Dödligt yrke

Den 12 mars höll LO-TCO Biståndsnämnd, Arena Idé och Civil Rights Defenders seminarium på temat Dödligt yrke: Journalist i Latinamerika. Gert Lundstedt, journalist och verksam i Latinamerika berättade om den utsatta position journalister som skriver kritiskt om regering, paramilitär, gerillor eller till och med lokala myndigheter befinner sig i. Hans exempel kom från Colombia men bristen på säkerhet för journalister är påtaglig i de flesta länder, inte bara i Latinamerika och inte minst Sverige där journalister ständigt utsätts för hot på grund av vad de skriver om – eller på grund av sitt kön.

I år uppskattas 30 journalister mördats – hittills. Det är dessutom fall där det utom tvivel rör sig om mord, många fler har skett under omständigheter där olyckshändelse inte kan uteslutas.

Den extrema utsatthet journalister befinner sig i påverkar givetvis i slutändan vad de skriver om. Men möjligheterna att skriva fritt begränsas också av vad annonsörer och andra finansiärer av de olika media anser om det som skrivs. De allra flesta tidningar och radiokanaler i Latinamerika hålls uteslutande genom annonser och att hålla sig god med annonsörerna blir därför viktigt för att över huvud taget kunna publicera några nyheter alls.

Det fick mig att tänka på Svalornas arbete i Latinamerika. För några veckor diskuterade vi praktikanter en kommande gemensam reportageserie om abort som vi ska göra för Svalorna Latinamerika. Vi pratade om hur samarbetsorganisationerna arbetar med temat. Vi kom fram till att trots att rätten till fri abort är involverad i kampanjer som Rätten till min kropp och Rätten till mitt liv, och något som Svalornas samarbetsorganisationer stödjer, så är det ett tema som är svårt att lyfta för diskussion. Frågan är så pass kontroversiell och att aktivt driva kampen för rätten till abort kan påverka och skada organisationernas anseende och försvåra deras arbete – för att det inte är åsikter som är självklart förankrade i samhället och som dessutom kan möta starkt organiserat motstånd.

Sådan här självcensur rör inte bara abortfrågan, men just den är ett tydligt exempel på den komplexitet som rör långsiktigt utvecklingsarbete som går ut på att förändra värderingar och strukturer från grunden. Tyvärr innebär det många gånger att rätta sig efter rådande spelregler – trots att det är just spelreglerna som vi vill förändra!

Caroline Ullman, Organisationspraktikant i Sverige.

MARTIN: Magisk realism eller vidskepelse?

Martin Karlsson i Peru, inlägg 4

”Jag tror att jag såg ett spöke igår”

Aldrig har jag hört en vuxen människa inleda ett möte med de orden hemma. Ändå blir min reaktion inte mer än att jag himlar med ögonen. I Peru hör det nämligen inte till ovanligheterna. Efter bara en månad har jag hört talas om allt från personer med övernaturliga krafter till så kallade kharisiris – fettsugare.

Jag läser om kharisiris och andra väsen i en artikel i den ariqupeñska reportagetidningen Plumadganso. Där intervjuas en person som kallas för Jaime och som utger sig för att ha överlevt ett anfall av  en fettsugare.

Det var en sen natt på väg hem som Jaime plötsligt såg en hund som stod och stirrade på honom. Dagen efter vaknade han med en fruktansvärd feber och en vecka senare vägde han inte mer än 44 kilo. Enligt sägen hade Jaime med största sannolikhet dött den första veckan om det inte vore för en schaman som kunde hjälpa honom.

- Schamanen sa till mig: se till och köp människofett, det är botemedlet mot kharisiris. Jag frågade honom var jag kunde köpa det och han sa till mig att läkaren på sjukhuset sålde det, men att han kunde ordna det åt mig istället, sa Jaime.

Berättelsen om kharisiris tillhör några av de mer spetsade jag har hört vad gäller det övernaturliga i Peru. I andra fall gäller det enklare omständigheter som ett speciellt bettende eller avvikande karraktärsdrag hos vanliga personer. Dessa egenskaper förklaras ibland som att personen i fråga står i kontakt med andra världar eller besitter mystiska krafter.

Vansinne eller rätten att uttrycka sig?

För den rationellt lagda svensken, uppfostrad med terapi och antidepresiva läkemedel, kan detta knappast kallas för något annat än vidskepelse. Något som vi stängde dörren till vid förra sekelskiftet. Den tyska sociologen Max Weber beskrev det som att världen blev avförtrollad  i takt med att  vetenskapen fick större tolkningsföreträde än religionen.

Mer än hundra år senare står vi istället där och diagnostiserar som aldrig förr. Socialstyrelsen lägger för varje år till nya patologiska tillstånd i sin databas och utrymmet för det normala krymps i en rasande takt. Missförstå mig inte: allmän sjukvård och möjligheten att få hjälp när du behöver är nödvändigt. Vi står dock inför ett problem om människor inte tillåts att få plats; om vi börjar medicinera i stället för att kräva för vår rätt att vara annorlunda.

Istället för vidskepelse kanske vi kan börja tala om magisk realism – den litterära genren som gjorde Latinamerika känt i början av 1970-talet. Författare som Isabelle Allende, Gabriel García Márquez och Julio Cortázar blandade historia med  övernaturliga inslag i sina berättelser på ett sätt som sällan gjorts tidigare. Samtidigt som de följde ett verklighetstroget spår höll de dörren öppen för det spontana, oväntade och magiska. Därmed behövde inget exkluderas.

Text och foto: Martin Karlsson  

MARTIN: En plats långt borta

Martin Karlsson i Peru, inlägg 1

Under många år har det sagts att avstånden i världen krymper. Förutom det konstanta flödet av nyheter från TV, tidningar och radio, fylls mitt Facebook-flöde med bilder föreställande chartersemestrande släktingar i Thailand eller bergsvandrande vänner i Sarek. Med så mycket information från när och fjärran kan hen fråga sig vad som egentligen finns kvar att upptäcka? Hen skulle kunna tro att vi aldrig behövde resa mer. 

Världen, inte större än en jordglob?

För många människor är att stanna hemma dock långt ifrån ett alternativ. Förutsättningarna för säkerhet, trygghet och frihet är på många platser väldigt knappa, ibland lika med noll. Att stanna hemma kan därför vara förknippat med ren livsfara.

I Peru har exempelvis många jordbrukarfamiljer tvingats lämna sina hem på grund av klimatförändringar och en vild gruvdrift som har gjort tillgången på vatten osäker. Många gånger hamnar dessa familjer i kåkstäder utanför Perus större städer. Tyvärr möts de där ofta av nya problem i form av arbetslöshet och dåliga utbildningsmöjligheter. Det tär på familjerelationerna och gör det ännu svårare att ta sig därifrån.

Ibland händer det att också de här berättelserna hittar fram i mitt Facebook-flöde. Sida vid sida med semesterbilder och roliga klipp kämpar de om min uppmärksamhet. Väl medvetna om att lika gärna som jag kan klicka och läsa mer kan jag dölja eller sluta följa helt och hållet.

Användarvänlighet i all ära men om vi börjar välja bort istället för att lägga till, riskerar inte då avstånden mellan människor att öka i stället för att minska?

Jag har i alla fall gjort mitt val. Jag vill läsa mer. Jag vill komma närmre. På söndagen den 15 september reser jag därför som informationspraktikant för Svalorna Latinamerika till Arequipa, Peru. Jag reser tillsammans med Ylva Kallin som kommer att praktisera som programpraktikant. Här kommer vi båda två att blogga om våra upplevelser i Peru. Vill du läsa mer kan du göra det här och här. Lägg till och följ oss gärna!

Text och foto: Martin Karlsson

ZARAH: ALLA KVINNORS RÄTT

Zarah Östman Pittaluga, inlägg 4


Det närmar sig slutet på min praktik hos Svalorna LA, en givande och inspirerande tid full av nya utmaningar och glädjefyllt arbete där jag fått tillfälle att utveckla mina kompetenser och kämpa för det jag brinner för. Under min tid här har jag bland annat föreläst om abortlagstiftningen i Latinamerika, där jag tagit upp Uruguay som ett positivt exempel. Detta inlägg i mitt föredrag kan dock behöva ändras då Uruguays nya lagstiftning nu är hotad. Den 23 juni är den första konsulteringen för att hålla ett referendum vilket kan innebära att lagen som avkriminaliserar abort avskaffas.

Det finns röster som påstår att detta är ett resultat av det politiska inflytande som den nya påven Franciskus I från Argentina har över Latinamerika, men faktum är att detta är en möjlighet i den uruguayanska lagstiftningen som sedan många år utnyttjas av befolkningen. Det ger den civila befolkningen möjlighet att påverka när nya lagar inrättas; de behöver bara samla in minst 52 000 underskrifter och då måste en konsultering hållas, vilket innebär att det hålls en folkomröstning där man bara röstar om man vill ändra lagen. Dock är det endast de människor som är statlig registrerade och över 18 år som får rösta. Det finns många människor som är ekonomisk utsatta och inte är registrerade och det är främst kvinnorna inom denna grupp som dör på grund av osäkra aborter.

Rörelsen Pro-vida har sedan omröstningen för lagändringen trappat upp sin kampanj mot denna lag och har tidigt uttalat sig om att de kommer att göra allt i sin makt för att lagen som tillåter mord av ofödda skall avskaffas. Den katolska kyrkan har uttalat sig i nationella tidningar och uppmanat befolkningen att gå och rösta för en återkallning av lagen. 25 % av befolkningen måste rösta i denna första konsultation för att vi ska se en folkomröstning i oktober. Detta innebär att det kan hända att lagen som erkänner kvinnor som tänkande och förnuftiga individer som själva är kapabla att ta egna beslut som rör deras kroppar och framtid, kan tas upp för en ny diskussion och omröstning i parlamentet. Flera kvinnoorganisationer i Uruguay startar nu en ny kampanj för att försvara kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter.

Bild av www.hacelosvaler.org

Faktumet är att flera års kamp för kvinnors rätt att få bestämma över sina egna kroppar och även kampen mot mödradödligheten ännu en gång är hotad i Uruguay. Detta är en global kamp som ännu inte tar slut; även här i Sverige har vi idag i riksdagen ett parti som vill begränsa aborträtten och även i Sverige är mödravården inte helt säker. På Stockholms förlossningsvård och på många andra håll i landet kan barnmorskorna inte ge den vård och omsorg som bygger på evidens och beprövad erfarenhet. En barnmorska i Sverige idag kan ha upp till tre kvinnor i fullt värkarbete samtidigt som de måste svara i telefon och avgöra vem som behöver komma in först till förlossningen då det inte finns tillräckligt med platser. Barnmorskorna är ofta så upptagna att de varken kan äta, dricka, gå på toaletten eller ta någon rast.

En säker mödravård och rätten att själva bestämma över våra kroppar borde vara en självklarhet idag, med det är det inte. Därför måste civilbefolkningen höja sina röster för att kräva rättvisa och säkerhet för kvinnor i hela världen. Detta är några av orsakerna till varför flera organisationer kommer att samlas under mors dag den 26 maj på Medborgarplatsen, Stockholm och manifestera vårt stöd för denna kamp. Kampen för kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter i hela världen, kampen för att alla barn som föds ska vara önskade, kampen för att alla födslar ska vara säkra och för att stoppa faktumet att minst en kvinna dör varannan minut på grund av dessa orsaker.

Tillsammans kan vi få en bättre värld, tillsammans måste vi kämpa för att alla kvinnor ska få tillgång till sina rättigheter!

ZARAH: En ny påve… vem är han?

Zarah Östman Pittaluga i Sverige, inlägg 3

Foto: Roxana Ortiz

I onsdags kom den vita röken som visade att den nya påven var vald, Franciskus I heter han. Jag är inte katolik men blev rörd av att höra att han var en argentinsk ärkebiskop. Franciskus I är den första påven på tusen år som inte är europeisk och den allra första som är Latinamerikansk. Min första tanke var att Katolska kyrkan kanske hade tänkt till, kanske hade de vidgat sina vyer lite.

Många har höga förväntningar på den nya påven och den katolska världen skriker efter reformer. En stark röst är Latinamerika, där majoriteten av invånarna är katoliker. De senaste åren har Katolska kyrkan har fått mycket kritik, då Vatikanstaten är mycket korrumperad och anklagelserna om sexuellt utnyttjande inom kyrkan är många. Det har framförts kritik mot att den Katolska kyrkan har tappat gemenskapen med den fattiga befolkningen. Detta är något som den nya påven med sin jesuitiska bakgrund förhoppningsvis ska motverka; det ryktas nämligen att han har en nära koppling till människor som lever i fattigdom, och att han själv är en man som gillar att leva under enkla förhållanden. Men det sägs också att han är en väldigt konservativ ärkebiskop. Till exempel har han uttalat sig som motståndare till samkönat äktenskap, abort, preventivmedel, skilsmässa och kvinnor i ledande positioner.

Det var där allt föll för mig; jag blev inte förvånad över de moraliska åsikterna angående sexuella och reproduktiva rättigheter – de är desamma som den katolska kyrkans officiella uttalanden. Men hans kvinnosyn däremot: att kvinnor är naturligt underordnade mannen och att det är mannen som är ”tänkaren” och den som kan få saker gjorda medan kvinnor finns till för att tillfredställa honom. Förbannad och besviken är det minsta man kan säga om hur jag kände mig när jag läste dessa ord – jag som precis hade fått en millimeter mer hopp för den Katolska kyrkan.

Mural i Montevideo, Uruguay. Foto Zarah Östman Pittaluga

Nu hoppas jag att min älskade kontinent Latinamerika sätter ordentlig press på denna påve. Latinamerikas katoliker är trötta på att den Katolska kyrkan inte följer samhällets utveckling, en av orsakerna till att de förlorar anhängare i stadig takt. Kyrkan vill inte förlora sina sympatisörer i Latinamerika och jag misstänker att det var en av orsakerna till att denna påve blev vald. Även det faktum att han är konservativ i sina åsikter känns som ett självklart val av den Katolska kyrkan för att på så sätt motverka de många positiva förändringarna som sker på kontinenten; legaliseringen av abort i Uruguay, transpersoners rätt till könsidentitet i Argentina, samkönat äktenskap i flera länder, avkriminalisering av sexuella handlingar mellan ungdomar i Peru – bara för att nämna några stora händelser.

Men nu är dessa framsteg hotade, liksom kvinnors stärkta ställning i samhället, men jag tror att Latinamerika kommer att kämpa för att behålla denna utveckling. Kanske tror den Katolska kyrkan att effekten av att ha en Latinamerikansk påve kommer att bli densamma som när en polsk påve blev vald och Polen förvandlades till en väldigt konservativ stat? Jag tror att det kommer att ha motsatt effekt. Påven måste leva upp till höga förväntningar som ställs från Latinamerika, annars kommer folket att tappa ännu mer förtroende för den Katolska kyrkan.

Latinamerika är fullt av hopp och förväntan, men även med en skara som är redo att gå i kamp för sina rättigheter!

Zarah Östman Pittaluga

Läs också min och Pernilla Springfeldts debattartikel om nya påvens syn på SRHR-frågor som publicerades i Dagens ETC 22 mars 2013

ZARAH: Var den som tar ställning!

Zarah Östman Pittaluga, inlägg 2

Ännu ett år och ännu en 8 mars då man skall fira kvinnor världen över. Jag har funderat över denna dag många gånger men de senaste två åren har jag inte uppmärksammat den, inte ens påpekat om den på min Facebooksida. Jag har blandade känslor inför denna dag. Jag tycker att kvinnor skall firas, hedras och respekteras varje dag, varje sekund. Men det är inte så det ser ut i världen vi lever i idag. Kvinnors rättigheter kränks runt om i världen varje dag, även här i Sverige trots att vi lever i ett av världens mest jämställda länder.

Kvinnor har än idag inte samma lön för lika arbete och kvinnor ansvarar fortfarande för det mesta i hemmet samtidigt som de har ett arbete eller försöker göra karriär. Det är oftast kvinnor som blir ensamstående med barnen och det just denna grupp som är mest framträdande av den växande barnfattigdomen i Sverige.

Vi är inte så olika de kvinnor som lever i Latinamerika. I grunden är det samma nyckelfrågor. Män har överordnande positioner och tar beslut som berör kvinnor, som exempelvis i frågan om sexuella och reproduktiva rättigheter: i Sverige har kvinnor fått kämpa hårt för dessa rättigheter men i Latinamerika är kvinnor mitt i kampen för att få dessa rättigheter uppfyllda.  Det är inte bara en fråga om jämställdhet utan också demokrati, för att demokrati innebär att alla medborgare skall få delta i att bestämma hur landet ska styras, och med ”alla” menas även kvinnor. Jag anser att ett steg mot detta skulle vara att de politiska representanterna speglade hur sammansättningen av medborgare ser ut i verkligheten. Bland annat skulle vi se samma procentantal kvinnor i ledande politiska positioner som det procentantal kvinnor som lever i landet. Men det är inte så. Inte i Sverige, inte Latinamerika – inte någonstans i världen utom i Rwanda.

Jag kämpar för kvinnors rättigheter varje dag på många olika sätt, allt från en organisations möte till en kommentar till en annan människa. Vi kan alla göra skillnad genom att ta ställning, inte titta bort när vi ser kränkningar och inte hålla tyst när vi hör en orättvis kommentar. Detta innebär inte att man skall vara kränkande eller orättvis mot andra. Jag önskar med hela mitt hjärta att man inte skulle behöva en internationell kvinnodag. Dock är det ett bra sätt att nå ut till allmänheten, en ursäkt för att ha stora intressanta möten och belysa varför det är viktigt att kämpa för kvinnors rättigheter. Jämlikhet mellan könen är en fråga som berör oss alla. Jag är feminist för att jag är kvinna, jag tror att vi är kapabla att ta egna beslut som berör vårt liv och vår kropp, jag tror att genetiska olikheter inte gör oss olika värda.

Jag har blandade känslor för denna dag… det är en otroligt viktig dag för att belysa kampen som kvinnor för varje dag och hedra de som går mot strömmen samt belysa de orättvisor som sker varje dag, varje sekund, men jag önskar att vi framtiden ska kunna hedra människor och inte kvinnor och män. För i slutändan utan kvinnor skulle det inte finnas en mänsklighet.





Zarah Östman Pittaluga

PS: Vill du höra mer om abortlagstiftningen i Latinamerika och är i Göteborg den 8 mars, kom då till Världkulturmuseet där jag ska föreläsa kl 21:00. Läs mer om eventet här!Fest och forum på Internationella Kvinnodagen 8 mars 2013! By Ladyfest Göteborg


...och glöm inte att läsa bloggarna som mina praktikant kollegor har skrivit dagen till äran! Hanna i Stockholm , Julia i Nicaragua, Mia i Bolivia och Maria i Peru

ZARAH: Nystart med brinnande hjärta för Latinamerika

Zarah Östman Pittaluga i Sverige, inlägg 1

Och så kom den stora dagen, dagen då jag skulle starta som kampanjpraktikant för Svalorna Latinamerika! Ingen organisation kombinerar mina stora passioner så väl som Svalorna LA. Latinamerika, denna brinnande kontinent som andas kamp och som får mitt hjärta att hoppa ett extra slag för varje gång det kommer på tal. Det är min stora kärlek, min moder, mitt blod och den som jag har vigt mitt liv att kämpa för.




Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) anser jag är grunden för alla människors lycka och värdighet, grunden till respekt, rätten att bestämma över sin egen kropp och välbefinnande. Jag anser att det finns få saker i denna värld som är så viktiga som den mänskliga integritet som omfamnas just av de kampanjer som Svalorna LA driver och som jag har fått ansvar för: ”Rätten till din egen kropp” och ”Rätten till ett eget liv”. Kampanjerna tar upp de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (ESK) och även SRHR. Dessa har hamnat i skuggan inom FNs arbete på grund av att många stater anser att de inte har samma status som de medborliga och politiska rättigheterna. Jag tror att när dessa uppfylls kan en omfattande samhällsförändring bli verklighet.

I dagarna, den 28 januari, blev Portugal den nionde staten som ratificerade det första Tilläggsprotokollet till Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Detta innebär att det endast behövs ett land till för att Tilläggsprotokollet skall träda i kraft. Då får världen det första verktyget för enskilda människor att ställa en stat till svars för kränkning av de rättigheter som konventionen skyddar. Det är förvånansvärt att nära hälften av länderna som har ratificerat protokollet är latinamerikanska, och att det endast är Portugal och Spanien som tillhör västvärlden. Jag hoppas att fler stater ratificerar inom snar framtid. Även om jag tycker att FN-systemet är under all kritik, så är det det enda fungerande globala systemet vi har, och även om det är små steg framåt så går det framåt.

Det är min dröm, mitt mål, att förändra världen och skapa en rättvisare värld. Många människor anser att det omöjligt, att man skall vara realistisk. Jag är realistisk och tycker att om man startar med att anta att en sådan förändring är omöjligt kommer det aldrig att ske någon förändring. Man skall tro på det omöjliga! Det är det enda sättet att nå fram till en förändring. Svalorna LA tror på en sådan värld, min värld. Det gör att jag är så otroligt stolt att få vara en del av deras arbete.

Jag hoppas att jag ska kunna bidra till arbetet på kansliet tillsammans med mina nya medarbetare. Med min nya dator som teleporterar mig tillbaka till Latinamerika, och som man måste be snällt att den ska uppföra sig ännu en dag. Och omgiven av andra brinnande själar som kämpar mot samma mål. Jag hoppas kunna fyllas med nya lärdomar om hur en organisation fungerar och om hur det praktiska kampanjarbetet går till. Jag hoppas lära mig skriva på ett nytt sätt, där jag kan nå ut till allmänheten och dela verkligheten som många i Latinamerika befinner sig i.

Framöver kommer flera evenemang som vi skall delta i, och många intressanta seminarier som de tidigare utlandspraktikanter för Svalorna LA skall hålla. Den 8 mars kommer det att hållas två evenemang, i Stockholm och Göteborg, för att fira den internationella kvinnodagen. Jag kommer att ha äran att bidra i Göteborg med att hålla en föreläsning på Världskulturmuseet om abortpolitiken i Latinamerika. Det kommer att vara otroligt lärorikt. Nästa vecka är det introduktionen för alla nya praktikanter, inklusive de som skall åka till Latinamerika.

Sedan väntar mycket arbete och det är precis vad jag ser fram emot. Jag har stora förväntningar av denna praktik och ställer väldigt höga krav på mig själv. Men utan att tappa den positiva hållningen, för som det nyligen visades i en studie, vi latinamerikaner (jag är själv från Uruguay) är världens positivaste befolkning och jag tror att det är just därför Latinamerika andas kamp. Vi ger inte upp!

Text: Zarah Östman Pittaluga
Bild: Svalorna Latinamerika

Lästips:
Tilläggsprotokollet till Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter