HEIDI: Vart tog elen vägen?

Nationaldagen firades nyligen, 14 september, med de obligatoriska skolparaderna i Nicaragua.

HEIDI I NICARAGUA, inlägg 2
Den frågan ställer sig ingen i Telica, här är man van vid att man varken har access till el eller vatten mellan ca 06.30-14.00, måndag-fredag och varannan lördag. Fast Telica ar inget undantag, detta gäller alla städer/byar i hela Nicaragua. Det är bara tiden på dagen då man är utan el och vatten som varierar. Orsak? Exempelvis bristen på olja, eller rättare sagt att det inte finns kapacitet att lagra olja.

Just nu pågar diskussioner med ESSO, huruvida de kan avvara en del av sitt lagringsutrymme. Än så länge har dessa diskussioner inte givit resultat. För att anpassa sig till denna begränsade tillgång på el galler det att lagra vatten (for att kunna spola sin toalett, till matlagning, till att tvätta sina händer o.s.v.) att förvara sin mat i en frys istället för ett kylskåp, att lägga upp sitt arbete efter accessen till el och njuta av fläkten extra mycket då den väl fungerar (det är runt +30-40C och hög luftfuktighet här). Något som fungerar väldigt bra däremot ar kyrkklockorna. Från 04.00 på morgonen till 06.00, var 15 minut, kallar de på Telicaborna till den katolska mässan.


Jag har en likadan tvättmaskin som många andra i Nicaragua. Funkar bra utan el!

Första natten då kyrkklockorna väckte mig trodde jag att byn var under anfall. Men eftersom inga kom utspringande från sina hus antog jag att den långa kyrkklockssymfonin var något normalt. Med andra ord behöver jag inte investera i en väckarklocka. Dessutom ser även Telicaborna till att jag vaknar ordentligt för runt 05.00 varje morgon ar det rena karnevalen på gatorna. I alla fall ljudmässigt. Några bilar finns knappt så det är inte de som låter utan alla fina bandspelare och dess högtalare som folk har i sina hem. Jag ar väldigt fortjust i salsa och bachata, men inte runt 5-6 på morgonen.... Och ska inte tupparna börja gala vid soluppgången och inte vid 04.00 da det ännu är beckmörkt? Jag måste hitta öronproppar.


Det här är min gata i Kvarteret ”Salinas” i Telica.

På dagen då vi inte har någon el är det däremot lugnt och tyst. Mest hörs grisarna och hundarna som springer på gatorna. På kontoret har vi hittills hunnit få besök av, förutom samarbetspartners, en gris, en mus, två hundar och geckoödlor. Vissa av dessa djur är numera även givetvis mina "kombos". Jag har verkligen hamnat från det ena extremet till det andra, från dödstysta och för lugna Traneberg i Stockholm till Telica, där även döva lär höra.

Hälsningar, Heidi Pintamo

Ni kan läsa mer om el-situationen i Nicaragua på:
latinamerika.nu