Reflektion av min praktiktid på PDR, Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram i Peru

”Om du har en avokadoträdssort som naturligt växer på platsen, vilket här brukar vara ”Topa Topa”, och gör en ympning med ett skott av avokadosorten Fuerte tar det endast 3 år innan du kan börja skörda avokados. Istället för upp emot tio år som det skulle ta utan ympningen. För god pollinering ska du dock inte endast utföra ympningar med sorten Fuerte. För åtta skott av Fuerte bör du använda en av sorten Haz. Det är nämligen så att båda är hermafroditer, tvåkönade, Fuerte är hane på morgonen och hona på eftermiddagen, medan Haz är precis tvärt om”. 

Detta hörde jag mig själv sitta och förklara för en taxichaufför i lördags efter att han frågat vad jag gjorde i Peru, jag svarat med att ge en kort sammanfattning av vad landsbygdsutvecklingsprogrammet PDR arbetar med, varpå han i sin tur intresserat frågat vad programmet lär ut om avokadoodling.

Han satt tyst en stund och såg ut att fundera på vad jag hade sagt. Jag blev lite orolig att det skulle komma följdfrågor och passade på att förklara att jag inte var någon biolog, eller liknande, utan att jag hade lärt mig vad jag just berättat på en aktivitet några dagar tidigare. Då brast han ut i skratt och sa att han verkligen hade trott att det var mitt expertisområde.

En stam av avokadosorten ”Topa Topa” ympad med ett skott av avokadosorten Fuerte. Foto: Alexandra Garcia Nilsson.

Det här är ett exempel på ny kunskap som jag nu har fått och som jag, innan jag sökte den här praktiken, aldrig trodde att jag skulle besitta. Efter att ha gjort praktik i fyra månader här i Peru, med bara två veckor och ett blogginlägg kvar, känner jag att jag har fått mycket ny kunskap och dessutom breddade perspektiv. Förutom att ha fått lära mig saker som jag inte ens tänkt på att jag inte visste, har jag fått lära mig sådant som jag hoppats på att få lära mig. Jag har bland annat fått större förståelse för hur det i praktiken funkar att jobba med utvecklingsprojekt med planering realisering och uppföljning. Fått inblick i vilka utmaningar som finns i att jobba med utvecklingsprojekt, så som balansen mellan ideologen, som lägger ner både hjärta och själ för att bistå målgruppen, och den rationella, som måste se till att aktiviteterna som utförs även går att mäta. Jag har dessutom fått vara del i teamet som skulle utföra årets resultatuppföljning, vilket för mig var mycket värdefullt. Jag fick vara med under hela processen, utforma intervjufrågor och frågeformulären som skulle användas, gå runt tillsammans med min praktikantkollega Samuel och applicera dem och slutligen sammanställa resultaten. Förutom att det var mycket lärorikt gjorde det även att det blev mer naturligt att prata med personerna som jag intervjuat i efterhand. Det blev lättare att få en relation till dem och platsen och praktiken kändes därför väldigt meningsfull, och jag har försökt åka ut i fält så mycket som möjligt.

Allt det här hade ju dock spelat mindre roll om jag inte hade trott på vad programmet faktiskt gör. Jag vill därför avsluta mitt sista blogginlägg med två citat från kvinnor som är involverade i projektet och som jag tycker är väldigt talande för varför jag anser att programmet är viktigt.

”Förut handlade mitt liv om mina kossor, jag tog hand om kossorna och sen gick jag hem för att se på TV med min son. Det var allt och utöver det tänkte jag inte på något mer. Efter att jag gått på kurserna kring självkänsla började jag i högre grad värdera mig själv som kvinna. På andra kurser såg jag att det finns många möjligheter, som att vara del av en organisation till exempel. Att vara aktiv i en organisation har jag tyckt mycket om och jag märker nu att jag har löst en stor del av mina problem. Det finns fortfarande saker kvar men jag tror att jag utvecklas bättre nu.” Rocio Glendi Zuniga Minaya. 

Rocio Glendi Zuniga Minaya, ordförande i Machaguays jordbrukarförening, välkomnar de närvarande till marknaden som organisationen anordnat. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

”Innan var jag blyg, jag gillade inte att uttrycka min åsikt. Jag tänkte att jag skulle tråka ut andra när jag sa vad jag tyckte. Därifrån har jag steg för steg börjat medverka på PDRs aktiviteter och har börjat fråga mig själv varför jag inte ska delta. Om vi alla är jämlika, för det tänker jag att vi är, varför deltar inte jag, varför uttrycker jag inte min åsikt? Jag tror inte att jag är perfekt, men nu deltar jag i alla fall. PDR har varit mycket viktigt för mig, det är ett minne jag alltid kommer att bära med mig, för tack vare programmet känner jag mig stärkt.“ Erika Soto Silva.

Erika Soto Silva, näst till vänster i bilden, deltar i en av PDRs aktiviteter för ”APAFAS”, skolans föräldraförening, som hon även är ordförande i. Foto: Alexandra Garcia Nilsson. 

Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru

Avtalsskrivning

Landsbygdsutvecklingsprogrammet PDR har sedan i juni jobbat i de fem distrikten i Castilla Media med så kallade ”escuelas de empoderamiento”, som är skolor som går ut på att stärka civilsamhället. Parallellt har de arbetat med ”escuelas de gestión de liderazgo” som är ledarskapsskolor för styrelserna i distriktens kommunern. Målet med dessa skolor har varit att nå förändrade attityder hos både civilsamhället och kommunstyrelserna, för att på så sätt kunna öka samarbetet mellan de båda.

Tidigare har kommunerna inte haft något vidare intresse för att involvera sig i arbeten med civilsamhället då de har ansett att det skapar problem för dem och att det skulle leda till att deras legitimitet skulle minska. Gilberto Talavera, PDRs konsult, har dock påvisat för kommunstyrelserna att det är viktigt att, och att det dessutom gynnar dem när, samarbetet ökar mellan parterna. Då kan kommunen bättre veta vad det är som befolkningen faktiskt vill och vad de tycker om arbetet som de realiserar. De får höra kritiken och de kan då även bemöta den. Dessutom menar han att civilsamhället behöver få större förståelse för vad kommunen arbetar med och vad de står inför för svårigheter. I dagsläget bjuder kommunstyrelsen in civilsamhället till råd, så kallade ”cabildos”, efter att de har suttit på sin post i 100 dagar. Dessutom har de möjlighet att bjuda in befolkningen till ett sådant råd när de behöver rådfråga dem om något speciellt. Totalt brukar de ha mellan ett och två sådana råd per år. Utöver det har varje distrikt ett budgetmöte per år, ett så kallat ”presupuesto participativo”, där befolkningen får vara med och bestämma över kommande års budget och där årets utgifter gås igenom. Kommunerna har ofta dåliga erfarenheter av både råden och budgetmötena, då dessa mest brukar gå ut på att kritisera kommunen på ickekonstruktiva sätt. Gilberto menar att befolkningen, å sin sida, behöver förstå att borgmästaren inte kan genomföra allt själv, utan måste ha möjligheten att delegera ut en del ansvar till representanter för civilsamhället. Å andra sidan menar han att kommunstyrelsen måste ge civilsamhället utrymme att ge sin åsikt och dessutom visa att de blir lyssnade på. Han understryker dock att borgmästaren har blivit folkvald och därför alltid måste få det sista ordet.

Att arbeta med representanter för kommuner har ett inneboende problem då de arbetar utifrån sina mandatperioder. Så även om ett program har lyckats nå goda resultat med en kommunstyrelse kan allt gå förlorat när den byts ut. Den 11 och 12 november var två mycket viktiga dagar för PDRs möjlighet att ge Castilla Media en mer långsiktig förändring. Då skrev nämligen tre av de fem distrikten på ett avtal som bland annat innebär att kommunen en gång i månaden ska bjuda in civilsamhället till diskussion, vid så kallade ”Mesas de trabajo para el desarrollo”. Det nämnda avtalet gör dessutom att dessa möten institutionaliseras formellt och att de därför, förhoppningsvis, kommer fortsätta gälla även efter att styrelsen har bytts ut och programmet lämnat området.

Framsidan på Pampacolcas och Machaguays nya dokument som bland annat binder kommunen till att en gång i månaden bjuda in civilsamhället till diskussion. Foto: Alexandra Garcia Nilsson.

I Pampacolca, som var det första distriktet som skrev på sitt avtal, den 11 november, uppstod lite svårigheter. För det första var endast två av de fem kommunstyrelseledamöterna i tid och borgmästaren, Gilberto Yauri Iquiapaza, kom sist av alla, cirka två timmar efter utsatt tid. Under mötet var stämningen över lag god men borgmästaren tog inte mycket initiativ och när det var dags för omröstningen röstade en av ledamöterna inte för förslaget. Han menade att det inte var någon idé att låta ett dokument röstas igenom när det som står i det ändå inte kommer att realiseras. Gilberto Talavera sa då att ”om vi vill fortsätta ha det som vi har det nu kan vi fortsätta med våra nuvarande metoder, men om vi vill åstadkomma någon förändring är det viktigt att även förändra våra metoder, och att låta civilsamhället uttrycka sin åsikt kan aldrig vara något negativt. Jag håller med dig om att det är svårt att åstadkomma men vi måste lyckas, och jag säger vi för ni har mitt ord på att PDR, och jag själv, ska stötta er genom det arbete som ni har framför er”. Efter lite diskussion ändrade ledarmöten sin ståndpunkt och röstade även han ja till förslaget.

Kommunstyrelsen i Pampacolca har ett möte där de röstar igenom sitt nya avtal. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

I Machaguay, som skrev på sitt dokument den 12 november, hölls ankomsttiderna bättre. COPASA, ett projekt som organiseras av den regionala regeringen, blev inbjudna till mötet. Även om både Gilberto och Federico Laura Rojas, en av en av representanterna från COPASA, påtalade vikten av att olika program samarbetar och inte ser varandra som konkurrenter, ville de båda gärna berätta om vad deras respektive organisationer åstadkommit. Förslaget röstades igenom utan några som helst problem och i slutet påtalade även Federico att det var ett viktigt dokument som hade röstats igenom. Borgmästaren, Reynaldo Taco Silva, tackade PDR för att de hade stöttat dem med att komma så långt så att de hade arbetat fram och röstat igenom dokumentet. Han tackade även COPASA för att de har jobbat mycket med dem innan och att det arbetet kan ha gjort att PDRs arbete kan ha gett de goda utfallet.

Kommunstyrelsen i Machaguay har ett möte där de röstar igenom sitt nya avtal. COPASA, ett projekt som organiseras av den regionala regeringen medverkade även under mötet. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

Samma eftermiddag röstades Viracos avtal igenom. Jag märkte på Gilberto att han var trött och lite mindre i gasen än vad han brukar vara. Det gjorde dock inte så mycket för det vägdes upp av engagemanget från kommunstyrelsens håll. Jag tycker mig ha sett att borgmästaren i Viraco, Zenon Yaulli Nejra, brinner för det han gör. Han har visioner för sin kommun och vill verkligen att Viraco ska utvecklas. Efter att förslaget röstats igenom hämtades vin och vi skålade alla tillsammans för Viraco och kommunens nysignerade dokument.

Kommunstyrelsen i Viraco har ett möte där de röstar igenom sitt nya avtal. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru

Jordbruksmässa i södra Perus tjurfäktningshuvudstad

20-25 oktober var det mycket festligheter i Castilla Media, det var nämligen Viracos tur att hålla i sitt årliga firande av sitt helgon, Santa Ursula. Viraco är den största av de fem byarna som vi jobbar i och det kom mycket folk från Arequipa och andra platser, vissa reste till och med från Lima. De övriga distrikten liknade näst intill spökstäder vissa stunder. Viraco är känt som södra Perus tjurfäktningshuvudstad och tjurfäktningen som hålls under en av högtidsdagarna är en av de främsta anledningarna till att högtiden är en så stor folkmagnet. Det var dock inte anledningen till att jag var där, det skulle nämligen hållas en jordbruksmässa i Viraco, som vi i PDR skulle stötta. 

Mitt på Viracos torg står en tjur i guldfärg som symbol för dess rykte som tjurfäktningshuvudstad. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

Jag har beskrivit i tidigare blogginlägg från 11 och 27 augusti i år, hur det gick till när en liknande mässa anordnades i Machaguay. Mycket var likt den här gången, den öppnades med orkester och landets flagga hissades, sedan var det dags för mässa i kyrkan och efter det drog själva jordbruksmässan igång. Den var lite mindre den här gången men jordbrukare från samtliga av de fem distrikten var representerade och de hade med sig frukter, grönsaker, mejeriprodukter, honung och fina hantverk. Många tal hölls av män i kostym, jordbrukarföreningarna fick en och en presentera sina varor och prästen kom ut och välsignade marknadens alla stånd. När han kom till det sista ståndet och blev erbjuden vin sa han att han gärna skulle smaka, han var bara tvungen att byta om först. 

... och Aurelia sitter i ett av stånden och visar upp de broderier som de arbetar med. Broderierna föreställer en inkalämning och en kyrkogård, som är mycket karakteristiska för byn Tipan som de kommer från. 

Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

Erica Soto Silva presenterar den förening som hon är ordförande i och de varor som de har med sig till mässan. Framför henne på ett bord står honungsburkar och avokado av tre olika sorter. 

Foto: Alexandra Garcia Nilsson

En stor skillnad mellan marknaden i Machaguay och den som nu hölls i Viraco var att den senare anordnades av kommunen. Där PRD hade fått vara med under hela processen och stöttat biodlarföreningen ganska mycket när de skulle hålla sin mässa, var vårt jobb den här gången bara att stötta upp med bärkraft vid montering och nedmontering av stånden. Att få kommunerna att ansvara för marknaderna är ett mycket viktigt steg och har varit ett av målen för PDR i år, för att de ska institutionaliseras och inte försvinna när programmet drar sig tillbaka.

Programmet hade faktiskt bidragit med en sak till, det var en kurs i den traditionella dansen” la marinera Arequipeña” för en dansgrupp som uppträdde på marknaden och blev en av höjdpunkterna under dagen. Jag själv tyckte även att Viracos borgmästare höll ett fint tal där han menade att programmet var viktigt för att det hade öppnat ögonen för Castilla Medias invånare och han sa att nu vill vi nå längre och det är viktigt. Även om det finns många utmaningar och att det är svårt så måste vi arbeta tillsammans för att utvecklas, fortsatte han. Han pratade också om hur viktiga jordbrukarna är. Han tyckte till och med att jordbrukarna var så viktiga att flera av deras produktionssätt borde benämnas som kulturarv för att höja deras status. 

 

Viracos dansgrupp visar upp en koreografi av den traditionella dansen ”la marinera Arequipeña” som de har fått lära sig på en kurs anordnad av PDR. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

 Mario Del CarpioVizcardo, som är ansvarig för programmets politiska komponent, pekade på en av de flera militärklädda grupperna som marscherade runt torget ackompanjerade av en orkester och berättade en lite kul detalj för mig. Han sa att de inte är riktiga militärer, de är en tradition att unga killar, och ibland även vissa tjejer, klär ut sig till militärer för att Santa Ursula brukar avbildas med en militär på vardera sida. 

En parad med militärklädda ungdomar marscherar förbi marknaden. I bakgrunden syns några av jordbrukarnas stånd där de ställer ut sina varor.Foto: Alexandra Garcia Nilsson.

Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru

En lärorik dag i La Paz

På torsdagsförmiddagen, den 14 oktober, hade jag förmånen att få följa med Wendy Reyes och Carolina Petterson till kontoret som de jobbar på för tillfället, tillika Svalorna Latinamerikas programkontor i La Paz, Bolivia. Där träffade jag Gerardo Luna, programmets koordinatör, Gioconda Guiterrez, programmets administratör, och Ricardo Alcon som är konsult. Mina svenska kollegor hade introducerat ”fikan” på kontoret, så vi drack kaffe och åt kakor och fikon tillsammans medan jag fick en powerpointpresentation om Bolivia av en stolt Gioconda och en introduktion om programmet Suma Thakhi II av Gerardo. Jag fick bland annat reda på att programmets namn betyder ”på god väg” på aymara och att dess syfte är förbättra ungdomars framtidsmöjligheter. Fokus ligger på att sprida kunskap om könsroller och sexuella rättigheter genom samarbetsorganisationernas radioprogram och kulturevent.

Efter lunchen hade de andra arbetsuppgifter att göra på kontoret, så jag fick se en inspelning av en teaterföreställning som gruppen YATARI, inom samarbetsorganisationen ALBOR, hade presenterat. Föreställningen hette ”No te duermas con cuentos de hadas”, på svenska ungefär ”somna inte till godnattsagor”, och använde sig av välkända karaktärer så som rödluvan och snövit. Uppsättningen hade dock en annorlunda twist där rödluvan blev misshandlad av vargen och snövit sexuellt trakasserad av dvärgarna, för att uppmärksamma genusfrågor, maskulinitetsnormer och kvinnovåld. Jag tyckte att det var ett smart sätt att behandla frågorna, verket var dessutom bra koreograferat och skådespelarna duktiga. Carolina har skrivit om när de var och såg föreställningen live i ett blogginlägg från 8 september i år.

Vi tog den gula linjen av el teleférico upp till El Alto för att besöka samarbetsorganisationen ALBOR. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

På eftermiddagen tog vi ”el teleférico”, en linbana, upp till El Alto för att besöka ALBOR och en annan av deras teatergrupper. Samlingen började med att vi alla presenterade oss för varandra och ungdomarna beskrev El Altos sociala problem. De berättade exempelvis om att trafficking är vanligt förekommande i området och att polisen inte tar problemet på allvar, även om Bolivia har ratificerat FNs konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (UNODC, 2015). Ungdomarna sa att det i snitt försvinner två personer om dagen i El Alto. De berättade även att det endast är lagligt för en kvinna att göra abort om hon har utsatts för våldtäkt och att det juridiska systemet är mycket byråkratiskt och långsamt, vilket gör att hon ofta blir tvungen att föda barnet innan hon har hunnit få rätten på sin sida. De frågade hur det fungerar att göra abort i Sverige och när vi svarade att det inte krävs något intyg blev de oerhört överraskade.

En av ALBORs teatergrupper visar oss ett utdrag ur en föreställning med fokus på trafficking, som de arbetar med. Foto: Alexandra Garcia Nilsson.

Efter vårt samtal fick vi se en del av den teateruppsättning som de håller på att arbeta med. Den behandlar just könsroller och problematiken kring trafficking som de tidigare hade pratat om, vilket gjorde att den berörde mig starkt. Jag upplevde det som att problematiken kom nära och kändes reell. Hur de lyckas kombinera informationsspridning och teater tror jag därför är ett effektivt sätt för att lyckas skapa engagemang kring frågorna. Dels då de gör publiken uppmärksam på problematiken och dels, och kanske framförallt, då de lyckas tala till deras känslor. 

Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru



Källa:

UNODC. (2015). Trata de personas. Hämtad: 2015-10-14, från https://www.unodc.org/bolivia/es/lucha_contra_la_trata_y_trafico_de_personas.html

Klimatet påverkar Perus skolor och skolorna i Castilla Media arbetar för en minskad klimatpåverkan.

Första dagen på vår mätningsresa hann klockan bli nio på kvällen innan vi var färdiga med alla enkäter och intervjuer i Uñon, ett av Castilla Medias mest svårtillgängliga distrikt. I bilen på väg tillbaka till Tipan fick vi sällskap av en mor och dotter som hade gått i nära två timmar från deras hem till Uñon. Hade de inte åkt med oss i bilen så hade de även fått gå hela vägen till Tipan, en resa som tog oss över en och en halv timme med bil. Under resan berättade kvinnan att hon jobbar som lärare i Arequipa. Det är inte ovanligt att lärare jobbar långt ifrån sina hem och att de därför ofta måste tillbringa stor del av sin tid ifrån familjen. Hon berättade även att hon framöver inte kommer hinna åka hem så mycket då hon kommer att bli tvungen att arbeta på lördagar på grund av väderfenomenet el Niño. El Niño brukar återkomma var 4-7 år och hålla i sig mellan 12- 17 månader och kan göra så att Peru drabbas av kraftiga regn och översvämningar. Castilla Media som är bergigt och i vanliga fall mycket torrt skulle även kunna drabbas av erosioner (SMHI, 2014). Skolorna planerar därför för att komprimera terminen så att inte eleverna ska missa sina skoltimmar, om väderfenomenet skulle göra så att de inte kan gå till skolan i slutet av året.

 En av vägarna i centrum av Uñon. Foto Alexandra Garcia Nilsson

På ett föräldramöte i Tipan, som hölls i samband med en aktivitet inom programmets utbildningskomponent, diskuterade rektorn och föräldrar till barnen i byns högstadieskola på vilket sätt terminen ska komprimeras. Vi fick reda på att 77 timmar måste arbetas ikapp och att detta antingen kan lösas genom att förlänga skoldagarna eller genom att skolveckorna förlängs genom att undervisning även hålls på lördagarna. Rektorns första förslag var att förlänga skoldagarna måndag till torsdag, men lämna fredagen som vanligt. Detta mottogs inte bra av föräldrarna. De protesterade och sa att många av barnen som inte bodde i centrum av Tipan först måste åka skolbuss och sedan gå långa sträckor för att ta sig hem, vilket för vissa av dem tar upp emot tre timmar. De skulle därför komma hem när de redan hade börjat mörkna och dessutom skulle de inte ha ätit på många timmar. En av papporna som närvarande på mötet sa även upprört att eftersom att många av lärarna åker ifrån sina familjer för att jobba på skolan vill de sluta tidigt på fredagarna och inte jobba på lördagarna för att hinna hem till dem. Han tyckte att de bara tänkte på sig själva och sina familjer när de la förslaget och att de inte hade brytt sig om vad som var bäst för skolbarnen. Rektorn tog till sig vad pappan och de andra föräldrarna sagt och gav som förslag att eleverna skulle gå i skolan fyra lördagar och en timme längre än vanligt måndag till torsdag. Föräldrarna verkade inte riktigt nöjda med det förslaget heller men då de inte kunde komma fram till något bättre alternativ enades de tillslut motvilligt om rektorns förslag.

 ”Barnens utbildning involverar hela samhället” står det på en banderoll på skolan i Tipan. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

En tredje plats där el Niño diskuterades under vår resa var i samband med en aktivitet som programmets utbildningskomponent anordnat. Tipans högstadieskolas miljöförening arbetade tillsammans med två biologer på en plan över hur föreningens miljöarbete ska se ut. En av biologerna menade att även om det är oklart vilken påverkan den förstärkta växthuseffekten har på el Niño så finns det ju även många andra anledningar till att jobba mot miljöförstöringen. Och även om det inte främst är utsläpp i Peru som lett till miljöproblemen i landet så måste alla hjälpas åt och därför är det viktigt att arbeta med miljöfrågor överallt, även i Castilla Media. Exempel på aktiviteter i miljöföreningens arbetsplan var att de skulle sprida information kring miljöproblemen genom flyers och radioprogram, att de skulle sätta press på att skolan skulle ta sitt ansvar när det kom till undervisning kring miljöproblem och att föreningen skulle plantera träd i området.

Utsikt från vägen upp till Uñon med glaciären Corupuna i bakgrunden. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

Jag pratade även om miljöproblemen med Galo Reymer Fernandez, som är ansvarig för programmets utbildningskomponent. Han kommer från och bor i Castilla Media och är mycket orolig inför framtiden. ”Vi vet inte hur länge till Coropunan kommer kunna försörja oss, men att den smälter det vet vi. Vissa säger att den kommer kunna försörja oss i 15 år till, andra säger 30 år men sen då, vad ska vi göra då? Vi kommer att bli tvungna att flytta till en plats där vi inte vill bo för att vi inte längre kan bo kvar i våra hem.”Att vi måste ändra våra vanor för kommande generationers skull är en tanke som möjligtvis håller i Sverige, här är dock klimatriskerna reella även för nuvarande generationer.


Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru

Källa:

SMHI. (2014). El Niño och La Niña. Hämtad 2015-10-06, från http://www.smhi.se/kunskapsbanken/oceanografi/el-ni-o-och-la-ni-a-1.7053

I full gång med planeringen av årets resultatuppföljning.

Nu har jag lyckats klämma in lite tid för att skriva mitt blogginlägg, i övrigt går all min kontorstid för tillfället åt till att sitta tillsammans med Miriam, Samuel och Victoria för att planera inför årets resultatuppföljning. Det är vi som tillsammans ska se till så att denna genomförs och på söndag åker vi upp till Castilla Media. Enkätundersökningar, intervjuer och fokusgrupper ska hållas inom programmets tre operativa delar, vilka berör produktivitet, utbildning och politik, samt dess fjärde del, som berör programmets informationshantering utom och inom programmet. Vi har suttit med programaktiviteternas indikatorer och dokument från tidigare års mätningar för att utforma formulären som vi nu ska använda oss av, detta för att frågorna ska vara ställda så att de besvarar hur väl indikatorerna uppfyllts hittills och att svaren ska vara jämförbara med tidigare års mätningar. Frågorna måste även utformas så att svaren ger utrymme att analysera resultaten men det är viktigt att se till så att de inte blir för många för då kommer det ta för lång tid att besvara enkäterna.

Teamet som ska genomföra i årets resultatuppföljning sitter tillsammans på kontoret i Arequipa och förbereder inför de kommande mätningarna. Foto: Alexandra Garcia Nilsson.

I tisdags var Samuel och Victoria i Castilla Media för att utföra ett test av formulären samt prata med fältteamet för att höra vad de hade för kommentarer kring formulärens utformning. Vad de kom fram till, efter att ha utfört testet, var att formulären var för långa, samtidigt som när de pratat med fältteamet fick höra att frågor saknades. Igår och idag sitter vi därför och plockar bort och lägger till frågor i formulären. Generellt har vi dock kommit fram till att teamet har önskemål om att lägga till frågor inom sina egna komponenter kring saker som vore intressant att veta mer om men som inte är relevant att mäta för resultatuppföljningen, så det underlättar lite iallafall.

Ytterligare en utmaning vid resultatuppföljningen är att mätningarna kommer genomföras i Castilla Medias fem svårtillgängliga distrikt- Tipan, Viraco, Machaguay, Pamapacolca och Uñon- liksom i distriktens kringliggande små bostadsområden. Från Uñon lämnar exempelvis en buss på onsdag morgon som återvänder samma eftermiddag, och det är allt. Programmet har, som tur är, en bil som vi har tillgång till men den vi får samsas om med programmets redan inbokade aktiviteter. Majoriteten av invånarna i Castilla Media är bönder, så om dagarna befinner de sig ute på sin mark för att arbeta, vilket gör att vi måste passa på att försöka hitta dem i sina hem tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen.

Att genomföra resultatuppföljningar kan verka som en simpel uppgift men det är många olika faktorer som måste tas i beaktande, speciellt när det handlar om att intervjua människor. Det gör det hela mer utmanande men även mer spännande, i alla fall enligt min mening.


Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru 

Dagens aktivitet ska börja klockan 9.00, PDR tid!

I Arhuin, en ort utanför Machaguay, finns en grupp som har utryckt en önskan om att organisera sig för att börja arbeta med någon form av alternativ ekonomisk verksamhet som Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR har kunskap kring. Dagens aktivitet syftar därför till att introducera dem till hur PDR arbetar och att deltagarna, om de fortfarande är intresserade av att ingå i programmet, ska avgöra vilken verksamhet de vill förverkliga.

 Förandinska terrasser som kan ses från Arhins centrum. 

Foto: Alexandra Garcia Nilsson.

Klockan 9.20 sitter vi och väntar tillsammans med två deltagare på att de övriga deltagarna ska anlända till aktiviteten. En av dem är en pratsugen man som berättar om sin oro inför presidentvalet som kommer att hållas nästa år. Han säger att han har svårt att veta vem han ska rösta på, alla vill verka som goda representanter före valet men när de väl sitter i regeringsställning gör de lite för att förbättra situationen för landets invånare, särskilt för dem som bor på landsbygden. Ungdomarna lämnar landsbygden för att studera i städerna och blir sedan kvar där, de tycker att de har bättre framtidsutsikter där, och de har de ju rätt i, fortsätter han. Utflyttningen av ungdomarna från Castilla Media syns tydligt, människorna jag möter i distriktet är antingen barn eller vuxna. Svalorna Latinamerikas målgrupp är kvinnor och ungdomar, men då det råder brist på vad vi vanligtvis kallar ungdomar har personer upp till 34 års ålder fått ingå i kategorin. Efter att ytterligare 15 minuter har gått och tre deltagare till har anlänt säger Irma, samordnare för PDR, att vi inte kan vänta längre. Personen som hade ansvaret att ta med nyckeln till möteslokalen som aktiviteten skulle hållas i har fortfarande inte anlänt så vi klistrar upp stora pappersark på dörren och deltagarna sätter sig på en betongkant på andra sidan av den lilla vägen för att påbörja dagens aktivitet.

Irma ger en introduktion till landsbygdsutvecklingsprogrammet för en grupp som vill organisera sig i Arhuin. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

Irma förklarar bland annat att även om programmets målgrupp är kvinnor och ungdomar utestängs inga från att delta i aktiviteterna, och att programmet arbetar med att stärka deras medborgerliga rättigheter. Hon klargör även att programmet inte jobbar med att ge bort saker, utan att djur, växter och redskap som krävs för att realisera verksamheten kommer deltagarna själva behöva finansiera. Det säger hon nästan övertydligt och påpekar att det är viktigt att deltagarna förstår hur programmet fungerar från början för att de inte ska känna sig lurade efter hand. Hon påpekar även att deltagarna redan besitter mycket av den nödvändiga kunskapen och att det för programmets representanter därför främst handlar om att uppfriska denna kunskap och applicera den på nya sätt. Skulle ni ge en gris mycket eller lite plats, frågar hon deltagarna. De svarar att den ska få lite plats för att den inte ska röra på sig så mycket och göra av med energi, då de vill att det ska bli tjock snabbt. Precis, det är likadant med marsvin! Ofta har ni ju marsvinen lösa på golvet men om ni förvarar dem i burar och de får mindre plats kommer de ge mer mat, svarar hon. 

Marsvin som ägs av en redan etablerad organisation som fått stöd av PDR. Foto: Alexandra Garcia Nilsson. 

Efter att ha gett en genomgång i programmets uppbyggnad och hur det fungerar frågar Irma ifall deltagarna, som nu har uppgått till omkring tio personer, tycker att det låter intressant. En av kvinnorna i gruppen säger att hon tycker att det låter som ett bra upplägg. Hon berättar att ett tidigare program redan har varit där och att de gav dem bikupor, de gav dem dock inte kunskap i hur de ska ta hand om dem så alla bin har gått förlorade. Deltagarna får välja mellan om de vill starta en grupp inom marsvinsuppfödning, biodling, vävnad eller avokadoodling. Efter lite diskussion kommer de fram till att alternativen står mellan marsvinsuppfödning och biodling. De överlägger fördelar och nackdelar med de båda förslagen och efter en omröstning står marsvinsuppfödning som det vinnande alternativet.

Medlemmarna i den blivande organisationen i Arhuin diskuterar vilken typ av aktivitet de ska realisera. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru

I produktiva marknaden i Machaguay- ett firande av stadens jungfru med kvinnlig organisering

Klockan 06.00 på morgonen, lördagen den 15 augusti, började förberedelserna inför dagens marknad. Stånd monterades, bord och stolar ställdes på plats och affischer hängdes upp, samarbetsförmågan sattes på prov men allt kom på plats och de ansvariga blev nöjda med resultatet. Busslaster kom med folk från de omkringliggande distrikten Viraco, Union och Tipan och med dem följde varor av stor variation, vilka alla var ekologiska. Bland annat erbjöds ceviche, ost och yoghurt, marsvin, frukter och grönsaker, broderade och virkade prydnader och såklart honung från mässans ansvariga organisation. Till och med två levande kor fick ta plats i ett av stånden.

Club de Madres i Tipan hade dagen till ära broderat ett tyg med texten ”Grattis på er dag Machaguay” . Foto: Samuel Hallin Veres

I och med att den Peruanska flaggan hissats och att nationalsången sjungits förklarades dagens firande öppnat och marknaden skulle snart kunna börja, mässan för att fira högtidens jungfru i stadens kyrka skulle bara hållas först. I kyrkan beskrev prästen jungfrun som en förebild för alla kvinnor och att kvinnan bör rå om hemmet, se till så att hennes barn kommer till skolan och ha lagad mat på bordet. I kyrkan bad prästen även att de närvarande skulle försöka associera sig för att kunna genomföra förändringar till det bättre i staden. Marknaden är ett exempel på när kvinnor tar sig utanför hemmet, organiserar sig och planerar för att genomföra något på egen hand, det finns alltså både motstridigheter och samtycke mellan kyrkan och PDR. Väl ute på torget efter mässan var prästen även en av de som höll tal och han välsignade mässan. 

Hedrandet av la virgen de la asunta, jungfrun på bilden, är anldeningen till dagens festligheter. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

Rocio, biodlarföreningens ordfärande, välkomnar mässans utställare och övriga besökare. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

Andra som blivit ombedda att hålla tal var borgmästaren Reynaldo Taco, ytterligare speciellt inbjudna och Rocio Zuniga Minaya, som är organisationens ordförande. Hon hälsade alla välkomna och tackade för stödet från kommunen, organisationer och de övriga utställarna som tillsammans gjort marknaden möjlig att genomföra. Marcelina Zuniga Huamaní, som även hon är medlem i biodlarföreningen, sjöng en sång och höll ett litet tal där hon beskrev bin som flitiga arbetare vilka jobbar tillsammans och framhöll djuren som förebilder som vi människor bör ta efter. Mellan talen hölls en presentationsrunda där de olika organisationerna fick beskriva och marknadsföra sina varor. Alla verksamheter genomsyras av både ett socialt och ett miljömässigt hållbarhetstänk. Bland annat har jag fått förklarat för mig att det är bra att odla avokado tillsammans med alfalfa, som i sin tur används som föda till marsvin, vars avföring används i gödningsmedel för att bland annat stärka avokadoplantor.

Biol är det naturliga gödningsmedel som innehåller marsvinsavföring och som bland annat används till att stärka avokadoväxter. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

Alla tillagade marsvin blev slutsålda men det levande var inte till salu. Foto: Samuel H Veres

Asociación Productores Agropecuario Tipan Paracolca, föreningen för jordbruksproducenter Tipan Paracolca, erbjöd avokado, honung och olika frukter. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

Två olika dansgrupper höll i framträdanden och dansade till olika Peruanska låtar och såklart till stadens egna ”Mambo de Machaguay”. Några timmar senare dansade även biodlarna, borgmästaren och några av oss andra inbjudna tillsammans på torget. Efter ett tag var musiken dock tvungen att stängas av då eftermiddagens mässa skulle hållas i kyrkan. I och med det var det slut på dansen och det började även bli dags att runda av och plocka ihop dagens jordbruksmässa.

Rocio och Reynaldo dansar i mitten och några av de övriga medverkande i en ring runt om. Foto: Samuel Hallin Veres

Efter mässan lyssnade jag på ett samtal mellan Reynaldo, Rosio och Marcielina som återigen tackade så mycket för stödet. Borgmästaren sa att det var han som skulle tacka och att kommunen ska se till så att mässan blir av även nästa år.


Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru

Biodlarföreningens lantbruksmässa- ett steg i processen mot ökad organisering i Castilla Media

Vid vårt första besök i Castilla Media fick vi delta när ”La asociación de apicultores de Machahuay”, biodlarföreningen i Machahuay, planerade en lantbruksmässa. Lantbruksmässan ska hållas den 15 augusti i Machahuay under stadens firande av la Virgen de la Asunta, vilket är en jungfru, och lantbrukare från de fem kommunerna i Castilla Media ska bjudas in för att ställa ut sina varor.

Biodlarföreningen planerar jordbruksmässa i Machahuay. Foto: Samuel Hallin Veres

Under mötet bestämde föreningen bland annat vad marknaden skulle heta och kom fram till att namnet skulle bli ”Feria Productiva- Las Obreras Machaueñas y el Sabor de Mi Tierra”, vilket översatt blir ”produktiv mässa- de (kvinnliga) arbetarna från Machahuay och smaken av min jord”. De planerade även vad som skulle behövas för att mässan skulle bli möjlig att genomföra, risker som skulle kunna uppkomma diskuterades och olika ansvarsområden delades ut medlemmarna emellan. En av de utmaningar som diskuterades var hur jordbrukarna från de andra kommunerna skulle kunna ta sig till Machahuay och de kom fram till att deras kommuner nog skulle behöva ställa upp med transportmöjligheter. Deltagarna var eniga om att mässan är ett bra sätt att organisera sig och att samla de fem distrikten, men att det samtidigt är en möjlighet att tjäna lite extra pengar. Biodlarföreningen har redan sålt all honung från den senaste skörden, så en oro uppkom dock över hur de själva ekonomiskt sätt skulle kunna tjäna på marknaden. Irma Timana Taboada, som är PDRs kordinator, lugnade dem genom att säga att det inte skulle bli några problem då de skulle få in pengar på andra sätt.

Platsen på torget i Machahuay där mässan kommer att hållas. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

PDR har tidigare varit med och genomfört lantbruksmässor av detta slag, ett exempel är den mässa som genomfördes i Viraco 2014, vilken beskrivits av den tidigare praktikanten Emelie Blomgren i ett blogginlägg från 22 oktober samma år. Till skillnad från vid dessa tillfällen är dock tanken att PDR inte ska organisera mässan, utan att det är biodlarföreningen som ska genomföra och planera, medan programmet endast ska fungera som stöd. Detta för att de boende i distriktet ska ha, och även känna att de har, möjlighet att genomföra marknader och andra liknande event även efter att programmet har slutförts. Biodlarna, speciellt de äldre damerna, var påhittiga och kom med förslag när det efterfrågades, men de hade svårt för att komma med egna initiativ utöver det, även om det efterfrågades av Irma ett flertal gånger. Att stärka invånarna i Castilla Media till att ta egna initiativ och att de själva ska organisera sig tycks vara ett utmanande, men viktigt, mål att uppnå.

Ett ytterligare mål som programmet har är att öka samarbetet mellan kommunen, civilsamhället och den privata sektorn. Detta fick vi lära oss mer om under en workshop som hölls för kommunstyrelsen i Machahuay, vilken Samuel beskrev i sitt blogginlägg förra veckan. Biodlarföreningen kom då dit för att berätta om sina planer samt be om kommunens tillåtelse och stöd för att genomföra lantbruksmässan. Rådmannen Justo Totocayo Garate, svarade uppmuntrande att det var ett mycket bra initiativ och att kommunen skulle ställa upp på de sätt som biodlarna efterfrågat. Avslutningsvis tackade Tomasa Mamani Silva, som är föreningens kassör, för stödet och påtalade att när kommunen behöver stöd ska de räkna med föreningens hjälp.

Biodlarföreningen berättar om sina planer om lantbruksmässan för kommunstyrelsen. Foto: Samuel Hallin Veres

Efter att biodlarföreningen lämnat rummet framhöll Gilberto Talavera, som hållit i workshopen, Tomasas ord som mycket betydelsefulla. Från att organisationen över lag stått och bett om saker av kommunen visade hon på initiativ till samarbete mellan organisationen och kommunen. En utveckling likt den som PDR vill se i hela Machahuay, och övriga Castilla Media. Från att medborgarna ber om saker av kommunen vill programmet se att de tar initiativ till samarbete mellan kommunen, civilsamhället och den privata sektorn.

Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru