HEIDI: En hälsning från Estelí!

Norla från APEADECO hämtade upp Heidi efter hennes introduktionsvecka för att ta bussen tillsammans till Telica.

HEIDI PINTAMO I NICARAGUA, inlägg 1
En veckas praktikant-introduktion till Nicaragua och Estelí här på Svalornas kontor har gått snabbt. Dock har en del hunnit hända. Felix har hälsat på. Vi hade tur för vi drabbades enbart av hårt regn medans östkustborna fick sina hem bortspolade och med följder värre än så därtill. Det värmde att se den solidaritet Esteliborna visade med sina landsmän då de genast började samla in kläder, mat, pengar med mera.

Mycket god mat har hunnit slinka ner. Tack och lov har magen varit nöjd med ”Gallo pinto” (Nicaraguas ”nationalrätt": ris och bönor, ihopstekt med lök), ”Zapote” (frukt med rött fruktkött som man äter färsk eller gör godis av) och allt annat nytt den fått i sig och inte har jag haft några problem med att ändra på dygnsrytmen heller.

Däremot var jag ännu inte redo för träning märkte jag då jag besökte ett av stadens gym. Efter en kort tids cyklande och några få vikter blev jag riktigt yr. Såpass yr att gympersonalen var tvungen att fånga mig då jag plötsligt inte kunde stå på benen och släpa mig över hela gymmet till ett vilorum för att där lägga mig på golvet med benen högt upp i luften. Så fort jag låg på golvet fick jag synen tillbaka för jag förlorade även den under en minut eller två. Alla praktikanter fick gå en första hjälpen kurs innan vi åkte till våra olika praktiktjänster. Jag hade trott att jag kanske skulle få användning av det, inte att det skulle bli mig det hela utövades på. Så jag antar att jag måste ge min kropp ännu mer tid att vänja sig.

Jag håller också på och vänjer mig vid min nya parfym ”Mygga” likväl som bullernivåerna. Det är nästan så att bilarna studsar fram reggeaton-style p.g.a. volymen...

Idag bär det av till Telica där jag kommer att vara stationerad fram till jul. Jag ser fram emot att samarbeta med organisationen APEADECO som arbetar med utbildningsfrågor. De arbetar med deltagande processer med syfte att få in utbildning för barn inte enbart på den politiska agendan utan även i samhällsmedborgarnas vardagsrutiner. Av de Centralamerikanska länderna har Nicaragua den sämsta skolnärvaron. Den obligatoriska sexåriga grundskolan påbörjas av 79% av barnen och avslutas enbart av 30%.

Innan jag avslutar detta inlägg, som är min första, bör jag nämna att jag är en kulturgeograf/samhällsplanerare som älskar det spanska språket och salsa ”al estilo cubano”. I Sverige har jag har arbetat med utbildning på grundskole- och högskolenivå och på fritiden har jag bland annat roat mig med västafrikansk- och orientalisk dans men mest salsa och reggeaton.

Nästa gång från Telica.

Hälsningar, Heidi Pintamo

Ps. Vill du läsa mer om de frukter som Heidi kommer mumsa i sig under sin Nicaragua-vistelse, kan du göra det här: Frutas de Nicaragua