % av barnen och ungdomarna ser sig själva som rättighetsbärande individer och är medvetna om att de har samma kapaciteter och förmågor som vuxna
• 28 % av barn och ungdomarna anser sig ha lite kunskaper i förhållande till vuxna och borde förhålla sig till ett underläge gentemot vuxna då de är i utveckling.
• 60 % av de intervjuade vuxna accepterar att föräldrar använder bestraffning i form av våld som uppfostringsmetod gentemot sina barn.
Ungdomar i Telica, Nicaragua i workshop om riskfaktorer
Dessa resultat vägs mot tidigare år för att kunna se om en förbättring har skett. Även om programmet än inriktat på sexuell kommersiell exploatering (SKE) så handlar inte alla aktiviteter explicit om det, då det finns många olika orsaker till SKE så måste man angripa från flera olika angreppsvinklar. Ämnen som man har berört denna vecka i Telica, Nicaragua inkluderar: könsrelaterat våld, barns rättigheter, riskfaktorer och sätt att skydda sig mot SKE, våld i uppfostran, kvinnans och mannens roll i hemmet etc
Det som de flesta workshops jag varit på i veckorna har gemensamt är att man ifrågasätter och belyser situationer och problem i samhället som deltagarna får diskutera. Det är i dessa diskussioner som min kick kommer och jag förstår mer bakom dessa 72,28 och 60% procent:
• När jag får höra om Isadora som genom att lära sig om sina rättigheter hjälpte sin syster att komma ut från ett våldsamt förhållande.
• När en grupp föräldrar kommer fram till att det inte är jämlikt att när en flicka blir kvinna så tilldelas hon massa skyldigheter (laga mat, bli mamma, måste skydda sig själv mot män..) och när en pojke blir man så får han massa friheter (han får gå ut och festa, röka, dricka..)
• När en mamma berättar om när hennes son diskar och farföräldrarna kritiserar honom för att göra kvinnogöra och sonen självmant säger att diska även är mansgöra.
• När 20 stycken 14åringar i början av dagen inte har en aning om vad sexuell kommersiell exploatering är och efter 2 timmar kan analysera riskfaktorer som finns i samhället.
• När en pappa berättar att han alltid varit våldsam och aldrig vågat prata med sina döttrar om sexualitet, men att han nu förstår vikten av att kommunicera med sina döttrar och att vinna deras förtroende.
Ungdomar som diskuterar, Telica
Att vara vittne till deltagarnas förändring i sitt tankesätt gör att jag ser och hör tydliga resultat. Jag vet inte om man kan jämföra konkreta resultat som en grävd vattenbrunn eller en miljon i företagsvinst mot ett barn som inte tillåter sig luras in i sexhandeln av en främling eller en kvinna som inte går med på att utnyttjas i hemmet. Men jag vet att dessa skillnader i attityder och tankemönster kommer att leda till stora förändringar i samhället här, det jag inte vet är hur lång tid det kommer att ta…
Ungdomar i process att förändra sina tankemönster?
Hälsningar från Telica, Nicaragua
Elin Jakobsen Rydstedt, programpraktikant
Elin Jakobsen Rydstedt, programpraktikant
13 mars 2015
Att lära känna målgruppen genom dans
Tänk outside the box POR FAVOR!
Det program som Svalorna Latinamerika finansierar har 4 olika programmål och målgruppen är barn och ungdomar i Nicaragua. Det programmål, som jag kommer att beröra idag är följande: ”Befolkningen som medverkar i programmet agerar mot och förebygger sexuell kommersiell exploatering (SKE) av barn och unga”. För att jobba framåt med detta mål så har man ett förväntat resultat under året som i detta fall är: ”Barn och ungdomar i programmet reflekterar över sexuell kommersiell exploatering och agerar tillsammans med nyckelaktörer i förebyggande verksamhet.” Man arbetar fram indikatorer som man sedan mäter på olika sätt för att tydliggöra resultatet, i detta fall bland annat: A. Organiserat och aktivt deltagande av barn och ungdomar i försvar för deras rättigheter. B. Antal insatser utvecklade på ett ledande sätt av barn och ungdomar.
Men vad gör då organisationerna mer exakt för att nå upp till detta mål och positiva förändringar i indikatorerna?
En strategi som APEDECO (samarbetsorganisationen där jag är stationerad) använder sig av är att ha intressegrupper, för att genom dessa stärka barn och ungdomars självförtroende och deras kunskap om SKE. De senaste två veckorna har jag fått äran att leda en av dessa intressegrupper med fokus på dans. Blandat med att lära ut danssteg har jag även haft föreläsningar om barns rättigheter och SKE. Aktivitetsutbudet här är extremt begränsat och det i sin tur är en stor risk för ungdomarna då de kan söka sig till kriminalitet eller till någon äldre pojkvän/flickvän som sedan säljer dem till sexhandeln. Ja det är den krassa sanningen och det händer tyvärr i Nicaragua VARJE dag.
När vi var ute i skolorna och gjorde reklam för intressegruppen var det många som visade sitt intresse, 90 stycken (!). Då jag själv har många småsyskon i Sverige (som alltid är på sina aktiviteter) tänkte jag att högst 20 stycken skulle dyka upp första dagen eftersom de säkert har mycket annat för sig. MEN tji fick jag, den första dagen hade jag tre lektioner och exakt 90 elever dök upp. Detta är en del av att förstå PÅ RIKTIGT, de har alltså inga andra fritidsaktiviteter! När jag skulle lägga upp ett schema inför veckan så frågade jag dem, i högst demokratiskt anda, vilka dagar de kunde delta och ALLA skrek i munnen på varandra: VARJE DAG! Det gjorde ont i mitt hjärta hur törstande de är efter aktiviteter.
I veckan hade vi ett event för den internationella kvinnodagen (den 8 Mars) där mina grupper uppträdde. Jag har nog aldrig känt mig så stolt när jag såg hur starka och duktiga de var, när jag också vet att de kommer att kämpa för sina rättigheter så forsade tårarna. Att vara danslärare kanske inte är det första man tänker på som huvudsyssla i en praktik i internationellt utvecklingsarbete, MEN när man kan vända dansklassen till en klass om barnens rättigheter så känns det ganska självklart. Man måste bara tänka lite outside the box..
Elin Jakobsen Rydstedt, programpraktikant i Nicaragua
Innan man åker iväg på en praktik har man nog, vare sig man medger detta eller ej, vissa förväntningar på vad man kommer att få jobba med. Kanske tänker man inte att jobba som danslärare är en del av internationellt utvecklingsarbete. Om ni som läsare inte tycker det, kommer detta blogginlägg förmodligen bevisa motsatsen. Ta er igenom den följande teoretiska delen så kommer ni att lära er massor!
Jag som danslärare med en av grupperna
Det program som Svalorna Latinamerika finansierar har 4 olika programmål och målgruppen är barn och ungdomar i Nicaragua. Det programmål, som jag kommer att beröra idag är följande: ”Befolkningen som medverkar i programmet agerar mot och förebygger sexuell kommersiell exploatering (SKE) av barn och unga”. För att jobba framåt med detta mål så har man ett förväntat resultat under året som i detta fall är: ”Barn och ungdomar i programmet reflekterar över sexuell kommersiell exploatering och agerar tillsammans med nyckelaktörer i förebyggande verksamhet.” Man arbetar fram indikatorer som man sedan mäter på olika sätt för att tydliggöra resultatet, i detta fall bland annat: A. Organiserat och aktivt deltagande av barn och ungdomar i försvar för deras rättigheter. B. Antal insatser utvecklade på ett ledande sätt av barn och ungdomar.
Men vad gör då organisationerna mer exakt för att nå upp till detta mål och positiva förändringar i indikatorerna?
En strategi som APEDECO (samarbetsorganisationen där jag är stationerad) använder sig av är att ha intressegrupper, för att genom dessa stärka barn och ungdomars självförtroende och deras kunskap om SKE. De senaste två veckorna har jag fått äran att leda en av dessa intressegrupper med fokus på dans. Blandat med att lära ut danssteg har jag även haft föreläsningar om barns rättigheter och SKE. Aktivitetsutbudet här är extremt begränsat och det i sin tur är en stor risk för ungdomarna då de kan söka sig till kriminalitet eller till någon äldre pojkvän/flickvän som sedan säljer dem till sexhandeln. Ja det är den krassa sanningen och det händer tyvärr i Nicaragua VARJE dag.
Dansgrupp 2 efter 2 veckors träning, utanför APEADECOS kontor, Telica.
När vi var ute i skolorna och gjorde reklam för intressegruppen var det många som visade sitt intresse, 90 stycken (!). Då jag själv har många småsyskon i Sverige (som alltid är på sina aktiviteter) tänkte jag att högst 20 stycken skulle dyka upp första dagen eftersom de säkert har mycket annat för sig. MEN tji fick jag, den första dagen hade jag tre lektioner och exakt 90 elever dök upp. Detta är en del av att förstå PÅ RIKTIGT, de har alltså inga andra fritidsaktiviteter! När jag skulle lägga upp ett schema inför veckan så frågade jag dem, i högst demokratiskt anda, vilka dagar de kunde delta och ALLA skrek i munnen på varandra: VARJE DAG! Det gjorde ont i mitt hjärta hur törstande de är efter aktiviteter.
I veckan hade vi ett event för den internationella kvinnodagen (den 8 Mars) där mina grupper uppträdde. Jag har nog aldrig känt mig så stolt när jag såg hur starka och duktiga de var, när jag också vet att de kommer att kämpa för sina rättigheter så forsade tårarna. Att vara danslärare kanske inte är det första man tänker på som huvudsyssla i en praktik i internationellt utvecklingsarbete, MEN när man kan vända dansklassen till en klass om barnens rättigheter så känns det ganska självklart. Man måste bara tänka lite outside the box..
Ett av uppträdandena på internationella kvinnodagen, Telica.
Elin Jakobsen Rydstedt, programpraktikant i Nicaragua
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)