ZARAH: Var den som tar ställning!

Zarah Östman Pittaluga, inlägg 2

Ännu ett år och ännu en 8 mars då man skall fira kvinnor världen över. Jag har funderat över denna dag många gånger men de senaste två åren har jag inte uppmärksammat den, inte ens påpekat om den på min Facebooksida. Jag har blandade känslor inför denna dag. Jag tycker att kvinnor skall firas, hedras och respekteras varje dag, varje sekund. Men det är inte så det ser ut i världen vi lever i idag. Kvinnors rättigheter kränks runt om i världen varje dag, även här i Sverige trots att vi lever i ett av världens mest jämställda länder.

Kvinnor har än idag inte samma lön för lika arbete och kvinnor ansvarar fortfarande för det mesta i hemmet samtidigt som de har ett arbete eller försöker göra karriär. Det är oftast kvinnor som blir ensamstående med barnen och det just denna grupp som är mest framträdande av den växande barnfattigdomen i Sverige.

Vi är inte så olika de kvinnor som lever i Latinamerika. I grunden är det samma nyckelfrågor. Män har överordnande positioner och tar beslut som berör kvinnor, som exempelvis i frågan om sexuella och reproduktiva rättigheter: i Sverige har kvinnor fått kämpa hårt för dessa rättigheter men i Latinamerika är kvinnor mitt i kampen för att få dessa rättigheter uppfyllda.  Det är inte bara en fråga om jämställdhet utan också demokrati, för att demokrati innebär att alla medborgare skall få delta i att bestämma hur landet ska styras, och med ”alla” menas även kvinnor. Jag anser att ett steg mot detta skulle vara att de politiska representanterna speglade hur sammansättningen av medborgare ser ut i verkligheten. Bland annat skulle vi se samma procentantal kvinnor i ledande politiska positioner som det procentantal kvinnor som lever i landet. Men det är inte så. Inte i Sverige, inte Latinamerika – inte någonstans i världen utom i Rwanda.

Jag kämpar för kvinnors rättigheter varje dag på många olika sätt, allt från en organisations möte till en kommentar till en annan människa. Vi kan alla göra skillnad genom att ta ställning, inte titta bort när vi ser kränkningar och inte hålla tyst när vi hör en orättvis kommentar. Detta innebär inte att man skall vara kränkande eller orättvis mot andra. Jag önskar med hela mitt hjärta att man inte skulle behöva en internationell kvinnodag. Dock är det ett bra sätt att nå ut till allmänheten, en ursäkt för att ha stora intressanta möten och belysa varför det är viktigt att kämpa för kvinnors rättigheter. Jämlikhet mellan könen är en fråga som berör oss alla. Jag är feminist för att jag är kvinna, jag tror att vi är kapabla att ta egna beslut som berör vårt liv och vår kropp, jag tror att genetiska olikheter inte gör oss olika värda.

Jag har blandade känslor för denna dag… det är en otroligt viktig dag för att belysa kampen som kvinnor för varje dag och hedra de som går mot strömmen samt belysa de orättvisor som sker varje dag, varje sekund, men jag önskar att vi framtiden ska kunna hedra människor och inte kvinnor och män. För i slutändan utan kvinnor skulle det inte finnas en mänsklighet.





Zarah Östman Pittaluga

PS: Vill du höra mer om abortlagstiftningen i Latinamerika och är i Göteborg den 8 mars, kom då till Världkulturmuseet där jag ska föreläsa kl 21:00. Läs mer om eventet här!Fest och forum på Internationella Kvinnodagen 8 mars 2013! By Ladyfest Göteborg


...och glöm inte att läsa bloggarna som mina praktikant kollegor har skrivit dagen till äran! Hanna i Stockholm , Julia i Nicaragua, Mia i Bolivia och Maria i Peru

CAROLINA: Engagemang ett steg till en bättre värld

Carolina Rojas i Sverige, inlägg 1

I Sverige är vi på många sätt skonade från våld, fattigdom och krig som är en verklighet för många personer i andra delar av världen. Jag är tacksam över att jag aldrig någonsin behövt oroa mig över om det finns mat i kylskåpet när magen kurrar eller att det inte ska finnas pengar nog till att köpa det jag behöver. Mina föräldrar har inte behövt bekosta min utbildning för att här i Sverige är utbildningen gratis och tillgänglig för den som vill studera. Min uppväxt har varit lycklig tack vare att min mamma bestämde sig för att flytta till Sverige under 80-talet.

Idag har det som livet erbjudit mig präglat mitt sätt att tänka och agera. Människor är idag mer medvetna om orättvisor runt om i världen. Varje dag kan vi via tidningar, tv, eller Internet se vad som händer på andra sidan jordklotet. Det vi ser och påverkas av mest är tragedier, krig och fattigdom och det är på grund av detta som jag inspirerats att utbilda mig inom ämnen som politik, mänskliga rättigheter och utvecklingsfrågor. Jag vill stödja och vara en del av arbetet som skapar en bättre värld.

Man behöver inte ha en akademisk examen för att engagera sig i internationella frågor. I Stockholm finns det gott om organisationer där man kan utföra frivilligt arbete och Svalorna Latinamerika är en av dem. Medvetenhet och omtanke är viktigt, men inte tillräckligt för att göra skillnad. Engagemang är något allt fler personer borde ta till sig och många gånger handlar det bara om att visa att man bryr sig. Att göra något konkret istället för att endast skänka pengar kan hjärtat glädjas av.

Vad är det då som sätter igång drivkraften hos människor? Att göra saker som är roligt tillsammans med andra, att lära sig och att utvecklas som person, samtidigt som man vet att man gör skillnad för någon annan. Den största utmaningen för er som är engagerade eller vill bli det är att hålla drivkraften vid liv, för att även om du personligen inte kan hjälpa alla som du vill hjälpa så är din insats betydelsefull för någon. Min drivkraft håller sig vid liv genom att jag reflekterar över mitt vardagliga liv, fyllt av resurser och möjligheter som vi i Sverige många gånger tar för givet.

Nu vill jag nå ut till dig som vill vara med och göra världen lite bättre. Vare sig man väljer att engagera sig i miljöfrågor, fattigdomsbekämpning, fredsfrågor eller kvinnors rättigheter gör vi skillnad. Ju fler vi blir desto större skillnad kan vi göra. Vad väcker drivkraften i dig?