Efter en kall natt i Lima, med filtar och underställ, kom jag till det soliga Arequipa! Från flygplatsen till Svalornas kontor körde taxichauffören som en galning och efter en presentation av alla på kontoret fick jag en säkerhetsgenomgång, som mycket passande inkluderade vilka taxibilar man ska och inte ska ta men också vad man ska göra vid eventuella jordbävningar. Kort sagt, sånt där som är nyttigt men inte särskilt roligt att behöva höra! Det sägs att Arequipa brukar känna av ungefär ett mindre jordskalv i månaden och jag har faktiskt hoppat till några gånger, för att sen ha upptäckt att det varit fyrverkerier...
Arequipa är helt klart iögonenfallande med Plaza de Armas och sin ståtliga katedral i centrum och snöklädda vulkaner runt omkring. På kvällen är ”Plazan” vackert upplyst och på helgen samlas där människor vid de roligt klippta träden och den svalkande fontänen. Det finns också en äldre man om brukar sitta på en av bänkarna med sin gamla skrivmaskin och skriva på beställning åt alla som inte själva har någon skrivmaskin eller dator!
En två timmars bussresa bort ligger det betydligt mindre urbana Majes och samhället Pedregal. Där spenderar jag några dagar i veckan på samarbetsorganisationen Asde, som är inriktad på landsbygdsutveckling. Själv har jag en magisterexamen i ”Utveckling och Internationellt Samarbete” och har gjort examensarbete i Mocambique om landsbygdsutveckling. På Asde har jag hittills deltagit i spännande aktiviteter involverande ungdoms- och kvinnoradio. En grupp kvinnor samlas en gång i veckan och bestämmer ett ämne som de tycker är angeläget att behandla. Med diktafoner i hand och några nerskrivna frågor går de sedan ut och ställer sina frågor till allt från läkare och politiker till enskilda klädförsäljare på marknaden. Radioprogrammen sänds sedan från Pedregal varje fredag.
Tidsbristen verkar vara ett stort problem för många av kvinnorna, som ofta har många uppgifter i hemmet de förväntas göra, och således har uppslutningen på dessa träffar inte varit den bästa. Trebarnsmamman Angela kan man dock lita på! Dels är hon väldigt glad i aktiviteterna dels har hon en man som, enligt henne, inte direkt bryr sig om hon vill hålla på med något utanför hemmet. Det är svårt att inte bli berörd av Angela som lyser upp ett rum bara med sin blotta närvaro! På bara de få gånger jag träffat henne är det uppenbart hur hon har utvecklats! Även om hon fortfarande på ett oskyldigt sätt tar handen för munnen över hennes lagade tänder, tar hon för sig och drar sig inte för att föreslå intressanta teman till radioprogrammen!Daniela Michael
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar